Svansen viftar på hunden

Det rapporteras att Afghanistans "president" Karzai fått ett VIP-mottagande i NATO-högkvarteret i Kabul nyligen. Visserligen har Karzai fällt en del uttalanden som låter konstiga för att komma från en marionettpolitiker, men den sorgliga sanning som USA har att leva med är att man inte kan hitta något bättre alternativ än denne person. Alternativet kan knappast vara något annat än någon annan skum krigsherre som bara ser NATO-styrkorna som sin förlängda arm att slå mot sina motståndare ... och som kanske gärna spelar under täcket med talibaner och samtidigt livligt uppmuntrar odlingen av opievallmo. Alltså försöker USA nu intensivt att tona ner motsättningarna och vara Karzai till lags.

De afghanska ledarna är den svans som viftar på den amerikanska hunden. Så fortsätter det tills jänkarna åker ut.

Spelet i Afghanistan skulle vara komiskt om det inte vore djupt tragiskt, med oerhörda mänskliga lidanden. I USA försöker man förvandla det hela till ett dataspel, där operatörer i hemlandet styr obemannade robotbeväpnade flygplan på andra sidan jorden. Ibland sprängs en hel familj i luften, men det behöver inte bekymra välkammade american boys som ju inte gjort något annat än tryckt på en knapp.

USA är och har varit en hund med många svansar. Några av dem var militärdiktaturer under 1970-talet, och bland de mer ökända var Argentina, Chile och Uruguay. Tillsammans drev knektarna ett projekt som kallades Operation Condor och som avsåg att helt enkelt mörda motståndare, var än i världen de befann sig. En av de mördade var Chiles tidigare ambassadör i USA, och han dödades i Washington.

Man skulle ju kunna tänka sig att USA skulle reagera våldsamt på att utrikes makter ägnade sig åt mord i USA, men nu har en del nya dokument kommit fram som visar mer av spelet. Även här kan man säga att den imperialistiska hunden gjort sig beroende av sina svansar. I USA visste man om det här mordprogrammet, en del ville säga åt de sydamerikanska torterarna att inte göra så där. Men då ingrep dåvarande utrikesministern Henry Kissinger, en av det förra århundradets mest blodbesudlade politiker, och stoppade varningen. Och militärjuntornas mordkommandon kunde fortsätta att arbeta.

Därmed har Kissinger faktiskt blivit inblandad i ett bombdåd i USA:s huvudstad, utfört av främmande makt, och där ett av de två offren var amerikansk medborgare. Man kan undra om Henry K. skall hinna dö innan rättvisan hinner ifatt honom? Det är många runt om i världen som skulle vilja se honom inför rätta för mängder av mord.

Sammanfattningsvis: om man skall leka supermakt med hjälp av lokala klienter i andra länder kan det sluta med en ganska dyr räkning för en själv. Man tror att man är stora starka kamphunden som fritt kan vifta på svansen, men plötsligt upptäcker man att svansen har en egen dagordning - och då kan det bli väldigt konstigt.

Senaste från Miljöaktuellt

Jag får tidningen Miljöaktuellts nyhetsbrev varje vecka. Titt som oftast kommer det artiklar av intresse för oss som vill "rädda Jorden". Exempelvis den här underhållande saken om "healing-energi-bollar" och om mystiska naturväsen som kallas devor och som det finns ohyggligt många av. Om devorna inte mår bra blir det miljöproblem, men det kan man hjälpa genom "healing" (helbrägdagörelse säger man väl på svenska). Något säger mig att om Föreningen Vetenskap och Folkbildning får tag på de här healing-figurerna kommer blod att flyta (bildligt talat, naturligtvis!).

Något mer "main stream" vad det gäller vetenskaplig inställning är förmodligen artikeln om köttproduktion i laboratorium. Det handlar om en internationell forskargrupp som av miljöskäl vill främja "en storskalig processindustri som tillverkar muskelvävnad för mänsklig konsumtion".

Om man tar fram kött på det sättet, hur kommer vegetarianer att reagera? Det är klart att om man kan få bort mängder av växtgaspruttande och skogsundanträngande kossor kan detta vara positivt, såvida inte andra negativa saker uppträder. Och kommer stora boskapsländer som Brasilien och Argentina att acceptera detta?

En ny militärallians i Latinamerika?

Borde lära mig spanska bättre. Nu klarar jag bara av enklare nyhetstexter där det går ganska bra att gissa sig fram till innehållet. Som den här från den officiella venezoelanska nyhetsbyrån ABN. Anledningen till att jag slog upp den var att jag ville kolla den mot en artikel i Dagens Nyheters nätupplaga med den intressanta titeln Chávez vill skapa militärallians mot USA. Och vem kan väl protestera mot det? Den enda yttre makt som hotar Latinamerika ligger norr om Rio Grande del Norte. På senare år har USA haft allt svårare att kontrollera sin gamla bakgård och det är inte uteslutet att Washington/Pentagon tar sig för att göra något desperat för att rädda läget. Det kan dock vara för sent. Den misslyckade kuppen mot Chavéz tyder på det, bland annat. Går alliansen igenom minskar manöverutrymmet ytterligare.

Jag har för mig att Chavéz var nere i Bolivia förra året och sade något om en Latinamerikansk armé men att det då inte skapades några större reaktioner. Vad betyder det om detta initiativ förverkligas och blir hållbart? - Det innebär att Venezuela, Dominica, Cuba, Nicaragua och Bolivia säger officiellt att "om någon av oss angrips är det ett angrepp mot oss alla". En normal kollektiv säkerhet alltså. Tidigare har USA kunnat gå ut hårt mot en enskild stat men med ett kollektivt försvar fungerar det inte längre.

Om några bataljoner från Venezuela eller Bolivia placerades på Cuba som "snubbeltrådar" vore det ett intressant steg framåt. Eventuellt finns redan kinesiska signalspaningsförband på Cuba, kineserna är intressenter i oljefyndigheter på cubanskt vatten, och rent generellt verkar det att som om USA försökte angripa Cuba militärt skulle de stöta sig inte bara med cubanerna utan med andra makter också. Vilket gör att de bör hålla sig lugna, vilket i sin tur kan leda till en lugn demokratisering på Cuba.

Jag tyckte mig uppfatta så mycket i ABN-artikeln som att det fanns funderingar på ett större säkerhetsarrangemang i Sydamerika. Om Brasilien kunde komma med skulle alliansen förstärkas av en regional stormakt. Undrar hur man har det med planerna på kärnvapen därnere numera - en gång i tiden har jag för mig att såväl Brasilien som Argentina ville ha kärnvapen. Förhoppningsvis låter de bli. Och för Latinamerikas utveckling vore det bäst om man slapp de här militära historierna så snart det bara är möjligt. De är inte gratis.