Jag har till och från funderat över resursfrågor här på bloggen, detta orsakat av nationalekonomiska överväganden. Pengar är inget problem för svenska staten, oanvända men användbara resurser kan alltid köpas upp och användas. Men om resurserna inte finns är det meningslöst att locka med betalning. Om vi bara har fem bröd och två fiskar går det inte att ur tomma intet trolla fram en brakmiddag för fem tusen man.
Det är den sortens överväganden som gjort mig fundersam över inströmningen av migranter (sådana som i Sverige generellt kallas 'flyktingar' även om deras ursprung och status kan vara väldigt tveksamma). Ju fler som kommer, desto hårdare blir trycket på boende, sjukvård, skolor etc. Och så småningom nås ett läge där trycket blir för hårt. Följande säger ansvarige ministern Morgan Johansson om:
... den allt svårare situationen för den svenska flyktingmottagningen. Under september kom 24.000 asylsökande till Sverige, dubbelt så många som under augusti. Migrationsministern började presskonferensen med att säga att alla Sveriges system nu är under mycket hård press. Sverige upplever just nu den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Vi har sedan länge överstigit de antalet flyktingar som kom under Balkankriget 1992, uppger ministern.Det här är intressant ur flera aspekter. Tidigare har hävdats av den nuvarande vågen är mindre än inflödet under Balkankriget, men det stämmer tydligen inte längre. I samband med flyktvågen från Balkan har också hävdats att den fungerade bra att komma in i det svenska samhället. Jag undrar hur det är med det - hur är det med alla balkangäng i diverse förorter, med kriminalitet och grovt våld? Inte så välintegrerat, väl? Och tror någon att det slutar komma folk bara för att Europa börjar släppa in dem?
Det råder en akut brist på förläggningsplatser och Migrationsverket uppger att man behöver tusen nya boendeplatser per dag. Det kan göra att man nu måste ta evakueringsplatser i anspråk – platser som gymnastiksalar och stora salar där som används vid krislägen som till exempel översvämningar, då folk tvingas lämna sitt hem.
– Vi börjar närma oss vägs ände, säger Anders Danielsson.
Danielsson är Migrationsverkets generaldirektör. - Här sägs ju rent ut att det börjar ta slut på ordinarie boende - tusen nya boendeplatser per dag. Det är klart att en del migranter som lockats av människosmugglarnas tjusiga projekt nobbar gymnastiksalarna och sticker åt annat håll, man nobbar ju slitna kåkar ute i skogsbygden redan, men många lär vara kvar. Och då har vi frågan om Sverige med råge och i mycket värre form skall få tillbaka den slum som byggdes bort under folkhemseran, med kåkstäder och uteliggare i mängder och områden som i praktiken ligger utanför den svenska statens kontroll.
För att inte tala om alla andra resurser. Med en försiktig invandringspolitik har vi råd att ta väl hand om alla och se till att det inte byggs trasproletära parallellsamhällen runtom i landet. Med inställningen att "vi har råd med alla" kommer vi snabbt att upptäcka att det är just det vi inte har. Då blir frågan om Sverige ens har råd med sina egna, de som med sina insatser i samhället sett till att vi åtminstone ett tag låg i världstopp. Eller kan "vi har råd med alla"-entusiasterna i Jesu anda genomföra någon sorts underverk där det bara ramlar fram bostäder, skolor, sjukhus, arbeten, sekulariserade fridsamma invandrare etc, och där inte den nödvändiga sammanhållningen i samhället bryter samman? - Bevisbördan ligger på de människor som vill att den här trafiken skall fortsätta, och då bör de ha starkare argument än vad de kan prestera idag.
