I höjden räddarn ej vi hälsa,
ej gudar, furstar stå oss bi,
Nej, själva vilja vi oss frälsa,
och samfälld skall vår räddning bli.
Detta är en sällan (aldrig?) sjungen vers ur Menanders svenska översättning av Internationalen. I den franska texten lyder andra raden "Ni Dieu, ni César, ni tribun" och då blir det ännu intressantare för vad jag kommer att skriva nedan. "Varken Gud, kejsare eller folktribun/folkledare ...".
Lena Sommestad, en av socialdemokratins vettigare företrädare, har utmanövrerats - eller givit upp - och tagit jobbet som landshövding i Jämtland. Sorg har utbrutit över detta hos socialdemokratiskt fotfolk som hoppats på LS. Jag utgår dock från att hon är kvalificerad mer än väl för den nya posten, hon är ju ingen vanlig politiker-broiler utan har en massa erfarenheter utanför politiken.
Vad är det för fel hos de som känner sig svikna? Kanske att de trodde att (nej, inte gud eller kejsaren, men) en folktribun skulle komma till deras räddning och ta ledningen och störta de skändliga i partiledningen? Det är ingen bra linje. Den fungerar inte som det ser ut idag.
Om en folktribun skall ta ledningen måste denne se att det finns en rörelse med utsikter att lyckas att ställa sig i ledningen för! Och var finns detta inom samtidens socialdemokrati? Medlemskåren krymper och åldras, är i stora delar passiv, mod- och ryggradslös, och partiledningen kan med stöd av ett mindre antal pålitliga underhuggare ute i landet styra den skara som finns kvar.
Hur bygger man en kraftfull opposition på ett nära nog obefintlig underlag? Och skulle det ens vara vettigt? Om inte det missnöjda fotfolket kan lita till sin egen förmåga, varför skall någon annan göra det? Lena Sommestad gjorde nog det vettigaste när hon lät partiledningen med regeringens goda minne fixa den där landshövdingeposten. De medlemmar som finns kvar inom socialdemokratin har inte något som gör att någon bör känna sig kallad att ställa upp för dem. De väntar sig att en Messias skall stiga ner och rädda dem. De kristna har väntat snart 2000 år på Messias återkomst och judarna ännu längre, men det händer ju inget ... hur länge tänker de där människorna vänta, de som påstår att de minsann är riktiga socialdemokrater och alltid kommer att vara det!
19 kommentarer:
Du har kanske rätt. Visst har jag i praktiken för länge sedan givit upp. Men det är svårt att inte förfasa sig och ...
När möjliga ledare ger upp kommer det förstås att avskräcka fotfolket ännu mer.
Så på det sättet kan man väl säga att Sommestads accepterande av posten var det sista grundskottet mot S.
Att den franska originaltexten även tar avstånd från folktribunen som "frälsare" var intressant. Det var ju just folktribunen som Lenin satte upp som ideal för det socialdemokratiska partiet i "Vad bör göras"!
För Lenin var visserligen folktribunen som reagerar mot allt förtryck mot alla samhällsklasser motpolen till fackföreningsfunktionären som bara bryr sig om plånboksfrågorna (för att använda ett modernt uttryck).
Det som krävs idag är väl en kollektiv "folktribun". Men även en sådan kräver att det stiger fram ledare, som måste behandlas inte som de frälsare som man gärna sett tidigare ledare som Lenin (eller för den delen Branting och t.o.m. i viss mån Olof Palme!)
Tänk om Lena Sommerdal kunde ställt sig i spetsen för en organiserad opposition mot nyliberalismen istället för att schappa till Jämtland!?
Om det nu är sista grundskottet ... tja, det är ju svårt att säga. Partiet kommer ju leva vidare, men som ett i stort sett tomt skal. Ett huvud utan kropp, och huvudet består av ett antal principlösa karriärister. Att en som figurerade i 'Primegateskandalen' får en hög position i partiet i Norrbotten, utan att medlemmarna sätter foten i marken, visar hur mycket ryggrad det finns i partiet. Man kan undra vad ledarna i SAP säger om sina kvarvarande idealistiska medlemmar bakom skål och vägg! Det är ju faktiskt dessa 'idealister' som röjt vägen för karriäristerna.
Den nyliberala ideologin har sen länge ett fast grepp om den ekonomiska verklighetstolkningen.
Vi lever nu i en tid när småfolk som försöker vara aktiva får sparken, nyligen fick en taxiförare som försökte värva fackligt sparken från Kurir. Det finns många fler liknande exempel. Det här är folk som riskerar jobb och egen försörjning om de engagerar sig. Sommestad går från det ena välbetalda uppdraget till det andra.
Att hoppas på S eller för den delen ett stridbart fack är nog futilt.
För småfolket/de många blir det att börja om från början. Grundläggande torde vara en annan verklighetstolkningen som visa att nuvarande läge inte är ett "naturligt" tillstånd av "gud" given eller nödvändig av sk globalisering.
Det är förstås ingen lätt uppgift att ändra den rådande bilden. Man måste ha trovärdiga fakta som visar på att en annan ordning är möjlig.
Försvaret av rådande ordning är massivt institutionaliserat med minst två offentligt finansierade sk "arbetarpartier", en dito finansierad Public Service som också försvarar rådande ordning. Hade det varit som förr när begynnande arbetarrörelse växte fram med "bara" kapitalets medie/propaganda -organ hade det kanske varit lite lättare att propagera för en annan bild av vad som är möjligt.
Lasse: Jag tror att initiativet måste komma utifrån. Men att initiativ om de blir någotsånär lyckosamma också kommer att dra med sig de lite mer vakna människorna inom etablerade organisationer.
Så gick det i Italien på 60-talet enligt Sidney Tarrows avhandling om detta, och det är enligt honom den "normala" vägen.
Så man ska inte sätta upp några vattentäta skott. Och man ska inte göra som de gryende rörelserna runt 1970 i Sverige - se alla gamla organisationer som fiender. Mobilisera mot kapital och stat, och håll dörrarna öppna för alla att hänga på.
Dra lärdom om den kristna fabeln om den förlorade sonen: de sent vaknade är de värdefullaste. Eller som Frances brukar säga: när de som står sist kommer i rörelse driver de alla andra framför sig.
Ju mer kunniga 'folk i gemen' är, desto mindre blir behovet av 'folktribuner' som upplyser dem. Men det kan ändå behövas ledarfigurer som har en sådan ställning att de är svåra att komma åt för fienden. En fackorganisatör kan sparkas, men hade Sommestad ställt upp som oppositionell ledare hade hon varit svårare att komma åt.
Ledare behövs inte för att upplysa folk utan för att ta initiativ som slår. Visst kan folk i gemen ta initiativ, men någon måste ju vara den som tar det första steget. Om alla ska vänta på att "folket" rör sig blir inte mycket gjort.
Klart det behövs ledning för att få till förändring som driver politiken i en annan riktning. Men folk måste ju inse att en annan ordning är möjlig och att den rådande ekonomiska ordningen inte drivs av förmenta ekonomiska naturlagar utan är en artificiell skapelse av kapitalet och den borgerliga eliten (adopterat av S).
Förr bar det nog inte så svårt för vanligt folk att förstå att kapitalets media/propaganda var särintressets röst. Nu är det svårare med media som påstås vara neutral och objektiv. SVT stoppar Jarls dokumentär om det nya klassamhället med hänvisning till sin förmenta objektivitet.
Media har nog mindre makt än man tror.
Men det är klart, flera ömsesidigt uteslutande verklighetsbeskrivningar kan existera samtidigt i folks huven, upptäckte James C Scott när han forskade för sin bok Weapons of the weak. Mediaverkligheten slåss med det sunda förnuftet, och det slutar med att folk blir förvirrade. Vilket förstås är meningen.
Förr hade vi folkliga media. Och då syftar jag inte på A-pressen utan på organisationer där vi möttes och bekräftade varandra. Och dessa har råkat i klorna på ombudsmän som har förvandlat dem till försäkringsbolag istället för sådana folkliga media. Det är det stora problemet, inte TV.
Även om det förstås vore bra med alternativa tidningar och tv-kanaler är organisationer viktigare. Utan organisationer blir det i bästa fall som Tahrir. Vinsterna försvinner på nolltid.
Här kan man se Jarls dokumentär:
http://dreamfilm.se/movies/details/2624-godheten/
Inget kontroversiellt isig, ger en bild av det finanskapitalistiska system vi sen länge lever i. De som kommer mest tilltals i intervjuerna är Mikael Nyberg och inte minst SvD:s ekonomijournalister Andreas Cervenka och Jacob Burcell som berättar om hur det faktiskt fungerar.
Landets innevarande regim utpekas inte på något speciellt sätt, den kraftigaste indirekta kritiken är mot S. Nyberg och Burcell räknar upp S-toppar som gått till näringslivet.
Bl.a.
"Per Nuder är idag rådgivare EQT, han är rådgivare åt Albright Stonebridge Group [global strategikonsulting med fd ministrar och regeringstjänstemän], samtidigt som han är ledamot i S programkommission vars uppdrag är att ta fram partiets nästa programförklaring, och detta i en tid när S slits i två stycken över frågan om hur välfärden ska finansieras och organiseras. Jag kan inte föreställa mig annat än att det här skapar spänningar... moraliska problem."
Jacob Burcell
Wilkinson och Pickett berättar om hur ojämlikhet påverkar samhället, Sören Sanz Vårdchef Akuten Södersjukhuset berättar om hur våldsskador har blivit en jättestor patientgrupp och hur det krupit ner i åldrarna, före år 2000 fanns inte 10 till 17 i denna gruppen (16 %), både som offer och gärningsmän. Man har studier sen 1987, sen 2000 har det hänt mycket. Mer vapen och tillhyggen och våldets karaktär.
Olika fakta presenteras om dagens samhälle, blandat med Tommy Berggren som drar en del anekdoter.
Känns inte speciellt kontroversiellt. Men att en dokumentär om dagens finanskapitalism inte kan visas ett valår på PS känns desto mer anmärkningsvärt om än inte förvånande. Inte ens på en omöjlig tid när få tittar. Men med SVT-Play kan folk titta "olovandes" när de själv vill.
Lasse,
kollade godheten. Nej, det var ingen partsinlaga, den innehöll inte något som de flesta insatta inte redan visste. Den givetvis farlig i ett valår, för den i princip underkänner både S och Ms politik de senaste 20-30 åren, finns då risk att väljarna väljer något mer samhällskritiskt parti om de ser filmen.
"filmen är Ensidigt systemkritisk och tendisiös"
...
”Vi har inte hittat en motsvarighet i en annan dokumentär som viktar åt andra hållet. Det har med vårat sändningstillstånd att göra, vår trovärdiget bygger på att vi tar ansvar ... o ansvar för att konsekvent säkra en allsidighet och en balans och opartiskhet i vårt utbud”
Sabina Rasiwala
Kommunikationsdirektör – SVT
Tidigare:
CMO Lead at Microsoft,
VP Global Marketing at Q-Med AB,
Head of Brand Strategy and Planning at Q-Med AB,
Global Strategic Planner at The Absolut …
Utbildning:
INSEAD, Stockholm School of Economics, Harvard Business School, Mälardalen University
==============================
(SVT med sina vänsterpolitruker)
Andra hållet, dvs rådande ekonomiska ordning kommer tilltals närmast dagligen, det är ju systemet. Alliansen, det mesta av den sk oppositionen och diverse "experter" mässar om den ekonomiska nödvändigheten följsamhet mot rådande politiskt skapade ekonomiska system där bankerna och det finansiella styr med sin imaginära logik.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5778775&playaudio=4851514#disqus_thread
Sabina Rasiwala i P1
Lite som att undervisa evolution och kreationism sida vid sida, för att bägge är "teorier".
Jag förutsätter att varje minut där förintelsen nämns i TV följs av en minut från en förintelseförnekare.
Opartiskhet som fascistisk taktik.
Nja, det finns väl regler om partiskhet till förmån för 'demokrati' och en del andra honnörsord? Annars skulle ju varje TV-framträdande av Jonas Gardell behöva balanseras av en homofob, exempelvis.
Ber om ursäkt för en olämplig relativism. Men jag sökte illustrera att det där med att försöka vara "opartisk" eller "neutral" är samma sak som att ta ställning.
Sätter man upp en regel blir det en sorts ställningstagande som sedan kan värderas utifrån olika synpunkter. När reglerna tillämpas godtyckligt eller tvivelaktigt finns det anledning att vara vaksam. "Vår rapportering skall vara opartisk, men ..."
Lena Sommestad petas i en tid då det har börjat röra på sig. Då är det givetvis extra viktigt att plocka undan ledare. Kritiken från LO-förbunden 6F, LO-kongressens nej till vinster i välfärden, ja till 90% i a-kassa, ja till att lämna den nuvarande budgetpolitiken är några exempel. På vissa mindre punkter har S gått LO till mötes (bl a begränsa bemanningsföretagen, inför huvudentreprenörskap).
Skicka en kommentar