fredag 21 februari 2014

Jubileum: 21 februari 2007 - 21 februari 2014

Den 21 februari 2007 skrev jag första inlägget på den här bloggen, på ett tema som ibland upprepats. Rubriken var 'Den mänskliga naturen' och texten enligt följande:

Hur är det med den mänskliga naturen? Är vi stygga och egoistiska, eller rätt hyggliga prickar? Det är förmodligen en evighetsfråga som är svår att lösa exakt, men i Dagens Nyheter idag (2007-02-21) refereras till en bok av Frans de Waal som kanske ger en del ledtrådar.

de Waal är primatforskare. Han forskar om människoapor, som chimpanser. Erfarenheterna har han tillämpat på människans utveckling. Enligt artikeln var ett moraliskt uppträdande en fördel för de första människorna. De jägare och samlare som samarbetade hade lättare att klara sig, och deras gener fördes vidare till nya generationer. Och därmed har ett moraliskt uppträdande hamnat i människans arv och natur.

Det finns dock en hake: moralen gäller först och främst inom den egna gruppen. Vi kan alltså samtidigt vara moraliska mot våra närstående och slå ihjäl folk som tillhör andra grupper. Kan den knuten lösas upp? Tja, kan vi övertala oss själva att hela mänskligheten tillhör vår egen lilla grupp av jägare och samlare kanske vi alla kan vara vänner ... .
Det har nästan blivit 4000 poster under dessa år. En del är rätt bra om jag får säga det själv, andra är mindre intressanta.

Samma premiärdag lyckades jag lägga upp en bild också, vilket ger oss bildbevis att det var en vacker vinterdag och is på Riddarfjärden (förutom att det var full fart på talgoxarna):


Jag skrev:

På Heleneborgsgatan sjunger, nästan skriker, en talgoxe så man tror att den skall rasa ner ur sitt träd. Tonerna ekar mellan husen, det är sol och minst tio grader kallt - men det börjar kännas en aning av vår i luften! Isen har lagt sig omkring flottarna för utläggning av fjärrvärmerör över Riddarfjärden och så är himlen helt fantastiskt blå och man glömmer hela eländet med det kollapsande klimatet för en stund.

Idag på morgonen har det snöat, men det verkar redan vara på väg mot tö. Snart återkommer förhoppningsvis värmegraderna och marschen mot våren. Vad som oroar är att några rivaliserande apflockar in i det sista försöker ställa till bråk och gör världsläget farligt och instabilt. 

Nå, till läsarna: hej och tack för det som varit, och vi får se hur framtiden blir. Den är ju, som alltid, osäker.

9 kommentarer:

Pierre Gilly sa...

Grattis. Själv fyller jag snart åtta år på nätet. Jag tycker att Jan Wiklund har rätt i en del bloggare borde slå sig ihop till nättidning men organisation förtar ju en del av nöjet.

martin sa...

Pierre,
man skulle kunna organisera det hela lite lösare, för om man räknar bloggar och folk som kan skriva vettigt och som intresserar sig för omvärldsanalys på nätet så är de väldigt många och väldigt produktiva många av dem. Man kan därför ha mångt fler skribenter än vad som behövs, vilket betyder att ingen skribent behöver kämpa med en deadline och tråkiga krav och måsten. Det räcker med att de kan få publicera i något som är bredare och når en annan publik för att många skulle kunna tänka sig skriva ett inlägg till en sådan lite då och då.

Vad som behövs är att rekrytera en redaktion som kan bygga strukturen och rekrytera skribenter.

martin sa...

Grattis och tack till Björn oxå förstås. En blogg som inte bara tar upp det som är hett för stunden, utan som manar till eftertanke inom många vitt skilda ämnen, med högt till tak. Jag har lärt mig oerhört mycket av att läsa och diskutera här. Fortsätt ditt folkbildningsprojekt!

Pierre Gilly sa...

Martin. Jaha. Joho. Visst. Men det gäller att hitta en masochist som tar hand om redaktörskapet. Någon som får en kick av att det tar hundra gånger mer tid än man väntat sig. Och som gillar att bråka.

martin sa...

Pierre,
jo, "bara". Låter väldigt bra, gick och funderade på det på lunchen och insåg att problemet är nog inte skrivandet. För det har ofta en inbyggd belöning eller inbyggd drivkraft. Att jaga de som sagt att de skulle bidra med artikel, att korrekturläsa artiklarna, formattera för publicering osv är inte kul.

Men det finns folk till allt skall man komma ihåg. Tjejen gör ju det för en blogg som rör hennes hobby, men de är mer än en som delar på arbetet, de byts ut en del också.

En seriös webbtidning skulle kräva betydligt mer, så det gäller som sagt hitta den där masochisten.

Pierre Gilly sa...

Martin: och ett smidigt webbverktyg... :)

Hannu Komulainen sa...

Dom här idéerna om en gemensam blogg, låter inte som att starta ett partiorgan - utan parti!

Eller kan man upprepa Lenins idé i "Vad bör göras?" om att bygga partiet utifrån organiserandet av en tidning. Men denna gång använda en elektronisk tidning istället...

Nu kanske jag låter som Jan Wiklund :-), men vore det inte bättre att använda en ny sajt till att organisera praktisk verksamhet. Tiden är nog inte mogen för det nya perfekta Partiet.

Om tanken istället är att samla information på ett ställe, som alternativ till massmedias propagande, så vet jag inte vad man vinner på det. Vi har ju redan tekniska redskap för sådant - länkar, bokmärken, sökmotorer o.s.v..

Björn Nilsson sa...

Det förekom lösa diskussioner om att bilda någon sorts plattform för ett par år sedan, till och med på skandinavisk nivå, men det blev inte mer än det. Ett förslag var att en liten föreningsstyrd tidning skulle ha uppsamling för bloggar av den här typen på sin hemsida, men det hade redaktionen inte lust med. Man var förmodligen helt uppe i sin papperstidning. Så där tog skaparlusten slut tror jag. Har i alla fall inte hört något mer om projektet.

Jan Wiklund sa...

Min preliminära förebild är den norska tidningen Klassekampen, som tas högst seriöst av hela den norska medievärlden. Är något publicerat där så "gäller" det, på ett helt annat vis än om det är publicerat på t.ex. Björns högst seriösa blogg.

Vilket är viktigt både för vilken omedelbar påverkan man får och för självbilden (är man nån som dom måste ta hänsyn till eller är man bara nån liten skit).

Klassekampen var från början ett organ för ett maoistiskt miniparti, men det tog slut. Idag garanteras den av det förträffliga Fagforbundet, som ju också garanterar For Velferdsstaten och ResPublica. Naturligtvis måste man starta det hela med pengar bakom ryggen, så att den där självuppoffrande redaktören kan få en lön för sitt slit.

Etc och Fria tidningen, då, invänder någon. för snäva och för upptagna av identitetspolitik, tycker jag. Och förstås alldeles för små, Klassekampen har 15000 prenumeranter, vilket motsvarar 30.000 i Sverige.