Ett riktigt dåligt reportage ...

Antag att redaktören beordrar journalist Björnbrum att dra iväg till Långholmen i Stockholm den 9 maj 2015 för att göra ett foto- och textreportage om sverigedemokraternas vårfest. Och så kommer journalisteländet tillbaka med det här! Undrar om det anställningskontraktet kommer att förnyas ...

Det började väl bra med en promenad uppför Långholmens klippor. Soligt och trevligt väder var det, och årets nya fräscha vegetation höjde stämningen ytterligare.

Folk samlades, och där fanns en massa blå ballonger.

I den här vinkeln syns ballonguppställningen bättre

Några ballonger kunde siktas på högre nivå.

Ännu högre upp syntes en stor fågel. Det var en häger som kanske undrade vad som pågick därnere på Långholmens friluftsteater.

Kolla, ser ut som en skinnskalle! Eller om det är ett fall av förtidigt håravfall?

Några poliser knallade runt på klipporna.

De skulle väl se till att "tårttanten" och hennes vänner inte störde tillställningen.

På storbildsskärmen visades ibland av bilder ut mot publiken. Efter noggrann analys gissade reporter Björnbrum att han stod i storbildens högerkant, och ritade dit en röd pil för att understryka denna gissning.

Häggen börjar slå ut också ... och i bakgrunden fanns korvförsäljningen.

Där var islådor. Kommer du ihåg Povel Ramels fina gamla melodi "Varför finns det ingen is till punchen?"

Folk vimlade i korvköerna. Lusten efter sådan förtäring var tydligen lika stor som lusten att sedan få inta den politiska dagsransonen.

Vet inget om bilar, så jag vet inte om det här är något speciellt märkvärdigt åk!

Folk träffades och trivdes. En dam med kaffemugg hade redan stannat och pratat med mig. Hon oroade sig för brottsligheten, och det är ju ingen originell ståndpunkt. Jag nämnde möjligheten att "tårttanten" kunde dyka upp och ställa till med något. Damen med muggen genmälde att hon inte trodde att det var så farligt, och hänvisade till sina egna erfarenheter av arbete inom mentalvården på åttiotalet. En ganska avspänd synpunkt måste jag säga.

Utanför festområdet noterade jag denna företeelse i marken. Undrar om det kan vara rester efter det lilla fik som låg i kanten av friluftsteatern en gång i tiden?

På scenen fanns dagordningen anslagen. Klockan ett skulle det dra igång ... och det var då Björnbrum kom på att han inte ville höra allsången utan drog sig mot utgången.

Jaha, reportaget som slutade nästan innan det började. Den som bara läser den här bloggen får inte veta något om vad talarna hade för synpunkter på livet. Tror inte redaktören kommer att gilla det ...

(Fast punkten om sd i Bryssel kunde ha varit intressant. Jag kollade den här sajten där man bland annat kan notera om och hur ledamöterna i parlamentet röstar, och sd-arna (båda två) verkar inte smita från omröstningarna. Närvarande hela tiden. Kollade en socialdemokrat, och där var det konsekvent angivet 'absent' så länge jag orkade trycka fram nya sidor.)

Lyssningstips

En av Sveriges stora samhällskritiska låtskapare var ... baron Povel Ramel. Det kanske inte alla har tänkt på. Men han var tidigt ute med kritiska analyser av miljöförstöring, samhällsjäktande och turism, exempelvis. Och på gamla dar lyckades han klämma till med en sång som gav det vi nu kallar globalisering för en rejäl råsop. Vem fan äger vad heter den och kan hittas på Spotify.

Jag kom att tänka på baronens mästerverk i samband med aktuella påpekanden om att rivna gränser och regleringar ger skumma intressen (kriminella alltså) närmast fri fart att fiffla och plundra. Att hästkött äts upp är inget att säga om, men att livsmedelsmaffior säljer hästkött (eller för ett tag sedan svinkött) under falsk varubeteckning är ju något annat. Konsumenten har ju rätt att veta vad hen betalar för! Särskilt om en billig vara säljs som det vore en dyr och fin variant. Men om fula kontroller i frihetens namn (kapitalets frihet alltså) plockas undan öppnar man dörren just för sådana skumma tilltag. Och det är ingen nyhet. Karl Marx skrev om försämring av livsmedel för 150 år sedan.

Grattis på födelsedagen, Kalle D!

Klicka på den här bilden så kommer du till Darwins egen födelsedagsblogg

Grattis Kalle Darwin på 200årsdagen! Eller som Povel Ramel sjöng i låten Digga Darwin: "Vi diggar Kalle Darwin och hans utvecklingteori". Fast somliga gör inte det, de gnetar på med sin gamla Bibel. En del säger sig vara bibeltrogna rakt av, andra försöker mörka och smyga fram under etiketten "intelligent design". Det finns naturligtvis undersökningar om det också, och jag har saxat från VA-bloggen:

Sverige är enligt World Values Survey det mest sekulariserade landet i världen. Sifo frågade 2006, på SVTs uppdrag, svenskarna hur de såg på evolutionen. 73% anslöt sig tanken att livet utvecklats i flera steg genom naturligt urval. 9% menade att det måste finnas en intelligent konstruktör och 14% att Gud skapade naturen och människan vid ett särskilt tillfälle.

I USA har flera olika undersökningar gjorts. I en undersökning från Gallup där frågorna liknar Sifos menade 44% av amerikanerna att Gud skapade människan i hennes nuvarande form, 36% att människan har utvecklats under översyn av Gud och 14% att människan utvecklats utan inblandning av Gud (siffror från maj 2008).

Vi bad i vår undersökning 2006 svenskarna att på en skala från 1 till 5 bedöma hur vetenskapligt ”intelligent design” är. 1= inte alls och 5= i högsta grad. 14% procent angav en fyra eller femma, 59% en etta eller tvåa, på skalan.

Det som gör läget besvärligt för bibeltrogna och kreationister/intelligent-designare är att de måste försöka trycka ihop hårddata från olika vetenskaper och få dem att fungera i en religiös ram som inte är vetenskaplig. Det fungerar inte. Det går inte att vetenskapligt testa en teori om Guds existens om man bokstavligt håller sig till Bibeln. Däremot är det nog möjligt att snickra ihop andra typer av teologiska byggen som faktiskt tar hänsyn till, och bygger på en vetenskaplig undersökning av tillvaron. Men jag vet inte vad det skall vara bra för, om man inte är väldigt inriktad på exempelvis en panteistisk tro där Gud = Naturen.

Men ärligt talat spelar det ju ingen roll vad folk tror, så länge de begriper skillnaden mellan tro och vetande och inte försöker tysta vetandet till förmån för påståenden som är bevisligen rent uppåt väggarna. Det är klart att man kan berätta om kreationism och intelligent design i skolorna, men det bör vara inom ramen för religionskunskap och då kan man dra andra mer eller mindre religiösa skapelseteorier samtidigt. Religiösa myter kan stå som alternativ till varandra, men myter kan inte vara alternativ till vetenskap. Hinduiska teorier som bygger på enorma kosmiska kretslopp, eller den gamla nordiska skapelsemyten från Eddan - de duger minst lika bra som förklaring som kreationisternas påståenden!

Det glesnar ...

Povel Ramel i juni, Alice Timander och Lars Forsell nyligen - idag Ingmar Bergman (vars filmer jag inte har sett). Det glesnar, de gamla kända märkena vandrar bort. Särskilt Povel tillhör det stora bakgrundsbrus jag minns ända från femtiotalet. Musikalitet och humor. En eller ett par av hans filmer har jag sett. Och Lars Forsell med sina svenska texter till franska chansonger, det var protestsånger innan termen ens var uppfunnen. "Jag står här på ett torg." "De fattigas piano." Men vad hette sångerskan, var det Ulla Sjöblom?

Povels humor och insiktsfulla texter slår mycket av dagens småstjärnor med hästlängder. Någon i Aftonbladet gnällde för några dagar sedan om att äldre saknar humor. Jag skulle vilja skicka tillbaka frågan - har ungdomar idag humor? Hur många kan tävla med Karl Gerhards skärpa? Eller med Ernst Rolfs diktion - varenda ord gick fram, för han hade nog lärt sig sjunga utan mikrofon. Eller ... Ja, tyck att jag gnäller, men jag tycker lik förbannat att det glesnar bland de stora och intressanta.

PS. Jag såg ju Bergmans version av Trollflöjten. Och den var fin! DS