Hittade VSF (igen)

Det intressanta med Twitter är sällan Twittertexterna i sig, däremot att man kan hitta hänvisningar till ställen som har lite mer än 140 tecken att komma med. Nu hittade jag några som kallar sig Vänsterns studentförbund. (En koll visar att jag nämnt dem en gång tidigare på bloggen, men det var länge sedan och det är inte lätt att komma ihåg allt man skrivit under åren!)

På hemsidan får vi veta att "VSF är ett revolutionärt socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt förbund som organiserar studenter och doktorander." Det låter ju trevligt, men vad säger Vänsterpartiet om en näraliggande organisation som kallar sig revolutionär? Dessutom säger man:

Vi kämpar för ett kommunistiskt samhälle, dvs ett klasslöst demokratiskt samhälle fritt från könsförtryck och rasism, som bygger på en ekologisk grund. Endast i ett sådant samhälle öppnar sig möjligheterna för människans fullständiga frigörelse.

Det här är, åtminstone för en ortodox marxist, inte helt godtagbart. För marxisten är demokratin det inslag i klassamhället där samhällets majoritet, proletariatet, tar makten och ser till att den tidigare härskande minoriteten, bourgeoisin, inte kan komma tillbaka. När det inte finns klasser längre, och alltså ingen grund för klassförtryck vare sig det är demokrati eller något annat, uppstår det kommunistiska samhället.  - Skulle man inte kunna förvänta sig att studenter med en del marxistisk skolning hade koll på den saken? Eller har VSF en annan tolkning av marxismen? Det är väl ändå ett steg framåt jämfört med V, som knappast verkar ha någon tolkning alls.

Vänsterstudenter - kast med liten bok

Ibland får man försöka vara kluven för att lyckas i politiken. Eller om man säger så här: försök inta några olika positioner samtidigt och hoppas att ingen märker eventuella motsättningar. Jag gick förbi den här lappen på gatan tidigare idag. Uppenbarligen försöker en radikalare flygel av Vänsterpartiet försöka knyta an till ännu radikalare flyglar, de där som är maskerade och kastar saker. Företrädesvis då gatsten och liknande saker. Men i nästa steg tar man tillbaka minst hälften.

Sett på håll skulle man kunna tro att den här gatukämpen tänker langa iväg en tegelsten exempelvis, men vid närmare anblick ser det mer ut som en bok. Själv har jag viss motvilja mot att saker över huvud taget kastas vid gatubataljer, och som bokvän tycker jag man skall vara försiktig med litteraturen. Om man nu har kunskap så är det väl kunskapen som skall användas som verktyg för att förändra samhället, det verkar mindre klyftigt att kasta bort ett av de medier som används när kunskapen förmedlas.