Dax för dragspel!

Av någon anledning är dragspel och sommar hopkopplade begrepp. Detta gäller även Sveriges Radio P2 som drar igång sommarsäsongen för Dragspel (hemsida här). Och det är ju trevligt!

Från hemsidan kopierar jag detta skivomslag som dock egentligen borde passa bättre hos bloggaren Katastrofala omslag. Men det är musiken man skall lyssna till, inte glo på konstiga orkesterkostymer!

Harry Martinsson skriver i dikten Dragspelets historia:

Dragspelet fick sin största framgång i granskogar.
Det var byggt för att överrösta grov tallskog.

Undrar om även ett litet magdeburgerspel kunde överrösta gran och tall?

Och magdeburgerspelet kan ju få en att tänka på Nils Ferlins dikt En liten speleman om den frusne fattige lille stackaren som hoppades kunna göra sin lycka - bara han fick ett magdeburgerspel. Skrev inte Lars Forsell om dragspelet som "de fattigas piano"? - Det finns mycket att tänka på i rymden mellan dragspel och poesi, de är förenade i samma gravitationsfält tycks det!

När man talar om 'klassisk musik', borde inte Calle Grönstedts Månsken över Ångermanälven räknas in?! Den är elegant! Undrar hur det låtit om Mozart fått möjlighet att skriva för dragspel?



På tal om 'etnisk svensk' som det larmats om på senaste tiden så verkar ju killen ovan kunna vara det. Någonstans har jag dock läst/hört om en lokal dragspelstradition på Madagaskar utanför afrikanska östkusten. Det är ju en jätte-ö, och på en annan jätte-ö, Grönland, finns det också dragspelare. Det var valfångare och andra europeer som kom dit och förde med sig fotogenlampor, sjukdomar och dragspel. Åtminstone den första och den sista företeelsen upptogs med intresse av inuiterna. I träsken vid Mississippis delta, på Pampas slätter, i de enorma ryska skogarna - överallt gnider folk på sina dragspel, liksom fiskare från Hebriderna och kämpar i kinesiska folkets befrielsearmé. Musikanten må vara etnisk, spelet är globalt, mångnationellt. Kanske dragspelet en dag hörs ljuda från rymden - jag ser nu att den kinesiska rymd-damen som jag skrev om i föregående inlägg nu är avfyrad upp mot det blå!

Apropå klättrare

Jo, på tal om föregående inlägg och dess illustration med en klättrande groda, här är en dikt av Nils Ferlin som jag publicerade på denna blogg i dess ungdom (2007 - tusan vad tiden går!). Dikten "Klättergroda" finns i samlingen Från mitt ekorrhjul, 1957:

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Tiden går men karriäristerna består!

En livlig subkultur - vi poeter ger oss inte!

Är poesin en smal och undanträngd konstart i dagens skräniga samhälle? Vem kan sätta sig ner och njuta av ett koncentrerat och kanske dunkelt stycke text idag? Diktsamlingar är i alla fall så vitt jag vet sällan några storsäljare i bokhandeln. Några hundra exemplar kanske går ut även om poeten är relativt känd. På ett plan ser läget dyster ut, men ... .

I bortre Asien är det annorlunda. Att figurer som Reinfeldt eller Göran Persson skulle skriva ned sina tankar i poetisk form är inte särskilt sannolikt. Bortåt soluppgångens land finns däremot poetiska kungar, kejsare, generaler, ledare i kommunistiska partiet och horder av japanska tjänstemän. Mao Zedongs poesi var inget undantag, snarare än regel skulle jag tro.

Förresten, vi behöver inte lämna Europa: jag har någonstans i mina hyllor en volym fransk poesi. Låter inte så märkligt, men den är sammanställd av Georges Pompidou som en gång var Frankrikes premiärminister. Finns det någon svensk minister idag som är kompetent nog att göra en sådan sammanställning?

Sverige förresten: det fanns stora och folkkära diktare här, som Ferlin (den magre mannen här till höger), Taube, Bellman, Fröding, Boye, och ytterligare en stor samling. Många av deras verk lever kvar i minnet, åtminstone hos oss som är lite äldre. Kommer yngre förmågor att kunna upprepa dessa bravader, exempelvis någon rappare? - Jag är tveksam. Landet har förändrats, splittrats. Lundell kraxar något om "öppna landskap ..." men vad finns det mer?

Jag började min recensionsblogg med lite funderingar över Tomas Tranströmers dikter, (mannen till vänster här) och tänkte att det väcker väl inte mycket intresse. Men vad jag bedrog mig. Nästan varenda dag är det någon som är inne och läser just det inlägget! Det är nog bara när jag skrev om Jan Guillous senaste som det omedelbara gensvaret var större, men å andra sidan misstänker jag att det dör bort snabbare också. En dagslända, alltså. Men dagslända är inte Tomas T. Han har sina fans därute! Undrar vad som skulle hända om jag skrev något om gamle Ekelöf?

I fredags kom nya numret av Lyrikvännen, nr. 4/07. Här skall man bekanta sig med estniska poeter. Diktare i ett grannland som är nära men ändå känns mycket avlägset i vissa avseenden. En annan historia, andra erfarenheter, ett litet språkområde. Är det någon som tycker att Estland känns nära för att de är med i EU? - Nej, jag trodde väl det, vi struntar i EU! Däremot kan vi känna närheten i ett mänskligt öde, en mänsklig tanke på andra sidan Östersjön.

Här invid: en bortglömd skrivande dam från 1700-talet, nämligen fru Nordenflycht.

Visst kan dagens diktare känna sig som en undanträngd subkulturell grupp, utan större betydelse för samhället i stort. Men skenet bedrar. Själv har jag förutom min egen gamla diktarblogg (adressen finns ute i högerspalten) börjat läsa och skriva i www.poeter.se/ . Och där kan jag försäkra att det kryllar av skrivande och läsande medborgare som i stort sett bara har tillgången till dator gemensamt. Men detta är det viktiga: med den uppkopplade datorn blir små marginella grupper plötsligt stora. Isolerade individer är med ens inte isolerade utan med i en stor gemenskap tvärs över landet. Kvaliten på inläggen varierar, och de är så många att jag bara kan läsa ett fåtal, men intressant är det. Jag har lagt upp mitt eget fack i poeter.se också. Det är knappast man något man gör för att bli rik och berömd, men roligt är det att några hundra andra läser ens poetiska försök och kanske kommer med ett uppmuntrande tillrop!

Vi poeter är en seg subkultur trots iskalla motvindar i dagens krämarsamhälle - en del av oss skriver till och med fortfarande vers på rim!

Klättergroda

Nils Ferlin skrev dikten "Klättergroda" (finns i samlingen Från mitt ekorrhjul, 1957):

Ack, klättergroda lilla;
ihärdigt under årens lopp
från gren till gren du klättrat upp.
Nu står du högt i buskens topp
men luktar lika illa.

Varför inte ta detta som en näsknäpp för alla små-Jyttar som klättrar i SSU och andra ungdomsförbund med sikte på de verkligt fina platserna vid politikens köttgrytor? Jag undrar vad de ungsocialistiska kämparna från början av 1900-talet hade sagt om de sett och hört mesarna i dagens SSU?

(Jo, som jag skrivit tidigare är det personligen inget fel på Jytte vad jag vet, och hon skrev en intressant och lite skrämmande uppsats i nationalekonomi som berörde majskonsumtion i Sydafrika om jag minns rätt. Vad jag fattade, men tydligen inte examinatorn, var att om majstillgången slog fel skulle en massa folk komma att ligga väldigt illa till. Men någon samhällsförändrare i Sverige - nä, det tror jag knappt på. Då hade hon varit med i andra sammanhang där man visserligen kämpar för förändring men knappast för karriär.)