Taskigt att avlyssna (eller ...?)

Att Ryssland avlyssnat samtal till den USAmerikanska ambassaden i Ukraina kommer naturligtvis som en chock: inte gör väl snälla människor sådant, lyssnar på andras samtal alltså? Det är väl taskigt! Det skulle fina USAmerikaner aaaaldrig göra!

Att det sedan råkar komma fram att personer i USA:s högsta utrikesförvaltning betraktar EU som skit ... ja, det borde man väl inte förvåna sig över. Arroganta skitstövlar är faktiskt arroganta skitstövlar, och de verkar frodas bland annat i USA.

Det här med telefonpratet är egentligen gårdagens nyhet, jag läste den först på bloggen Moon of Alabama. En blogg som kan rekommenderas inte bara för bevakning av Ukraina, utan i första hand för initierade skriverier om Syrien.

Vad som framgår rätt dåligt i DN:s artikel är att USA försöker tillsätta en egen regering i Ukraina. Det är lite känsligt det, kanske?

Detta är bara en amatörs spekulationer, men jag misstänker att Rysslands underrättelsetjänst har ett mycket väl utbyggt nät av informatörer i Ukraina och har ett bra grepp på vad som händer där. Och detta innefattar skit-EU:s och USA:s försök till regeringsbyte utan att gå via någon demokratisk omröstning där det ukrainska folket får säga sin mening. - Det fanns nog bra underrättelseinformation hos ryssarna innan Georgien drog igång det misslyckade kriget också och fick storstryk (har glömt vilket år det var). - Undrar om inte situationen kan vara liknande i Israel? Rimligen borde de mängder av mer eller mindre judiska utvandrare som kom från Sovjet till Israel på 1980-talet ha kryddats med en del underrättelsefolk, och en del av dem kan ju fortfarande tänkas vara aktiva.

USA och världen som schackbräde

Det borde ... inte längre förvåna någon att en stat som planerade för samexistens med Nazityskland – om inte Storbritannien lämnade över nycklarna till sitt imperium – i dag avlyssnar andra allierade staters mobiltelefoner. 

Det handlar alltså om USA enligt historikern Tomas Pettersson.  Men det finns mer intressant i artikeln, särskilt om USA:s (misslyckade) kamp för att hålla ner de växande ekonomiska stormakterna Västtyskland och Japan på 1970-talet.

Att den tyska förbundskanslern blir avlyssnad av Förenta staterna är inte alls överraskande om man tolkar världen som ledande amerikanska säkerhetspolitiker: som ett schackbräde, där olika regler gäller för de olika spelarna. 

Att se världen som ett schackbräde kanske är OK, men om det är olika regler och en part tror att det är den som bestämmer reglerna är det upplagt för bråk. Ordentligt med bråk, särskilt hos de som inte fått vara med och skriva reglerna men börjar känna sig starka nog för att kunna kräva att få vara med. Och det är den situationen vi har nu. Stalin förutsåg den i viss mån i början av 1950-talet. De besegrade och underordnade makterna kommer i längden inte att finna sig i sin ställning. Ju fler svaghetstecken den ledande makten uppvisar, desto mer kommer de underordnade att slita i kopplen för att komma loss. Detta kan ju innefatta även sådana som Saudiarabien där den härskande gruppen känner sig akterseglad av USA:s korrigeringar av sin politik vad det gäller Syrien och Iran och förmodligen är ganska desperat vid det här laget. USA har ändrat några regler, och vad kan Huset Saud göra åt det? Hitta nya beskyddare?

Fast man kan ju vända på resonemanget åtminstone vad det gäller EU-Europa och säga att där har vi en samling stater som varit märkligt eftergivna mot USA ännu på en sent stadium. Motståndet har ju varit större på annat håll, med BRICS-staterna som en viktig komponent. Kan det vara så att ett svagt Europa hänger om halsen på ett svagt USA? Men när hela FN utom USA själv och Israel röstade mot USA:s blockad av Cuba måste ju hela EU ha varit med i motståndsgruppen? - En diskret markering mot storebror i Washington kanske?

Hut går hem

Det här klippte jag från kommentarerna till en artikel i Ny Teknik om NSA-sörjan och dess verkningar:

Ericsson avlyssnar med

Ericsson erbjuder alla kunder avlyssningsmöjligheter om de vill ha det.

Basstationsutvecklare 11 sep 2013 09:52

Signaturen Basstationsutvecklare  låter ju som en Ericsson-person. Och jag tror det här stämmer, bara det att jag inte minns vad den här typen av utrustning kallades. Den fanns på AXE-tiden och petades in i telefonstationer som levererades till rätt skumma (milt uttryck!) regeringar. Var det 'signalkontrollutrustning' man kallade det, eller 'trafikkontroll', eller något annat? Nå, inget jag har varit inblandad i själv, men jag hörde det nämnas.

Hur som helst, för ett flertal år sedan hade jag en notis på bloggen om kinesisk elektronik som en del trodde innehöll spionutrustning. Den där historien har valsat på, då var det engelsmän som påstod sig vara misstänksamma, men på senare år har det gällt USA. Kongressen har svartlistat den kinesiska firman Huawei av just de skälen. Om man verkligen trodde på det där, eller om det bör insorteras under kategorin 'handelshinder' låter jag vara osagt.

Men nu kan vi verkligen säga att 'hut går hem', 'om man gräver en grop för andra', etc etc. För som bekant har USA:s spiongubbar gjort det som man anklagar kineserna för: man har använt olika privatfirmor för att fixa bakdörrar till omvärldens nätkommunikation. Och det är ett avslöjande som inte kommer att vara gratis - USA-bolag kan räkna med att utlandskontrakt för miljarder aldrig blir av för att omvärlden helt enkelt inte litar på vad jänkarna stoppar in i den teknologi de säljer. Hut går hem. Andra länder bygger sina egna nättjänster, det som vi tänker på som det klassiska öppna allomfattande nätet splittras. Ur en synvinkel låter det illa. Ur en annan synvinkel kanske det kan hända att andra lösningar än just de USAmerikanska kan komma fram lättare när olika länder börjar snickra på egna system. Det vore ju komiskt om till exempel iranska eller indiska tekniska idéer fick större genomslag på grund av vad jänkarna håller på med. IT-paschorna i Silicon Valley lär få anledning att svettas framöver.

Avveckling av en demokrati?

Som bekant är USAmerikanerna så stolta så det är inte riktigt klokt över sin konstitution. Den är ju perfekt (vilket gör att man undrar varför det kommer tillägg till den då och då) och försvaras i alla väder. Eller ...? Här är ett meddelande från en epost-firma i USA som stängt verksamheten, men som inte får tala om varför. Hittade nedanstående på Juan Coles blogg; han gör jämförelser med försöken att tysta kritik som utövades exempelvis av franske kungen på 1700-talet. DN om samma sak.

Vi kan nog utgå från att om inte starka krafter kommer i rörelse så är det mesta av demokratin i USA likviderad snart. Den har väl aldrig varit idealisk, ofta rejält solkig, men under senare år har de icke-idealiska sidorna växt till sig med förskräckande kraft. När jag var ung var negrerna (som man sade då) utestängda från valen på många håll, och nu verkar samma process mot icke-vita och fattiga vara på gång igen. Yttrandefriheten inskränks och även fredliga protester får räkna med våldsamma polisangrepp. Hela befolkningen ses som potentiella förbrytare som måste övervakas med alla medel. Det ser illa ut.

Notera varningen i texten för att ha med USAmerikanska företag att göra! Oj oj oj, vad skall alla amerikafantaster hitta på då?

Hanne är upprörd

Det är nästan komiskt med dessa personer som i dagarna springer omkring och är upprörda och fläker upp sina tilltufsade liberala egon i kölvattnet av FRA-omröstningen. Plötsligt har verkligheten ramlat ner i skallen på idealisterna, och den var inte vacker att skåda. Ta Hanne Kjöller i Dagens Nyheter exempelvis.

Vi är många som skakar på huvudet och som fortfarande i något slags chocktillstånd frågar oss hur det här kunde hända.

Illa, illa ... .

Borgerligt självmål är rubriken både i pappers- och nätupplagan på Kjöllers klagan. Men i den senare har en provocerande underrubrik försvunnit: Ska vi rösta på Ohly nu? Det kanske var för magstarkt även när förtvivlan nu ropas ut offentligt och de sörjande klär sig i säck och aska? (Lars Ohly är väl närmast en snäll socialliberal, så vem skulle ha något emot att rösta på honom?)

Det som började med en myndighet som sökte en arbetsuppgift, som fortsatte med en departementspromemoria under den socialdemokratiska försvarsministern Leni Björklund och som krafsades ihop till en proposition av dåvarande försvarsministern Mikael Odenberg, snabbt, snabbt så att inte Integritetsskyddskommittén skulle hinna före med sitt betänkande och sina invändningar - är nu verklighet. Det är overkligt.

Nej, Hanne lilla: det är verkligt! Jag undrar om inte vilken organisationsforskare som helst, som Parkinson med Parkinsons lag exempelvis, hade kunnat tala om att organisationer har en klar tendens att bita sig fast i tillvaron och dessutom försöka expandera. Just expansionen bevisar ju att den behövs (även om den egentligen är meningslös eller till och med skadlig)! Har organisationen sedan politisk uppbackning på hög nivå är det bara att tuta och köra!

Hur gick det till när en borgerlig majoritet i fredstid fattar ett beslut att börja massavslyssna vanliga människor som inte är misstänkta för något brott? Hur gick det till när en riksdagsmajoritet klubbade igenom ett beslut som strider mot åtminstone en av våra grundlagar (Regeringsformen, kap 6, § 2)? Hur gick det till när flera av de unga liberaler som sitter på personliga mandat från många av oss bara vek ned sig?

Tja, i den mån det inte finns väldigt hemliga förfaranden bakom dubbla kulisser vet vi väl ändå hur det gick till. Partiledargänget satte sig på röstboskapen i Riksdagen eftersom de visste att risken för bakslag är måttlig. (Bakslag inne i Riksdagens plenisal - inte ute bland folket - får jag väl förtydliga, för där har man ju åkt på pumpen.) Man kan gissa på påtryckningar från USA och från vissa svenska myndigheter, men i stort sett har väl processen varit öppen. "Det kunde gå till ..." därför att flertalet svenska riksdagsledamöter är räddare för partipiskan än för att bryta exempelvis mot en eller annan grundlag eller mot internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter eller mot sans och sunt förnuft.

En aspekt som jag inte sett men som kan vara viktig, är att den borgerliga opinion som nu är upprörd inte var det när fuskregeringen öste ut anklagelser om enormt fusk i socialförsäkringssystemen - och har fortsatt med det trots att man inte kunnat framlägga några bättre bevis än diverse "gissningar". När regeringen upptäckte att man kunde jaga arbetslösa och sjuka utan att få rejält fan för det var det lättare att gå upp på den här nivån där alla är misstänkta för ... tja, för vad som helst verkar det. Det ger i själva verket en dålig bismak med "liberaler" som nu skriker om övergrepp för att försvara sina ynkliga små fildelningar medan de höll käften när folk med allvarliga svårigheter utsattes för Maktens övergrepp.

Rösta på Lasse nästa gång Hanne! Han var minsann ute på Riksdagshusets trappa och blandade sig med den upprörda mängden. Det vågade ingen Allianshövding göra! Vad säga som avslutning? Kanske: liberalismen är död, leve liberalismen!

Mot tjuvlyssnande och kriminalisering av hela folket

Jag skrev om Piratpartiets manifestation mot det hotande avlyssningssamhället igår. Idag var jag i värmen på Medborgarplatsen för att se hur det skulle arta sig. Det artade sig bra. (Bra och bra - det kanske borde ha varit en rasande folkmassa som marscherade mot Kanslihuset!) Några hundra människor samlades nedanför de stora trapporna till Medborgarhuset och lyssnade till musik, tal, samt som extra krydda inspelningen av en hög ämbetsman som pratade bredvid mun. Det finns uppenbarligen redan en film på nätet, men okunnig som jag är begriper jag inte hur jag skall kunna se den.

Jag tror att den här banderollen ger en bra sammanfattning av hotet:

Här pratar mannen med det otroliga namnet Rick Falkvinge, Piratpartiets ordförande, och jag tyckte att han pratade bra (liksom de två andra, vice ordförande Engström samt en Anna Troberg vars eventuella funktion i partiet jag inte uppfattade). Bara det faktum att övervakning finns gör folk oroliga och försiktiga, och självcensuren sprider sig. Information kan (kommer att) misstolkas av övervakarna. (Kom ihåg när SÄPO för en del år sedan hade bestämt sig för att när en kurd pratade på telefon om "bröllop" eller "fest" så höll man på att planera ett mord!) Bevisbördan skiftar över från den som övervakar till den som blir övervakad vilket strider mot hävdvunnen rättsordning. Det är de nödvändiga samhällsförändrarna som kommer att bli utsatta för övervakning, de avvikande som ändå behövs i ett samhälle som utvecklas. En illvillig överhet kommer alltid att kunna vrida även det som den mest hederlige och oförviterlige människa gör till något skumt.



Ikväll kommer Falkvinge att överlämna en polisanmälan som handlar om att Försvarets Radioanstalt FRA sedan 1976 olagligt har ägnat sig åt den typen av avlyssning som man vill göra laglig idag. Självaste överdirektören för FRA har erkänt förhållandet inför dold mikrofon. Det skall bli verkligt intressant att se hur de ansvariga slingrar sig undan det här, för det antar jag att de kommer att göra. Jag skulle gärna se att Vänsterpartiet i Riksdagen slängde all hänsyn överbord och tog upp den här frågan jäkligt hårt. Alla andra partier är så djupt inblandade, i alla fall deras ledande skikt, att jag undrar om det finns något intresse av att röja i skiten.

Intressant nog började den här offensiven för generell bevakning av alla människor komma mindre än femton år efter att bland annat den Tyska Demokratiska Republiken DDR, hade upplösts och allmän avsky hade yttrats över det omfattande inrikesspionage som DDR:s myndigheter hade bedrivit. Det är skeenden av den typen som gör att man inser att pratet om att "lära av historien" just bara är prat. Likaväl som dagens övervakare har sina goda skäl hade DDR:s ledare sina goda skäl att hålla ett vakande öga på medborgarna. Det finns alltid motiveringar, för vi har ju så goda och rena motiv, och inte kan ni tvivla på oss väl ...! Den fina liberala masken spricker, fram träder samma gamla brunfärgade gangsters som tycker att hela befolkningen skall betraktas som misstänkta brottslingar. Jag firar detta faktum genom att här lägga in DDR:s fina statsvapen (nix, jag skämtar inte, jag tycker det är fint även om staten DDR hade vissa sorgfläckar).