lördag 17 oktober 2009

Indien - inbördeskriget skärps


Där kan man se "den röda korridoren" med områden som mer eller mindre kontrolleras av maoisterna. Namnen på flaggorna är delstatsnamn. Den offensiv som nu lär ha inletts är under Chhattisgarh-flaggan tror jag


Den offensiv från Indiens regering mot maoisterna i "den röda korridoren" som det talats om ett tag verkar ha kommit igång, och möjligen är det betydligt våldsammare än när Lalgarh återtogs (nåja, formellt återtogs, men maoisterna finns kvar) för några månader sedan. De som är intresserade kan läsa artiklar om det i Indian Vanguard där det sker täta uppdateringar för närvarande. Ett oroande tecken är att journalister hålls borta från stridszonerna i Chhattisgarhs djungler. Är det möjligen så att regeringen tänker slå flera flugor i en smäll? Inte bara att försöka besegra maoisterna, utan också jaga bort (eller helt enkelt eliminera) stamfolken i skogsområdena? De "råkar" ju bo i de mest mineralrika områdena i Indien, och kapitalet står och trampar i farstun för att ta över exploateringen.

Ledaren för det största maoistpartiet kallas Ganapathy eller Ganapathi och finns därute i djunglerna (kanske, han är ständigt i rörelse). En intervju med honom finns här (tillsammans med några andra intressanta artiklar). Ett antal frågor berörs. Han är givetvis optimistisk om att man skall kunna stå emot den pågående offensiven, och jag antar att han har rätt. Upproret är för djupt rotat, och sköts bättre än den borgerliga tamilska rörelsen på Sri Lanka, för att kunna svepas undan. Däremot kan befolkningen drabbas hårt i när ingen ser vad regeringens commandos, de lokala poliserna samt stamgrupper som samarbetar med regeringen har för sig.



Någonstans i en indisk skog. Den där bössan ser inte modern ut direkt, men enligt den maoistiska läran är människor viktigare än vapen. Men det hindrar inte att gerillaarmén skaffar så mycket modern utrustning den kan få tag på för mobil krigföring - samtidigt som båge och pil är ett vapen som används av stamkrigare.


Men eftersom det är polis och överhet som redan är ökända för tortyr, mord och andra övergrepp mot befolkningen kommer sådana metoder inte som en chock. Av en händelse råkade en USAmerikansk journalist för ett tag sedan bevittna tortyr på en gata i Mumbai, och när han protesterade råkade han själv illa ut. Länken till den har jag tappat bort, men här är en äldre nyhetspost med hänvisning till en utredning om polisbrutalitet i Indien.

När jag läser olika artiklar får jag intrycket av att många som känner läget på fältet, inklusive polisbefäl, inser att det är den extrema fattigdomen och de lokala polisernas korruption och tortyr, tillsammans med de lokala politikerna som också är korrupta, som gör att maoisterna har lätt att rekrytera anhängare på många håll. Den som lever ett fullkomligt hopplöst liv har inte mycket att förlora på att ta till vapen mot plågoandarna. Och därför kommer det att bli svårt för regeringen att slå ner upproret. Det är ett folkkrig som utvecklas i de fattigaste områdena i Indien, och det kommer att bli fruktansvärt.

2 kommentarer:

Pierre Gilly sa...

Det var länge sedan Myrdal tog upp naxaliterna...

Björn Nilsson sa...

Snart trettio år sedan, när rörelsen hade kraschat och knappt återhämtat sig. Det har hänt mycket sedan dess, men det mesta har skett i det fördolda.