Vilken fras passar bäst?

Välj själv:

• bättre sent än aldrig
• för sent, för lite.

Trodde någon på allvar att öppna (i praktiken borttagna) gränser skulle fungera som annat än en jättestor magnet? På allvar, alltså?

De förutsättningar som skapade EU:s öppna inre gränser finns inte. Har de någonsin funnits, för övrigt? När det ännu mest rörde sig om migration inom Europa, samt viss invandring av arbetskraft till Europa under "guldåren" efter andra världskriget gick det någorlunda. Det fanns kontroll över vilka som kom in, och det fanns resurser att ta hand om dem (även om det nog inte var så fett för de nyanlända alla gånger). Så kallad fri rörlighet inom EU, med borttagna inre gränskontroller, kunde fungera i en viss historisk situation. Nu har vi kört huvudet i taket. Den som drar fraser av typen:

• vi har råd
• Sverige är ett rikt land
• vi kan ta hand om alla

har inte uppfattat att pengar och resurser inte är samma sak. En säck pengar (eller snarare pengar i form av ett konto i en databas) är inte samma sak som skolor, sjukhus, vårdcentraler etc. etc. fullt försedda med allt som behövs i form av material och personal. Åtminstone personalen, den personal som verkligen finns, känner av detta. Men hur mycket solidaritet med dessa personer visar "vänstern" upp? (Den "vänster" som nyhögern med rätta hånar som globalkapitalets nyttiga idioter, för övrigt.)

Nu har gränskontroll införts. EU:s politik på migrationsområdet har kraschat. Det har gått olika fort i olika länder, och Sverige har dröjt för länge. Men till slut kraschade det även här. Verkligheten kom ifatt högtidstalen, och verkligheten såg inte så tjusig ut, trots en massiv propaganda från överheten och dess media. Hur många individer har kommit till Sverige och sedan bara "försvunnit"? Det kanske är det mest oroande. Dessa personer lär inte gömma sig i ett grävlinggryt i någon skog. Snarare hittar man dem förmodligen i de förorter som redan drivit iväg från det svenska samhället, som fotsoldater i verksamheter vi inte vill ha i Sverige. ("Vi" förresten, jag antar att det finns pappskallar som ännu fortsätter att hurra för de "papperslösa".)

Hur vore det med lite klädsam självkritik från alla de som har hävt ur sig de fraser jag citerade i början? Det finns riktiga flyktingar. (Det krävs mer än önskan om högre levnadsstandard för att klassas som flykting.) Det finns migranter (som alltså inte har hållbara flyktingskäl såvida inte alla skäl klassas som sådana). När mängden av migranter med tveksamma framtidsmöjligheter som integrerade samhällsmedborgare i Europa ökar, då ökar också risken att de riktiga flyktingarna orättvist kommer i kläm. Motåtgärderna blir desperata. Både barn och badvatten åker ut. Vi är på väg åt det hållet nu. Var det detta ni ville? Eller hur var det Vladimir Vladimirsson Putin uttryckte det: "Förstår ni vad ni har gjort?"

Underverk?

Jesus fixade så att fem tusen man kunde äta sig mätta på fem bröd och två fiskar. Ett underverk, i alla fall enligt Markusevangeliet, sjätte kapitlet. Utan gudomlig hjälp hade det inte gått.

Jag har till och från funderat över resursfrågor här på bloggen, detta orsakat av nationalekonomiska överväganden. Pengar är inget problem för svenska staten, oanvända men användbara resurser kan alltid köpas upp och användas. Men om resurserna inte finns är det meningslöst att locka med betalning. Om vi bara har fem bröd och två fiskar går det inte att ur tomma intet trolla fram en brakmiddag för fem tusen man.

Det är den sortens överväganden som gjort mig fundersam över inströmningen av migranter (sådana som i Sverige generellt kallas 'flyktingar' även om deras ursprung och status kan vara väldigt tveksamma). Ju fler som kommer, desto hårdare blir trycket på boende, sjukvård, skolor etc. Och så småningom nås ett läge där trycket blir för hårt. Följande säger ansvarige ministern Morgan Johansson om:

... den allt svårare situationen för den svenska flyktingmottagningen. Under september kom 24.000 asylsökande till Sverige, dubbelt så många som under augusti. Migrationsministern började presskonferensen med att säga att alla Sveriges system nu är under mycket hård press. Sverige upplever just nu den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Vi har sedan länge överstigit de antalet flyktingar som kom under Balkankriget 1992, uppger ministern.

Det här är intressant ur flera aspekter. Tidigare har hävdats av den nuvarande vågen är mindre än inflödet under Balkankriget, men det stämmer tydligen inte längre. I samband med flyktvågen från Balkan har också hävdats att den fungerade bra att komma in i det svenska samhället. Jag undrar hur det är med det - hur är det med alla balkangäng i diverse förorter, med kriminalitet och grovt våld? Inte så välintegrerat, väl? Och tror någon att det slutar komma folk bara för att Europa börjar släppa in dem?

Det råder en akut brist på förläggningsplatser och Migrationsverket uppger att man behöver tusen nya boendeplatser per dag. Det kan göra att man nu måste ta evakueringsplatser i anspråk – platser som gymnastiksalar och stora salar där som används vid krislägen som till exempel översvämningar, då folk tvingas lämna sitt hem.

– Vi börjar närma oss vägs ände, säger Anders Danielsson. 

Danielsson är Migrationsverkets generaldirektör.  - Här sägs ju rent ut att det börjar ta slut på ordinarie boende - tusen nya boendeplatser per dag. Det är klart att en del migranter som lockats av människosmugglarnas tjusiga projekt nobbar gymnastiksalarna och sticker åt annat håll, man nobbar ju slitna kåkar ute i skogsbygden redan, men många lär vara kvar. Och då har vi frågan om Sverige med råge och i mycket värre form skall få tillbaka den slum som byggdes bort under folkhemseran, med kåkstäder och uteliggare i mängder och områden som i praktiken ligger utanför den svenska statens kontroll.

För att inte tala om alla andra resurser. Med en försiktig invandringspolitik har vi råd att ta väl hand om alla och se till att det inte byggs trasproletära parallellsamhällen runtom i landet. Med inställningen att "vi har råd med alla" kommer vi snabbt att upptäcka att det är just det vi inte har. Då blir frågan om Sverige ens har råd med sina egna, de som med sina insatser i samhället sett till att vi åtminstone ett tag låg i världstopp. Eller kan "vi har råd med alla"-entusiasterna i Jesu anda genomföra någon sorts underverk där det bara ramlar fram bostäder, skolor, sjukhus, arbeten, sekulariserade fridsamma invandrare etc, och där inte den nödvändiga sammanhållningen i samhället bryter samman? - Bevisbördan ligger på de människor som vill att den här trafiken skall fortsätta, och då bör de ha starkare argument än vad de kan prestera idag.

Sparkad bloggare

Hur kan man diskutera och eventuellt plocka sönder åsikter eller påståenden som inte får framföras?

En Israelvänlig bloggare har sparkats från Migrationsverket. Möjligen kan annat ligga bakom detta, men det förhållandet att mannen hemifrån bloggat och tagit ställning för Israel tycks ha gjort honom obekväm på jobbet. Jag vet inte vad killen har skrivit, men så länge han håller sig inom lagens råmärken är det yttrandefriheten som gäller - eller borde gälla i alla fall. Även dumma åsikter har rätt att framföras. Det är samma rättigheter som jag tycker skall gälla för mig också när jag angriper Israels politik. Gränsen går vid olaga hot, missfirmelse, hets mot folkgrupp och kanske någon annan paragraf som jag inte kan komma på nu.

Det känsliga skulle vara just här om denne man satt och bedömde flyktingar från Mellersta Östern och kunde misstänkas exempelvis vara partisk mot palestinier och andra araber, men det är ju en sak som måste bedömas utefter vad som verkligen händer, inte efter vad som kan misstänkas hända.

Jag antar att man kan säga att den sparkade bloggaren inte har förlorat sina möjligheter att ge luft åt åsikterna, men den sortens argumentering är verkligen tvivelaktig: "Jo, du har givetvis all rätt att framföra dina åsikter ute i samhället, men gör du det får du sparken från jobbet." Det är ju ett bra resonemang för att uppmuntra en fri och demokratisk debatt. - Nej, det här är inte bra. Men killen kanske kan ta avgångsvederlaget och köpa och läsa några grundläggande böcker om Palestina, och kanske upptäcka att det finns vissa små orsaker till att palestinierna bara gnäller och bråkar hela tiden?