Det är skillnad på folk och folk

Man får hoppas att det är rätt person som polisen i Malmö tagit in, att det blir slut på skjutningarna mot folk med "fel" utseende.

Kunder och anställda på banker eller i affärer kan få svåra mentala skador när de plötsligt står inför beväpnade hysteriskt skrikande rånare. Det är en livshotande situation, vem skulle förneka det? Ett laddat skjutvapen riktad mot en människa är ett dödshot. Vi kan hånfullt avfärda rånarpladder om att de "bara" vill sätta sig i respekt. Vad menas? Tänker rånarna inte skjuta, kommer de att gå sin väg om man säger åt dem att försvinna? Varför då ha vapen med sig? - Nej, det blir en chock som kan följa en del människor resten av livet, just för att de blivit hotade till livet.

Det är skillnad på folk och folk. I Göteborg utfördes överfall på hela familjer under dödshot (jämför med vad jag skrivit ovan). Det påstods av polisen ha varit "odramatiskt". Det var odramatiskt i Malmö också. Men av någon anledning slogs inga dörrar in, inga skrikande maskerade personer med laservapen stormade lägenheten och slängde ner alla närvarande oavsett ålder på golvet. Varför? Kanske för att det inte handlade om om "Oskar Neger", "Neger Negersson" eller den lille "apejäveln", utan en vanlig svenne? (Vid det här laget har väl kvällsblaskorna talat om nästan allt utom vad han heter.) Jag säger inte att malmöpoliserna borde ha uppfört sig som i göteborgsfallet. Jag säger att man i Göteborg borde ha tänkt först. Nu har man förmodligen helt i onödan fått fram ytterligare några personer som kan få dras med det här resten av sitt liv - och som kanske någon gång bestämmer sig för att slå tillbaka.

Klasskamp i Frankrike och Göteborg

Franska däcksarbetare eldar på. Bränt gummi torde lukta pyton.

En häpnadsväckande stor del av den franska allmänheten tycks få något fuktigt i ögonvrån vid åsynen av en barrikad. Det var inte bara de arbetslösa och de socialt utsatta som gjorde tummen upp för chefsinlåsningar i [opinionsmätningsinstutet] BVA:s mätning. Entusiasmen var lika stor bland högre tjänstemän och and­ra högutbildade.

Totalt var det 55 procent som svarade ”ja” på frågan om de anser att ”radikala sociala aktioner” som blockader och chefsinlåsningar är ”helt eller delvis berättigade”, högerväljare likaväl som vänsterväljare.

Häpnadsväckande för en liberal bleknos på Dagens Nyheter kanske? Två tredjedelar av de tillfrågade tyckte att de som låser in cheferna inte bör få rättsliga efterräkningar. Kan det möjligen handla om att försvara en enkel mänsklig värdighet? Att den franska revolutionära traditionen lever kvar skall fransoserna vara stolta över och vi tacksamma för. Den behövs.

Man kan ta till hårdare metoder än att bara låsa in en chef (eller kasta några välriktade ägg som jag såg i någon film) vilket framgår i Kildéns & Åsmans blogg (varifrån jag lånat ovanstående bild). Uppretade däcksarbetare slår sönder en domstol och företagslokaler, och vägrar dessutom att skämmas för det. Man kanske kan säga att den grupp i samhället som skapar dess välstånd vägrar att skämmas när den slår tillbaka mot den grupp som försöker ta det skapade välståndet för egen del och ställa välståndsskaparna på gata. Kan också kallas klasskamp, säkerligen till stor förvåning för de som inbillar sig att "det där med klasser, det var förr i tiden".

"Enighet ger seger" - är de inte riktigt kloka de där hamnsjåarna? Heter det inte "satsa på dig själv!"

Nu är det hamnstrejk i Göteborg. De flesta hamnarbetarna i Sverige slog vakt om sitt eget fack på 1970-talet och vägrade att sugas upp i jätten Gluff-gluff i form av Transport. Minns jag rätt eller fel, men var det inte så att den stora strejkvågen i Sverige från 1970 och några år framåt föregicks av en föga bemärkt hamnstrejk i Göteborg? Det verkar som om hamnarbetare ("hamnbusar" som de fick heta förr) är en självständig och rakryggad grupp som inte tar vilken skit som helst, och det är naturligtvis en nagel i ögat på pampar och överklassfjäskare av alla de slag. Läs det här och fundera på hur en storpamp uppfattar dessa ord:

Svenska Hamnarbetarförbundet är det fristående fackförbundet för hamnarbetare och arbetare med närliggande arbetsuppgifter.

Grundvalen i Hamnarbetarförbundet är medlemmarnas bestämmanderätt; alla viktiga beslut om avtal och konflikter fattas av berörda medlemmar och alla funktionärer väljs för begränsade mandatperioder av medlemmarna i öppna och demokratiska val.

Förbundets avdelningar är självständiga enheter i vilka medlemmarna bestämmer över sina egna angelägenheter.

"Fristående ... medlemmarnas bestämmanderätt ... begränsade mandatperioder ..." - illa, illa, hur skulle det gå, om alla tänkte så!

Hamn-fyran i Göteborg har en snygg hemsida. Där kan man se bilder från strejken, där det hittills inte har gåtts handgripligt till väga. En incident med ett par förvirrade strejkbrytare som möjligen inte kunde utföra något arbete är den enda incidenten hittills. Bilden nedan och ovan kommer från hemsidan. Det är bara att önska lycka till i den här kampen, den är viktig för arbetare i hela landet. Passiviteten måste brytas. Folk måste räta på ryggarna och säga ifrån.





Från Konfliktportalen.se: Haninge skriver Hamnstrejk och krispaket, martin skriver Första maj är viktigare än Wanja, totalavloning skriver Total Avlöning 22/4/09 Uje ber om ursäkt., Björn Nilsson skriver Mer om Indien - nya notiser, Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff

Göteborg lyser (jaha, och ...?)

En skribent baserad i Stockholm steg av tåget på Göteborgs central en sen eftermiddag i slutet av november. Och häpnade och förtjustes. I lyktor och träd satt tusentals små, små lampor, formade till trekanter som stiliserade granar eller till rektanglar à la standar. Ljusbärarna kantade gator och alléer. Över allt syntes en jättehög ljusgran, att den stod på Liseberg kunde också den tillresta stockholmaren förstå.

Göteborg lyser, utbrister DN:skribenten Barbro Hedvall. Nu skall vi inte hacka på Barbro, hon verkar ju rätt vettig jämfört med en del andra nissar på den där redaktionen, men det kan vara intressant ändå att notera vissa saker.

"Jag vet att förklaringen till Göteborgs eklärering [finare ord för fin belysning] heter Göran Johansson och en stenhård tradition av kommunal styrning" skriver Hedvall. Och så jämför hon med Stockholm (jag har kursiverat på några ställen):

Visst finns ljusramper på somliga hus, granar står litet varstans och somliga gator har juldekorationer, vanligen i form av girlander tvärs över. Det är lättare att se vad som inte finns: ingen design, ingen stil, ingen bestämd tanke.

Stockholms politiker har under åratal lämnat det gemensamma utrymmet till allsköns kommers. På torgen står kiosker och småbyggnader och skymmer helheten och förvirrar blicken. I Kungsträdgården, stadens centrala paradplats, hålls jippo på jippo. Och däremellan fylls platsen av kiosker, scener och sportrotundor. Det pråligaste i juldekorationsväg som Stockholm bjuder är Stenbecks gran på Skeppsbron. Den lyser vackert och syns, men är en solitär.

Själv tycker jag att Stenbecks gran (som ju är en byggsats, inte ett äkta träd) mer ser ut som amerikaniserad smörja och dålig smak. Och den är ju faktiskt ett exempel på hur det gemensamma utrymmet ockuperats av allsköns kommers.

Om man låter "marknadskrafterna" sköta det offentliga rummet blir det kommers av alltihop. Det är ju det "marknadskrafter" är till för. Det blir ett köptempel, inte en levande stad.

Vad alla vuxna människor förstår (ultraliberaler kan inte räknas som vuxna) är att i stora sammanhang behövs samordning och hänsyn till många olika intressen. Det fixar inte företagare som var och en är ute efter sin privata vinst. Kanske en stark arbetarrörelse och färskare erfarenheter som industristad som gör att man har klarare blick för detta i Göteborg?

I Stockholm har liberalerna (och däri inräknar jag hela gänget av politiker från vänster till höger) låtit staden fara vind för våg. Kanske de inbillar sig att Smiths osynliga hand skall komma och ordna allt till det bästa? Den som har läst Smith torde veta att den miljö den där osynliga handen antas fixa och dona inte har, och inte kan ha något gemensamt med dagens ekonomi. Jag har skrivit om det tidigare. Det krävs att kommunen går in och pekar med hela handen och talar om vad som skall göras - vare sig det nu gäller att sätta upp några trivsamma belysningar eller andra saker som gör att vi kan vara stolta över vår Mälardrottning. Men jag undrar om småpojkarna på Dagens Nyheters redaktion fattar det?

(Jag funderade lite mer på Smith och hans "hand": den kanske skulle kunna fungera i en synlig version, i en modern datoriserad socialistisk ekonomi? ... värt att tänka vidare på!)