... professor Hans Ruin (ser inte professorerna mycket yngre ut numera än när jag var ung?), och ...
... Fredrika Spindler som är mycket inne på Nietzsche, och ...
... Sven-Olov Wallenstein (jodå, han är släkt med den gamle fältherren Wallenstein från trettioåriga kriget), och ...
... Marcia Sá Cavalcante Schuback.
I vetenskapernas begynnelse omfattade filosofin i stort sett allting. Aristoteles drog igång stora delar av det som senare blev olika specialvetenskaper men då rymdes de ändå inom filosofins breda ramar. Sedan har specialvetenskaperna blivit allt fler och gjort sig självständiga, och man kan då undra vad som blir kvar för filosofin? Edmund Husserl slog ju i början av nittonhundratalet ett slag för att återupprätta filosofin som övervetenskap - eller vi kan ju säga "vetenskapernas drottning" - men ämnet har bara tryckts tillbaka ytterligare.
När nya högskolor startar är det inte säkert att filosofin ens får vara med på läroplanen. Nu är det ju "nytta" som gäller, och hur "anställningsbar" är en filosof i dagens samhälle? Fredrika Spindler nämnde att redan Nietzsche var kritisk mot hur dåtidens makter och marknad tog över och ställde filosofin i sin tjänst. Det var på 1870-talet. Men där vill jag tillägga att redan Karl Marx var inne på samma linje i Kommunistiska Manifestet redan trettio år tidigare. Och att vetenskapen allt mer ockuperas av "marknadskrafterna" är ju något som vi kan se fortsätter idag. Det som skyddar filosofin kan vara att den inte är så lätt att göra pengar på som exempelvis medicin.
Var skall filosofin ta vägen? Skall den försvara det mänskliga, det rationella, ställa de kritiska och ibland obekväma frågorna? Eller skall reträtten fortsätta. och yrkesfilosoferna skriva små snäva avhandlingar som inte så många är intresserade av? Jag anade av föredragen att det här är ett problem, för hur kombinerar man "kritiskt tänkande" med krav på att "anställningsbarhet" också skall vara med i kurspaketen? Vilka företag och förvaltningar vill ha obekväma tänkare i sin personalkader, folk som kanske kommer med fel synpunkter?
Ändå behövs filosofin. För att ta ett annat ämne som jag känner till: nationalekonomin skulle behöva en rejäl uppstädning med hjälp av ett gäng filosofer. Låter det konstigt? Kom då ihåg att vissa delar av nationalekonomin grundlades redan av Aristoteles (teori om hushållning grundad på etiska ideer, penningteori) och att Adam Smith var moralfilosof. Mot slutet av 18oo-talet försvann det mesta av filosofin ur nationalekonomin, och det har den inte mått bra av.
När nya högskolor startar är det inte säkert att filosofin ens får vara med på läroplanen. Nu är det ju "nytta" som gäller, och hur "anställningsbar" är en filosof i dagens samhälle? Fredrika Spindler nämnde att redan Nietzsche var kritisk mot hur dåtidens makter och marknad tog över och ställde filosofin i sin tjänst. Det var på 1870-talet. Men där vill jag tillägga att redan Karl Marx var inne på samma linje i Kommunistiska Manifestet redan trettio år tidigare. Och att vetenskapen allt mer ockuperas av "marknadskrafterna" är ju något som vi kan se fortsätter idag. Det som skyddar filosofin kan vara att den inte är så lätt att göra pengar på som exempelvis medicin.
Var skall filosofin ta vägen? Skall den försvara det mänskliga, det rationella, ställa de kritiska och ibland obekväma frågorna? Eller skall reträtten fortsätta. och yrkesfilosoferna skriva små snäva avhandlingar som inte så många är intresserade av? Jag anade av föredragen att det här är ett problem, för hur kombinerar man "kritiskt tänkande" med krav på att "anställningsbarhet" också skall vara med i kurspaketen? Vilka företag och förvaltningar vill ha obekväma tänkare i sin personalkader, folk som kanske kommer med fel synpunkter?
Ändå behövs filosofin. För att ta ett annat ämne som jag känner till: nationalekonomin skulle behöva en rejäl uppstädning med hjälp av ett gäng filosofer. Låter det konstigt? Kom då ihåg att vissa delar av nationalekonomin grundlades redan av Aristoteles (teori om hushållning grundad på etiska ideer, penningteori) och att Adam Smith var moralfilosof. Mot slutet av 18oo-talet försvann det mesta av filosofin ur nationalekonomin, och det har den inte mått bra av.
