Från hemsidan kopierar jag detta skivomslag som dock egentligen borde passa bättre hos bloggaren Katastrofala omslag. Men det är musiken man skall lyssna till, inte glo på konstiga orkesterkostymer!
Harry Martinsson skriver i dikten Dragspelets historia:
Dragspelet fick sin största framgång i granskogar.Undrar om även ett litet magdeburgerspel kunde överrösta gran och tall?
Det var byggt för att överrösta grov tallskog.
Och magdeburgerspelet kan ju få en att tänka på Nils Ferlins dikt En liten speleman om den frusne fattige lille stackaren som hoppades kunna göra sin lycka - bara han fick ett magdeburgerspel. Skrev inte Lars Forsell om dragspelet som "de fattigas piano"? - Det finns mycket att tänka på i rymden mellan dragspel och poesi, de är förenade i samma gravitationsfält tycks det!
När man talar om 'klassisk musik', borde inte Calle Grönstedts Månsken över Ångermanälven räknas in?! Den är elegant! Undrar hur det låtit om Mozart fått möjlighet att skriva för dragspel?
På tal om 'etnisk svensk' som det larmats om på senaste tiden så verkar ju killen ovan kunna vara det. Någonstans har jag dock läst/hört om en lokal dragspelstradition på Madagaskar utanför afrikanska östkusten. Det är ju en jätte-ö, och på en annan jätte-ö, Grönland, finns det också dragspelare. Det var valfångare och andra europeer som kom dit och förde med sig fotogenlampor, sjukdomar och dragspel. Åtminstone den första och den sista företeelsen upptogs med intresse av inuiterna. I träsken vid Mississippis delta, på Pampas slätter, i de enorma ryska skogarna - överallt gnider folk på sina dragspel, liksom fiskare från Hebriderna och kämpar i kinesiska folkets befrielsearmé. Musikanten må vara etnisk, spelet är globalt, mångnationellt. Kanske dragspelet en dag hörs ljuda från rymden - jag ser nu att den kinesiska rymd-damen som jag skrev om i föregående inlägg nu är avfyrad upp mot det blå!
