Monsternylle!

En del tycker det är stillsamt och avkopplande att knalla omkring i naturen, och exempelvis blicka upp mot en vördnadsbjudande gammal ek ... men när man ser det här monstruösa anletet blicka ned mot sig finns bara ett ord: jätteläbbigt! Hittat fotot när jag gick igenom gamla bilder, det var i mitten av maj 2006 som denna skräckupplevelse dokumenterades. Förmodligen knäppte jag bilden snabbt som sjutton och avvek sedan kallsvettig från platsen så fort det någonsin gick.

Sommaren har passerat halvtid

Den plötsliga och påträngande värmen kan inte dölja det faktum att sommaren nog har passerat halvtid vid det här laget. Ett bevis kan vara de här ännu gröna ekollonen jag fotograferade idag. Naturen levererar material för nästa års vegetation och börjar nog redan så smått fundera på vintervilan. Rönnbären håller på att mogna också. Kommer det regn kanske det blir fart på svamparna - fast jag är så usel på att hitta svamp, det är ren slump om jag upptäcker en kantarell. Och det är ju tokigt, för hittar man en brukar det ofta vara ett helt sällskap kantareller i närheten. Att smörsteka, exempelvis ... .

Jag stod en stund vid en äng full av tistlar, och bland tistlarna virrade en mängd fjärilar. Det var tydligen en fjärilsrestaurang. En av besökarna var påfågelsögat nedan. Klicka på bilden för större format!

Islossning

Att våren nu slagit klorna i stockholmstrakten är tydligt. Jag betraktade årstidens framfart vid en promenad på norra Djurgården i förmiddags. Isen låg ännu på Värtan men hade ett klart opålitligt utseende och var på väg att bryta upp vid strandkanten, vilket bevisas av bifogat foto. Några dagars värme till, och ajöss med den!

Vårfåglarna börjar alltmer göra sina stämmor hörda; sålunda ropade en ringduva i trakten av Lappkärret, en tofsvipa pep till bortåt våtmarken vid Husarviken och när jag gick förbi en reslig ek hördes en uppfordrande vissling - däruppe i virrvarret av grenar glänste en stare i vårens eleganta fjäderdräkt. "Metallic" hade man väl sagt om det gällt plåtlackering.

Aspar stod med kronor rödbruna av hängen, och nog är ekarna pampiga så här års: ännu utan gröna blad höjer de sina kraftfulla stammar mot himlen som är blåare än blå!