onsdag 12 september 2012

"Att lägga på data"

Här är en reflexion angående industriell utveckling och datorisering/robotisering. Den utlöstes när jag läste ett inlägg på Lennart Frantzells USA-blogg. (LF är en buse, den som läst hans blogg borde förstå varför, men här var en tråd att spinna vidare på). Han skriver att bilfabrikerna började använda robotar för tjugo-trettio år sedan. Sedan hoppar han vidare till googles självstyrande bil men utan att dra vissa slutsatser som man skulle kunna göra.

Vad gjorde bilindustrin? - Man robotiserade genom att "lägga på data". Det är inte konstigare än så här:


Det första löpande bandet hos Ford i Detroit 1913. Bilens underdel rullar fram på marknivå, och så kommer en del av överredet ner från ett lutande plan. Det hela betjänas av ett antal gubbar som flyttar på grejorna och skruvar fast dem. Införs industrirobotar så innebär det, med en grov förenkling, att gubbarna ersätts av maskiner som gör ungefär samma jobb.

Inte nog med det. Ungefär samma jobb utförs på samma typ av samfärdsmedel. Den mekaniska och människostyrda bilen. Det är samma sak som när kontoren datoriserades. I stället för att börja med nya arbetsmetoder så tog man helt enkelt de gamla blanketterna, som det ju fanns myriader av, och "lade på data". En åldrande organisation fick modernare teknik men fortsatte lik förbaskat att åldras. Eller när tempoarbetarna, med en stackare som drog i en spak X gånger i timmen, ersattes av en gul asea-robot, som fortsatte att dra i en spak X gånger i timmen.

Det intressanta när man ser på bilindustrin är att de gamla fabrikerna infört robotar men i grunden fortsatt att vara som tidigare. Däremot har google kunnat gå in med fräscha ideer, utan att tyngas av en jättelik mekanisk organisation som försöker leva vidare. Man kunde börja från en egen infallsvinkel utan alltför många förutfattade ideer. Därmed kan man skapa en bil som inte behöver besväras av en virrig förare bakom ratten. Nu börjar det bli ett riktigt teknikskifte, inte bara lappande på gamla sätt att arbeta. Frågan är om det så småningom kommer att slå tillbaka mot de gamla fabrikerna och förvandla dem till något annat (eller om de hinner gå omkull först).

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Ju förr vi kommer ur bilsamhället desto bättre.

På grund av detta, och dess profitgalna storföretag, har vi under hela 1900-talet struntat i den enkla och praktiska princip som heter korta avstånd mellan människor och istället spritt ut oss i tron att fordon och billig olja fixar allt.

Priset har varit högt. Inte bara klimatkrisen. Utan också det faktum att det kostar hälften så mycket att bygga ett hus i centrum av en storstad som att bygga det i periferin - om man tar hänsyn till det extra behovet av infrastruktur.

Det extra behovet av bränsle och tid ingår inte i beräkningen.

Inte heller det faktum att utspridda människor inte snavar över varandra och varandras idéer. Vilket rimligen bör ha bromsat upp (och elitiserat) idéutvecklingen under 1900-talet. Eller i alla fall under dess mest utspridningsgalna period efter 1945.

Pierre Gilly sa...

Men vad ska folk göra om de inte behöver bil för att ta sig till jobbet, och jobb för att betala bilen?

Björn Nilsson sa...

Vad göra utan bil? - Läsa progressiva bloggar kanske?

Vi kan väl ta begreppet 'bil' mer som ett exempel på vad jag funderade på, nämligen att ibland är det lättare att börja på ny kula om man så att säga inte redan har en gammal kula att släpa på!

martin sa...

Bilindustrin är verkligen en industri som är trög att uppdatera sig. Köper du en ny Volvo idag, så är det troligt att du får en 20 år gammal motordesign som uppdaterats lite.

Men det där med att man bara lappar på gammal skit är verkligen sant. Med den nya tekniken skulle en bank kunna ersättas med en mjukvara. Varför det inte är genomfört kan man nog räkna ut, men det finns mycket uppdateringar av samhället som är svårare att lista ut varför de inte genomförts.

Björn Nilsson sa...

Har man väldigt stora fabriker blir det kanske som att styra en supertanker: det tar tid att byta kurs. Ericsson kanske kan sägas ha mött den problematiken genom att skyffla över den på andra (man sålde bort de flesta anläggningarna för att slippa ansvaret). Men google kom susande förbi i en lätt liten racerbåt och kunde nappa åt sig just de saker man var intresserade av och trodde var utvecklingsbara. Resten behövde man inte bekymra sig om.