Gåva till SD och AfS

Allas vår Jimmie kan gnugga händerna. Maskingevärsgangsters är bra valarbetare och röstvärvare!

Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige, och liknande grupper lär tacka och ta emot: Tre döda och tre skadade (hittills, kanske någon eller några av de skadade kolar av definitivt) efter senaste skjutningen i Malmö.

Medan gammelpartiernas politiker måhända säger att "massmord på gatan inte är okej" så kan ju de nya grupperingarna säga "vad var det vi sa!"

Om man betraktar dessa individer som skjuter fullkomligt hänsynslöst omkring sig som "främlingar" skäms jag inte för att vara "främlingsfientlig".

Är dessa personer (för att anknyta till en aktuell debatt) att betrakta som "svenskar"? - Nej, det är de inte.

Är det svenska samhällets plikt att försöka rehabilitera dessa individer som bemannar de kriminella grupperingarna? - Nej, det är det inte. Att rehabilitera svenskar som spårat ur, men som ändå någorlunda begriper hur detta land fungerar, kan vara värt försöket. Att kämpa med personer som föraktar oss, som aldrig tänker anpassa sig, det är meningslöst, det är slöseri med resurser som kan användas bättre, det är en förolämpning mot alla hederliga människor. Och därför är den här masskjutningen i Malmö ännu en gåva till SD, AfS, med flera.

Elände: nu vet kineserna hur det är ställt här också!

#BREAKING: Four people are injured in a #shooting in central #Malmo, southern #Sweden: police pic.twitter.com/Umn5ipcSTT

— China Xinhua News (@XHNews) 18 juni 2018

Sveriges Radio skriver: "Polisen har också förstärkt säkerheten vid akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö." ... vilket tyder på att det inte var något drängslagsmål mellan vanliga skånepågar, utan andra figurer som var i farten. Naturligtvis diskuteras saken redan på Flashback.

Spotnicks "raketman", homofobslakt, rasism - sommarpladder

Så här under sommaren när ändå väl nästan ingen orkar läsa bloggar kan man väl häva ur sig lite vad som helst. Här är en länk till en sajt som väl gör alla som blir vansinniga av ryska sajter helt vansinniga ("Putin, Putin, elände, elände!). Närmare bestämt en länk till ett kulturinslag som visade några text- och melodivarianter på en känd sång från vår stora granne i öster. Jag kände inte igen den ryska titeln, men när jag startade en video kändes musiken igen direkt.

Vet inte när jag hörde melodin första gången, men det kan ha varit under tidigt 1960-tal och i ett inte ryskt, men göteborgskt sammanhang. Kolla på den här fina filmen från den tiden. The Spotnicks framför något som de gav titeln "Rocket man". Det är samma! För övrigt hade spotnicksgrabbarna från Göteborg flera ryska låtar på sin repertoar. Den härliga "Karelia", samt "Valentina" som var en hyllning till den första kvinnliga kosmonauten. Det kan ha funnits fler, men minnet sviker mig. Och själva namnet "Spotnicks" låter ju väldigt likt det ryska "sputnik".


Hade detta varit möjligt idag, kan svenska artister ta upp ryska teman utan att moralpanik ("putintroll!") och skrik om bojkott  utbryter?

Några snillen i sverigedemokraterna har kommit på att ordna en pride-parad i invandrarområdena i norra Stockholm. Detta för att ge homofoba muslimer en näsknäpp. Jag utgår från att sd:s tidigare kärntrupper inte är särskilt pride-positiva, men ur partistrategisk synpunkt är det smartare idag att peka ut muslimer som ett hot även mot homo6uella. Om paraden blir av kan man ju undra, men vissa mål har sd redan uppnått: förutom att få uppmärksamhet så har man lurat in delar av HBTQ-etablissemanget i en fälla där dessa, för att visa hur illa de tycker om sd, måste uttrycka sig på ett sätt så att de verkar stå på muslim-homofobernas sida.

Åter till musiktemat: jag minns en låt (dock inte titel eller "artister", annat än att de är svenskar) som för några månader sedan vevades mycket på radion, där det bland annat pratades om att "slakta homofober". Här finns väl jättechansen, om nu "artisterna" menar allvar. Medan paraden går genom Järvas betongkvarter kan de ju spana in eventuella homofobiska motdemonstranter, och med några eleganta knivhugg slakta dem. Det finns ju redan instruktionsfilmer från IS på nätet hur detta görs.

Avslutningen på detta sommarpladder går inte i musikens tema. Här är en länk till den fine norske bloggaren och gamle kommunisten Pål Steigan. Han håller även ett öga på Sverige, vilket kan behövas. Kanske särskilt vad det gäller Malmö. För några år sedan fanns det någon maoist i Malmö som trodde att sprängningarna på något sätt hade med arbetarklassens motstånd att göra. Själv gissade jag att det var kriminella eller ligister som var i farten. Det gör jag fortfarande. Det är för uppenbart att det är ligor som spränger och skjuter för att man skall kunna hävda något annat.

Det finns maoister i Stockholm numera också. Någon/några av dem tycker att jag är rasist. De är så koncentrerade på klasskampen att de inte vill upptäcka att det finns mycket olämpliga personer bland de som kommer till Sverige, och då blir jag rasist i deras föreställningsvärld. Olämpliga personer som definitivt inte kommer att spela någon positiv roll i klasskampen. En del av dem är muslimer, en del har andra tillhörigheter, men de kan faktiskt grupperas och pekas ut utan att man är rasist. Att inte ta itu med den saken är att sätta en stor fet kniv i ryggen på klasskampen, att ställa upp på klassfiendens sida.

Konstigt förresten, här får sd poänger i gycklandet igen. Partiet kan driva med vänstertanter/feminister som ömmar för att patriarkatgubbar- och slynglar utan minsta feministsympatier skall släppas in i Sverige. (Jag har också stött på några tokkärringar som ansåg att det var "misstänkliggörande" att försöka ta reda på vad så kallade papperslösa flyktingar har för bakgrund egentligen.) Sd kan driva med vänstern som vill att tänkbara mördartyper som hatar den ateistiska vänstern skall släppas in i Sverige (just den vinklingen har jag inte hört, men om sd läser det här så bjuder jag på den!). Sd kan driva med ett rättsväsende som tillåter att vissa personer tar sig nästan vilka friheter som helst, medan andra åker dit stenhårt vid minsta överträdelse. (Tänk på mannen i Nyköping som på nätet kritiserade böneutrop/skrik på morgonen och åtalades för hets mot folkgrupp, medan den beväpnade lynchmobb som försökte få tag på honom inte åtalades för olaga hot, resande av livsfarligt vapen etc.)  Och, som jag påpekade ovan, sd kan driva med HBTQ-personer som i sin skitnödiga ängslan att vara anti-sd själva ramlar in i anti-HBTQ-lägret.

Nu återgår bloggen till sommardvalan.

----

Komplettering: det är några tomtar som kallar sig 'Movits! ft. Maskinen' och framför kompositionen 'Limousin', och där hävdar de att de vill "slakta homofober i kronologisk ordning". Kronologisk? Märkligt uttryck. Frånsett det, är det ok om jag offentligt hävdar att jag vill "slakta hiphop-tomtar i kronologisk ordning"? Eller ens i "alfabetisk ordning"?

Fjärrintervju om läget i Malmö

Jag tänkte mig en bloggpost med medborgarjournalistik. Så jag skickade några frågor till en person som bor i södra Sverige och har kunskaper om läget i Malmö i efterdyningarna av upplopp och rasistvåld. Och som svar kom en del intressanta synpunkter.

Här ser det fridfullt ut (bild från polisfacket), men så är det inte alltid. Och hur ofta ser man poliser till fots numera, förresten?

1. Justitieministern har varit i Malmö och pratat om att det skall bli fler poliser som patrullerar på gatorna.    Har du sett mer polispatruller nu än tidigare, och gäller det patrullering i hela Malmö eller bara vissa områden?

Svar: Det har varit mer patruller under den senaste tiden, inne i stan har man dock inte märkt så mycket av det utan mer i ”invandrartäta” områden.  Vad man märkt är framförallt att man sett mer polisbilar. 

2. Jag har tidigare skrivit om den hotande företeelsen militär urbanism. Med andra ord att polisens aktivitet i städerna får allt mer militära drag.   Kan man se några tecken på det: kraftigare beväpnade poliser, mer helikoptrar för spaning, kameror för övervakning, ett mer "militaristiskt" beteende när poliser möter civilpersoner, eller något annat?

Svar: I korthet ja, men det hela är lite komplicerat. Jag skulle vilja säga att det finns olika aspekter som man tänka på. Sedan flera år tillbaka uppträder polisen i mångt och mycket som en ockupationsmakt i vissa bostadsområden. De betraktar det inte som sin uppgift att hjälpa och skydda befolkningen utan snarare att se till att den inte ställer till med besvär. Barn behandlas som potentiella kriminella, man tvingar tonåringar till kroppsvisitationer uppradade mot vägar och förolämpar och förödmjukar folk.

Jag tror att det hela blir ännu tydligare i Skåne, och framförallt Malmöregionen, än på andra orter i Sverige. Härnere rasade en väpnad konflikt mellan så kallade motorcykelgäng under några år på 90-talet. Man sprängde kilovis med militärt sprängmedel inne i stan, man sköt med automatvapen och man sköt pansarskott. En massa människor dödades. Killarna som sysslade med denna typ av verksamhet vari de flesta fall uppvuxna i småorter på den skånska landsbygden och kom med ytterst få undantag från familjer som varit svenska sedan Sverige erövrade Skåne.

Visst använde staten dessa kriminellas handlingar som en ursäkt för att rusta upp sin polis, men inte började man behandla folk i Dalby, Staffanstorp eller Södra Sandby, såsom kriminella. När en människa med invandrarbakgrund begår ett brott blir det till en ursäkt för att behandla en stor del av befolkningen som andraklassens medborgare. Detta är ett exempel av otaliga för att illustrera vad människor upplever. Det är väldigt svårt för folk, som utsätts för denna behandling, att inte se att polisen uppenbarligen gör skillnad på folk och folk. De flesta fattar att det har med rasism att göra.

Men, många börjar även förstå att det handlar om att hålla fattigfolk på plats. Folk i arbetarområdena har helt enkelt fått det sämre, och många som invandrat till landet med många drömmar och förhoppningar finner snart att drömmar är något annat än verkligheten.  Rasismen, fattigdomen och krossade drömmar – bostadssituationen ska vi inte tala om – gör naturligtvis att folk är förbannade. Och denna ilska möts sedan länge med repression. Det jag tycker är viktigt är inte så mycket utrustningen, helikoptrar t.ex. har polisen använt sig mycket av sedan flera år tillbaka, som spelar roll, utan förhållningssättet. Polisen uppträder som en ockupationsmakt när den rör sig i vissa områden. Man ska inte heller glömma att precis som ockupanterna försöker vinna ”hearts and minds” i Irak och Afghanistan så gör naturligtvis även polisen det här, men det ändrar i sak ingenting. 

3. Verkar det som om folk känner sig tryggare nu när en misstänk skytt fångats?

Svar: Ja, mitt intryck är att det är så. Den känslan som är väldigt stark hos flera jag pratat med är att det tog alldeles för lång tid innan han greps. Och varför varnade polisen inte långt tidigare? Vissa snackar om att det kanske var så att krafter inom polisen inte ville försämra förutsättningarna för Sverigedemokraterna i valet, jag vet inte om det ligger något i det, men så går tongångarna i vissa kretsar. 

Och att polisen sen på ett mycket illa dolt sätt försöker att använda det hela för att öka sin popularitet gör att man blir illamående. Först låter den rasistisk terrorist härja fritt, sen när de efter minst åtta fall lyckas hitta en misstänkt så vill de ha uppskattning för det och framställa sig som hjältar. Terroristen har varit aktiv på olika nazistsajter, har haft känd tillgång till den typ av skjutvapen som använts. Varför har inte husrannsakan genomförts flera månader tidigare hos en sådan person? 

4. Har inte Malmö en massa problem med "vanliga" gangsteruppgörelser också, där folk skjuter på varandra? Är det inte bra att polisen tar hand om dessa figurer? Finns det några alternativ till mer poliser, kan man tänka sig att folk i utsatta områden själva i högre grad tar hand om säkerheten? Finns det inte risk att grupper för lokalt skydd tas över just av gangstergängen?

Svar: Jo, det finns en mycket omfattande kriminalitet i Malmö och visst skjuts det en hel del. Men det är småsaker i jämförelse med ”motorcykelkriget” på 90-talet. Utan att ha några vetenskapliga belägg är mitt intryck att det som nu sker är att de konflikter som de kriminella innan löst med knivar, löser de idag med pistoler. 

Problemet är att polisen inte ”tar hand” om de kriminella. Drogerna fortsätter att flöda, marknaden för smuggelsprit och smuggelcigarreter är enorm, förekomsten av skjutvapen ökar, osv. Polisen löser inte problemen. I ett bostadsområde vet hundratals om inte tusentals personer vilka de lokala droghandlarna är. Ändå ser man hur dessa de facto får fortsätta med sin verksamhet relativt ostört. Men om några vanliga ungdomar är bråkiga kommer en massa aggressiva poliser som inte tvekar att dra pistol mot barn.  

Om staten verkligen ville göra slut på den organiserade kriminaliteten hade man kunnat göra det för länge sedan. Anställ ett par hundra tullare och återinför gränskontrollerna så kommer man nog ganska snart märka att den organiserade kriminalitetens makt minskar dramatiskt. 

Det hela är egentligen inte så komplicerat, det handlar om politisk vilja. Jag hoppas att människor förstår att det enda sättet vi kan få ordning på våra liv är genom att vi organiserar oss och kämpar för våra intressen, det gäller även vår egen säkerhet. Så länge vi tvingas att för vår säkerhet förlita oss på en stat som inte är till för fattigfolk, en stat som tillämpar en rasistisk och i grunden människofientlig politik, då kommer vi inte att komma någonstans. Det enda vi har är vår gemensamma styrka, vi måste våga lita på våra egna krafter. 

Problemet är att vår styrka är oorganiserad, alltså måste vi börja organisera oss. Jag tror att man är fel ute om man i dagsläget i Sverige föreställer sig ” grupper för lokalt skydd” som grupper av slagskämpar som springer runt som något slags ”autonomt Guardian Angels”; det handlar om att vi håller ihop, att vi organiserar oss och förlitar oss inte i första hand på fysisk kraft utan övertygelse och organisation. Om 30 mödrar ställer sig och demonstrerar utanför en droghandlares lägenhet, tror du inte det skulle få effekt? Om hundra mödrar gjorde det? Om nu droghandlaren skulle få för sig att ge sig på obeväpnade mödrar, ja då hade han också lyckats mobilisera helt andra krafter mot sig. Om man förlitar sig på råstyrka, ja visst då kommer kriminella att kunna ”ta över showen”. Men det handlar inte om det. Hur våldsutövning blir aktuellt är en fråga om hur mycket folks organisation utvecklats.

Kriget mot terror leder till fascism skriver Helle Klein i Aftonbladet. Det stämmer, ropar någon "terrorism" verkar vad som helst kunna accepteras, bara den utpekade personen är tillräckligt icke-svensk. Det framgår inte av sammanhanget om de här gentlemännen var ute och jagade någon hemsk terrorist.

5. Har det varit några reaktioner på hur den misstänkte skytten i Malmö behandlades, jämfört med vad som hände de palestinska familjerna i Göteborg vars hem stormades nattetid?

Svar: Faktiskt inte i någon större utsträckning. Visst tycker i princip alla jag pratat med om det hela att det är för dåligt, men det är liksom inget nytt. Att oskyldiga ”svartskallar” blir sämre behandlade än rasistiska mördare är det ingen som blir förvånad över där jag bor. 

Tack för svaren. Att förvåningen över olik behandling inte är stor visar att det är något ruttet i Sverige. Det finns uppenbarligen en "förbättringspotential", om en nyväckt socialistisk arbetarrörelse kan gå i bräschen för att röja upp i eländet! Och bättre gränskontroller, det låter nästan som "Sverige ut ur EU"!

Det är skillnad på folk och folk

Man får hoppas att det är rätt person som polisen i Malmö tagit in, att det blir slut på skjutningarna mot folk med "fel" utseende.

Kunder och anställda på banker eller i affärer kan få svåra mentala skador när de plötsligt står inför beväpnade hysteriskt skrikande rånare. Det är en livshotande situation, vem skulle förneka det? Ett laddat skjutvapen riktad mot en människa är ett dödshot. Vi kan hånfullt avfärda rånarpladder om att de "bara" vill sätta sig i respekt. Vad menas? Tänker rånarna inte skjuta, kommer de att gå sin väg om man säger åt dem att försvinna? Varför då ha vapen med sig? - Nej, det blir en chock som kan följa en del människor resten av livet, just för att de blivit hotade till livet.

Det är skillnad på folk och folk. I Göteborg utfördes överfall på hela familjer under dödshot (jämför med vad jag skrivit ovan). Det påstods av polisen ha varit "odramatiskt". Det var odramatiskt i Malmö också. Men av någon anledning slogs inga dörrar in, inga skrikande maskerade personer med laservapen stormade lägenheten och slängde ner alla närvarande oavsett ålder på golvet. Varför? Kanske för att det inte handlade om om "Oskar Neger", "Neger Negersson" eller den lille "apejäveln", utan en vanlig svenne? (Vid det här laget har väl kvällsblaskorna talat om nästan allt utom vad han heter.) Jag säger inte att malmöpoliserna borde ha uppfört sig som i göteborgsfallet. Jag säger att man i Göteborg borde ha tänkt först. Nu har man förmodligen helt i onödan fått fram ytterligare några personer som kan få dras med det här resten av sitt liv - och som kanske någon gång bestämmer sig för att slå tillbaka.

Sitter någon på berget för att se tigrarna slåss?

Är detta framtiden? De stålhårda bataljonerna (det var visst Revolutionära Fronten ovan) marscherar fram längs gatorna i raka led. Jag hade med den här bilden, och några andra av intresse i sammanhanget, i ett blogginlägg för några år sedan. Tyckte jag fick ihop mina synpunkter rätt bra då, och det kom bra kommentarer också.

Tyvärr är ämnet fortfarande aktuellt. Frågan är: om och hur organiseras försvar mot otyg som skytten i Malmö (när man kan betvivla att polisen inte fungerar som den skall)? Och vad skall det leda fram till? Jag refererade igår till bloggkollegan Röda Verb som är inne på den linjen. RV befinner sig rätt nära det drabbade området. Idag hittade jag en intressant parallell: Kerstin på Motvallsbloggen har många tänkvärda reflexioner både om dagens läge och den liknande situationen i början på 1990-talet. Bland annat detta:

1993 bildades AFA, antifascistisk front. Invandrargäng började också organisera motstånd mot skinnnskallarna och deras attacker och började ge igen med samma mynt. Det dröjde inte så länge förrän skinnskallarna började låta håret växa då de började bli rädda att få stryk när de var ute på stan. I DN och de andra av våra stora media beskrevs AFA, antifascisterna som de kallades, som hemska våldsverkare. De var ju vänsterinriktade. Men de fick i  huvudsak stopp på de här attackerna mot invandrare och flyktingar, det som beskrivits som ”pojkstreck” av polisen och i media och som man inte vidtog några allvarligt menade insatser för att stoppa.

Det fungerade alltså i viss mån, men ibland har det blivit dödliga uppgörelser och kanske helt ovidkommande personer har råkat komma i vägen när olika grupper brakat samman. Man får dessutom intrycket av att politiken kommit i bakgrunden och det blivit mer av drängslagsmål vartefter tiden gick.

Mördare brukar inte gilla att bli observerade under tjänsteutövning. Man får anta att om grupper av oroade personer finns ute på gatorna kan det få avskräckande verkan på skytten. Med tanke på vad han (man får anta att det är en han) håller på med får han ta risken att bli inte bara observerad, utan kanske också fasttagen och (ihjäl)slagen av någon sorts självförsvarsgrupp. Ur den synpunkten är sådana grupper bra.

"Grannsamverkan mot våldsmän" - snart kanske lika populärt som "grannsamverkan mot inbrott"? Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Men det finns några steg till i tankekedjan som inte bör glömmas bort. Kerstin var i sitt inlägg inne på massmedias roll, men antydde lite om samhällsutvecklingen i stort, nämligen att det var slut på industrialiseringen av Sverige för tjugo år sedan. Det blev en djup kris. En marxist skulle peka på hur en allt sämre fungerande ekonomisk bas slår igenom i den politiska diskussionen i samhällets överbyggnad, och att detta bland annat medför att en massa väldigt otrevliga ideer med ens anses legitima att föra fram även i "respektabla" media. Och när vi kommer i det läget så drar de med sig otrevliga handlingar: Lasermannen, ligister som försöker bränna flyktingförläggningar, etc. Opportunistiska mediepersoner följde med i och underblåste den här utvecklingen genom att ta över en del argument från de som inte gillar utlänningar.

Ett flertal kollegor i bloggvärlden har påpekat att det bästa sättet att ta hand om den nya vågen av rasister är att bekämpa den kapitalistiska regim som är grunden till missförhållandena. Det är när läget ser hopplöst ut för många som vi får förortskravaller, rasistgäng och liknande. Med andra ord heter lösningen enhet och  klasskamp. Är det "invandrarna", eller stenrika inhemska kapitalister, som fått västvärldens ekonomier att gå i botten och utlösa grymma "sparpaket" som drabbar de fattigaste värst? (Säg ordet "klasskamp" till Sahlin eller Ohly: de kommer förmodligen att skrika usch och fy och lägga benen på ryggen - man kan inte lite på att de skall göra något vettigt.)

Då är frågan om det skall vara någon sorts klassorganisationer som skall försöka hålla rent på gatorna. Lenin skulle ha gillat idén. Och vilken roll skall grupper av AFA:s typ kunna spela utan att det hela går överstyr? Kommer de här grupperna att fortsätta verka även efter att skytten förhoppningsvis är bortplockad på något sätt, och för vilka mål? De kan ju glida iväg åt håll som inte är så bra, eller mot väldigt positiva insatser, beroende av vilka människor som dominerar dem.

Jag ser en risk här, mitt i det positiva att människor sluter sig samman. Man kan komma till en situation som jag tror kineserna jämför med att "sitta på berget medan tigrarna slåss". Man sätter sig vid sidan medan två av ens fiender slåss, och så kammar man hem vinsten när de själva inte orkar längre. I den situation som råder i Malmö skulle det i princip innebära att försvarsgrupper kämpar inte bara med lokala rasistgäng av våldsam typ, utan också med polisen (förmodligen rätt rasistisk den också), och detta medan sverigedemokrater, vellingemoderater och liknande figurer passiva kan sitta vid sidan av och så småningom försöka kamma hem de politiska vinsterna åt sig själva och sina uppdragsgivare utan att behöva riskera sitt eget skinn. "Titta på alla dom där som är ute och slåss, vi är minsann inte såna, vi vill bara ordning och reda på gatorna, och mer poliser som håller efter alla busar ..." Kanske det redan sitter smarta partistrateger och tänker åt det hållet?

1500? 2000? 5000? - Vad blir nästa bud?

För en stund sedan var det någon på radions 12.30-eko som påstod att det var 1500 som demonstrerade i Malmö. Tidigare hade DN antalet 2000 på sin nätsida men har nu höjt till 5000. Hur vore det om man bestämde sig? En stor del av rapporteringen ägnas åt några AFA-pajsare som alltså spelar sin vanliga roll av provokatörer. Är de dumma i huvet rent ideellt, eller har de betalt för att vara dumma?

En generell reflexion (från en som normalt inte är ett skvatt idrottsintresserad - jag föredrar långa promenader): när Israel systematiskt slår sönder det civila palestinska samhället slår man givetvis också sönder idrotten. Organiserad idrott är ju en av många band som knyter samman samhället och därför kan den inte tillåtas. Av vilken anledning skall Sverige ha idrottsutbyte med en sådan stat?