China is not capitalist. Commodity production for profit, based on spontaneous market relations, governs capitalism. The rate of profit determines its investment cycles and generates periodic economic crises. This does not apply in China. In China, public ownership of the means of production and state planning remain dominant and the Communist party’s power base is rooted in public ownership. So China’s economic rise has been achieved without the capitalist mode of production being dominant.
China’s “socialism with Chinese characteristics” is a weird beast. Of course, it is not ‘socialism’ by any Marxist definition or by any benchmark of democratic workers control. And there has been a significant expansion of privately-owned companies, both foreign and domestic over the last 30 years, with the establishment of a stock market and other financial institutions. But the vast majority of employment and investment is undertaken by publicly-owned companies or by institutions that are under the direction and control of the Communist party. The biggest part of China’s world-beating industry is not foreign-owned multinationals, but Chinese state-owned enterprises.
Själv har jag ingen definitiv uppfattning - och hur kan man ha det om en motsägelsefull bjässe som Kina? Förutom Roberts beskrivning av läget i Kina så finns det intressanta observationer i kommentarssektionen. Den som är intresserad bör läsa även den delen.
Nästa år skall det hållas en stor internationell konferens om marxism i Kina. Möjligen kommer något att klarna då, även om jag är tveksam. Undrar om marxistiska lärde som är kritiska mot Kinas nuvarande politik kommer att få närvara? Kanske Roland Boer (australiensisk religionsforskare) kommer att vara närvarande? Han driver bloggen Stalin's moustasche , verkar arbeta mycket i Kina och är anhängare av tesen att Kina faktiskt är socialistiskt.
Jag har inte lusläst de publicerade dokumenten från KKP:s 19:e kongress så jag kan ha missat något, men skulle begreppet "klasskamp" ha förekommit så borde väl någon ha sett det och slagit larm? För klasskamp är ju en viktig företeelse även under socialismen. Men det kanske känns störande för de miljonärer och miljardärer som numera finns företrädda även i partiet? Möjligen kan deras närvaro motiveras med att de företräder "den nationella bourgeoisien", men så hade nog inte Mao tänkt sig saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar