... hur de accelererande underskotten i de stora ekonomierna nu suger upp så mycket kapital att sköra och svaga ekonomier helt enkelt trängs ut och tippas över kanten.
Jag hade samma sak uppe för någon tid sedan. Då med anledning av att Världsbanken kom med liknande dystra utsikter. Ekonomisk kris i de rika länderna leder till ökad dödlighet i Afrika. När de rika och mäktiga kämpar för att hålla sig uppe trampar de ner de fattiga och maktlösa - väldigt snyggt!
Att jämföra svensk offentlig sektor rätt av med folk på yttersta marginalen i Afrika är inte smakligt, men det kanske finns en liknande mekanism. Nu är det kris som sagt, och kommunerna kan tvingas att avskeda massvis med folk. Någon brist på medel finns egentligen inte, men de finns inte i tillräcklig grad i kommunerna. De har bland annat glidit iväg i skattesänkningar för folk som redan har det gott ställt. De rika tränger undan de fattiga kan vi säga även här.
Möjligen tror Borg & Co att det enligt läroboken skall uppstå "dynamiska effekter" av skattesänkningarna som får ekonomin att röra på sig, men i så fall har han inte tagit hänsyn till att skatteförändringars resultat beror av var och hur och för vem man ändrar skatten. Dessutom finns det andra utgiftsposter än skatter. Sänker man skatten för de välmående men samtidigt gör livet dyrare för de mindre välmående är det verkligen ingen "stimulans" för ekonomin. I själva verket är det ett recept för att få den att fungera sämre.
Det har tidigare funnits antydningar om att regeringen förstått att satsningar på den offentliga sidan är effektiva om man vill ha snabba och ekonomiska resultat i en kris men det verkar ha varit bara en antydan som inte förverkligas. Regeringens politik, hur den än offentligt motiveras, förefaller ha en stenhård ideologisk kärna som inte får påverkas av den otäcka verkligheten. Och ideologi är ju ett förstelnat tänkande, eller för att citera Friedrich Engels falskt medvetande.
