Man får hoppas att det är rätt person som polisen i Malmö tagit in, att det blir slut på skjutningarna mot folk med "fel" utseende.
Kunder och anställda på banker eller i affärer kan få svåra mentala skador när de plötsligt står inför beväpnade hysteriskt skrikande rånare. Det är en livshotande situation, vem skulle förneka det? Ett laddat skjutvapen riktad mot en människa är ett dödshot. Vi kan hånfullt avfärda rånarpladder om att de "bara" vill sätta sig i respekt. Vad menas? Tänker rånarna inte skjuta, kommer de att gå sin väg om man säger åt dem att försvinna? Varför då ha vapen med sig? - Nej, det blir en chock som kan följa en del människor resten av livet, just för att de blivit hotade till livet.
Det är skillnad på folk och folk. I Göteborg utfördes överfall på hela familjer under dödshot (jämför med vad jag skrivit ovan). Det påstods av polisen ha varit "odramatiskt". Det var odramatiskt i Malmö också. Men av någon anledning slogs inga dörrar in, inga skrikande maskerade personer med laservapen stormade lägenheten och slängde ner alla närvarande oavsett ålder på golvet. Varför? Kanske för att det inte handlade om om "Oskar Neger", "Neger Negersson" eller den lille "apejäveln", utan en vanlig svenne? (Vid det här laget har väl kvällsblaskorna talat om nästan allt utom vad han heter.) Jag säger inte att malmöpoliserna borde ha uppfört sig som i göteborgsfallet. Jag säger att man i Göteborg borde ha tänkt först. Nu har man förmodligen helt i onödan fått fram ytterligare några personer som kan få dras med det här resten av sitt liv - och som kanske någon gång bestämmer sig för att slå tillbaka.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
2 kommentarer:
Det är nog inte så stor risk att de vuxna ballar ur på grund av det där polisiära överfallet och hotet, men barnen kan mycket väl komma att ta definitivt avstånd från samhället och samhällsordningen. Det är just detta som lätt kan hända när man misshandlar invandrare och flyktingar i Sverige.
Gissa om jag har sett upprörande fall av sådan misshandel, visserligen inte polisiär, men du anar inte vad flyktingsamordnare och kommunala flyktingmottagningsorganisationer kan utsätta flyktingar för. Det tror jag inte de flesta anar. När jag såg det för första gången, i samband med ropen på hårdare tag i början av 90-talet, så trodde jag inte vad jag såg. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att människor kunde bli behandlade på det viset i Sverige.
Men det var då det. Idag är misshandel av utsatta människor, invandrade eller hedenhössvenska, närmast vardagsmat och lagstadgat i vissa fall dessutom.
Länge leve friheten, som liberaler och libertarianer brukar säga, (fast jag vet inte från vad?).
I ett fall var det en granne - nåja två kilometer - som drabbades. Jag beökte familjens lägenhet och blev väl mottagen. Vi samtalade lite. Vad kunde jag mera göra än att lämna mitt namn och telefonnummer?
(Man ville inte ha den uppbrutna dörren fotograferad "Den finns i alla tidningar redan, sa frun i huset)
Skicka en kommentar