Säkrad av Internationella Valutafonden!

Ojojoj, fantastiskt, självaste Madame Lagarde från Internationella Valutafonden skriver till just mig att talar om att de tar hand om mina betalningar framöver! Man skall bara meddela namn, adress och lite annat smått (men borde inte IMF med sina jättefonder och jättestaber ha råd med en bättre översättare ...)

Här är vad man skriver, håll dig för skratt om du kan:

Detta är för intima dig om en mycket viktig information som kommer att vara till stor hjälp att återlösa dig från alla svårigheter som du har upplevt att få din långa över på grund av betalning på grund av överdriven efterfrågan på pengar från dig som både korrupta Banks tjänstemän och Courier Företag varefter din fond förblir obetalda till dig.

Jag Mrs.Christine Lagarde, verkställande direktör Internationella valutafonden (IMF). Det kan intressera dig att veta att rapporterna har nått vårt kontor som så många motsvarigheter på den oroliga sätt som människor som du behandlas med olika banker och kurirföretag / Diplomat hela Europa till Afrika och Asien / London Storbritannien och vi har beslutat att sätta en stopp för det och det är därför jag utsågs för att hantera din transaktion här i London

Alla statliga och icke-statliga prostata, frivilligorganisationer, finansbolag, banker, säkerhets-och kurirföretag som har varit i kontakt med dig för sent har fått i uppdrag att backa upp från din transaktion och du har fått rådet att inte svara på dem längre eftersom IMF nu direkt ansvarig för din betalning.

Du är härmed rekommenderas att inte återförvisa ytterligare betalning till alla institutioner med avseende på din transaktion som din fond kommer att överföras till dig direkt från vår källa. Jag hoppas att detta är klart. Varje handling som strider mot denna instruktion sker på egen risk. Du råd att reagera omedelbart för ytterligare detaljer om hur fonden kommer att släppas till ditt angivna bankkonto. Nedan är våra kontaktuppgifter, förväntar vi oss ditt snabba svar tack.

Bra med facket

En skribent hos Real-World Economics Review påtalar varför det är bra med facket. Som bekant är det dåligt ställt med facket i USA, men den städerska som uppger sig ha blivit överfallen av gåsleversocialisten Strauss-Kahn är fackligt ansluten och har fått stöd från sin organisation. Annars är de anställdas ställning inte särskilt stark i USA, och i artikeln påpekas att IMF generellt kräver sämre rättigheter för de arbetande. Kanske just facket gjorde skillnaden i det här fallet, att hon vågade anmäla händelsen och får det till en rättssak.

Det skulle ju vara en historisk ironi om en av hövdingarna för försvaga facket-linjen går på pumpen genom våldtäkt på en fackansluten städerska. Vi får väl anta att flitiga myror just nu springer i maktens korridorer för att få den där gynnaren fri på något sätt, men man kan ju hoppas att det för en gångs skull misslyckas. En del av försvaret för honom ser inte så trevligt ut, och att försvaras av den franske pop-"filosofen" Bernard Levy-Strauss borde nästan vara som en dödskyss. (Samme kille som var ideolog för NATO:s krig på Balkan och nu senast i Libyen.)

Väldigt spridda tankar en onsdagskväll

Äppelblom mot moln och himmel:
vackrare än världens vimmel?

Det tar emot att sätta sig vid datorn och klämma ur sig tänkvärdheter när sommarljuset tar upp allt större del av dygnet. Elektroniken må vara hur fin som helst, död är den likförbaskat jämfört med den stora levande världen därute. Den blomstertid nu kommer ... den är här, jag såg de första ansatserna till liljekonvaljblommor i helgen, och utslagna midsommarblomster (numera omdöpt till skogsnäva eftersom blomman i allmänhet har gjort sitt långt före midsommaren).

Slutligt vissnar väl tulpaner -
vackrare än huliganer

Samtidigt verkar det som om socialdemokraterna definitivt kedjat fast sig vid krigspolitiken som leverantör av knektar till USA:s krig - eller vad menar man egentligen med sitt pladder? Borde inte medlemmarna i partiet reagera och ställa frågor, eller är man (med ett fåtal undantag) helt lamslagna och passiva och oförmögna att kräva räkenskap av ledarna? Jag noterar också att bombvänstern finns kvar och fortfarande verkar tro att ett NATO-ockuperat Libyen på något sätt skall vara ett stöd för den arabiska folkrevolutionen. Fantastiskt!

Till slut faller kronbladen av
Så svinner allt i tidens hav

Herr Dominique Strauss-Kahn ligger illa till, misstänkt för våldtäkt. Med tanke på att han är chef för en institution som anklagas för att våldta hela länder och orsaka oerhörda mänskliga lidanden när folken skall betala överklassernas kriser kan man ju säga att det är en småsak. Men var det inte skattefusk som fällde storgangstern Al Capone och inte de mord han var ansvarig för? Hur som helst, en ganska typisk  överklassare som påstås vara socialist men är otäck nyliberal har åkt fast. Man får väl hoppas att det blir en hederlig utredning och rättegång. Har storpampen överfallit en enkel knegare är det positivt att det inte sopas under mattan, är det falska anklagelser skall det också fram. Jag har svårt att se att det här skulle få världsekonomin att skaka - i alla fall står det inget om några skakningar på IMF:s hemsida för tillfället.

Igår var det 17 maj, Norges nationaldag. Gratulerar så här en dag i efterhand! Men det var också 31-årsminnet av det maoistiska upprorets start i Peru. Just när den revolutionära vågen i Tredje världen såg ut att ebba ut så försökte peruanerna med en nystart. Ett tag gick det bra, sedan mindre bra, nu hankar man väl sig fram. Jag har väl funderat på för och mot tidigare här på bloggen. Om man skall nämna ett par svenska sajter som stödjer peruanerna men som får mig att reagera på olika sätt så förefaller mig de här lite mer åt för-hållet, medan det här får mig att sucka. Jag tror inte indiska maoister skulle skriva så svulstigt. Och försöker de sälja "folkens världskrig" till mig vill jag verkligen ta mig en och annan funderare. De enda som har några större intressen av krig idag är imperialister som måste tillgripa allt våldsammare medel för att hålla ihop sina fallande välden.

Att titta på ekonomi eller moln?

Det är för mycket numera. Man borde ligga med näsan i vädret och se sommarmolnen dra förbi och lyssna på den nu efter midsommar allt glesare fågelsången. Men icke: det är en världskris som rullar på därute. En riktig kris som hjälps av rejäla doser korkad politik. Jag har just skummat igenom ett antal krönikor av Paul Krugman, och där vill han påvisa att "åtstramningarna" fungerar på ett konstigt sätt. De skall fungera som medel att höja förtroendet för skuldsatta regeringar, men det verkar som om det ibland fungerar tvärtom. Regeringar som inte har några särskilda förtroendeproblem kan orsaka sådana genom att "strama åt".

Krugman har varnat för en långvarig kris framöver. Kanske har han rätt. Många politiker och ekonomer jobbar för det. Jag läste en artikel om IMF, Internationella Valutafonden. Skribenten frågade sig om det var bäst att ta råd av en fyllo på gatan eller IMF, och verkade luta åt det första alternativet. Att IMF missade att varna för fastighetsbubblan i USA och vanskötte krisen i Argentina tas upp som exempel. Nu jagar IMF på för "åtstramningar" för vanligt folk. Samtidigt nämner artikeln ett intressant faktum - IMF-anställda kan pensionera sig tidigt, och till mycket goda villkor. Någon som minns de vilda beskyllningarna mot grekiska lågavlönade arbetare som kan/kunde gå tidigt men till låga pensioner?

Imagine the folks who completely missed the housing bubble or who got it totally wrong on Argentina lounging around the tropics at age 51 on their $100,000 a year IMF pension. At least a street drunk giving economic advice would be honest.

En bra bit över miljonen jobb förväntas försvinna på grund av nedskärningar i Storbritannien fram till 2015. Nu kommer ju andra jobb att tillkomma under tiden, men det är fråga om hur nettoeffekten ser ut. Och det handlar inte bara om arbetslöshet, men också om mängder av arbetande människor som kommer att tjäna sämre. Att tro att detta inte skulle slå mot hela ekonomin är naivt. Upprepar man sedan detta i land efter land kommer den långvariga kris som Krugman tror på att förverkligas. Bankerna kommer att dra in pengar medan övriga ekonomin flämtar efter luft.

Det var någon (glömt var) som pekade på samband mellan statsskuld och privatekonomi: en välskött statsskuld kan få den övriga ekonomin att blomstra. Minns inte sammanhanget mer, men det är uppenbart att skulden i sig är oväsentlig, det viktiga är vad den används till.


Här är en norsk läsövning (nynorska tror jag, som ser lite konstigare ut än bokmål) från Radikalt økonominettverk. Och här har vi IMF vid skampålen igen, i andra akten av krisen:

I staden for å presse bankane til delvis å ettergi dei svakaste eurostatane deira gjeld, har IMF (som vanleg) og EU (dominert av Tyskland) kapitulert for finanssektoren. Dei har tvinga ikkje berre Hellas, men også Portugal, Spania og Italia til ein drakonisk innstrammingspolitikk, med stopp i offentlege investeringar i infrastrukturprosjekt, reduksjon av pensjonar og skattefordelar til barnefamiliar, reduksjon av lønningane til offentleg tilsette osv. Dette skjer under ei økonomisk krise med massearbeidsløyse (over 10 prosent i Hellas og Portugal, 20 prosent i Spania).

Men det er slett ikkje visst deflasjonspolitikken vil gjere livet tryggare verken for bankane eller for euroen. Det hjelper lite at desse landa betrar sin handelsbalanse når deflasjonspolitikken samtidig fører til ytterlegare fall i BNP, auke i arbeidsløysa og lågare skatteinntekter som gjer det endå vanskelegare for statane å betene gjelda si. Derimot er det sikkert at deflasjonspolitikken inneber redusert effektiv etterspørsel, økonomisk depresjon og stigande arbeidsløyse.

Ja det var andra akten av krisen, men vi kan se fram mot en tredje:

Det vi no er vitne til, representerer andre akt i den internasjonale økonomiske krisa. Tredje akt vil starte dersom finansaktørane begynner å kvitte seg med amerikanske statsobligasjonar, og også USA grip til deflasjonspolitikk for å redusere det enorme underskotet på statsbudsjettet.

Suck, ja, det är en spännande tid man lever i. Är det inte lika bra att rycka på axlarna och gå ut och titta på molnen? Såväl regering som opposition i Sverige har köpt det här åtstramningstjafset, så det är väl lika bra att de åker över stupet hela gänget, vare sig de heter Fredrik eller Lars eller Mona eller något annat. Oppositionen mässar om "byt regering, byt politik". "Byt samhällssystem" tycker jag låter bättre.

Alan utbuad i bananrepubliken

Det kanske verkar elakt att rita clownnäsa på Alan Greenspan, men det är ganska snällt jämfört med vad folk säger om honom. Jag undrar om de mest ilskna kan vara sådana som bländades av Greenspans och de andra marknadsgycklarnas superliberala ordfyrverkerier för några år sedan? Nu står de där, kanske inte med röda men med långa näsor!

Det finns en artikel av Alan Greenspan som jag inte vet om den är så kul att läsa. Han verkar hävda att man pga tidigare riskforskning hade fått lite konstiga idéer om saker och ting. Det är roligare att läsa kommentarerna i HuffPo. Jag har inte läst alla (de är rätt många) men jag tror man kan sammanfatta det hela ungefär till: Håll klaffen och släng dej i väggen, gubbjävel! Vi är trötta på dej! Stick för h-e! Inga direkt positiva reaktioner till gamle Alan alltså.

Det snackas visst om ett uppsving för populismen i USA, med andra ord att bönderna kommer stormande med sina högafflar och rullar skojarna i tjära och fjäder och bär dem på en stång ut ur stan. Det kanske vore väl våldsamt för Alan, han är ju i alla fall över åttio! Men det finns väl yngre hjältar från bank- och finansvärlden som kan tåla en omgång?






Begreppet "bananrepublik" borde vara på utdöende på grund av ändrade storpolitiska styrkeförhållanden. Det handlade ju om främst diktaturer i Centralamerika som levererade jordbruksprodukter till USA, som mer eller mindre kontrollerades av storbolag från USA, och dit marinkåren åkte och slaktade folk om det gjordes försök till motstånd eller sociala reformer. Ibland gjorde olika fraktioner av militären och/eller civila oligarker statskupper, men det ändrade inte själva systemet. Det är då ödets ironi att beteckningen börjar användas på USA självt.

Det handlar inte bara om att USA säckade ihop som rättsstat. Den termen har väl alltid varit tveksam, särskilt för mindre bemedlade därborta, men när "kriget mot terrorismen" började släppte alla hämningar och man föll in i samma tortyrmönster som de ökända gamla bananrepublikerna. En färsk artikel berättar om ett fall som klart visar varför tortyr inte fungerar.

Nej, även vad det gäller ekonomin har termen dykt upp. Via bloggen Ekonomistas hittade jag den här artikeln (kort sammanfattning hos Ekonomistas här, grundartikeln är betydligt längre). Det är en före detta chefekonom vid Internationella Valutafonden som ger sin syn på saken. Av någon anledning spelar inte IMF skurkrollen i artikeln, men man kan väl inte få med allting.

Medborgare i bananrepubliken kanske?

En mellanrubrik lyder Becoming a Banana Republic vilket ju låter rätt allvarligt. Rubriken för hela artikeln är The Quiet Coup. En tyst statskupp alltså, och en situation där USA jämförs med utvecklingsländer - bara utvecklingsländer (och då får man väl tänka sig bananerna marschera in):

In its depth and suddenness, the U.S. economic and financial crisis is shockingly reminiscent of moments we have recently seen in emerging markets (and only in emerging markets): South Korea (1997), Malaysia (1998), Russia and Argentina (time and again). In each of those cases, global investors, afraid that the country or its financial sector wouldn’t be able to pay off mountainous debt, suddenly stopped lending. And in each case, that fear became self-fulfilling, as banks that couldn’t roll over their debt did, in fact, become unable to pay. This is precisely what drove Lehman Brothers into bankruptcy on September 15, causing all sources of funding to the U.S. financial sector to dry up overnight. Just as in emerging-market crises, the weakness in the banking system has quickly rippled out into the rest of the economy, causing a severe economic contraction and hardship for millions of people.

But there’s a deeper and more disturbing similarity: elite business interests—financiers, in the case of the U.S.—played a central role in creating the crisis, making ever-larger gambles, with the implicit backing of the government, until the inevitable collapse. More alarming, they are now using their influence to prevent precisely the sorts of reforms that are needed, and fast, to pull the economy out of its nosedive. The government seems helpless, or unwilling, to act against them.

Top investment bankers and government officials like to lay the blame for the current crisis on the lowering of U.S. interest rates after the dotcom bust or, even better—in a “buck stops somewhere else” sort of way—on the flow of savings out of China. Some on the right like to complain about Fannie Mae or Freddie Mac, or even about longer-standing efforts to promote broader homeownership. And, of course, it is axiomatic to everyone that the regulators responsible for “safety and soundness” were fast asleep at the wheel.

But these various policies—lightweight regulation, cheap money, the unwritten Chinese-American economic alliance, the promotion of homeownership—had something in common. Even though some are traditionally associated with Democrats and some with Republicans, they all benefited the financial sector. Policy changes that might have forestalled the crisis but would have limited the financial sector’s profits—such as Brooksley Born’s now-famous attempts to regulate credit-default swaps at the Commodity Futures Trading Commission, in 1998— ... were ignored or swept aside.

Med andra ord, det var finanssektorn som styrde politiken och som tjänade på den. Detta var "kompiskapitalism", där myndigheter och regering sprang finanskapitalets ärenden. Det är ju något man kan tänka sig i ett utvecklingsland, i en bananrepublik, men inte i en modern och hög utvecklad demokrati.

Och det här är lönsamt, det har varit oerhört lönsamt för finanssektorn i USA som sådan och de som arbetar där under de senaste årtiondena, vilket framgår av de här diagrammen. Det övre visar hur finanssektorns andel av de totala företagsvinsterna var stabil på 10-15 procent under lång tid, men sedan brakade iväg upp till över 40 procent strax innan den nuvarande krisen började. Det återspeglar naturligtvis en bubble-ekonomi där spekulationen styr och sunt förnuft jagas bort.

Det nedre diagrammet är löneutvecklingen i sektorn, jämfört med ekonomin i stort. I början ligger lönerna på genomsnittet, men sedan drar de iväg. Det är väl den sortens folk som nu åker ut på gatan i rasande fart, förlorar allt och springer till kyrkan på Wall Street för att få andlig tröst.



Jag undrar om lönekurvan kommer att falla tillbaka? Det kan vara så att det är främst de lägre betalda skikten i finansgruppen som åker ut. De stora och mäktiga bossarna håller sig nog kvar och ser till att löner och andra ersättningar fortsätter att flöda in. Däremot kan man tänka sig att finanssektorns del av företagsvinsterna kan falla tillbaka en hel del. Man kanske kan kalla det en korrigering som antyder att verkliga varor och tjänster har verkliga värden medan finansiella "instrument" med konstiga namn ofta inte har det. Och när folk upptäcker det vill ingen ha dem. Ta det som en indikation om att arbetsvärdeläran gäller.

Läs gärna hela artikeln av IMF-gubben, den innehåller en hel del intressanta synpunkter, som vad IMF skulle göra om USA var ett hjälpsökande u-land: nationalisera och stycka upp bankerna och rensa upp i oligarkin! För läget är allvarligt:

The conventional wisdom among the elite is still that the current slump “cannot be as bad as the Great Depression.” This view is wrong. What we face now could, in fact, be worse than the Great Depression—because the world is now so much more interconnected and because the banking sector is now so big. We face a synchronized downturn in almost all countries, a weakening of confidence among individuals and firms, and major problems for government finances. If our leadership wakes up to the potential consequences, we may yet see dramatic action on the banking system and a breaking of the old elite. Let us hope it is not then too late.

Det räcker nog inte med att tro att "ledarskapet" skall ordna det här. För att komma runt hörnet till en värld där vi slipper kriser av det här slaget är det inte bara finansoligarkierna, utan också det politiska "ledarskapet" som måste placeras på sophögen. Undrar om det också kan vara idé att gå tillbaka till början av 1900-talet och se vad marxistiska ekonomer som Luxemburg och Hilferding hade för tankar om finanskapitalet? Bankinflytande på hela ekonomin är ju inte ett nytt fenomen!

Undanträngningsmekanismer

Idag skriver Bildt om en ny IMF-rapport som pekar på negativ tillväxt i världsekonomin. Han oroar sig för

... hur de accelererande underskotten i de stora ekonomierna nu suger upp så mycket kapital att sköra och svaga ekonomier helt enkelt trängs ut och tippas över kanten.

Jag hade samma sak uppe för någon tid sedan. Då med anledning av att Världsbanken kom med liknande dystra utsikter. Ekonomisk kris i de rika länderna leder till ökad dödlighet i Afrika. När de rika och mäktiga kämpar för att hålla sig uppe trampar de ner de fattiga och maktlösa - väldigt snyggt!

Att jämföra svensk offentlig sektor rätt av med folk på yttersta marginalen i Afrika är inte smakligt, men det kanske finns en liknande mekanism. Nu är det kris som sagt, och kommunerna kan tvingas att avskeda massvis med folk. Någon brist på medel finns egentligen inte, men de finns inte i tillräcklig grad i kommunerna. De har bland annat glidit iväg i skattesänkningar för folk som redan har det gott ställt. De rika tränger undan de fattiga kan vi säga även här.

Möjligen tror Borg & Co att det enligt läroboken skall uppstå "dynamiska effekter" av skattesänkningarna som får ekonomin att röra på sig, men i så fall har han inte tagit hänsyn till att skatteförändringars resultat beror av var och hur och för vem man ändrar skatten. Dessutom finns det andra utgiftsposter än skatter. Sänker man skatten för de välmående men samtidigt gör livet dyrare för de mindre välmående är det verkligen ingen "stimulans" för ekonomin. I själva verket är det ett recept för att få den att fungera sämre.

Det har tidigare funnits antydningar om att regeringen förstått att satsningar på den offentliga sidan är effektiva om man vill ha snabba och ekonomiska resultat i en kris men det verkar ha varit bara en antydan som inte förverkligas. Regeringens politik, hur den än offentligt motiveras, förefaller ha en stenhård ideologisk kärna som inte får påverkas av den otäcka verkligheten. Och ideologi är ju ett förstelnat tänkande, eller för att citera Friedrich Engels falskt medvetande.

Världsekonomin krymper - det kommer att kräva (döds)offer

"Det är tid för de vuxna att ta över igen". Så avslutas en bitande artikel om det liberala experimentet på Island. Vi skall med andra ord, enligt skribenten, inte uppfatta libertianer som riktigt vuxna. Detta torde också gälla deras profet Milton Friedman som ändå var högt upp i åldern innan han dog.

Och det gäller inte bara Island utan hela världen. Paul Krugman citeras. Han säger att länder som har framhållits som framgångsrika av "konservativa" krafter (som Island för inte så länge sedan) nästan ofelbart drabbas av ekonomisk katastrof några år senare. Jojo, vi har ju baltiska, irländska och andra "tigrar" eller "under" som är aktuella just nu. Men nu gäller det att vuxet och nyktert folk tar hand om världens ekonomi igen, inte snuttjullar från någon handelshögskola.

För nu är det allvar. Internationella Valutafonden IMF tror att världsekonomin kommer att krympa för första gången sedan Andra världskriget. Då är ju följdfrågan var det kommer att krympa mest: hos de som har det hyggligt ställt, eller hos de redan fattiga. De flesta inser nog svaret - det blir negrerna som får dra åt svångremmen.

Vi brukar rynka på näsan åt USA:s president när han säger att Amerikas livsstil inte är förhandlingsbar - men är vi i Europa så mycket bättre egentligen? Kommer inte politikerna här att kämpa med näbbar och klor för att krympandet skall ske någon annan stans än hos oss? (Eller möjligen att krympandet kan drabba folk som har svårt att försvara sig, med andra ord våra egna fattiga?)

Världsbanksrapporten kan kopplas till vad som händer i Afrika. I globaliseringens tid hänger kriserna ihop. En företrädare för Världsbanken säger:

When this crisis began, people in developing countries, especially those in Africa, were the innocent bystanders in this crisis, yet they have no choice but to bear its harsh consequences, … We must look at poor people as assets and not liabilities. The new globalization should mean we adopt new ways of caring for our infants, educating our youth, empowering our women and protecting the vulnerable.

Detta handlar bokstavligen om liv och död. IRIN skriver:

Overheated real estate markets in rich countries and newborns’ fates in poor ones – one phenomenon will inevitably alter the other if the international recession continues, according to the World Bank, which has written that an economic growth collapse in Africa could become a “human collapse”.

Economists define the collapse of economic growth as three or more years of shrinking national income, among other factors.

In studying economic, health and governance data for 45 sub-Saharan African countries from 1975-2005, World Bank senior economist Jorge Arbache found that during multi-year economic collapses, infant deaths increased on average by almost three percent, from 86 deaths per 1,000 live births to 114.

The World Bank calculates that some 28 million children are born in Africa every year, which would mean up to 700,000 more deaths because of the recession, which is caused in part by risky US mortgage lending, said Arbache.

De överhettade lånemarknaderna i de rika länderna bestod delvis, särskilt i USA, till att man lånade till människor som var för fattiga för att få lån egentligen. Människor med levnadsvillkor som kanske närmade sig de som nu drabbas i Tredje världen när ekonomierna drar ihop sig. Jag tror att det kan finnas viss fog för jämförelsen om man exempelvis ser till barnadödlighet. USA utmärker sig genom dåliga siffror där. Är det en tillfällighet?

I alla fall kan man misstänka att minskad efterfrågan på varor från Tredje världen, samt att de rika länderna tar allt större del av den tillgängliga krediten för att rädda sina egna företag, gör att många fattiga länder kommer att få det ännu värre. Och då kan man ju undra hur USA med sin märkliga ekonomi kommer att klara sig, kan delar av landet ramla ner i Tredje världen också?

1000 miljarder dollar ...

Denna indiska dam (bilden lånad från Världsbankens hemsida) verkar ha en del av sitt sparande upphängt i näsan och runt halsen, men kan hon ha det kvar om rispriserna rakar i höjden?

... uppskattar Internationella Valutafonden förlusterna under den pågående finanskrisen. Hälften beror av bostadskrisen i USA. DN skriver om rapporten, en sammanfattning av originalet finns här. (Sedan finns vidare hänvisning till själva rapporten som är en fet historia som jag inte har tid att läsa just nu).

Se om jag får ordning på nollorna här. Tusen miljarder: 1 000 000 000 000 dollar. Ersätt ettan med en sexa och det blir drygt motsvarande summa i svenska kronor. Det är ganska mycket pengar. Är det inte dubbla svenska bruttonationalprodukten på ett ungefär?

Samtidigt får man tänka på att "pengar" och "produktiva resurser" inte är riktigt samma sak. Att vara utan resurser är i grunden mer kritiskt än att vara utan pengar. Är du hungrig och vill köpa mat hjälper det inte hur mycket pengar du har om ingen mat finns att köpa (vilket redan Aristoteles listade ut). Finns maten, samt vilja och förmåga att komma fram till den, blir pengar en mindre fråga. Men nu håller ju mat på att segla upp som en förstarangsfråga i många länder. Exempelvis rispriset som går upp i länder där ris är bas i mathållningen - det där är politisk dynamit.

Åter till IMF. En av deras chefer sammanfattar läget (kan någon ge mig en bra svensk översättning på "deleveraging", det finns ingen i mitt gamla lexikon):

Financial markets remain under considerable stress because of a combination of three factors ...First, the balance sheets of financial institutions are weakening; second, the deleveraging process continues and also that asset prices continue to fall; and, finally, the macroeconomic environment is more challenging because of the weakening global growth ...

Bankerna känner kalla vindar i nosen och vågar inte låna ut, samtidigt som bland annat fastighetspriser faller och världens tillväxt avtar, det är väl essensen i budskapet. Här är en intressant sak som visar att subprime-krisen sprider sig ut i delar av ekonomin som borde vara vid bättre hälsa:

Credit deterioration, which was first evident in the U.S. subprime market, is now showing up in higher-quality residential mortgages, U.S. commercial real estate, and the corporate debt markets ...

Osäkerhet om hur stora bankförlusterna egentligen är får läggas samman med kända problem som visar sig när konjunkturen mattas av, och då blir det naturligtvis ännu värre och nervösare med framtidsutsikterna:

Uncertainty about the size and distribution of bank losses, reduced capital buffers, and the normal reduction in credit as the cycle turns are also likely to weigh heavily on household borrowing, business investment, and asset prices. This, in turn, would affect employment, output growth, and balance sheets—thereby creating worrying macroeconomic feedback effects.

Och mycket av bakgrunden ligger i att man tillåtit krediter, som normalt bara ges till sådana som kan ta en finansiell nedgång, till stora mängder av människor som inte gör det:

This feedback dynamic is potentially more severe than in earlier credit cycles, as it was fueled by a proliferation of new credit products that allowed more people to obtain credit ...

De kom, mer eller mindre insatta i problemen, in i en finansiell situation som skiljer sig rejält från att ha en vanligt bankkonto. Bakgrunden torde vara att vanliga lönearbetande i USA inte fått några reallönehöjningar på många år, däremot har regering och Federal Reserve fört en politik med billiga krediter/låga räntor som gjort att folk kunnat låna på sina mindre värda hus och därmed hålla konsumtionen uppe. Stämmer den analysen skulle jag vilja hävda att det i grunden inte är lånekrisen, utan det dåliga läget för arbetande i USA, som är den egentliga orsaken till den nuvarande krisen. En splittrad och oorganiserad arbetarklass har svårt att hävda sina intressen och driva upp lönerna när produktiviteten ökar. Nu är det en liten grupp välbeställda som tar hand om det potentiella löneökningsutrymmet och det hela straffar sig i form av en klassisk överproduktionskris.

IMF tycker att det offentliga bör rycka in och hjälpa till för att undvika panikförsäljningar av tillgångar, och att aktieägare måste acceptera att ta förluster:

It is now widely acknowledged that public measures are needed in a number of areas. In particular, there may be a need to shore up the prices of various types of securities to prevent fire sales. Plans that use public money, however, should attempt to ensure that shareholders accept the first losses. Also, measures will need to carefully weigh the legitimate issues of consumer protection and the legal rights of contract holders.

Någon form av "chockterapi" är inte i IMF:s smak, av lättförståeliga skäl. Det är politiskt farligt. Att man tar upp aktieägare är intressant. Förr begrep väl de inblandade att en aktie inte är detsamma som en penningsedel med garanterat värde, det handlar om en lottsedel som kan ge alla möjliga utfall från jättevinst till ingenting. Man spelar på börsen och gissar vilka företag som kan gå bra. Nu verkar det av det ovanstående som om det finns folk som inte accepterar villkoren - tycker de månne att en eventuell förlust på Lotto skall kompenseras med en utbetalnng från statskassan?