Författare med dyster blick

Ernst B

Det finns rätt många författare här i stan. Några bor på Söder också, som Ernst Brunner. Det var ett tag sedan jag såg honom senast, och de gånger jag sett honom har han kommit joggande med ganska dyster min och gett mig en likaledes dyster blick vid något tillfälle. Själv föredrar jag att promenera i mer avspänd takt och därmed sänka risken för löpskador. Dessutom kan man stanna och titta på saker om man känner för det. Och så behöver man inte känna sig så dyster för att man eventuellt har dåligt flås.

Nu har han kommit med en ny bok, om självaste Hornsgatan. Fast han uppges ha raderat bort den del av Hornsgatan där jag faktiskt har bott (när jag var så liten att jag inte har det ringaste minne av'et), i hörnet av Lignagatan och Horngatan. Bemötandet bland recensenterna (en av dem är Gellerfeldt i Svenskan, honom har jag en diktsamling av) lär vara blandat, vilket kommenteras av en annan författare, Thomas Nydahl.

Av Nydahl har jag, vad jag minns nu, en roman och en diktsamling i mina hyllor. Jag ser fram mot den dagen städningen av hyllorna är färdig så jag kan hitta något i dem igen. Författaren själv har jag dock aldrig mött öga mot öga ...


... till skillnad mot Ulf Lundell som bodde ovanför Konsum Zinken och var därnere och handlade ibland. Och han fick faktiskt stanna sin stora läskiga bil när jag skulle gå över Brännkyrkagatan!

P C

P C Jersild såg jag någon gång i närheten av DN-skrapan i Marieberg. Han gav mig en dyster blick, vilket var något skrämmande eftersom det är en lång man med skarpa för att inte säga nästan utmärglade drag. Dessutom är han läkare - månne han såg att jag led av någon sjukdom, kanske någon av de svåra sjukdomar som det står om ibland på tidningarnas löpsedlar, svåra sjukdomar som man inte själv vet om att man har?

Sven L (men här ser han väl lite glad ut i alla fall)

Även Sven Lindqvist såg jag i DN-kvarteren. och även han skickade iväg en dyster blick. Men han är ju inte läkare, så jag förstår inte varför.

Möjligen skapar mötet med mig en deprimerad själsstämning hos författare, helt enkelt?

För att återgå till Brunner har han tydligen skrivit någon sorts satir och trampat såväl DN som Prideparaden på de känsligaste små tårna. Det kan han väl få göra. Jag har mina kritiska synpunkter på DN och Paraden också, och förmodligen finns det flera med snarliknande kritik. Även Strindberg på sin tid (han såg ju också dyster ut) kom ihop sig med DN, och hade dessutom synpunkter på allt mellan himmel och jord.

(Det här måste vara en av mina mindre inspirerade blogginlägg - dags att ta semester från skrivandet ett tag kanske?)


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver En felin liten Felin – Kattbloggning, Kaj Raving skriver Heja Israel!, Anders_S skriver Många miljövänner är förvirrade när det gäller fiske, Kristoffer Ejnermark skriver “Den är ju fri från all politik”, jesper skriver Dialogpolis och autonom aktivist gör upp i singstar

Varför går Ericsson så dåligt?

Rubricerad fråga kommer inte från mig. Den är dessutom flera år gammal, från den tid Kurt Hellström (om någon minns honom) var VD på Ericsson. Av en slump hittade jag Sven Lindqvists blogg och artikeln som har just denna fråga som rubrik. Den handlar kortfattat om reaktionen från nötterna på Ericsson när Lindqvist skrev till Hellström och föreslog en mycket enkel mobiltelefon speciellt för människor som av någon anledning har svårt att slå nummer på en vanlig liten pytte-mobil. Läs själv! (Undrar om nöten som svarade visste att svaret gick till en av Sveriges vassaste samtida författare?)

Lindqvist drog några mer generella slutsatser av "telekommunikationjättens" svar och jag tror man kan generalisera ytterligare en bit. Han såg ett företag som stack näsan i vädret och slöt sig mot omvärlden. Det kan delvis stämma, även om man åtminstone officiellt bekämpade den mentalitet som kallas NIH, not invented here (vilken innebär att man hellre konstruerar allt själv än köper in lösningar och ideer utifrån). Att bekämpa NIH och det ingenjörsstyrda företaget räckte inte, för man var då ännu kvar i den äldre typen av kommersiellt tänkande.

Även om pop-direktörer som Anders Igel hoppade upp och meddelade att man skulle bli "web-heads" tvivlar jag på att de fattade vad som hände därutanför Ericssons styrelserum. En ny värld växte fram där företag och omvärld började glida in i nya sorts relationer. Det var inte bara säljare och köpare längre. Ett företag kunde helt enkelt säga: vi låter alla ta del av vår produkt, använda och vidareutveckla den på olika sätt - gör det, och tala gärna om för oss och alla andra vad ni gör! Vi kan sälja lite extratjänster, service och sådant om det behövs ... .

Det där är lätt att säga för vissa mjukvarutillverkare, svårare för en hårdvaruindustri, men Ericsson är och var ju både och - men man hade svårt att anpassa sig till de nya tiderna och därför går det knackigt. Ingenjörsstyret kanske i viss mån fick ge vika för ekonomstyret, men inte blev det mycket bättre för det!