Edmund Husserl och den filosofiska tristessen

Edmund Husserl 1859-1938

Edmund Husserl var en filosof som tyckte att vetenskapen och den logiska filosofin inte gick djupt nog för att förstå vad den håller på med. Och därför blir det inte en riktigt bra vetenskap. För att klargöra saken sammanställdes en tjock bok som på svenska torde heta Erfarenhet och Omdöme. Dessvärre är den så trist, och så i avsaknad av för den utövande vetenskapsmannen praktiska och fungerande exempel, att den i stort sett torde vara oanvändbar. Att Husserl har en pennförlängare som är tjockare än pennan den är avsedd för, eller att det nu ligger en reservoarpenna på hans skrivbord där det låg en bok för ett år sedan ... vad har den utövande astronomen eller fysikern för nytta av sådana insikter?

Tja, även om praktikerna i vetenskapens örtagård inte har mycket att hämta hos Husserl har han i alla fall påverkat en del andra filosofer med sin transcendentala fenomenologi. Men är det så fenomenalt egentligen?

Kris i samhällsvetenskaperna?

Ach, Donnerwetter, den där germanske tristnissen Björnbrum har kallat min fina Zarathustra ett sömnpiller och gjort sig lustig över min ödmjuka övermänskliga gestalt ... men bitte, titta på det där, skvatt obegripligt och sömngivande skulle jag säga! Även om man klickar på texten så att den blir större blir den inte roligare för det! p och q, vad är det för filosofiskt tänkande!

Det talades om Husserl och "vetenskapens kris" på föreläsningen för ett par dagar sedan. Husserl tyckte det var kris redan tidigt under förra århundradet. Jag tror att filosofin i viss utsträckning drabbats av samma kris som nationalekonomin under 1900-talet: utvecklingen mot en historielös och våldsam specialisering och mystifiering.

Från att ha varit lärogrenar med historiskt medvetande som kunde förklara sina ståndpunkter i läsbar löpande text sparkades detta historiska medvetande ut och ersattes av matematik, symboler. och ett språk som är tillgängligt för bara smågrupper av människor. Och värre än så: man kan fråga sig vilka problem dessa moderniserade lärogrenar lyckats lösa? Om filosofin har svårt att hantera det dagliga livet trots p och q är en sak, men när nationalekonomernas skrå till stora delar misslyckats med att hantera kriser som den som vi nu upplever ... det är allvarligt!

Man kan inte ens hävda att det rör sig om vetenskaper, och vetenskaper är ju knepiga, tar tid att lära sig och har speciella terminologier och metoder, inte när det gäller samhällsvetenskaper som berör vårt dagliga liv. Där finns ett krav på att teorier och resultat skall kunna göras tillgängliga och förståeliga även för människor utanför skrået.

Medvetenheten vad det gäller att reformera nationalekonomin växer och en del filosofer anstränger sig att gå ut i debatten och prata tydligt utan p och q (här är en filosofblogg jag har bevakning på) så det kanske ändå finns hopp. Hopp om demokratin, för vetenskapens tillgänglighet är en demokratifråga av största vikt.

En socialistisk tolkning av processen kan vara att samhällsvetenskaper i ett sönderfallande borgerligt samhälle kan gå två vägar: antingen att själva vara en del av förfallet genom att bli allt mindre relevanta för samhällets utveckling, eller att noggrannt undersöka och förklara utvecklingen och därmed bli verktyg för samhällets omvandling och förbättring. Nationalekonomi och filosofi har, tillsammans med sociologi och en del andra lärogrenar, stora möjligheter att bli goda verktyg för det goda samhället när de befriats från gammalt borgerligt skräp. Med andra ord: upp till kamp!

Tidigare inlägg där Fritz Nietzsche och filosofin ömsom berömts, ömsom utsatts för nidskriveri:
1 2 3 4 5 6 7

Flemingsberg ist eine Reise wert!

Husserl ... vem phanken är Husserl, jag har aldrig hört talas om'en, är det någon ny tysk tomte, usch jag gillar inte de där tyska plattfötterna!

Jaha, det var första dagen på filosofiska kursen idag. Av de förhållningsorder som skickats ut tidigare hade jag fått för mig att Fritz Nietzsche var förste man - eller skall vi säga "övermänniska"? - att förklaras. Men i stället började föreläsaren prata om en nisse som jag inte vet så mycket om, Edmund Husserl. En tysk i alla fall, och vår vän Fritz "der Übermensch" Nietzsche hade inte så mycket till övers för tyskar verkar det.

Ett fotografi jag tog på väg till skolan. En järnvägstelefon på Södra station. Notera att den har den gamla signaturen från L M Ericsson. Jodå, långt innan man hittade på "Ericsson tre korvar" tillverkade bolaget bland annat telefoner för järnvägen. Trafiksignaler gjorde man också, och en massa andra saker. Till och med kulsprutor under Andra världskriget.

I Flemingsberg pågick arbete med fasaden på det fina biblioteket som invigdes för några år sedan och som skolan kan vara stolt över. Kvaliteten på de tidiga fasadarbetena var dock mindre god. Det var skifferplattor som hotade att ramla ner och krossa stackars bokälskare på väg till eller från sitt tempel, och det är ju inte så bra!

Avdelningen för lite förvirrande foton. Är man ute eller inne? I själva verket ser man genom en glasad passage bort mot bostadsområdena öster om Flemingsbergs station. En gång i tiden hade de väl inte det bästa ryktet, vilket ju är ganska vanligt för nya bostadsområden som dessutom ligger lite "vid sidan av". Stationen fanns ju inte på den tiden. Det var bråk och elände, sociala problem och folk som försökte sprätta upp varandra med farliga knivar. Men nu tror jag det har blivit bättre. Och går man förbi de där husen kommer man till stora skogar som det kan vara trevligt att vandra i.

Nietzsche hade synpunkter på mat också. Tysk sådan var inte så bra. Engelska kokkonsten totalspolade han och jämförde med kannibalism. Han var lite rolig då och då den gode Fritz! För vem fasen vill plåga sig med den engelska kokkonsten - som "konst" betraktad utmärks den mest av sin frånvaro skulle jag vilja hävda.

Tidigare vänligheter och ovänligheter om Nietzsche på denna blogg:

1 2 3 4 5 6