Visar inlägg med etikett Allen Ginsburg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allen Ginsburg. Visa alla inlägg

tisdag 27 oktober 2009

Amerikas fall - fallet USA faller

The Fall of America är en flertydig titel på en diktsamling av Alan Ginsberg. Jag har den här, en liten men ganska tjock volym i fickformat, utgiven av City Lights i San Francisco . Är det Amerikas fall eller Amerikas höst det handlar om?

Apocalypse prophesied -
the fall of America
signalled from heaven

***


Tidigare i år skrev jag om en utvärdering av USA:s framtid till år 2025 som gjorts av National Intelligence Council. Minskad makt för USA i världen förutsades fram till 2025. (Senare kom det fram att israelerna försökte bestämma vem som skulle vara chef för NIC också.) Nu skriver statsvetaren Michael T. Klare att år 2025 redan är här. Den försvagning av USA som förutspåddes har redan inträffat. Inte så att USA ramlar ihop (även om infrastruktur och annat i det landet lär vara fallfärdiga) men att man blir en mer "normal" stat, ett mäktigt land bland andra mäkta länder.

No one seems to be saying this out loud -- yet -- but let's put it bluntly: less than a year into the 15-year span of Global Trends 2025, the days of America's unquestioned global dominance have come to an end. It may take a decade or two (or three) before historians will be able to look back and say with assurance, "That was the moment when the United States ceased to be the planet's preeminent power and was forced to behave like another major player in a world of many competing great powers." The indications of this great transition, however, are there for those who care to look.

Klare listar upp sex punkter som visar att en försvagning har skett, och att det skett fort. BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) tar över mer och mer av det ekonomiska inititativet, rörelser pågår för att ersätta US-dollarn med en annan internationell valuta, diplomatiskt får USA allt svårare att driva igenom sin utrikespolitik, och ytterligare några punkter. Att USA inte fick olympiaden 2016 verkar som en detalj, men det är en snyting i USA:s chauvinistiska nylle och en fjäder i hatten för Brasilien.

Och så har vi det där med krig direkt eller via ombud, och enorma militära kostnader. Klare slutar:

The question remains: How much longer will Washington feel that Americans can afford to subsidize a global role that includes garrisoning much of the planet and fighting distant wars in the name of global security, when the American economy is losing so much ground to its competitors? This is the dilemma President Obama and his advisers must confront in the altered world of 2025.

Med tanke på hur dåliga USA:s affärer är kan man undra hur länge omvärlden har lust att betala landets dåliga uppförande? Visserligen är USA:s och Kinas ekonomier ihopflätade, och en omedelbar dollarkollaps är inget som kineserna är intresserade av, men de har defintivt synpunkter på vad USA gör och de kan tala om det också.

På tal om vilka som hjälpte till att putta USA ut på det lutande planet: läs den här artikeln i bloggen Vindskupan. Det handlar visserligen i första hand om hur de vietnamesiska patrioterna utvecklade sitt gerillakrig mot fransmännen från 1947, men efter fransoserna kom ju jänkarna ... och resten är historia som man brukar säga. Är det inte rimligt att säga att USA:s absoluta höjdpunkt var vid slutet av Andra världskriget, och sedan har det gått utför - först långsamt och smygande, sedan allt snabbare? Det är ju en naturlig process när andra stater byggt upp sina ekonomier. Och redan i Korea visade det sig att USA:s krigsmakt inte var oövervinnerlig.

På tal om år 2025 så nämnde jag vid ett tillfälle prognosen att innan det året inträffar så kommer vi att veta om det finns intelligent liv i rymden utanför Jorden. Finns det intelligent liv här? frågar nog den skeptiske iakttagaren - särskilt om iakttagaren ser hur en hel del nissar i USA beter sig.

söndag 9 mars 2008

The fall of America ...

(Den tvetydiga titeln till detta inlägg kommer från en diktsamling av Allen Ginsburg.)

För ett antal år sedan var det en norsk tänkare (Ofstad? Galtung?) som ändrade sig. Förut hade han givit USA tjugo år att leva kvar som imperium. Men med George W Bush som president drog han av fem år av återstående livstid. När, var och hur USA:s imperium faller sönder kommer att beröra oss alla, och det vilken inställning vi än har till landet ifråga.

Ur den synpunkten kan det vara av viss intresse vem som efterträder Bush som högste hövding i Vita huset. Det finns tre namn, varav särskilt McCain säkert skulle kunna bidra till att snabba på USA:s sönderfall ytterligare i Bushtraditionen. Småsaker som ekonomi lär inte intressera honom, fastän ekonomin är USA:s akilleshäl. Han vet hur man bombar.

Clinton spelar på sin "erfarenhet" men det är svårt att veta vad den egentligen är värd. Dessutom verkar hon skum och opålitlig.

Återstår den unge ljusbäraren Obama. Inte för att han har mycket att erbjuda han heller, men
det kan vara en upplevelse för det gamla rasistlandet USA att få en president som är alldeles brun i nyllet. Man behöver inte vara WASP (White Anglo-Saxon Protestant) för att bli president längre. (Jo förstås, John F Kennedy var ju katolik och det ansågs som en belastning omkring 1960.) Dessutom vill han avveckla Irak men ha mer krig i Afghanistan i stället, och vill han nödvändigtvis ha ett krig att förlora så ...

Bloggen Det progressiva USA definierar presidentkandidaterna (där Bill Clinton, "blottaren" räknas in genom sin uppbackning av fru Hillary) så här giftigt:

Det är alltså dessa människor som supermakten USA nu ställer upp inför presidentvalet: en blottare, en snart 72:årig förvirrad kall krigare som skriver visor om att bomba Iran, en f.d. “Rikets Första Dam” och senator och en ung och karismatisk afroamerikan.

Att bloggaren gillar Barak och dissar de andra behöver man väl inte förklara ytterligare.

Det finns en betydande utsikt att demokraterna ställer till det så att McCain vinner nästa val. Men det innebär som sagt inte att USA som stat skulle stärkas på något sätt. Snarare är det möjligt att ekonomin fortsätter att halka utför medan man lånar hej vilt av omvärlden för att kunna fortsätta bisarra krig runtom i världen. Hur många år får man dra av från imperiets återstående år med McCain som president? Om hans administration gör något dumt så att kineserna känner sig pressade att dumpa sina dollarfonder och sluta finanseria USA:s eviga underskott kan det bli en rejäl kris. Eventuellt med skottlossning av det grövre slaget.

Imperier kan avvecklas mer eller mindre fredligt. När Sovjetunionen upphörde fick en del för sig att det skedde på fredlig väg men det stämmer inte. Det som hände var att Ryska Federationen frigjorde sig från de flesta områden i Sovjet där det fanns latenta konflikter (med det ruskiga Tjetjenienkriget som stort undantag).

I de efter-sovjetiska Moldavien, Kaukasus och Centralasien kunde mycket omfattande krigshandlingar fortgå utan att omvärlden har brytt sig så mycket. Om man jämför Irak med Kaukasus kan man ställa frågan: varför skulle en amerikansk evakuering av Irak vara mer allvarlig än att ryssarna drog sig bort från Armenien, Georgien och Azerbaijan? De där tre staterna har slagits med varandra, man har slagits inbördes, och diverse regioner har försökt bryta sig ut, utan att omvärlden slagit alarm. Men Irak anses tydligen viktigare. Det är något som inte stämmer här. Det verkar vara olika måttstockar trots att problemen är rätt lika.

När USA:s imperium dras ner och dess trupper tas hem och baserna avvecklas kommer det säkert att bli oroligt på många håll (där det är oroligt ändå). Är det konflikter som omvärlden över huvud taget klarar av att gripa in i får det bli med andra resurser och metoder än imperiets ofta illa omtyckta och förvirrade ockupationssoldater.