Fidel borde får guldmedalj!

If surviving assassination attempts were #Olympic event, #FidelCastro would win gold medal https://t.co/mMk40AmrZV pic.twitter.com/40gFd5gVOF

— China Xinhua News (@XHNews) 12 augusti 2016

Det gamla gardet tynar bort ...

... men vi kan väl hålla tummarna för att Fidel lever åtminstone ett år till, så har han själv överlevt ännu en USA-president-period! Har jag fel, eller kan bröderna Castro betraktas som de sista ännu aktiva politiska ledarna från det kalla krigets dagar?

Raul Castro: "This 7th PCC Congress will be the last led by the historic generation" #Cuba https://t.co/gt5a8pkINM pic.twitter.com/chhREQuVUd

— China Xinhua News (@XHNews) 20 april 2016

Påven läser av läget. Jesus av ... vadå?

We are far from the so-called “end of history”, since the conditions for a sustainable and peaceful development have not yet been adequately articulated and realized.

Eftersom det här inlägget är inom den religiösa sfären så förevisas här Högalidskyrkans dubbeltorn på Söder, Stockholm, uppbackade av några praktfulla kvällsmoln

Det är ingen nyhet att även katolska kyrkan har 'sociala' sidor. Jo, för en del har det nog varit nytt, som när svenska marknadsliberalmoderater till sin förvåning upptäckte att de kristligt-demokratiska (= katolska) partierna de skulle samarbeta med i EU gillar fackföreningar och driver sociala frågor. Nu bör väl svenne-bananerna ha lärt sig det.

Om vi ser till den religiösa basen, själva den kristna religionen, så har den olika aspekter. Det finns såväl undergivenhet för överheten som argumentation för småfolket i urkunderna. Över- och underklassens intressen kan vara svåra att förena i ett stort samfund, men det finns också fördelar att ha flera ben att stå på. Den intelligente ledaren lyssnar, läser av det allmänna läget, och utformar sin politik inom trons ramar men på ett sätt som passar dagens situation. Man kan vara inom ramarna och prata såväl för överhetens makt som underklassens värdighet och rättigheter, eller till och med koncentrera sig på de nedtryckta och exkluderade, och på hela samhällets förfall men ändå kunna hävda att man är inom trons gränser. Och det är väl det som nuvarande påven gjort med sin "apostoliska förmaning". Hela texten hittar man här. Egentligen är det ett missionsdokument, men går man ner till punkt 52 och läser vidare till punkt 75 blir det en formidabel nedsabling av det nyliberala samhället.

Varför är det här intressant även för en som finns inom den marxistiska traditionen? - Därför att även marxisten avläser läget. Den här påven har (liksom en del av sina företrädare ända bak till 1800-talet) noterat hur den kapitalistiska ekonomin slår mot underklassen, hur många människor lever i desperation, hur avskyvärt och omänskligt systemet är. Den ökända 'nedsippringsteorin' ('trickle down') angrips med namns nämnande som grundlös. Tilltron till det nuvarande systemet pekas ut som närmast religiöst. Undrar om påven hört att 'neoklassisk' av somliga kritiker skälls som 'teoklassisk', och de liberala ekonomerna som närmast en religiös sekt? - Verkar nästan så.

... some people continue to defend trickle-down theories which assume that economic growth, encouraged by a free market, will inevitably succeed in bringing about greater justice and inclusiveness in the world. This opinion, which has never been confirmed by the facts, expresses a crude and naïve trust in the goodness of those wielding economic power and in the sacralized workings of the prevailing economic system.

Om påven uppfattar att den globala kapitalismen är inne i en dödsspiral och han vill rädda kyrkan ur kraschen så är det logiskt att kritisera åtminstone de mest frånstötande aspekterna av hur det ser ut idag. En sådan kritik verkar i sig systemnedbrytande och åtminstone progressiva ledare som Fidel Castro har länge varit positiv till de socialt inriktade katolska prästerna. Det kan bli intressant att se hur den påvliga kritiken utvecklas. Den kapitalistiska krisen är långt ifrån över, våldet och orättvisorna och övervakningsstaten finns kvar, och kyrkan lär fortsätta reagera på det. (Samtidigt har jag sett att inom Svenska kyrkan vissa personer finner det mer intressant att diskutera jungfrufödsel än social rättvisa och miljöproblem - det är nog en lägre intellektuell nivå här.)

***

När vi är inne på kapitlet religion kan jag hänvisa till en artikel i nättidningen Kulturen som diskuterar det eviga trätoämnet om Jesus. En del känner jag igen sedan tidigare, som att Jesus-figurens förebild kan ha varit en tidigare Jesus ben Pandira, som omnämns i de berömda Dödahavs-rullarna. Denne skulle vara Bergspredikans upphovsman.

Det fanns en mängd jesusar noterade av samtida författare. Bibelns Jesus finns däremot inte oberoende dokumenterad någonstans. Bland de märkligare uppgifterna i denna artikel är att det finns babyloniska dokument om att Saulus/Paulus kickats ut från synagogan på grund av spridande av virrläror om en falsk messias, samt att Nasareth inte fanns förrän på 200-talet. Kan det verkligen stämma? - Tja, vad kan en enkel syndare veta om det? Skulle Jesus av Nasaret ha uppfunnits av evangelieförfattarna flera hundra år efter att den verklige hebreiske Jesus levde, en figur som dessutom inte hade mycket med Nya testamentet att göra?

Den här bilden togs en minut och några sekunder efter den första, men under den tiden hann en del färger ändras på himlen

Någon liten poäng till påven i alla fall?

I sin senaste bok Röd stjärna över Indien (kapitel III) berättar Jan Myrdal om när han kommer till Delhi och av de revolutionära kommunisterna transporteras till ett gästhem för jesuiter i stället för ett vanligt hotell. Det verkar kanske märkligt för nutidens sekulariserade och slappliberale svensk, men inte för Myrdal. De indiska jesuiterna är påverkade av befrielseteologin. Därmed ingår de i en demokratisk front i Indien. Myrdal förklarade inte detta närmare, det kan finnas känsliga detaljer här. Men vi vet att enda gången som de indiska revolutionärerna i CPI(maoist) tagit ställning i en religiös konflikt var i delstaten Orissa i öster. Hindufascister förföljde kristna där, en del kristna var medlemmar hos maoisterna och begärde hjälp - varpå den ledande hindufascisten likviderades!

I sitt rika liv minns Myrdal när han var på Cuba 1967 och gjorde film och diskuterade en radikal encyklika från den dåvarande påven. Fidel Castro sade att han bättre uppskattade sådana präster än de officiella kommunisterna som inte brydde sig om vanligt folks behov. Encyklikan tog ställning för de undertryckta mot de rika och mäktiga. Ibland kommer sådana signaler även från den rika och välmående katolska kyrkan. Det religiösa arvet har olika sidor. Somliga är hemska eller ointressanta. Men av dem säger om jag minns rätt ungefär "I som arbeten och ären betungade, kommen till mig".

Jag tänkte på det som Myrdal skrev i samband med en nytt uttalande från påven om sociala frågor som refererades på Huffington Post. Efter lite forskande fiskade jag upp hela texten här, ett meddelande från påven angående världsfredsdagen. Texten handlar om att undervisa ungdomen om rättvisa och fred och innehåller några saker som sticker liberaler i ögonen. Som det här, där särskilt de mest stötande orden har kursiverats av mig:

In order to be true peacemakers, we must educate ourselves in compassion, solidarity, working together, fraternity, in being active within the community and concerned to raise awareness about national and international issues and the importance of seeking adequate mechanisms for the redistribution of wealth, the promotion of growth, cooperation for development and conflict resolution.

Flera gånger har Myrdal hänvisat till den liberale herremannen och den frireligiöse torparen. På vems sida står vi? Liberalen må verka frisinnad på alla de sätt, men han förtrycker torparen. Det kanske är det som gör en del liberalt sinnade personer så obehagliga och som fick Marx att skriva att kyrkan i England hellre godtog brott mot nästan alla sina trosartiklar än mot den heliga äganderätten. Nåväl, den frireligiöse torparen skulle nog inte gilla herremannens gayparader och vore väl därmed kvalificerad såväl för fördömande som bombmattor och drönarattacker. Underklassen skall hålla käft och lyda order! Ingen djävla omfördelning av rikedomar, ingen solidaritet, medkänsla ...!

Nu svarar många på detta att kyrkan, som har stora tillgångar, borde dela ut dem. Det kan vara en ärlig synpunkt, men det kan också vara enprocentarna (eller skall vi kalla dem "procentarna", för många av dem är väl det bokstavligen!) som skriker högt om någon vill peta på deras rikedomar.

Påven skriver en del andra saker också. Jag noterade slutet på det här stycket och tycker mig minnas att parollen "simma mot strömmen" var populär under Kulturrevolutionen i Kina. Mao gjorde ju bokstavligen det vid något eller några tillfällen, och sedan blev det en symbol för att möta motstridiga krafter i politiken.

Peace for all is the fruit of justice for all, and no one can shirk this essential task of promoting justice, according to one’s particular areas of competence and responsibility. To the young, who have such a strong attachment to ideals, I extend a particular invitation to be patient and persevering in seeking justice and peace, in cultivating the taste for what is just and true, even when it involves sacrifice and swimming against the tide.

Jag saxar ytterligare några stycken av intresse.

It is true that the year now ending has been marked by a rising sense of frustration at the crisis looming over society, the world of labour and the economy, a crisis whose roots are primarily cultural and anthropological. It seems as if a shadow has fallen over our time, preventing us from clearly seeing the light of day. ...

The concerns expressed in recent times by many young people around the world demonstrate that they desire to look to the future with solid hope. At the present time, they are experiencing apprehension about many things: they want to receive an education which prepares them more fully to deal with the real world, they see how difficult it is to form a family and to find stable employment; they wonder if they can really contribute to political, cultural and economic life in order to build a society with a more human and fraternal face. ...

I ask political leaders to offer concrete assistance to families and educational institutions in the exercise of their right and duty to educate. Adequate support should never be lacking to parents in their task. Let them ensure that no one is ever denied access to education and that families are able freely to choose the educational structures they consider most suitable for their children. Let them be committed to reuniting families separated by the need to earn a living. Let them give young people a transparent image of politics as a genuine service to the good of all.

... the exercise of freedom is intimately linked to the natural moral law, which is universal in character, expresses the dignity of every person and forms the basis of fundamental human rights and duties: consequently, in the final analysis, it forms the basis for just and peaceful coexistence.

The right use of freedom, then, is central to the promotion of justice and peace, which require respect for oneself and others, including those whose way of being and living differs greatly from one’s own. This attitude engenders the elements without which peace and justice remain merely words without content: mutual trust, the capacity to hold constructive dialogue, the possibility of forgiveness, which one constantly wishes to receive but finds hard to bestow, mutual charity, compassion towards the weakest, as well as readiness to make sacrifices.

Sedan finns ju en religiös aspekt som jag inte håller med om eftersom jag tvivlar på att några gudomliga krafter över huvud taget ingår i det här spelet - och gör de det, så ser de i alla fall inte ut som den typen av gudar som de abrahamistiska religionerna opererar med. Likaledes finns det andra underligheter i vad katolska och andra samfund predikar. Men det är en sak för ett annat inlägg. Låt nu liberalerna förfasas över adequate mechanisms for the redistribution of wealth!

Så ser ett sönderfallande imperium ut

New York Times meddelar att en pigg och rask Fidel Castro hållit ett litet tal till det cubanska parlamentet. 84 años but still going strong! Jag antar att även normalsvenska liberaler blir våldsamt upprörda över detta, med tanke på hur ofta Castro har kränkt just oss. (Obs. ironi!) Han varnade Obama för faran för kärnvapenkrig.

Det fattar nog inte Obama. Eller om han saknar kraft att göra något åt det. Han är överhövding för det som en kritisk USAmerikansk iakttagare kallar ett sönderfallande imperium (man nedgraderar delar av vägnätet till grusvägar, tycks det som, och på dem kan man väl åka ner i Tredje världen). Där hänvisas också till en artikel i NYT som livligt berättar om sönderfallet i den USAmerikanska infrastrukturen. Delstater och myndigheter på lägre nivå saknar medel att hålla igång skolor full tid, att sköta gatubelysning och offentliga kommunikationer och polis. En del hänger på invånarna själva som kanske tror att deras krav på låga skatter inte får några efterverkningar, men så har vi ju det där med prioriteringar av de resurser som finns. Är det en framtidssatsning att skolbarn på Hawaii får fyrdagarsvecka exempelvis, för att det saknas medel att driva en del skolor hela veckan? Eller att offentliga kommunikationer i ett län i Georgia skärs ned så att folk har svårt att ta sig till jobbet? Är krig och underhåll av skumma diktatorer viktigare?

Nå, Obama och hans gäng kanske fattar det där, men saknar förmåga att drämma näven i bordet. Förfallet får fortsätta, och de rika fortsätter att berika sig medan resten av landet verkar försvinna i ett svart hål. Skulle det braka loss med ett nytt krig (det räcker med att israelerna på egen hand angriper Iran, varpå iranierna spärrar Hormuzsundet) är det frågan om inte en världsomspännande ekonomisk krasch kan utlösas, och då kan man fråga hur mycket motståndskraft USA har kvar. Att avveckla imperier är svårt och inget tyder på att amerikanerna skulle vara särskilt bra på det.

Lugn råder i Havanna. Fidel & Nelson

... och vem trodde något annat? Jag bläddrar i morgonens Dagens Nyheter och noterar något som kan vara en viss uppgivenhet från flås-liberalerna - att Fidel går i välförtjänt pension från presidentposten har inte utlöst några hysteriska reaktioner.

Bloggaren These Exiled Years skriver en förhoppning:

Jag hoppas att Fidel kommer att inta en roll som liknar Nelson Mandelas, som ett moraliskt föredöme och en statsman som älskas över hela världen.

En intressant aspekt här är frågan om Nelson Mandela sluppit levande ut från Robben Island utan Cubas insatser i Afrika. Den cubanska expeditionskåren i Angola gav den gamla sydafrikanska armén rejält med stryk, så rejält att Sydafrikas dåvarande ledare insåg att det var dags att avveckla apartheid innan de förlorade allt. Och i den processen var det inget annat att göra än att släppa ut den gamle "terroristen" Mandela från fängelseön och låta honom bli den nya statens ledare. De två ledarna hänger alltså ihop, och Mandela mindes den tjänsten. Jag minns att den gamla sortens liberaler var emot rasistregimerna i södra Afrika när det begav sig. Har de tänkt på att om Cuba hade haft en annan regim på 70-80-talet kanske apartheid kunnat leva kvar, ungefär som Israel fortfarande kan existera med sitt speciella system? Den nya sortens liberaler verkar inte bry sig.

Jag hoppas att de båda gamlingarna, Fidel och Nelson, ännu har en tid framför sig där de kan göra bra insatser - Fidel lär i alla fall bli en ordsprutande kolumnist i tidningen Granma.

Liberalism i teori och praktik i Marieberg

Här är en stolt fanfar, citerad från Dagens Nyheters ledarsida på nätet:

Dagens Nyheter är oberoende liberal. Det betyder att ledarsidan verkar i en humanistisk upplysningstradition - för tolerans, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, vetenskapliga framsteg, fri handel och social utveckling. Vårt viktigaste uppdrag är att försvara människovärdet, vare sig det hotas av övergrepp eller fattigdom. DN står fri från partier och organisationer. Idéerna på ledarsidan är våra egna, men baseras på en noggrann faktakontroll.

Jag har kursiverat några nyckelfraser och -ord. För att illustrera detta skulle jag vilja kopiera in en ledarkommentar från Hanne Kjöller, men den verkar inte finnas i nätupplagan. Men jag skriver handgripligen ner andra hälften av kommentaren. Den börjar med en litania om att Fidel Castro suttit för länge och fortsätter så här:

För tio år sedan var Castro ensam. I dag står Venezuelas Hugo Chávez beredd att ta över stafettpinnen som demokratins motståndsman på kontinenten. Folket hade förtjänat ett bättre öde.

... demokratins motståndsman på kontinenten ... sug på det! Om en fjunig liten ungliberal häver ur sig något sådant är det en sak, men nu rör det sig om en skribent vars ledord skall vara upplysning, demokrati, social utveckling och faktakontroll. Förhållandet mellan demokratin och Venezuelas nuvarande regering och president är väl känd. Vad som händer med utveckling och mänskliga rättigheter för den fattigare delen av befolkningen i Venezuela, de som röstar på Chávez, om kuppmakare hemma och deras vänner i utlandet lyckas, det kan man undra. När vi för höra att demokratins motståndsman på kontinenten är i farten när folk faktiskt lyckas få liv i den demokratiska processen på det sättet den skall fungera - då luktar det ordentligt illa. För det ingår faktiskt i demokratin att ett flertal skall kunna rösta fram reformer som gynnar dem själva. Hör här, Kjöller & Co: det ingår inte i demokrati att överprövning görs i andra länder utifrån frågan om välmående minoriteter och storbolag gynnas eller inte. Ett litet gäng rikingar är inte folket!

Det stora problemet vid Karibiska sjön och Mexicanska viken är inte Cuba eller Venezuela, det är att det i området finns en stormakt som har dokumenterat svårt att acceptera demokratiska val. Det vet Kjöller och hennes kumpaner i tidningsskrapan i Marieberg. Ändå håller de på så här. Varför? - Hur vore det om de körde en grundkurs i demokrati därborta? Eller skall vi ta den här i och för sig lilla och obetydliga episoden som ytterligare ett tecken på att vissa grupper av liberaler är på väg bort från demokrati och på väg mot en världsuppfattning där pengar och våld styr?