Peak-oil 2005?

Diagrammet hämtat härifrån. Skribenten inte gör några egna kommentarer utan låter frågetecknet hänga i luften. Förkortningen mbpd står för miljoner fat olja per dag.

Man skulle ha behövt mer år bakåt för att kunna göra en bra bedömning av tendensen, men det ser i alla fall ut som man nått en platå i utvinningen. Jag läste någonstans att Norge nyligen skrivit ner sina outnyttjade oljetillgångar, att nya stora fynd på annat håll bara täcker världsbehovet för några dagar, och att diverse tvivelaktiga stater med oljetillgångar helt enkelt ljuger om sina reserver. Stämmer det så kanske det verkligen är "piken" vi ser här, och den började år 2005. Kanske det går att hålla produktionen på den här nivån ett tag till, och få andrum genom ekonomiska kriser som sänker förbrukningen temporärt, men på lite längre sikt är det inget annat än marschen ur fossilbränslesamhället som gäller. Det kan bli dyrt, men det blir ännu dyrare att inte göra något, och vinnarna kommer vara de som ligger långt framme i utvecklingen.

Man får förmoda att eliterna i stormakternas huvudstäder just nu oroar sig för att den demokratiska smittan skall spridas från Tunisien till andra mer eller mindre oljerika stater och sätta griller i huvudet på folket. Peak-oil och demokrati kan vara en explosiv blandning.

Peak oil och dess verkningar enligt några tyska tänkare

På olika håll i världen funderas det över vad som händer när oljeutvinningen når sin topp och börjar gå utför igen - peak oil, med andra ord. Tyska Der Spiegel citerar vad som verkar vara utkastet till en utredning som gjorts av en grupp knuten till den tyska militären.

Egentligen är det inga konstigheter som tyskarna lägger fram, snarare självklarheter. Att styrkeförhållandena i världen kommer att förskjutas till vissa länders fördel är klart, alldeles som rapporten uppges förklara. Men det förutsätter ju att dessa länder kan försvara sig mot angrepp från konsumenterna. USA:s politik i västra Asien, med ockupationen av Irak som höjdpunkt, visar att en producent av en åtråvärd vara kan vara i en utsatt position. Om inte "den fria världen" kan garantera sitt inflytande över oljefälten via korrupta lokala bossar kan alternativet vara direkta rånförsök. Det hjälper inte om producenten ens har demokratiska val: Venezuela bör se upp!

Det oljedrivna samhället borde vara lika antikverat som den här gamla bensinpumpen som står utanför Konsumbutiken i Skansens stadskvarter. Moget för avskrivning och ersättning av bättre alternativ alltså.

Hur som helst: tyskarna tror att "peak oil" passeras omkring år 2010, och att de verkligt svåra konsekvenserna kommer att visa sig om 15-30 år. Att konsekvenserna kan bli svåra är klart eftersom de flesta varor och tjänster vi konsumerar har lite olja i sig på något sätt. Följden av det tror man kan bli att "marknaden" trycks åt sidan till förmån för planerad ekonomi, och/eller att demokratin som sådan faller ihop på grund av påfrestningarna. Skulle man inte kunna tänka sig en alternativ väg, nämligen att planekonomi och demokrati följs åt? Med andra ord att planeringen ställs under demokratisk kontroll och att makten för de små och destruktiva kapitalistiska härskargrupperna elimineras? Med tanke på att de tekniska förutsättningarna för omfattande planering blir allt bättre borde inte en koppling till brett folkligt inflytande vara omöjlig att upprätta - såvida inte institutioner som tyska krigsmakten ställer sig i den härskande klassens tjänst och slår ner strävandena efter demokrati!

Vilken prognosmakare skall man lite på?

Efter att ha gjort ett konst-igt krumsprång i föregående inlägg vänder jag nu intresset tillbaka mot ekonomiska super-frågor. Nämligen hur det förhåller sig med oljan, den svarta soppa som fortfarande håller mycket av världsekonomin igång.

För några dagar sedan skrev Kildén & Åsman om en förväntad rapport från IEA, International Energy Agency, om oljeutvinningens framtid. Det fanns misstankar om att rapportens siffror förskönats för att inte orsaka panik på börsen och andra otrevligheter.

Nu skriver en kritisk ekonom på Real-World Economics Review Blog om samma sak, och fastän de är långt borta i världen har de upptäckt en prognos som gjorts i Uppsala av professor Kjell Aleklett. Denne är också kritisk mot IEA:s prognos:

Kjell Aleklett, professor of physics and director of the Global Energy, unit has described the IEA’s report as a “political document”. Scientists who have worked on IEA reports have spoken of “pressure” being applied by the USA to misrepresent reality, the motivation being to keep oil prices low and to prevent a stock market panic.

Här finns en bild som jämför de två prognoserna. Som skribenten på Real-World Economics Review Blog måste det vara knepigt för beslutsfattare att bestämma sig för vilka "auktoritativa dokument" som man skall stödja sig på när man ritar upp framtidens politik, och hur man över huvud taget skall lägga upp prognoserna. IEA är optimistiskt, vår man i Uppsala har ett scenario där den oundvikliga nedgången redan har börjat.

Här nedan är de olika rapporternas slutsats om energitillgångarna i framtiden. Klicka upp till större format så blir det läsbart också!

Det är inte att oljan tar slut som knepar till det

Slut på olja -så påverkar det dig trumpetar Aftonbladet ut. Men jag påstår att det är inte där - nämligen vid den sista droppen olja - som problemet ligger.

Det är knappast troligt att bokstavligen all olja kommer att ta slut förrän hela Jorden försvinner, och skulle mänskligheten ändå närma sig en fas när oljan i praktiskt hänseende kan sägas vara slut så är oljeproblemen förmodligen över för länge sedan. (Möjligen är den avancerade civilisationen också över vid det laget på grund av oförmåga att anpassa sig till nya omständigheter.) Är man beredd att satsa obegränsade resurser kan den tidpunkten skjutas långt bort i framtiden dessutom.

Notera: obegränsade resurser. Med andra ord: ju dyrare oljan blir att utvinna, desto dyrare kommer den att bli i konsumentledet. Den tid verkar vara över när man kunde hitta lättillgängliga och lättexploaterade oljefält. Prospekterarna måste ut i allt besvärligare områden, utvinningen blir allt dyrare. Samtidigt är världsekonomin och världspolitiken uppbyggd på att billig olja finnas tillgänglig. Det farliga ligger i en situation där världen är uppbyggd på oljedrift samtidigt som tillgången på billig olja minskar. Något "slut" handlar det inte om, däremot att "någon" måste dra ner på sin konsumtion. Det lär ändå inte hjälpa så långt eftersom det i de flesta priser som världens konsumenter betalar ingår en delpost för att betala drivmedel. Dyrare drivmedel kommer att ge högre priser, och folk med små inkomster drabbas hårdast. Och det slår tillbaka på handel och industri i stort - upplagt för kris med andra ord.

Konsumenter, väljare, näringslivet, de kärnvapenbestyckade hangarfartygsgrupperna runt på haven - allt drivs med olja, och ersättningarna verkar inte riktigt trovärdiga. Särskilt inte som olja är en av flera grundläggande resurser där det finns problem med tillgången.

En del ekonomer rycker på axlarna och säger att "blir oljan för dyr kommer den att ersättas av något annat". Det fungerar bra i ekonomiska modeller, men hur ser det ut i världen idag? På sätt och vis stämmer det: jag läste att någonstans (var det i östra Turkiet?) ökar priset på dragdjur för att folk slutar använda bilar när bensinen blir för dyr. Men är det den framtiden vi vill se? - Det kan komma en kris av verkligt ödeläggande art när fossilbränslesamhället går i bitar. Inte för att "oljan tar slut", utan för att den blir en knapp resurs i förhållande till de behov som byggts upp under 1900-talet. Det oljeslukande USA ligger i det avseendet verkligen risigt till, men resten av världen hänger med i det avseendet. En faktaruta efter AB-artikeln tar upp en del av det här, men man lyckas väl inte få fram den stora katastrofstämningen. Här kommer att ställas krav på rejält politiskt ledarskap, men detta är svårt att urskilja. Jag har tidigare skrivit lite om Björn Forsbergs bok Tillväxtens sista dagar som tar upp bristen på ledarskap. Det är en intressant bok som jag nog får anledning att återkomma till.

Att en bortskämd "medelklass" får dra ner på flygresandet är fullständigt oväsentligt i det här sammanhanget. Att lågprisflyget havererar är bara bra. Folk som nödvändigtvis skall ta flyg över dagen till London och shoppa får väl göra en dagsutflykt med pendeltåget till Södertälje i stället. I det här läget brukar folk i glesbygderna höja ett protesttjut om att "alla bor minsann inte invid en tunnelbanestation" - men då kan man ju ställa frågan i vilken utsträckning energislösande glesbygder skall bevaras? En ny energisituation kommer att medföra en del tuffa frågor, men som svårbotad pessimistisk optimist vill jag ställa frågan om inte det här skulle kunna medföra en del positiva möjligheter också bara man kan kämpa ner de negativa krafterna.