tisdag 10 november 2015

Spridda anteckningar i novembermörkret

Det har varit glest med uppdateringar här på sista tiden. Kanske inspirationen inte vill komma fram i det dystra höstmörkret. Kanske flödet av nyheter utifrån är så vildvuxet att det är svårt att få grepp på vad som händer och skilja det viktiga från det värdelösa. Här är några spridda tips, i stort sett bara för att visa att jag är vid liv. (Kolla annars mitt twitterflöde. Där kommer det något varje dag. Mest meddelanden om uppdateringar av min fotoblogg, men ibland flaggar jag för en artikel på nätet som på något sätt kan vara intressant.)

Nästa år är Sveriges tryckfrihetsförordning 250 år. Här är en hemsida som ägnar sig åt denna viktiga lag. Det gäller att se till att inte åsiktsdåren i åsiktskorridoren knäcker tryckfrihet (och andra friheter i opinionsbildning).



Här är ett dokument från Eurostat som ger intressanta siffror om det nuvarande inflödet av migranter i Europa. 

En artikel i engelska The Telegraph behandlar robotrevolutionen. Mycket intressant. Fast man får ju lägga in en brasklapp om att framtiden kan förutspås men vi vet inte hur det blir förrän vi är där. På tal om automation: i den butik jag ibland handlar finns sex platser för självskanning i kassalinjen. Normalt håller en butiksanställd koll på att allt fungerar. Eller för att uttrycka det annorlunda: sex man/kvinnor i kassorna har ersatts av en övervakare (och kunderna har tagit över en del av kassörsjobbet). Lånar jag en bok på biblioteket registrerar jag lån och återlämning själv - förr var det ju en bibliotekarie som skötte den saken. Och så vidare. I artikeln kan vi se att Sverige ligger högt vad det gäller utnyttjande av industrirobotar, men inte högst. Jag minns en tid när människor stod på verkstaden och ackordsjobbade som om de vore robotar. Nu är det riktiga robotar som gäller. Kommer framtidens robotar att arbeta som människor?

Man kan bli konstig i ögonen av att spana efter framtiden


Jag har funderat några dagar på att skriva en notering över följande ämne: det finns en vänster långt till vänster, samt en höger långt till höger. Och så finns det en mitten som sticker sin dumma näsa i vädret och fnyser att "extremerna är så extrema att de möter varandra". Den fina mitten är minsann inte extrem och stygg! Men det är mitten (i dagens läge den liberala sörjan) som har makten och den blir därmed målet för såväl vänsterns som högerns opposition, fast med olika betoningar. Inte så konstigt med det. Och därmed finns det utrymme för samtal, åtminstone mellan de mer intellektuellt sinnade människorna på båda sidorna. Här avslutar jag denna ofärdiga notis (som kanske kan utvecklas mer någon gång) genom att hänvisa till en skarp tänkare där borta på högerkanten, nämligen Marika Formgren. Jag tycker den här långa bloggposten ger en del att tänka på.

Humor från höger, inte alltid av god smak (men vilken humor är alltid det?)
Förresten, ta den här på en gång. Läste en nyhögertänkare som kallade "vänstern" för det globala kapitalets nyttiga idioter - och ibland känns det som det är så som det är.

4 kommentarer:

Karl Malghult sa...

http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2884977--sverige2050-nationer-kan-falla-nar-rorligheten-okar

En högst relevant artikel i sammanhanget. De förändrade produktivkrafterna har i mångt och mycket bidragit till detta. Lägg till att vi fram tills för några år sedan kunde inhysa folk i miljonprogramsområden över hela landet (och ge garanterad hyresinkomst för allmännyttiga bostadsbolag) så tror jag att det är en stark förklaring till varför Sverige haft en tämligen "öppen" politik.



Jag tror en av lösningarna på detta liksom på den annalkande skuldkrisen ligger i att göra om hela plan- och byggnadslagstiftningen så att folk faktiskt kan utnyttja värdestegringarna till att både lösa ut sina skulder och till att utnyttja sina fastighetstillgångar effektivare. Ifall du bor i en villa med en stor trädgård omkring värderad till fem miljoner och med lika stora lån, varför inte utnyttja tomten och värdestegringen till att bygga ett femvåningshus med 16-20 lägenheter i varje trappuppgång? Utbudet av bostäder och verksamheter ökar, skulderna kvittas och du kanske rent av individuellt gör en liten vinst på det hela. Eller för den delen, hela planlagstiftningen där industrier och boende absolut måste separeras bygger på hur industrisamhället såg ut kring år 1900 när det inte fanns vettiga reningsmöjligheter och bullerisolering. Verkstaden på bottenvåningen och familjen boende ovanpå är trots allt normen i större delen av världen fortfarande. Sätt upp normer och standarder som gäller för att kunna bo intill verksamheterna. De flesta industriområden är extremt lågutnyttjade med sina enorma asfalterade parkeringsarealer och envåningslador som tar upp enorma arealer. Jag tänker historiskt här att rejäla byggprogram alltid följt med i högkonjunkturer och att byggarbetsplatser i sig är ett sådant fält där det finns möjligheter att skola in folk på plats för många olika uppgifter.



Problemet är förstås att lagstiftningsarbete tar tid och kräver viljekraft medan möjligheterna till att externalisera alla kostnader och problem så som vi har löst det hittils håller på att ta slut. Istället överhopas myndigheterna med uppgifter de inte kan bemästra p.g.a. ökade krav och minskade skatteintäkter. Men i och med den snabba förändringstakten och att lagstiftningen redan åsidosätts i många fall på olika håll får vi kanske snart se hur olika kommuner föregår med exemplet att blunda för lagboken utan kör efter egna regler. För i och med att skatteintäkterna minskar minskar även statens sanktionsmöjligheter mot de som gör fel...

Björn Nilsson sa...

"Viljekraft" kan vara ett nyckelord. För med sådan kan man komma långt, och utan - tja, då kanske man står där vi är idag. Annars är ju mycket möjligt att uppnå genom kreativt stadsbygge, det håller jag med om. Fast om man vill placera småindustrier i bostadshus bör det nog vara väldigt tystlåtna och diskreta näringar. Men jag antar att 3D-gjutning inte gör så mycket väsen av sig.

"Vilja". Det som gäller för dagens politiker-topp är kanske att det inte spelar någon roll vad de själva vill. De måste följa givna order från ännu högre nivåer. Och då fixar man inte ett nytt miljonprogram med billiga hyresrätter.

Karl Malghult sa...

Kanske vi inte ska vara så hårda mot politikerna - Verkligheten ändrar sig snabbare än medvetandet hänger med, och med ett minskat antal politiker (som inte ens behöver sina medlemmar, de och gamla folkrörelser såsom IOGT-NTO m.fl. ser till föreningsbidrag och statliga pengar till upplysningskampanjer som sättet att få in medel till organisationens egna bekväma överlevnad) får vi helt naturligt att de i snitt har mindre koppling till hur verkligheten ser ut. Verklighetens problem behövs inte när uppehället är säkrat, eller man behöver inte veta lika mycket om verkligheten när inte organisationen står på spel för verksledningen.


Bra uppslag det där, det främsta kravet att driva just nu är att avskaffa alla förenings-parti- och presstöd. Skyddande väggar i form av en tjocka plånböcker har alltför länge odlat diverse osunda kulturer och social isolering!

Björn Nilsson sa...

Man kan ju säga att tjänstemännen i skuggan bakom politikerna borde uppmärksammas mer. Om politikerna inte har kraft att säga emot tar tjänstemännen, med sina fackkunskaper och egna dagordningar, över. Och sedan får politikerna skit för beslut som bygger på tjänstemannaunderlag.