När myndigheter gör fel

Ibland gör myndigheter fel. Det är tråkigt, men en felfri värld finns inte, och det viktiga är att felen rättas till och att man lär sig av dem för framtiden.

Detta gäller även om flera myndigheter gör fel samtidigt. En medbloggare berättar hur hon drabbats. I just hennes fall, där problemet tycks vara att två myndigheter arbetar efter motstridiga instruktioner, borde bördan för den drabbade vara i stort sett obefintlig: om det visar sig att reglerna strider mot varandra på något sätt är det myndigheternas sak att se till att detta rättas till. För de kan väl inte vänta sig att en enskild medborgare skall göra det? Denne har ju inget inflytande över hur instruktionerna är skrivna.

I väntan på att oklarheten reds ut får myndigheterna se till att medborgaren inte lider någon skada. Handlar det om olika villkor och ersättningsnivåer skall givetvis det för medborgaren bästa alternativet gälla - utan någon återbetalningsskyldighet. Det kanske kan få tjänstemännen att raska på i utredningen av ärendet. Klarar de inte själva av att reda ut motstridigheterna får de gå till sina politiska uppdragsgivare och begära att få ett klargörande därifrån. - Är det något fel med hur jag tänker?

I Aftonbladet skriver de gamla biskoparna Hammar och Lönnebo om ett annat försäkringsfall. En kvinna på gränsen mellan sjukdom och arbetsförhet lyckas arbeta några timmar då och då - och får som tack för detta ett jättelikt ersättningskrav från Försäkringskassan. Undrar om hon kan komma in i ett någorlunda anständigt liv någon gång? - Eller jättelikt? För en normal skattefifflare var det väl inte så mycket pengar, "bara" 332 869 kronor att betala inom en månad.

Skit in, skit ut ,,,

Det tror jag är en känd princip i många typer av konstruktionsarbete, vare sig det gäller att bygga ett hus eller snickra ihop ett datorprogram eller göra statistik. Dåligt material eller dåliga indata skapar dåliga resultat. Och i politiken skapar det dålig politik.

Idag skriver bland andra Dagens Arbete om hur Försäkringskassan skriver ner siffrorna för det påstådda fusket högst betydligt, de siffror som Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT, kom med i höstas. "Vad Försäkringskassan mäter är vad vi verkligen vet" säger en företrädare för kassan. En princip som inte verkar alltför konstig. Eftersom man gjort stickprov i det verkliga materialet i stället för att sitta och gissa bör kassan vara närmare sanningen än Delegationen. Är stickproven gjorda på ett kompetent sätt bör man ha eliminerat riskerna för större fel i materialet. Bra statistiker kan sådant.

När ett påstått medvetet fusk (stöld alltså) på sju miljarder krymper till kanske en miljard är det inga småsummor det handlar om. Mindre än femton procent av den ursprungliga summan finns kvar. Och anledning till att skoningslöst misstänkliggöra folk som får ersättning från Försäkringskassan krymper högst betydligt. Det verkligt allvarliga dränaget på pengar i det här samhället finns nog på annat håll. Ändå bygger Alliansen en del av sin politik just på att folk fuskar.

Tanken att samhällets problem skall lösas genom att avslöja jättelikt fusk i socialförsäkringssystemen är inte direkt nytt. Det var på tapeten under den stora krisen i början av 90-talet också. Då skulle man minsann avslöja fuskarna genom att samköra register ... och det hela föll platt till marken. Jättefusket fanns inte. Man kunde inte rädda statsbudgeten genom att göra slut på fusket.

Kan det vara så att det sitter ett antal höga herrar i landet som tror att deras egen usla moral är den allenarådande, att de dömer andra efter sig själva? I så fall bör de lyftas ut så fort det bara går.

Sjukförsäkring och ideologi

Jag vet inte om det jag läst exempelvis på Sveriges Radios hemsida ger hela historien. Det måste finnas massvis med detaljer som jag inte känner till eller förstår, men den här historien verkar ändå vara intressant:

Regeringen vill besluta att "den som varit sjukskriven i minst ett år ska få högst 75 procent av sin lön i ersättning, även om hon har en egen sjukförsäkring genom kollektivavtal, eller skaffar en helt privat sjukförsäkring". Om man har försäkringar vid sidan om, via facket eller helt privat, skall de pengarna i princip konfiskeras, så fattar jag saken.

Jag undrar om det inte finns en glipa mellan ideologi och praktik här. Åtminstone de mer liberala elementen i Sverige borde höja sin röst. För vad säger regeringen här? Ja, det verkar ju som om de personer som på eget initiativ försäkrat sig (de som "kan själv" enligt språkbruket på vissa håll) kommer att få sig en hurring om förslaget går igenom. Hela affären luktar av en styrning från Storebror som är mycket märklig med tanke på den typ av frihetsideal som antas genomsyra "det nya arbetarpartiet" och dess bundsförvanter. Eller har "det nya arbetarpartiet" gått några steg längre och tagit över de värsta förmynderifasonerna som fanns bland byråkrater i "det gamla arbetarpartiet"? - Hördudu, du tror väl inte att du får bestämma själv, va? Passa dej jääävligt noga din lilla ...!

Det finns ju folk som sparar pengar vid sidan av till pensionen, exempelvis genom att ta pensionsförsäkringar - tycker regeringen att de skall behandlas på samma sätt? Skall den statliga pension man får ut minskas med de utbetalningar man får från sina privata försäkringar? - Tja, om det gör att några tvingas fortsätta arbeta trots att de egentligen skulle vilja lägga av kanske man därmed har slagit ett nytt slag mot "utanförskapet"?

Nå, låt oss vara positiva nu när det lackar mot jul. Jag har säkert missförstått något, eller medias rapportering har snedvridits av regeringsfientliga journalister, eller ... ?