Skrattar i mjugg?

Enligt Svenskan idag beväpnar och betalar Sverige bybor i Afghanistan. Den afghanske presidenten Karzai, som knappt ens kontrollerar sin egen huvudstad, gillar inte det här. Självklart, ju mer väpnade grupper, desto rörigare blir det i landet. Vem vet vad de här milisgrupperna tar sig för i morgon? Eller vilka förbindelser de har redan idag, vare sig det handlar om lokala krigsherrar, narkotikahövdingar, rövargäng, talibaner eller andra motståndsgrupper?

Varför har den här killen på Svenskans foto dolt munnen? Är det för att det inte skall synas hur han skrattar åt de knasiga utlänningarna?

Hur tungt väger då den afghanske presidentens ord? Här har vi svaret:

Svenske översten Anders Löfberg i Mazar-e-Sharif avvaktar nya order.
– Vi är här för att stödja den afghanska regeringen, det får inte förekomma att vi gör saker som den afghanska regeringen inte kan acceptera, säger han.
Om ni följt den afghanska regeringens vilja så hade ni väl slutat?– Om den afghanska presidenten säger att vi inte ska ha det, då ska vi inte fortsätta, men den ordern ska komma från Isaf eller hemma i Sverige.

I praktiken: vi struntar i vad presidenten säger. Att Sverige skulle ge någon order som går emot vad USA vill är otänkbart, och från USA:s sida har man inte visat någon vilja att i den praktiska verksamheten ta hänsyn till eventuella önskningar från Karzai. Så knasigheterna lär fortsätta.

Svansen viftar på hunden

Det rapporteras att Afghanistans "president" Karzai fått ett VIP-mottagande i NATO-högkvarteret i Kabul nyligen. Visserligen har Karzai fällt en del uttalanden som låter konstiga för att komma från en marionettpolitiker, men den sorgliga sanning som USA har att leva med är att man inte kan hitta något bättre alternativ än denne person. Alternativet kan knappast vara något annat än någon annan skum krigsherre som bara ser NATO-styrkorna som sin förlängda arm att slå mot sina motståndare ... och som kanske gärna spelar under täcket med talibaner och samtidigt livligt uppmuntrar odlingen av opievallmo. Alltså försöker USA nu intensivt att tona ner motsättningarna och vara Karzai till lags.

De afghanska ledarna är den svans som viftar på den amerikanska hunden. Så fortsätter det tills jänkarna åker ut.

Spelet i Afghanistan skulle vara komiskt om det inte vore djupt tragiskt, med oerhörda mänskliga lidanden. I USA försöker man förvandla det hela till ett dataspel, där operatörer i hemlandet styr obemannade robotbeväpnade flygplan på andra sidan jorden. Ibland sprängs en hel familj i luften, men det behöver inte bekymra välkammade american boys som ju inte gjort något annat än tryckt på en knapp.

USA är och har varit en hund med många svansar. Några av dem var militärdiktaturer under 1970-talet, och bland de mer ökända var Argentina, Chile och Uruguay. Tillsammans drev knektarna ett projekt som kallades Operation Condor och som avsåg att helt enkelt mörda motståndare, var än i världen de befann sig. En av de mördade var Chiles tidigare ambassadör i USA, och han dödades i Washington.

Man skulle ju kunna tänka sig att USA skulle reagera våldsamt på att utrikes makter ägnade sig åt mord i USA, men nu har en del nya dokument kommit fram som visar mer av spelet. Även här kan man säga att den imperialistiska hunden gjort sig beroende av sina svansar. I USA visste man om det här mordprogrammet, en del ville säga åt de sydamerikanska torterarna att inte göra så där. Men då ingrep dåvarande utrikesministern Henry Kissinger, en av det förra århundradets mest blodbesudlade politiker, och stoppade varningen. Och militärjuntornas mordkommandon kunde fortsätta att arbeta.

Därmed har Kissinger faktiskt blivit inblandad i ett bombdåd i USA:s huvudstad, utfört av främmande makt, och där ett av de två offren var amerikansk medborgare. Man kan undra om Henry K. skall hinna dö innan rättvisan hinner ifatt honom? Det är många runt om i världen som skulle vilja se honom inför rätta för mängder av mord.

Sammanfattningsvis: om man skall leka supermakt med hjälp av lokala klienter i andra länder kan det sluta med en ganska dyr räkning för en själv. Man tror att man är stora starka kamphunden som fritt kan vifta på svansen, men plötsligt upptäcker man att svansen har en egen dagordning - och då kan det bli väldigt konstigt.

"Body count"

Nu är Afghanistans president, Hamid Karzai, arg igen. Han hävdar att 17 civila, inklusive kvinnor och barn, dödats av USA-trupper. "Nänä" säger amerikanerna "det var 32 beväpnade motståndare".

Det där med siffror kan vara intressant, exempelvis när det handlar om "body count" - att räkna (döda) kroppar. Jag läste en kritisk artikel av USA-journalisten Tom Engelhardt för några dagar sedan. Där hävdade han att när krig går dåligt för USA, vilket det har gjort efter Andra världskriget i allmänhet, har fenomenet med "body count" uppträtt. USA:s regering och militär försöker dölja att man inte vinner genom att i stället trumpeta ut motståndarsidans förluster. Det kan stämma, jag tycker mig minnas sådant från Vietnamkrigets dagar.

Men nu är det Afghanistan det handlar om. Den seger som USA:s invasion antogs leda fram till en gång i tiden håller på att upplösas och förvandlas till ett uppror som innefattar inte bara större delen av Afghanistan utan också delar av Pakistan. Och då kommer likräkningen fram igen. X antal talibaner dödade här, Y antal talibaner dödade där. Kanske man bättrar på siffrorna också - det gjorde man i Vietnam har jag för mig. Det kan förklara skillnaden mellan Karzais och amerikanernas angivna dödstal. Och naturligtvis förvandlas döda civila till döda motståndsmän. De ser ju likadana ut allihop!

Den afghanske presidenten Hamid Karzai - eller om man skall kalla honom "borgmästaren i Kabul" eftersom det är osäkert hur mycket inflytande han har utanför huvudstaden.

I ett korsord fanns frågan "är liknöjd?" Svaret man skulle klura ut och fylla i var "gamen". Men även USA:s likräknarfantomer verkar liknöjda. Och det är inte särskilt roligt.

Engelhardt liknar för övrigt USA:s krigspolitik med ett sorts pyramidspel. Varför inte? Nya resurser måste slängas in i militärapparaten hela tiden. Egentligen håller USA på att rusta ihjäl sig. En intressant detalj (väldigt stor detalj) är att allt större delar av den militära budgeten hamnar hos privata företag. Varför är det så illa då? undrar kanske en privatiseringsivrare. - Jo, för ju mer sådant, desto starkare privata vinstintressen att verkligen föra krig. Detta är det militärindustriella komplexet som gamle presidenten Eisenhower varnade för, och det har nog i stort sett makten i USA nu. Man kan gissa att det gänget trycker på för ett anfall mot Iran. Och då blir det ännu mer likräknande.

Ny bombmassaker och uppeldad "kulturexpert"

Samtidigt som Obama kunde notera sig som segrare i presidentvalet såg jag första rapporterna om ännu en bombmassaker i Afghanistan - det börjar bli rätt många vid det här laget. Mer detaljer har kommit fram. Landets maktlöse president Karzai försöker få ockuptationstrupperna att fara mindre våldsamt fram, men det är väl knappast troligt att han får något gehör för det. 2000 dollars betalas till familjer som fått anhöriga dödade och för skadade är taxan 200 dollar. Och sedan är alla glada och nöjda, eller ...?

Jag har lite svaga minnen från sextiotalet att man misstänkte att antropologer som var ute på olika håll i världen i själva verket jobbade för aggressiva krafter. Idag har det blivit uppenbart, och nyligen tände en afghan helt enkelt eld på en gynnare av det här slaget:

A social scientist in the Army's controversial "Human Terrain" program is being raced to Brooke Army Medical Center after being lit on fire in Afghanistan. It's the third time in five months that Human Terrain Team members have been killed or seriously wounded.

Paula Lloyd was interviewing locals in the southern village of Maywand on Tuesday as part of her duties in a Human Terrain Team, which embeds civilian cultural experts into U.S. combat units. She approached a man, carrying a fuel jug. They began talking about the price of gas. Then, suddenly, the man doused Lloyd in a flammable liquid, and set her on fire.

Det finns hos lokalbefolkningen en uppenbar motvilja mot utlänningar som dyker upp i väpnade följen i Afghanistan, det har bevisats ett flertal gånger sedan 1840-talet. En del tycker att det verkar konstigt, men hur skulle vi i Sverige reagera om vi utsattes för något liknande? Skulle vi noggrannt sortera ut alla "civilian cultural experts" från ockupantskaran innan vi försökte slå tillbaka? - Jag tvivlar på det. Och det är också ett skäl till att fort som fan se till att svenskarna därborta tas hem, de har ett hemland utan försvar som de borde ägna sig åt i stället för att larva runt i Hindukush där svenska armén inte har något att göra.

Nå, kan det här lära "kulturexperter" att hålla sig borta från krigsmakten kanske något gott kommer ur det hela!