Hanne är upprörd

Det är nästan komiskt med dessa personer som i dagarna springer omkring och är upprörda och fläker upp sina tilltufsade liberala egon i kölvattnet av FRA-omröstningen. Plötsligt har verkligheten ramlat ner i skallen på idealisterna, och den var inte vacker att skåda. Ta Hanne Kjöller i Dagens Nyheter exempelvis.

Vi är många som skakar på huvudet och som fortfarande i något slags chocktillstånd frågar oss hur det här kunde hända.

Illa, illa ... .

Borgerligt självmål är rubriken både i pappers- och nätupplagan på Kjöllers klagan. Men i den senare har en provocerande underrubrik försvunnit: Ska vi rösta på Ohly nu? Det kanske var för magstarkt även när förtvivlan nu ropas ut offentligt och de sörjande klär sig i säck och aska? (Lars Ohly är väl närmast en snäll socialliberal, så vem skulle ha något emot att rösta på honom?)

Det som började med en myndighet som sökte en arbetsuppgift, som fortsatte med en departementspromemoria under den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund och som krafsades ihop till en proposition av dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg, snabbt, snabbt så att inte Integritetsskyddskommittén skulle hinna före med sitt betänkande och sina invändningar - är nu verklighet. Det är overkligt.

Nej, Hanne lilla: det är verkligt! Jag undrar om inte vilken organisationsforskare som helst, som Parkinson med Parkinsons lag exempelvis, hade kunnat tala om att organisationer har en klar tendens att bita sig fast i tillvaron och dessutom försöka expandera. Just expansionen bevisar ju att den behövs (även om den egentligen är meningslös eller till och med skadlig)! Har organisationen sedan politisk uppbackning på hög nivå är det bara att tuta och köra!

Hur gick det till när en borgerlig majoritet i fredstid fattar ett beslut att börja massavslyssna vanliga människor som inte är misstänkta för något brott? Hur gick det till när en riksdagsmajoritet klubbade igenom ett beslut som strider mot åtminstone en av våra grundlagar (Regeringsformen, kap 6, § 2)? Hur gick det till när flera av de unga liberaler som sitter på personliga mandat från många av oss bara vek ned sig?

Tja, i den mån det inte finns väldigt hemliga förfaranden bakom dubbla kulisser vet vi väl ändå hur det gick till. Partiledargänget satte sig på röstboskapen i Riksdagen eftersom de visste att risken för bakslag är måttlig. (Bakslag inne i Riksdagens plenisal - inte ute bland folket - får jag väl förtydliga, för där har man ju åkt på pumpen.) Man kan gissa på påtryckningar från USA och från vissa svenska myndigheter, men i stort sett har väl processen varit öppen. "Det kunde gå till ..." därför att flertalet svenska riksdagsledamöter är räddare för partipiskan än för att bryta exempelvis mot en eller annan grundlag eller mot internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter eller mot sans och sunt förnuft.

En aspekt som jag inte sett men som kan vara viktig, är att den borgerliga opinion som nu är upprörd inte var det när fuskregeringen öste ut anklagelser om enormt fusk i socialförsäkringssystemen - och har fortsatt med det trots att man inte kunnat framlägga några bättre bevis än diverse "gissningar". När regeringen upptäckte att man kunde jaga arbetslösa och sjuka utan att få rejält fan för det var det lättare att gå upp på den här nivån där alla är misstänkta för ... tja, för vad som helst verkar det. Det ger i själva verket en dålig bismak med "liberaler" som nu skriker om övergrepp för att försvara sina ynkliga små fildelningar medan de höll käften när folk med allvarliga svårigheter utsattes för Maktens övergrepp.

Rösta på Lasse nästa gång Hanne! Han var minsann ute på Riksdagshusets trappa och blandade sig med den upprörda mängden. Det vågade ingen Allianshövding göra! Vad säga som avslutning? Kanske: liberalismen är död, leve liberalismen!

Liberalism i teori och praktik i Marieberg

Här är en stolt fanfar, citerad från Dagens Nyheters ledarsida på nätet:

Dagens Nyheter är oberoende liberal. Det betyder att ledarsidan verkar i en humanistisk upplysningstradition - för tolerans, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, vetenskapliga framsteg, fri handel och social utveckling. Vårt viktigaste uppdrag är att försvara människovärdet, vare sig det hotas av övergrepp eller fattigdom. DN står fri från partier och organisationer. Idéerna på ledarsidan är våra egna, men baseras på en noggrann faktakontroll.

Jag har kursiverat några nyckelfraser och -ord. För att illustrera detta skulle jag vilja kopiera in en ledarkommentar från Hanne Kjöller, men den verkar inte finnas i nätupplagan. Men jag skriver handgripligen ner andra hälften av kommentaren. Den börjar med en litania om att Fidel Castro suttit för länge och fortsätter så här:

För tio år sedan var Castro ensam. I dag står Venezuelas Hugo Chávez beredd att ta över stafettpinnen som demokratins motståndsman på kontinenten. Folket hade förtjänat ett bättre öde.

... demokratins motståndsman på kontinenten ... sug på det! Om en fjunig liten ungliberal häver ur sig något sådant är det en sak, men nu rör det sig om en skribent vars ledord skall vara upplysning, demokrati, social utveckling och faktakontroll. Förhållandet mellan demokratin och Venezuelas nuvarande regering och president är väl känd. Vad som händer med utveckling och mänskliga rättigheter för den fattigare delen av befolkningen i Venezuela, de som röstar på Chávez, om kuppmakare hemma och deras vänner i utlandet lyckas, det kan man undra. När vi för höra att demokratins motståndsman på kontinenten är i farten när folk faktiskt lyckas få liv i den demokratiska processen på det sättet den skall fungera - då luktar det ordentligt illa. För det ingår faktiskt i demokratin att ett flertal skall kunna rösta fram reformer som gynnar dem själva. Hör här, Kjöller & Co: det ingår inte i demokrati att överprövning görs i andra länder utifrån frågan om välmående minoriteter och storbolag gynnas eller inte. Ett litet gäng rikingar är inte folket!

Det stora problemet vid Karibiska sjön och Mexicanska viken är inte Cuba eller Venezuela, det är att det i området finns en stormakt som har dokumenterat svårt att acceptera demokratiska val. Det vet Kjöller och hennes kumpaner i tidningsskrapan i Marieberg. Ändå håller de på så här. Varför? - Hur vore det om de körde en grundkurs i demokrati därborta? Eller skall vi ta den här i och för sig lilla och obetydliga episoden som ytterligare ett tecken på att vissa grupper av liberaler är på väg bort från demokrati och på väg mot en världsuppfattning där pengar och våld styr?

Dagens Nyheter och demokratin

Pierre Gilly har behandlat (vassare än min fundering i morse, för övrigt) Dagens Nyheter-damen Hanne Kjöllers klantiga påhopp på Hugo Chávez och demokratin i Venezuela i morse. Texten är inte längre än att jag kan citera rubbet:

Venezuelas president Hugo Chavez vill ta bort förbudet för en sittande president att ställa upp till omval mer än en gång. Detta förtjänar naturligtvis mer uppmärksamhet än Colombias presidents inblandning morden på tusentals fackföreningsmedlemmar och oppositionella. I DN hävdar Hanne Kjöller att Chavez vilja att ändra grundlagen leder till diktatur. ”Långa ledarskap går hand i hand med avdemokratiseringen. I Venezuela - precis som överallt annars”.

Kjöller talar om Josef Stalin och Mao Zedong långa maktinnehav men verkar ha glömt Tage Erlanders 23 åriga diktatur här hemma i folkhemsgulaget. Eller Francois Mitterands fjorton terrorfyllda år som fransk president. Om cancern inte tagit honom hade han kunnat försöka bli omvald en tredje gång för den franska diktaturen har inga begränsningar, bortsett från nyckfulla väljare då. Hur länge har förresten Hanne Kjöller jobbat med media? Längre än Joseph Goebbels?

Man kan skratta åt sådana som Kjöller men det finns också en dystrare sida. DN-redaktionen bör veta tillräckligt för att förstå att det är grov desinformation de håller på med. Hotet mot demokratin i Venezuela kommer från de minoriteter som gång efter gång har förlorat öppna och demokratiska val och i stället tillgripit statskupp och ekonomiska sabotage för att ta makten. Alltså grupper ur den gamla överklassen, den gamla statsapparaten, samt "vännerna" i Washington. - Efter sin tidigare entusiasm har ledarsidorna på DN känt att det inte längre är riktigt lämpligt att förbehållslöst hurra för USA:s krig i Irak. Om ett tag kanske man får göra en försiktig korrigering vad det gäller vem som står för demokrati och diktatur i Venezuela också?