 |
| Den gamle kinesiske vishetsgubben Konfucius. Vi kan läsa översättningar av hans tankar, men förstår vi de begrepp han använde för att beskriva världen? |
En gästkolumn i Asia Times gav mig en aha-upplevelse. Jag misstänker att det viktiga med så kallade aha-upplevelser inte är att man blir upplyst om något fullständigt nytt, utan att det i stället handlar om att saker man redan mer eller mindre känner till sätts in i ett nytt förklarande och förståeligt sammanhang. Och det är vad som hände här.
För att gå direkt på kärnfrågan: kan man säga att man förstår en text från ett annat språk bara för att man får en översättning? Kolumnisten tar ett exempel: 'demokrati' eller 'eller mänskliga rättigheter' är västerländska begrepp som inte finns i kinesiska språket. Men kanske kineserna av väst skulle kräva wenming eller tian ren he yi? Jag vet inte vad dessa termer betyder, den första verkar handla om 'civilisation' i någon mening och den andra om människans harmoni med naturen - tror jag. Man måste förstå vad det är för tankar bakom ordet, annars blir översättningen tveksam.
De flesta västerlänningar översätter helt enkelt kinesiska termer/begrepp till begrepp som vi hämtar från bibeln eller vår filosofi, vilket innebär att det ursprungliga begreppet förstörs av översättningen och blir något västerländskt. Och då blir det fel. Vi förstår inte vad som ursprungligen menades. Om vi diskuterar det som kineser kallar wenming kanske det bästa är att använda just det ordet och förstå vad det betyder, i stället för att omvandla det till ett västerländskt begrepp med avvikande betydelse?
Samma gäller med Indien, hävdar skribenten. Den indiska sanskrit-hindi-traditionen har skapat tusentals unika begrepp under årtusendena, begrepp som helt enkelt försvinner och ersätts av andra när de skall översättas till västerländska språk. - Det främjar knappast det mänskliga tänkandets utveckling. Vi kan skylla på 'Babels torn' där språkförvirringen uppstod, men tänk om det är så att ingen enskild grupp av människor är tillräckligt stor för att utforska världens alla möjligheter - och därmed skapa begrepp för allting. Om vissa grupper då dels sprider sina egna begränsade begrepp över världen, dels inte tar till sig begrepp från andra grupper, får vi en onödigt begränsad förståelse av världen. Det är ungefär så jag uppfattar kritiken.
 |
| Den indiske religionsfilosofen Ananda Coomaraswamy. Han uppges ha behärskat ett fyrtiotal språk, men finns det ändå barriärer som inte kan överbryggas genom översättningar utan hänsyn till begrepp? |
11 kommentarer:
Bra inlägg. Det är precis så det är. Många begrepp är inte möjliga att förstå utan deras sociala och politiska sammanhang. De är impregnerade med underförstådda meningar som man inte känner till om man inte är mycket väl insatt i den kultur som använder begreppet.
Ta bara ett enkelt uttryck på svenska: "Här är som i Lützen". De flesta någotsånär bildade svenskar vet direkt att det är dimma och/eller rörigt, men det vet man bara om man kan vår historia, såsom den berättas hos oss. Och detta uttryck är ändå enkelt att förklara i förhållande till mer filosofiska termer.
Många människor inbillar sig att ord och begrepp låter sig översättas direkt, med ett enda svenskt ord eller begrepp, men så är det sällan, ofta inte ens med enklare vardagliga ord och begrepp.
Vill puffa för den andra viktiga insikten, nämligen det man kan kalla "begreppsimperalism": västvärlden exporterar begrepp med tvivelaktigt eller rent missvisande värde i andra miljöer. Artikeln nämner "helgon" som ett exempel, ett kristet begrepp som inte hör hemma i andra religiösa traditioner.
Språkliga nyanser och undertoner är nog så svårt redan inom det egna modersmålet och är upphov till en mängd missförstånd som är svåra att reda ut.
Ja, dels finns det folk som "inte talar samma språk" (fast de gör det, men på olika sätt). Dels har vi förändringar över tiden av olika begrepp. "Fånig" i ett dokument från cirka 1850 torde idag vara samma sak som "utvecklingsstörd". Idag är man dryg och överlägsen om man är "nedlåtande", men 1630 hade ordet en annan mening, etc. Begreppen glider över tiden och rummet!
Jag hade skrivit några få ord på engelska som hade en viss underfundighet (tyckte jag) och som sedan skulle översättas till italienska. Personen som översatte det hamnade i allsköns svårigheter. Italienskan visade sig ha mängder med tvetydigheter. Mycket bollande fram och tillbaka, och ändå vet jag inte om han lyckades.
En dansk har jag av misstag lyckats bli förbannad på pga av nyanser kopplade till tonfall. Det förstod jag flera år efteråt, och då var det… flera år försent.
Varje språk har sitt eget lager av mångtydighet och erfarenheter. Att det ändras över tiden, med ändrade erfarenheter och livsvillkor för människorna, gör inte översättningar lättare direkt. Och det gör det återkommande tjatiga förslaget om att Sverige skulle gå över till engelska till ett förslag om kulturellt, mentalt, folkmord.
Ja, det förslaget är ett grundexempel på vad ogenomtänkt kan vara. Inte förvånande att en av dem är Marian Radetzky som, mellan dumheter, har framfört även det.
Av en person som anser att fattiga människor arbetar bättre om de får det sämre(som Radetzky) kan man ju vänta sig det mesta och värsta. Så är ju karln nationalekonom också.
Detta är väl något som går att avgöra empiriskt. Dvs man frågar ett antal människor som har god erfarenhet och kunskap av båda kulturerna om hur dom skulle översätta något. Och så ser man vad resultatet blir.
Jag menar såna finns ju. Indien led i mer än hundra år av brittisk penetrering och mängder av indier - t.ex. Nehru - blev djupt insatta i europeisk tradition. Och trots att Kina inte blev direkt ockuperat studerade massor av kineser i Europa och USA. På trettitalet fanns det dessutom en massa europeer i både Indien och Kina och inte alla dom var ute efter enkel vinning. En del var genuint intresserade - just nu håller jag på att läsa Edgar Snows memoarer och snacka om kontakt med kineser som hade många kontakter med europeer och amerikaner.
Jag tror att det här resonemanget skulle kunna ses som en avart av "Whorfs misstag".
Nja, det handlade väl i artikeln om att vissa begrepp helt enkelt inte bör översättas men i stället flyttas, och så får man förklara betydelsen vid sidan av så att säga. Fattningsförmågan skiljer sig nog inte åt över språkgränserna, men referensramar kan göra det. Skall man kalla en marabout för 'muslimskt helgon', eller skriver man marabout och förklarar dennes verkliga funktion i det muslimska samhället?
Att förklara skadar inte. Det är inte bara över s.k. kulturgränser referensramarna är dåligt överensstämmande utan också mellan yrken och bakgrunder i övrigt t.o.m. inom ett land.
När yrkespolitiker orerar om "demokrati" t.ex. tänker de knappast i första hand på folkets makt att styra utvecklingen utan på sin höjd på allmänna val vart fjärde år där identiska politiska partier säljs som burkar med fisksoppa på ICA. Men detta har ju inte alltid varit så självklart. Man gör bäst att förklara vad som menas.
Skicka en kommentar