Följande text kommer från bloggaren The Saker, en före detta NATO-analytiker med rysk bakgrund, bosatt i USA, som numera skriver från en mer rysslandsvänlig ståndpunkt. Del ett av hans långa artikel lade jag upp på bloggen igår. Där var det bakåtblickande, nu är det mer framåt.
Jag har försökt mig på en översättning av grundtexten, med vissa förkortningar och några förklaringar. Mina ingrepp finns inom hakparenteser [...]. Den som undrar vad som försvunnit får ta sig en titt på grundtexten.
Man behöver inte hålla med om vad The Saker skriver i alla avseenden och jag tror han missar en del väsentliga saker. Men texten kan få den vakne läsaren att tänka till, och det är bra! Och nu, ordet över till The Saker:
Kommunismen – framtiden
Här kommer jag att genast lägga korten på bordet och säga
att jag tror, och till och med hoppas, att kommunismen inte är
död och att den ännu har en lång och mycket intressant framtid.
Här är några skäl varför:
För det första har den kommunistiska ideologin som sådan
aldrig blivit genomgripande besegrad, om så bara för att ingen
annan ideologi jämförbar i omfång och djup har uppträtt för
att utmana, för att inte tala om att vederlägga eller ersätta
kommunismen.
För det första är kommunismen en stor intellektuell byggnad
och att förstöra bara några av de högsta våningarna får
knappast hela byggnaden att falla. Låt oss ta ett enkelt exempel:
Den marxistiska parollen ”Från var och en enligt förmåga, åt
var och en efter behov”. Den uppfanns i själva verket inte av
Marx, han bara gjorde den populär. Några källor säger att den
ursprunglige upphovsmannen var August Becker 1944, Louis Blanc
1851 eller Étienne-Gabriel Morelly 1775. Andra säger att det var
Pierre-Joseph Proudhon men i en något annorlunda version: ”Från
var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete.” Det
var denna version som antogs i SSRU som tillämplig under den
socialistiska omvandlingsfasen på vägen mot det fulla
genomförandet av kommunismen. Sedan finns naturligtvis det
berömda citatet av Paulus från Nya Testamentet: ”den
som inte vill arbeta får inte heller äta
” Och Kristus egna ord ”åt
var och en efter hans förmåga”.
[Citaten från 2 Thess 3:10 och Matt 25:15, enligt Bibel 2000.
Ö.a.]
Detta blir fort mycket komplext, men ändå är det knappast en
ursäkt att bortse från vad som är en av marxismen-leninismens
grundläggande lärosatser. Och det finns många sådana
lärosatser eftersom kommunismen kan inte förstås, för att inte
säga värderas utanför en mycket bredare diskussion om
dialektisk materialism, i sig en anpassning av hegelsk dialektik
till historiografi, allt vilket tjänar som en grundval för
historisk materialism vilket i sin tur erbjuder en omfattande
kritik av kapitalismens natur.
Det finns en orsak till att ett bra
bibliotek lätt skulle kunna innefatta ett helt golvplan bara till
utlärande och kritik av marxism-leninism: denna massa av lärdom
är så enorm, och innefattar historia, sociologi, ekonomi,
filosofi och många andra ämnen. Bara materialismen själv
innefattar en stor mängd skrifter från de pre-sokratiska
filosoferna till Nietzsches ”Gud är död”, till Dawkins
student-krior. Om vi uppriktigt ser noggrant in i
marxismen-leninismen kommer vi att se att där finns sådana
filosofiska pärlor (eller utmaningar, beroende av hur man ser
dem) på nästan alla plan i den marxist-leninistiska byggnaden.
Innan vi kan utropa ”Kommunismen är död” måste vi hantera
varje ”våning” av den marxist-leninistiska byggnaden och och
störta åtminstone de viktigaste så att vi inte (rättvist) kan
anklagas för medveten okunnighet.
För det andra så erbjuder den kommunistiska ideologin den
mest genomgripande kritiken av det globalist-kapitalistiska
samhället vi lever i idag. Med tanke på att numera bara den mest
medvetet blinde personen ännu kan fortsätta förneka att vårt
samhälle genomgår en djup kris som möjligen leder till vad som
ofta benämns ”SLVSVKD” (Slutet på världen som vi känner
den) ifrågasätter jag klokheten i att förklara kommunismen död
och glömma den. När allt kommer omkring så medför inte att
informera oss om kommunistisk kritik av kapitalismen att vi antar
kommunistiska lösningar på kapitalismens sjukdomar mer än att
ta hänsyn till en läkares diagnos medför godtagande av en enda
typ av behandling. Och ändå, vad vårt samhälle har gjort är
att fullständigt avvisa diagnosen på den grunden att
behandlingen har misslyckats i flera fall. Hur dumt är det?
För det tredje är samlingen av kommunistiska och
marxist-leninistiska lärdomar inte bara enorm, den är mycket
varierad. Leninismen själv är för övrigt en vidareutveckling
av marxistiska ideer. Det skulle vara helt enkelt ologiskt att
bara inrikta sig på grundarna av denna ideologi och bortse ifrån,
eller värre, avvisa, deras moderna följare. Låt oss ta ett
enkelt exempel: religion.
Det är ett välkänt faktum att Marx deklarerade att
”religionen är folkets opium”. [Vilket inte var unikt för
honom bland tyska tänkare under tidigt 18oo-tal. ö.a.] Och det
är sant att Lenin och Trotsky medan de var vid makten gav sig in
på vad som bara kan beskrivas som folkmordsartad och satanisk
bärsärkagång mot religion i allmänhet och ortodox kristendom i
synnerhet.
Under årtionden var rabiat ateism en hörnsten i den
marxist-leninistiska ideologin. Men ändå, om man ser på de
olika marxistiska regimerna i Latinamerika (inklusive Kuba och
Venezuela) märker man snabbt att de ersatte denna rabiata ateism
med en särskild sorts kristendom man kan löst beskriva som
”befrielseteologi”. För en hård ortodox traditionalist som
jag är befrielseteologi inte riktigt min sak (politiskt skulle
jag beskriva mig som ”folkmonarkist” […]).
Men det viktiga
här är inte de inneboende kvaliteerna (eller bristen på sådana)
i befrielseteologin, men det faktum att latinamerikanska marxister
klart har spolat ateismen. Och oavsett om de gjorde detta av en
djup känsla av andlig återfödelse och förnyelse eller från
cyniska maktpolitiska överväganden är oväsentligt: även om de
gav efter på grund av tryck gjorde de ändå något som deras
föregångare aldrig skulle ha gjort under några omständigheter.
Så istället för att fördöma religion som reaktionär har vi
nu ledare som Hugo Chávez som deklarerar att ”Jesus Kristus
var en äkta kommunist, anti-imperialist och fiende till
oligarkin.” Uppriktigt? Möjligen. Viktigt? Helt säkert.
Jag föreslår att om en sådan central viktig lärosats kan
släppas av moderna marxister är de förmodligen villiga att
släppa vilken annan del som helst vilken de skulle anse vara fel
(av något som helst skäl). Att blanda ihop 2000-talets
kommunister med deras föregångare från 1800-talet är
oförlåtligt dumt och okunnigt.
[Ett stycke är bl.a. Iran utmålas som en sorts socialism
utlämnas. Iranska marxister av olika riktningar kan nog avgöra
den saken bättre. Samma gäller arabisk politisk islam där Saker
bl.a. hänvisar till en person som kan ses som en viktig
inspiratör för dagens terrorism.]
Kommunismen – utmaningen:
Det är verkligen inte överraskande att amerikanerna, som inte
har besegrat någon eller något under en mycket lång tid, kan ha
en stark böjelse att anta uppfattningen att ha vunnit det kalla
kriget och/eller ha besegrat kommunismen. I ett land där vuxna
och förmodat bildade människor med allvarlig min kan hävda att
Obama är socialist (eller till och med kommunist) kommer sådant
strunt sällan att utmanas. Detta är en återspegling av det
dåliga tillståndet för kunskap i en nation som tycker sig själv
vara ”oundgänglig”, men som inte har några verkliga
intressen att förstå resten av världen, för att inte tala om
dess historia.
Vi kan nu skratta åt de påstått dumma kommunisterna, deras
”vetenskapliga kommunism” och deras universitets lärostolar i
marxism och leninism, men det förblir omöjligt att förneka att
man för att förstå den kommunistiska propagandan måste ha en
miniminivå av bildning och att denna propaganda utsätter dig för
ämnen vilka nu är praktiskt taget döda i västliga samhällen
(som filosofi och historia).
När jag ser den sortens strunt som nu för tiden går som
statsvetenskap eller filosofi kan jag bara dra slutsatsen att den
en gång stolta västliga världen nu saknar den grundläggande
bildningsnivån för att förstå, för att inte säga avvisa,
marxistiska ideologier. Och
att detta är synd och skam eftersom jag också tror att marxism
och kommunism är i grunden både mycket tilldragande och mycket
giftiga ideologier som måste utmanas och tillbakavisas.
[I huvudsak religiöst
avsnitt utgår.]
Kan den
marxistisk/kommunistiska ideologiska byggnaden be övertygande
avvisad. Jag tror att det går och, förutsatt att mänskligheten
inte förstör sig själv i närmsta framtiden, det slutligen
sker. Men det kommer att kräva en ansträngning av fullständigt
annorlunda natur och styrka än samlingen av primitiva paroller
som idag slungas mot marxismen. […]
Inom den överskådliga
framtiden har kommunismen en mycket ljus och lång framtid,
särskilt med det anglo-zionistiska imperiets pågående kollaps
och den åtföljande debatten om orsakerna till denna kollaps. Om
man bor i USA må man vara förlåten för att inte se mycket av
en framtid för kommunismen, men från Sydöstasien till den
indiska subkontinenten, och från Afrika till Latinamerika har
kommunismens ideal, värden och argument en enorm dragningskraft
på miljoner människor. När Donald Trump under sitt senaste
FN-tal låtsades ha auktoritet att föreläsa för världen om
socialism visade han bara att okunnighet inte hindrar arrogans,
och att dessa vanligen går hand i hand. […]
Tills vidare kommer
kommunismens spöke att hemsöka mycket av vår planet, särskilt
i de delar där bildning och fattigdom är stora. I den i huvudsak
illiterata men rika världen kommer kommunismen att förbli
ungefär vad den är idag: allmänt ignorerad och därför okänd.
Men när kapitalismens stora byggnad slutligen faller och dess
offer återupptäcker skillnaden mellan propaganda och bildning –
då kan möjligen en modern utmaning till den kommunistiska
ideologin uppstå. Men tils vidare och i den förutsebara
framtiden kommer kommunismen att vara inte vara vid liv utan också
obesegrad.
1 kommentar:
"Ett spöke går runt Europa - kommunismens spöke" så inleds den marxistiska krigsförklaringen mot den europeiska civilisationen.
Kan det möjligen återuppstå genom att klä spöket i prästrock.
http://klyvnadenstid.se/2017/10/ar-marxismen-dod/
Skicka en kommentar