Vad skrattade man åt förr?

Tja, låt oss ta 1885. Även då hade folk humor vill jag lova. Jag är säker på att tidningsläsarna låg dubbelvikta av skratt när de läste det här i Svenska Dagbladet 😆 :

Vuxna och inte vuxna

How the Germans viewed the G7: pic.twitter.com/cRM6wZVhRH

— ian bremmer (@ianbremmer) 29 maj 2017

Europe.
OK, we deserve that. pic.twitter.com/Q7fc6qc9QY

— ian bremmer (@ianbremmer) 29 maj 2017

Vetenskapare är roliga

Marschen för vetenskap gav också upphov till viss humor av vetenskaplig natur:

The numbers for the Science March seem high but we won't know until we compare it to the numbers at the placebo march that's also happening

— Siobhan Thompson (@vornietom) 22 april 2017

"This march would be twice as big if the control group didn't have to stay home"

— Matthew (@mbeckler) 22 april 2017

Gudomlig humor?

"Somliga straffar Gud genast, och andra först efter ett tag" - så låter ett gammalt talesätt (om jag nu minns det rätt):

Här är det nog "efter ett tag" som gäller. Eller som gamle Augustinus skrev angående syndare som får hålla på alltför länge: Gud ger dem mer rep att hänga sig själva!

Jag är säker på att alla gudfruktiga USAmerikaner ser den gudomliga rättvisan - och humorn! - i detta lilla familjedrama!

Fick något vettigt gjort trots jobbet

Lästips: Jesus and Mo

Ett lästips: den religionskritiska fyrarutors-serien "Jesus and Mo(hammed)". Tecknaren är anonym, av förståeliga skäl. Det är ju inte alla som gillar kombinationen av humor och religion, särskilt inte om ens egen trosriktning råkar bli utpekad som knasig, löjlig, hycklande, ologisk ...

Alla rutorna finns på den här sajten. Man kan alltså följa utvecklingen från början, med ganska primitivt tecknade figurer, och fram mot den färdiga formen.

(Mer eller mindre) Roliga bilder

Är högern eller vänstern bäst på att vara rolig? En tidigare tumregel var nog att vänstern skojade till det bäst, men i dessa tider är det mer tveksamt. Här är en sajt som ligger till höger om sverigedemokraterna (sd-bossar som Mattias Karlsson får sig en snyting ibland). Metoden är foton och fotomontage som kombineras med satiriska texter. En teknik som tysken John Heartfield använde mot nassarna på trettiotalet (och skapade bra bilder och ett politiskt misslyckande).

Den här sajten kanske är mer mainstream sd, eller hur man nu skall uttrycka det. Här är det tecknat, skickligt gjort tycker jag. - Generellt kanske det är så att en rörelse som är på väg uppåt friskar på även med det kulturella, den drar till sig människor med utvecklingsbara idéer. Idag kan väl 'vänstern' (vad som nu avses med det) knappast sägas ha vind i seglen.


För balansens skull vill jag också hänvisa till FIB/K och deras satirarkiv. Där finns bilder från flera århundraden, från många länder, och ofta utförda av människor som jag aldrig hört talas om. En intressant sajt, rent av en guldgruva,  för studier av konst-, kultur- och allmänhistoria. Och udden är mot överheten och högern, i alla fall där jag tittade.

Nedanstående bild fiskade jag upp från annat håll. Det var någon dag sedan, och närminnet sviker mig varifrån. Kanske en tysk tidning. Hur som helst: ett sätt att se på den nuvarande migrationskrisen. (Fundera på hur tankarna går om man använder ordet 'migrant' i stället för 'flykting'.)  Vad teckningen påstår är att Merkel inte fattar vad hon håller på med. Jag sätter ett frågetecken för det - så dj-a dum är väl inte kärringen?

Expansion/hot, hån, återhämtning utan lön (lönlös återhämtning)

 

Jaha, den här kartan visar väl (om vi frågar snillen som förre utrikesexcellensen Bildt) hur Ryssland hotfullt expanderar ut över världen. (Hittade f.ö. kartan på Stefan Lindgrens nyhetssidor på nätet. Han satte den genialiska rubriken Ryssen kommer, men lade inte till några ytterligare kommentarer. Men det behövs ju inte, vi ser ju ändå hur de ryska pansarkolonnerna rullar fram över Europa!)

Till råga på allt kommer ryssdj-a och hånar oss också. Är det tacken för vad vi gjort för dem (något har vi väl gjort, om man glömmer en pinsamhet som division Engelbrecht? Kan vi inte drömma oss tillbaka till de dagar när de virriga slaverna i Ryssland inkallade 'svenske Rurik' för att få lite ordning på deras kaos?):





Något annat nu: En notis från den syriskvänliga bloggen SyrPer (Syrian Perspective). Enda anmärkningen jag vill göra är ett frågetecken om hur 'svenska' de här gynnarna verkligen är:

We are delighted to report the deaths of 3 Swedish terrorists in Syria who left the the cities of Stockholm and Gothenburg to fight alongside ISIS (read: United States) in its was of nihilism against the people of Syria.  Two were killed in ‘Ayn Al-‘Arab (Kobaani) and the other in northern Aleppo.  Our middle fingers are extended out to the pack of rats who sired these vermin and we wish them all a swift descent to the Oven Roaster awaiting them.

På sätt och vis är det skönt att bli av med dem. Däremot håller jag inte med personer som tycker att det är bra att sådana figurer får sticka iväg och bedriva terror mot oskyldiga människor. Detta även om de förmodligen är så oskickliga som soldater att de nog ofta stryker med själva innan de hinner göra så mycket otäckt själva. Kanonmat som utnyttjas av mer erfarna gangsters antar jag (de kanske redan är vana vid det som kriminella här i landet?) Går det att få stopp på dem innan de drar iväg så se till att de stoppas!
 

Och så lite om ekonomi, eftersom det här delvis är en ekonomiblogg. Robert Reich skriver om USA-demokraternas senaste valnederlag. Han myntar också en term jag inte sett tidigare: 'wageless recovery". I samband med tidigare kriser och återhämtning har man talat om "jobless recovery", eftersom bättre tider inte har lett till fler arbeten. Nu förefaller en ny variant ha kommit fram: mängden arbeten ökar, men lönerna gör det inte. Snarare tvärtom, om man inte tillhör de absoluta toppskikten i samhället.

If you want a single reason for why Democrats lost big on Election Day 2014 it’s this: Median household income continues to drop. This is the first “recovery” in memory when this has happened. Jobs are coming back but wages aren’t. Every month the job numbers grow but the wage numbers go nowhere. Most new jobs are in part-time or low-paying positions. They pay less than the jobs lost in the Great Recession. This wageless recovery has been made all the worse because pay is less predictable than ever. Most Americans don’t know what they’ll be earning next year or even next month. Two-thirds are now living paycheck to paycheck. So why is this called a “recovery” at all? Because, technically, the economy is growing. But almost all the gains from that growth are going to a small minority at the top. In fact, 100 percent of the gains have gone to the best-off 10 percent. Ninety-five percent have gone to the top 1 percent. The stock market has boomed. Corporate profits are through the roof. CEO pay, in the stratosphere. Yet most Americans feel like they’re still in a recession.

Ja, i ett klassamhälle är väl detta ett väntat utfall när systemet börjar visa allvarliga tendenser till att bryta samman. 'Lönlös återhämtning' kan man ju skoja om. Fast det inte är så skojigt för den växande del av USAmerikanerna som lever nära eller under fattigdomsgränsen och knappast har några möjligheter att ta sig upp till bättre standard.

Och som jag skrivit någon gång tidigare så är det där med goda och dåliga konjunkturer olika beroende av var man befinner sig. I den extrema överklassen är det alltid högkonjunktur, i de nedre lagren i samhället är det permanent lågkonjunktur. Sedan finns det mellanskikt som kan tjäna på/drabbas av konjunktursvängningarna. Bland dessa finns mellanskikt av bättre betalda knegare ('medelklass') som kan börja föra ett jäkla liv om de ser sin standard sjunka. De har ju bättre tillgång till media och kan därmed effektivare föra sin talan än mer nedpressade skikt (de som verkligen borde bråka). "Yet most Americans feel like they’re still in a recession", men så tillbakatryckta som de USAmerikanska lönearbetarna är, är det fråga om de faktiskt väldigt mycket börjar likna det härjade proletariat som Marx beskriver i Kommunistiska Manifestet. Kommer marschen ner i avgrunden att fortsätta?

Offer för ovanligt trist riksdagsdebatt?

Vansinne å kontor

Vad hette den där stackars kontorsslaven i en seriestrip jag mindes från förra årtusendet. Namnet är Dilbert. Det som beskrevs var vansinnet som tog strupgrepp på kontoren, administrationen, förvaltningen när ekonomerna (och andra svindlare) tagit över verksamheten från ingenjörerna. Ta den här strippen:

Detta må verka mystiskt, men det var verkligen så på det stora bolaget att folk som jobbade med "dom äldre systemen" som då ännu var i drift och verkligen behövdes, var oroliga för att sparkas åt sidan när systemen så småningom skulle bytas ut. Jag vet inte hur det gick på slutet, men faran var ju att ingen ville göra de nödvändiga jobben med de gamla datorerna och deras program, utan det viktiga var att hoppa över till de nya systemen för att rädda sitt eget skinn. Eftersom bolaget bestämde sig för att främst satsa på de unga krafterna blev de äldre till att föra över sina kunskaper till just dessa nya krafter, eftersom det ledde till att man på sikt underminerade sin egen position. Inte så smart, verkar det.

En slags motsvarighet till Dilbert, men nu i de rörliga cyberrymd-bildernas tidsålder, fick jag tips av från läsare Martin. Tack för det. Kolla den här länken, samt den här. Om man nu inte kan krossa det vansinniga systemet kan man åtminstone skratta åt det!

Konstig plugg

Jag trodde att den journalistiska kategorin som vi kan kalla 'konstiga växter, i synnerhet potatis, som meddelats till redaktionen' var utdöd för länge sedan. Minns att man drev med saken på svartvita TV:ns tid, i saligen ihågkomna Mosebacke Monarki. Och det var ju minst fyrtio år sedan.

Men, men, i dessa papperspressens yttersta dagar får man ta till vilka grepp som helst för att hålla sig flytande ett tag till. Undrar om Aftonlövet kommer med ett uppföljningsreportage: "Så gick det för monsterpotatisen"?

(Plugg = potatis på äldre stockholmska, för den som funderar.) Och nu över till huvudpersonen ... förlåt, huvudpotatisen:

Stormvarning!

Helgus alces est

Passar väl bra idag? "Tempestas praedicta!", det vill säga 'stormvarning'.  Helgus är givetvis en latinsk upplaga av kulturpublikationen Hälge som vi hippa storstadsbor alltid läser (i svensk utgåva) för att hålla oss informerade om vad det enkla folket på landsbygden håller på med!

Arnes klass-analys

Arne Anka, alltså.

Minuter eller sekunder ...

Ja, minuter eller sekunder kanske spelar mindre roll, så länge man kan säga att "det var roligt så länge det varade!".

Svansätare

Kan inte låta bli att slänga in några bilder, bara för att visa att bloggen (ännu) inte är stendöd ... och vad sägs om en liten vers:

Om ingen annan föda fanns
kunde man äta sin egen svans

Den fina versen inspirerades av denna bild. Någon sorts leopard tror jag ...

Och så den här bilden som har varit på bloggen tidigare. En mini-serie av den borgerlige dansken Storm P(edersen). Storm P hade ingen titel till verket, men den betydligt mer radikale Broby-Johansen förslog att det kunde få heta "socialhjälp".

Kanske tur att människan inte har svans. För då fick väl samhällets olycksbarn leta efter recept till (oxsvans)soppa för att stilla hungern.

Hoppas att dom vinner!

Det var meningen att jag skulle dra ner bloggandet efter midsommar, bland annat med tanke på att bloggläsandet går ner just efter midsommar. Verkar som folk har annat för sig än att läsa bloggar under tiden juni-augusti (samt klockan tre på julafton av någon anledning). Men jag kan inte låta bli att lägga upp den här "Nybergaren":

Utan kommentar

Letar på fel ställe

En bild som kan tillämpas på många situationer där någon gör fel av ren bekvämlighet. Ta senaste historien med spionen i Vänsterpartiet. Vill man leta efter riktiga samhällsfiender får man allt göra det i skummare hörn i Maktens Boningar, inte i rännstenen under gatlyktans ljus!

"Som att tala med en vägg"

Den här historien kommer ur en bok (i övrigt inte så humoristisk) som jag skrev om på annan plats för inte så länge sedan:

En japansk turist går fram till en bedjande jude vid Klagomuren i Jerusalem och frågar: "Ber ni här varje dag?" "Ja, tre gånger om dagen precis som min far och min farfar", svarar juden. "Får ni någon kontakt med Gud?" frågar den japanska turisten. "Nej", suckar juden, "det är som att tala med en vägg".

Jag antar att denna midsommarkväll är det många som, i stället för att försöka prata med väggar, söker Anden i Flaskan, om du förstår vad jag menar!

Lite kombinationsarbete

Teckningen kommer härifrån. Om man börjar här kommer en svit av teckningar och kommentar. Någon datering finns inte, men Wolodarski började väl sin bana som liberal-geni på Dagens Nyheter någon gång på 1990-talet? Och då började ledarsidan att slira på allvar, antar jag att Hillersberg menar. (Notera att ingen på teckningen försetts med några "judiska" attribut, varför den svårligen kan klassas som antisemitisk.)

W. skriver alltså ledare. Då kan vi kombinera genom att klippa in ett citat från kamrat Jan Myrdal:

Jan Myrdal ‏@Jan_Myrdal2h

Det mest tragiska som kan drabba en skrivare: ord som inte berör och påverkar. Att vara ledarskribent i svensk press.

Visa

•  Svara 
•  Retweeta 
•  Favoritmarkera 

Ja, hur många läser ledarna egentligen? De hör väl till en förfluten tid, och har de några ersättare är det väl kolumnister och tyckande journalister inne i tidningen - med andra ord ännu flera filurer som inte behövs ta på allvar.