Illa tänkt

Häromdagen skrevs en ledare i Aftonlövet av Sven-Eric Liedman. Jag har några intressanta böcker av honom (Stenarna i själen, Motsatsernas spel, Det ekonomiska tänkandets historia och I skuggan av framtiden), och där är det inget fel på tänkandet. Men AB-ledaren slutar i en trist suck.

Först skriver han lite om nationalismen som breder ut sig i världen, och kommer sedan in på förhållandet att det tenderar att skapas allianser mellan nationalisterna och nyliberalerna. Den senare grupper står ju för en del saker som nationalisterna kanske inte borde gilla, som i ekonomisk politik och sociala frågor. Men Åkesson kunde ju göra en helomvändning vad det gällde vinster i välfärden, trots att detta är en sak som nationalister med en folklig inriktning inte borde kompromissa om.

Generellt, vare sig det är SD i Sverige eller BJP i Indien så har enligt Liedman politiken utvecklats så att "...man är strikt nationalist på alla områden utom ekonomin där man är gränslös." Nu är väl SD inte ens strikt nationalist vad det gäller EU, kanske inte vad det gäller NATO heller om man tror att det gynnar partiet på något sätt, men i alla fall ...

Vad  gör man åt detta? SD har ju en stor skara följare numera, och partiledningen hittar på saker som inte är till fördel för många av dess väljare. Här är Liedmans rekommendation:

Många nynationalister tillhör de skikt som hamnat på undantag genom den ekonomiska utveckling som kallas nyliberal. Det finns en tragedi i detta. Med mer högerpolitik hamnar de ännu mer utanför.

Hur motverkar man deras självskadebeteende? Det känns futtigt att säga: genom upplysning! Men också genom att skapa platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna och förstå att det är samma krafter som hotar dem alla. Vi har långt dit.

Nu har ju andra partier under långa tider kunnat behålla stora väljarskaror trots att ledningen ger blanka f-n i dem (socialdemokraterna är väl det största men inte enda exemplet) och något liknande kan ju gälla för SD. Väljarna hoppas, hoppas, hoppas, att det skall hända något positivt någon gång ... medan toppledarna bakom skål och vägg kallar dem efterblivna lantisar.

Och då fungerar "upplysning" förmodligen rätt dåligt. Att bara snacka hjälper inte. Särskilt inte om det låter som en förnäm överhet tillrättavisar enkla torpare som antas vara lite bakom flötet. Lite snack och mycket verkstad måste till, men vem fixar det? Särskilt inte om det börjar lukta klasskamp. Klasskampen finns hela tiden, nu är det kapitalisterna som har överhanden (med nyliberalerna och deras nationalist-allierade som politiska ombud) - det behövs ett trovärdigt motstånd! Men varken S eller V verkar vara inställda på sådant numera.

Min reflexion angående "platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna" är egentligen en motfråga: tänk om de faktiskt stött på "främlingar", och det varit en betydligt tråkigare erfarenhet än ett festligt mångkulturellt möte? Om det faktiskt varit oroande, kanske skrämmande? Det förhållandet att svenskar flyttar bort från områden där "främlingar" börjar bli bortåt 4-5% av befolkningen kanske säger något?

Spridda tankar

Somliga får tala, andra inte

Har du lagt märke till att folk på Krim, östukrainare, syrier inte hörs av så mycket? Deras röster verkar inte räknas, särskilt inte om de skulle rösta fel. Annars skulle ju krisen omkring Krim kunna lösas i en handvändning genom en ny internationellt övervakad folkomröstning. Vad östukrainarna skulle rösta om vet jag inte, Ryssland vill nog inte ha dessa områden, men oberoende eller någon slags federation med övriga Ukraina kanske kunde vara alternativ. Och syrierna kunde givetvis rösta för eller emot de politiska alternativ som finns. - Men vem är det som bestämmer vilka röster som får höras, respektive tystas eller ignoreras? Var finns demokratin i detta?

Trotskister i samlade organisationer

Varför kräver trotskister "tendensfrihet" för att gå ihop med andra partier eller grupper som påstår sig vara vänster? Räcker det inte med "interndemokrati", alltså att varje medlem har sin röst och rätt att tala? - Är "tendensfrihet" ett kodord för en fraktion som i ett känsligt läge kan misstänkas vilja spräcka partienheten under livligt larmande om "stalinism" och "byråkrati"?

Hur behandlas allierade?

En stormakt kan inte agera ensam utan behöver allierade. Men den växer sig väldigt mäktig, blir arrogant och rent av högfärdsgalen, och börjar behandla de förbundna illa. Jag tror redan den antika stormakten Aten gjorde det, och det slutade illa. Nu trampar USA på hur många tår som helst men räknar med att komma undan med det ändå - eller om man är så uppe i det blå att man inte inser vad som händer? (Tanken att Trump har en genial plan är jag skeptisk emot.) - Kommer detta att hålla, eller säger de allierade "tack och adjö", eller på ett diplomatiskt sätt meddelar "fuck off, bum!"?

(O)Trovärdiga invandringskritiker?

Hur kan man tro på folk som 1) är mycket kritisk mot den nuvarande invandringspolitiken i Sverige men som också 2) uttrycker sitt kraftiga stöd för Israel? Är man emot massinvandring, och dessutom av våldsam natur, borde väl Palestinas öde förskräcka? Vi kan på invandringskritiska sidor läsa om "sverigevänner", "danmarksvänner", "frankrikevänner" som är så bra ... men vad kallas palestinavänner då? Terrorister kanske? För att de bor på områden som invandrarna vill knycka, och för att de lever efter parollen "varje meddelande om att motståndet upphört är falskt"?

Sverige inte byggt för kriminalitet: Lästips och funderingar

En kille som heter Malcolm Kyeyune har på senaste tiden orsakat upprördhet i vissa kretsar (jag höll på att skriva 'vita kretsar', en så kallad freudiansk felskrivning). Nu vill jag rekommendera hans senaste bloggpost. Den handlar om att Sverige inte är byggt för kriminalitet av den typ som nu somliga (tja, låt oss kalla dem 'missriktat välviljande vita kretsar) i massomfattning tar in till Sverige utan att inse konsekvenserna. Läs själv!


Kommer den så kallade diskursen vända om några år? I stället för "även svenska män gör" vad det nu är för otrevligheter det gäller kanske vi kan tjonga till med "även utländska män gör" ...! Det första argumentet i sig är egendomligt: när svenska män bär sig illa åt i Sverige räcker det väl, inte måste utlänningar tas in för att göra samma sak? Är det för att uppnå någon sorts balans?

Snatteri är inte lika med mord.  Smärre ofredanden är inte samma sak som grova våldtäkter. Det är lätt att inse ... tror man. För somliga är det inte lätt. Eller att de inte vill fatta. Fatta att driver man vissa saker för långt finns det snart inget rättssamhälle kvar.


Rubrik i Svenskan idag:

En av 20 nyanlända i jobb efter etableringsperiod

I tryckta upplagan är det lite klarare:

En av 20 nyanlända i arbete två år efter uppehållstillstånd. 

Vidare får man veta att:

Bara i subventionerade jobb har andelen sysselsatta nyanlända ökat.

Är det någon som tror att detta är hållbart, att detta på sikt skall 'rädda' pensioner och ersätta bortpensionerade svenskar?

Ibland undrar jag också vad som händer om, eller snarare när, nästa stora ekonomiska kris bryter ut och tusentals svenskar som arbetar utomlands (i Norge exempelvis) måste åka hem. Här står de nu utan arbete, bostad ... . Blir det ett solidariskt svenskt mottagande av landsmän med problem och klar identifikation, eller blir det kalla handen och en vass armbåge?

Gamla nyheter hos Dagens Nyheter

29 oktober 2009 skrev jag ett inlägg om Arbetstid, robotar och invandring. Nu har det snart gått sju år, och det verkar hålla ännu. Nedan återges hela den texten. Men låt oss se vad Dagens (gamla) Nyheter har att bjuda på idag:

53 procent av dagens svenska jobb beräknas vara ersatta av digital teknik inom tjugo år, enligt en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, SSF. Det handlar om 2,5 miljoner jobb. Många av dem som riskerar förlora jobbet är lågavlönade men digitaliseringen påverkar alla, både ingenjörer och ekonomer finns på listan.

– Medelinkomstjobben är kanske allra mest hotade. Västerländska samhällen vilar på en välmående medelklass. Utvecklingen kan bli farlig om inte våra regeringar förstår vad som händer, säger Ashkan Fardost. 

... Bland de nya jobben syns enligt SSF många dataspecialisttjänster men också arbeten som skapas runt de rent tekniska väntas öka, till exempel inom marknadsföring och försäljning. Men det är långt ifrån säkert att de nya digitala företagen kommer bidra med många jobb.

Jag har tidigare skrivit om hur den så kallade medelklassen hotas av den här utvecklingen, och att det kan leda till politiska konsekvenser. Hur som helst, det är tydligen inte intelligens som antas gynnas av den nya utvecklingen. En annan expert (?) säger:

Förmågan att anpassa sig kommer vara det viktigaste konkurrensmedlet på arbetsmarknaden framöver, viktigare än intelligens.

Korkade slingerbultar med social kompetens tar över, eller ...? Man kan ju trösta sig med att prognoser är prognoser, och det är sällan de slår in exakt. Rätt ofta slår de inte alls in.

Men nu över till vad jag skrev i urtiden, 2009 (något förkortat och korrigerat):

Nu har Birger Schlaug skrivit ett nytt tankeväckande inlägg om den hysteriska jobbkampanjen. Vi minns centerledaren Olofssons utbrott om att folk skulle arbeta som bävrar. Nu var det visst fru Sahlin som hävt ur sig något om "jobb jobb jobb" på SAP-kongressen, och desperat försvarat fyrtiotimmarsveckan. (Jag höll på att skriva fel här: fyrtiotimmarsdagen! Så illa är det inte. Men hade tolvtimmarsdagen funnits kvar kan vi lita på att Sahlin hade kämpat sig blodig för att den skulle behållas!) Jag minns faktiskt att Ronald Reagan sade något liknande på sin tid, fast då lät det "jobs jobs jobs". En del av mina läsare kanske också minns vad Ronald var för figur - knappast en vän till den organiserade arbetaren (om denne inte var polack).

Schlaugen brukar påpeka hur ny teknik, robotar, datorer och annat höjder produktiviteten och sänker behovet av att folk skall häcka större delen av sin vakna tid på en arbetsplats. Jag tänkte utvidga resonemanget ytterligare något snäpp och komma in på ett annat känsligt område: invandringen.

Vi har några saker att ta hänsyn till: dels att de gamla industrijobben antingen rationaliseras bort helt, eller finns kvar i landet men rationaliseras så att fabrikerna i stort sett står tomma, eller att tillverkningen försvinner till något utland. Dels att även många arbeten på tjänstemannasidan är av den sorten att de kan utlokaliseras till något billigare ställe. På industrierna har man hunnit långt i den här processen, men på den stora tjänstemannasidan har det inte gått så långt - ännu. TCO har dock varnat för en sådan utveckling.

Och så har vi från andra sidan invandrare som letar efter jobb respektive folk som helt enkelt är på flykt undan krig och elände. Argumenten för arbetsinvandring är bland annat att det behövs arbetskraft och att befolkningen i Europa åldras, riskerar att krympa, och att det därmed inte går att upprätthålla välfärden. Hade Europas demografiska situation idag hängt ihop med en industriell expansion i stil med hur det var ungefär 1945-1970 hade argumenten varit rimliga, men nu tycker jag läget ser annorlunda ut. Jag bara slänger ur mig en provokativ (?) fråga: skulle det kunna vara så att den tekniska utvecklingen gör att behovet av påfyllnad utifrån krymper, och att den på sikt skulle kunna medge minskad befolkning?

En begagnad robot från ABB, bra på följande enligt beskrivningen:
Cleaning/Spraying
Cutting
Deburring
Die casting
Machine tending
Material handling
Pre-Machining
Press Automation
Press brake tending
Spot welding

Finns det inte en risk att billig arbetskraft flödar in, och den tillväxt i produktivkrafterna som vi skulle ha kunnat utnyttja avbryts och ersätts av hunsade rättslösa manuella jobbare igen - kanske inte så produktiva men lönsamma för kapitalet? Vore det inte bra om den här saken tänktes igenom innan Europa sitter med ett näringsliv som inte behöver så mycket levande arbete för att fungera, medan de levande arbetarna slåss som galningar om de jobb som finns? Kapplöpningen mot botten är ju i full gång.

Jag antar att sådana saker som kortad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad samhällsservice och demokrati på alla samhällsnivåer måste in i diskussionen. Detta är ju saker som större delen av det politiska etablissemanget inte vill prata om för allt guld i Småland, men hur kommer man undan den diskussionen? Den tvingar sig ju ändå på oss. Då är det bättre att den förs i anständig ton, med faktaunderlag, och utan klagorop om "muslimer" eller vad som råkar vara ute just den veckan.

Varför gynnar de sd som de säger sig vara emot?

Här är problemet idag: förnekelse tills det inte går att hålla emot längre.

I flera kommuner placerar man nu ensamkommande, som enligt kommunernas bedömningar är vuxna, på egna ”barnboenden”. Problemet med att åldersbestämma asylsökande gör också att vuxna kan placeras i en högstadieklass. – Framför allt i skolan blir det frustration – då går det ju vuxna män, som inte klarat gymnasiet, tillsammans med unga flickor i nian, säger Åsa Furén-Thulin, sektionschef på SKL. 

Det här är ju vad sverigedemokraterna hävdat i åratal. Vuxna utländska män som ljugit om åldern (och kanske om annat) placeras i svenska klasser - med svenska småflickor. Intresset från andra partier och myndigheter har inte varit överdrivet stort att ta itu med frågan. Vad tycker de äkta barnen, och deras föräldrar? Kanske har det rört sig om rädsla, att slippas utsättas för hysteriska angrepp från migrationsförespråkare. Samt media som länge tigit.

Förresten, "flickor"... hur är det för svenska pojkar i högstadieåldern om de tvingas dela klass med utlänningar som kan vara uppåt tio år äldre, och som inte är uppfostrade till att försöka lösa konflikter utan att skrika och slåss?

Men till slut blir trycket för hårt, felet för uppenbart. Det finns en del smartskallar som tycker att man inte bör peka på vissa problem, "för det skulle gynna sverigedemokraterna". Men är det inte snarare tvärtom: är det inte det envetna önskedrömmandet, ljugandet och under-mattan-sopandet, och aggressiviteten mot kritiska eller oroliga medborgare, som gynnar just politiska strömningar av sd-typ? Ett ganska solkigt, borgerligt parti, för övrigt, men det har ju kammat in del poäng och lär fortsätta med det. "Vad var det vi sa?"

Om alla lyder order att titta åt samma håll kanske man inte  ser om det händer något bakom ens rygg. Tänk om Stora Stygga Vargen smyger alldeles utanför bilden, bakom präriehundarna?

" ... inte ställa grupper mot varandra"

Måne i nedan samt Venus där ovan

Ibland förmanas vi att "inte ställa grupper mot varandra". Det är ofta en bra uppmaning. Om det gäller människor som i grunden har gemensamma intressen bör de givetvis kämpa för dessa - förmodligen mot en fientlig tredje part som försöker splittra dem - i stället för att gräla inbördes. Exempelvis bör arbetare kämpa tillsammans oavsett nationalitet, religion, kön eller andra särskiljande uppfattningar, i stället för att slåss inbördes. Tänk på katolska och protestantiska arbetare på Nordirland exempelvis. Men ibland slår det fel. Innan jag övergår till det aktuella exempel jag vill dra så hänvisar jag till kön: det finns klasskämpar som tycker att klasskampen är så viktig att kvinnliga arbetare måste stå tillbaka med eventuella speciella krav. De där problemen kommer att lösas när klasskampen avslutats segerrikt för proletariatets räkning. Det är en tveksam slutsats. Man kan kalla den linjen för "svek" också.

Men över till det aktuella jag tänkte på. Som jag uppfattat saken (har hört det många gånger det senaste året) finns det drygt sexhundra äldreboenden i Stockholm som står tomma. Det är inte brist på människor som vill dit. Äldre som börjar känna sig osäkra på tillvaron, ensamma, sjukliga, rädda att råka ut för olyckor i hemmet ... många vill gärna in på ett äldreboende i stället för att hemtjänstpersonal skall springa som skållade råttor hos dem och ge snabbhjälp då och då. Går man hemma och är rädd för att falla torde risken öka att man verkligen faller. Men det tidigare styret i Stockholm har hållit emot. "Folk vill vara hemma" har det predikats, och tjänstemännen har haft direktiv att i det längsta neka behövande att komma in på ett anpassat äldreboende. (Resultatet av detta är för övrigt att de som verkligen får en plats är i sådant skick att de i genomsnitt dör efter några månader. Borde inte det lära oss något om borgerlig människovänlighet?)

Nu har dock ett nytt styre tillträtt i Stockholm, och det har visat en del positiva sidor. Bort med skumma hemtjänstfirmor, bättre personaltäthet på äldreboende ... och bättre möjligheter att verkligen få en plats på äldreboendet!

Fast nu inträder ett aber. Jag vet inte hur stort det är, men i och med att bostadsutrymmen står tomma så kommer åtminstone en del av dem att göras om till migrantboenden. (Obs: jag skriver inte "flyktingar" när det ofta gäller människor vars rätta identitet är okänd.) Den som berättade detta för mig trodde att det var tillfälligt. Jag tvivlar starkt på det. För var skall de personer som "tillfälligt" placeras på äldreboenden sedan ta vägen? Det står ju inte några mängder av lediga vanliga lägenheter och väntar!

Då kommer vi in på det här att "ställa människor mot varandra". Eftersom de äldre ofta är tysta, försynta och tåliga kommer de inte själva att ge hals, utan andra får hjälpa dem att höras. Jag misstänker att anklagelsen om att "ställa människor mot varandra" kommer att dras fram om någon påpekar det orimliga i att äldre svenskar med omsorgsbehov får stå tillbaka för unga pigga personer som tagit sig genom hela Europa. De som vågar kritisera skall slås ned, tystas, förnedras, hånas! Och sedan kan man leka "humanitär stormakt" och glömma de där löjliga gamlingarna som ändå snart skall dö!

Slutdialog:

"Hur kan du ställa människor mot varandra på det sättet?"

"Jo, bland annat för att vi å ena sidan har vårdbehövande äldre som byggt upp det här landet och nu förtjänar en trygg ålderdom - så trygg man nu kan vara på ålderns höst - och å andra sidan okända människor med tvivelaktig bakgrund och avsikter och som knappast kommer att gå med i någon kamp mot svensk överklass."

"Och varför skulle de inte gå med i någon kamp då? Är dom inte arbetare [tror det där med "arbetare" kan vara populärt i vissa vänsterkretsar] som vi ska förena oss med?"

"Varför skulle migranter förena sig med svenska arbetare i kamp mot den svenska överklass som låter dem komma in i landet? De kan ju kasta sten på ambulanser och brandkår, men då är det ju en annan klass som drabbas. Och nu gäller ju kampen att varenda plats på äldreboenden i Stockholm används för det som de är avsedda för. Om man i det här läget tjoar om att "ställa människor mot varandra" betyder det ett konkret: "håll käft, stick och brinn" till en massa äldre människor som väl inte har gjort dej något ont (snarare tvärtom) men som du rent ut sagt skiter i. Du har själv ställt två grupper mot varandra och talat om vilken det är som gäller."

Underverk?

Jesus fixade så att fem tusen man kunde äta sig mätta på fem bröd och två fiskar. Ett underverk, i alla fall enligt Markusevangeliet, sjätte kapitlet. Utan gudomlig hjälp hade det inte gått.

Jag har till och från funderat över resursfrågor här på bloggen, detta orsakat av nationalekonomiska överväganden. Pengar är inget problem för svenska staten, oanvända men användbara resurser kan alltid köpas upp och användas. Men om resurserna inte finns är det meningslöst att locka med betalning. Om vi bara har fem bröd och två fiskar går det inte att ur tomma intet trolla fram en brakmiddag för fem tusen man.

Det är den sortens överväganden som gjort mig fundersam över inströmningen av migranter (sådana som i Sverige generellt kallas 'flyktingar' även om deras ursprung och status kan vara väldigt tveksamma). Ju fler som kommer, desto hårdare blir trycket på boende, sjukvård, skolor etc. Och så småningom nås ett läge där trycket blir för hårt. Följande säger ansvarige ministern Morgan Johansson om:

... den allt svårare situationen för den svenska flyktingmottagningen. Under september kom 24.000 asylsökande till Sverige, dubbelt så många som under augusti. Migrationsministern började presskonferensen med att säga att alla Sveriges system nu är under mycket hård press. Sverige upplever just nu den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Vi har sedan länge överstigit de antalet flyktingar som kom under Balkankriget 1992, uppger ministern.

Det här är intressant ur flera aspekter. Tidigare har hävdats av den nuvarande vågen är mindre än inflödet under Balkankriget, men det stämmer tydligen inte längre. I samband med flyktvågen från Balkan har också hävdats att den fungerade bra att komma in i det svenska samhället. Jag undrar hur det är med det - hur är det med alla balkangäng i diverse förorter, med kriminalitet och grovt våld? Inte så välintegrerat, väl? Och tror någon att det slutar komma folk bara för att Europa börjar släppa in dem?

Det råder en akut brist på förläggningsplatser och Migrationsverket uppger att man behöver tusen nya boendeplatser per dag. Det kan göra att man nu måste ta evakueringsplatser i anspråk – platser som gymnastiksalar och stora salar där som används vid krislägen som till exempel översvämningar, då folk tvingas lämna sitt hem.

– Vi börjar närma oss vägs ände, säger Anders Danielsson. 

Danielsson är Migrationsverkets generaldirektör.  - Här sägs ju rent ut att det börjar ta slut på ordinarie boende - tusen nya boendeplatser per dag. Det är klart att en del migranter som lockats av människosmugglarnas tjusiga projekt nobbar gymnastiksalarna och sticker åt annat håll, man nobbar ju slitna kåkar ute i skogsbygden redan, men många lär vara kvar. Och då har vi frågan om Sverige med råge och i mycket värre form skall få tillbaka den slum som byggdes bort under folkhemseran, med kåkstäder och uteliggare i mängder och områden som i praktiken ligger utanför den svenska statens kontroll.

För att inte tala om alla andra resurser. Med en försiktig invandringspolitik har vi råd att ta väl hand om alla och se till att det inte byggs trasproletära parallellsamhällen runtom i landet. Med inställningen att "vi har råd med alla" kommer vi snabbt att upptäcka att det är just det vi inte har. Då blir frågan om Sverige ens har råd med sina egna, de som med sina insatser i samhället sett till att vi åtminstone ett tag låg i världstopp. Eller kan "vi har råd med alla"-entusiasterna i Jesu anda genomföra någon sorts underverk där det bara ramlar fram bostäder, skolor, sjukhus, arbeten, sekulariserade fridsamma invandrare etc, och där inte den nödvändiga sammanhållningen i samhället bryter samman? - Bevisbördan ligger på de människor som vill att den här trafiken skall fortsätta, och då bör de ha starkare argument än vad de kan prestera idag.

Spotnicks "raketman", homofobslakt, rasism - sommarpladder

Så här under sommaren när ändå väl nästan ingen orkar läsa bloggar kan man väl häva ur sig lite vad som helst. Här är en länk till en sajt som väl gör alla som blir vansinniga av ryska sajter helt vansinniga ("Putin, Putin, elände, elände!). Närmare bestämt en länk till ett kulturinslag som visade några text- och melodivarianter på en känd sång från vår stora granne i öster. Jag kände inte igen den ryska titeln, men när jag startade en video kändes musiken igen direkt.

Vet inte när jag hörde melodin första gången, men det kan ha varit under tidigt 1960-tal och i ett inte ryskt, men göteborgskt sammanhang. Kolla på den här fina filmen från den tiden. The Spotnicks framför något som de gav titeln "Rocket man". Det är samma! För övrigt hade spotnicksgrabbarna från Göteborg flera ryska låtar på sin repertoar. Den härliga "Karelia", samt "Valentina" som var en hyllning till den första kvinnliga kosmonauten. Det kan ha funnits fler, men minnet sviker mig. Och själva namnet "Spotnicks" låter ju väldigt likt det ryska "sputnik".


Hade detta varit möjligt idag, kan svenska artister ta upp ryska teman utan att moralpanik ("putintroll!") och skrik om bojkott  utbryter?

Några snillen i sverigedemokraterna har kommit på att ordna en pride-parad i invandrarområdena i norra Stockholm. Detta för att ge homofoba muslimer en näsknäpp. Jag utgår från att sd:s tidigare kärntrupper inte är särskilt pride-positiva, men ur partistrategisk synpunkt är det smartare idag att peka ut muslimer som ett hot även mot homo6uella. Om paraden blir av kan man ju undra, men vissa mål har sd redan uppnått: förutom att få uppmärksamhet så har man lurat in delar av HBTQ-etablissemanget i en fälla där dessa, för att visa hur illa de tycker om sd, måste uttrycka sig på ett sätt så att de verkar stå på muslim-homofobernas sida.

Åter till musiktemat: jag minns en låt (dock inte titel eller "artister", annat än att de är svenskar) som för några månader sedan vevades mycket på radion, där det bland annat pratades om att "slakta homofober". Här finns väl jättechansen, om nu "artisterna" menar allvar. Medan paraden går genom Järvas betongkvarter kan de ju spana in eventuella homofobiska motdemonstranter, och med några eleganta knivhugg slakta dem. Det finns ju redan instruktionsfilmer från IS på nätet hur detta görs.

Avslutningen på detta sommarpladder går inte i musikens tema. Här är en länk till den fine norske bloggaren och gamle kommunisten Pål Steigan. Han håller även ett öga på Sverige, vilket kan behövas. Kanske särskilt vad det gäller Malmö. För några år sedan fanns det någon maoist i Malmö som trodde att sprängningarna på något sätt hade med arbetarklassens motstånd att göra. Själv gissade jag att det var kriminella eller ligister som var i farten. Det gör jag fortfarande. Det är för uppenbart att det är ligor som spränger och skjuter för att man skall kunna hävda något annat.

Det finns maoister i Stockholm numera också. Någon/några av dem tycker att jag är rasist. De är så koncentrerade på klasskampen att de inte vill upptäcka att det finns mycket olämpliga personer bland de som kommer till Sverige, och då blir jag rasist i deras föreställningsvärld. Olämpliga personer som definitivt inte kommer att spela någon positiv roll i klasskampen. En del av dem är muslimer, en del har andra tillhörigheter, men de kan faktiskt grupperas och pekas ut utan att man är rasist. Att inte ta itu med den saken är att sätta en stor fet kniv i ryggen på klasskampen, att ställa upp på klassfiendens sida.

Konstigt förresten, här får sd poänger i gycklandet igen. Partiet kan driva med vänstertanter/feminister som ömmar för att patriarkatgubbar- och slynglar utan minsta feministsympatier skall släppas in i Sverige. (Jag har också stött på några tokkärringar som ansåg att det var "misstänkliggörande" att försöka ta reda på vad så kallade papperslösa flyktingar har för bakgrund egentligen.) Sd kan driva med vänstern som vill att tänkbara mördartyper som hatar den ateistiska vänstern skall släppas in i Sverige (just den vinklingen har jag inte hört, men om sd läser det här så bjuder jag på den!). Sd kan driva med ett rättsväsende som tillåter att vissa personer tar sig nästan vilka friheter som helst, medan andra åker dit stenhårt vid minsta överträdelse. (Tänk på mannen i Nyköping som på nätet kritiserade böneutrop/skrik på morgonen och åtalades för hets mot folkgrupp, medan den beväpnade lynchmobb som försökte få tag på honom inte åtalades för olaga hot, resande av livsfarligt vapen etc.)  Och, som jag påpekade ovan, sd kan driva med HBTQ-personer som i sin skitnödiga ängslan att vara anti-sd själva ramlar in i anti-HBTQ-lägret.

Nu återgår bloggen till sommardvalan.

----

Komplettering: det är några tomtar som kallar sig 'Movits! ft. Maskinen' och framför kompositionen 'Limousin', och där hävdar de att de vill "slakta homofober i kronologisk ordning". Kronologisk? Märkligt uttryck. Frånsett det, är det ok om jag offentligt hävdar att jag vill "slakta hiphop-tomtar i kronologisk ordning"? Eller ens i "alfabetisk ordning"?

Mångkultur?

Thomas Nydahl utgav Kulturen vid stupet. Essäer och reflektioner år 2011. Här är ett utsnitt ur en essä om en annan författare som jag inte vet något om, nämligen Anders Johansson. Poet, fotograf, tänkare. Och Johansson var tydligen ganska tidigt ute med att fundera över mångkulturen.

Själv känner jag mig något egendomlig till mods efter att ha haft flera debatter på nätet med personer som anser det vara 'misstänkliggörande' om man försöker ta reda på korrekt identitet och bakgrund till personer som kommer till Sverige och vill ha asyl. Det kan ha påverkat mitt beslut att lägga upp nedanstående citat.

Liberal och religiös fascist som tillsammans hånskrattar åt mångkulturen???

Det ideologiska åsikts- och livsstilspaket som kallas »rnångkultur« och den politisk-religiösa rörelsen islamism är två viktiga ämnen för Anders Johansson. Han berör dem i flera större texter i sina böcker. Låt oss börja med mångkulturen. För tjugo år sedan använde man begreppet som ett sätt att beskriva ett samhälle som öppnat sig mot omvärlden, som tog emot flyktingar och invandrare och som talade om allas rätt och närvaro. Som tiden gick kom begreppet att bli ett slags ideologiskt filter för all kritik mot det som gått snett i det moderna projektet: gettobildning, segregation, etnifiering av det offentliga samtalet etc. Därmed kunde man också säga att begreppet mångkultur slog över i sin motsats och kom att beteckna ett samhälle och ett tillstånd där relativismen, bristen på kulturell och nationell identitet blir det utmärkande och där en låt-gå-anda präglar alla diskussioner. I stor beröringsångest avvisades all kritik mot projektet som antingen »rasism« eller »främlingsfientlighet». Trots att hela det politiska etablissemanget verkade vara överens om att driva politik på det sättet växte kritiken. Anders Johanssons texter har föregått denna med många år, och hans argument är i högsta grad relevanta också idag, som när han skriver:

Europa kommer möjligen inom något eller några decennier att befinna sig i ett kulturellt, socialt och religiöst krig med den muslimska världen, i grunden ännu en repris på den gamla trista kampen mellan tro och vetande. Det går inte att bemöta denna attack mot det sekulära samhället genom att vända andra kinden till, förlåta, blott bortse från, eller hänvisa till budorden. Jag tror fullt och fast på något så otidsenligt som nationell säkerhet och på ordens och tankens frihet. (ur »När samtalet tystnar«, från Sanningen är originell, 2005)

Notera filosofin, det dialektiska omslaget: från att ha varit något bra slog mångkulturen om till sin motsats. Så länge såväl vanliga invandrare som flyktingar snabbt kunde slussas in i samhället med skolor, boende och arbete gick det bra. Sedan gick det inte så bra längre. Men det verkar som den insikten ännu har svårt att sjunka in på sina håll.  Det kallas ännu så länge 'utmaningar' när skolor och samhällsservice plötsligt skall ta in mängder av människor som man inte räknat med alldeles nyss.

Jag tycker man skall vara försiktig med ordet 'krig'. Det låter USAmerikanskt, där man ägnar sig åt krig mot allt möjligt. Men oroligheter och bekymmer kan inte uteslutas. Det smäller en del bomber i Sverige idag. Det har det ju gjort förut också (tänk på den berömde 'sabbatssabotören' på 1940-talet, och rena terrordåd som attacken mot Norrskensflamman 1940) men nu verkar fenomenet mer spritt och återkommande. Dock verkar dagens sprängningar mer ha med kriminalitet och ligism att göra än med politiska eller religiösa synpunkter. Några entusiaster tänker kanske att här kan utvecklas grunden till en revolutionär folkarmé, men det tvivlar jag starkt på. Mångkulturen har blivit ett hinder för politiken. (Att släkter eller klaner i invandrarområden kan ge sig in i politiken och manstarkt rösta enligt ledarens order har inte med normal politik att göra, snarare med korruption. Någon sprängning i Malmö kan ha varit mot usel bostadspolitik, men jag har inte sett det bekräftat.)

Jag tvivlar också på att de liberaler som hyllar fri invandring, liksom de religiösa sektledarna, har så särskilt stor respekt för demokrati. Hur förenar man liberalens extrema 'individ' eller sektens gudstroende med det tvång som faktiskt finns i ett fungerande demokratiskt system. Demokratin blir ett allt tunnare skal över ett ruttnande parasitärt inre. Vem kommer att ställa upp till dess försvar när/om hela bygget går över styr? Kanske ingen. Och i den processen spelar mångkulturen i sina avarter en otrevlig roll. - Och nej, jag anser inte att exempelvis syriska islamister som gjort sig omöjliga i hemlandet skall få asyl i Sverige. De lär inte sluta med att vara intoleranta extremister bara för att Sverige tar emot dem. Förmodligen lär de förakta och hata oss (det är ju inte svenska staten, utan Allah som ger dem socialhjälp har vi fått veta!), och utdela tjuvnyp så fort de får tillfälle till det.

Statistik

Jag tvivlar på att presentation av siffror alltid är övertygande. De är övertygande om de sammanfaller med andra erfarenheter, annars ser det mest ut som 'statistik' som kan vridas hit och dit. (Jag minns en figur som för ett tag sedan med statistik 'bevisade' att det inte finns någon bostadsbrist i Stockholm.) Därför är jag tveksam till att det just är 'siffror' man skall prata med sverigedemokrater om, även om en auktoritet som Jan Guillou hävdar det.

Den här bilden som handlar om asylsökande har jag klippt från Eurostat, finns här.Notera att det finns en tidsaxel längst ned och man kan titta hur mängden asylsökande varit till olika länder tillbaka till 2008. Följer man den axel år för år ser man att Sverige varit i topplaget vad det gäller att ta emot folk.

Om man tror att Sverige är ett stort och i stort sett tomt land, och att invandrare, flyktingar och andra kommer att bosätta sig i de tomma skogarna och försörja sig själva är problemet inte så stort. Men om vi talar om kraftiga inflöden i  tätorter med brist på arbete, bostäder, skolor, social service etc. blir  bilden annorlunda.  Då kraschar den dagliga erfarenheten mot statistiken. Och det är farligt.

Hen var förvånad

Talade idag med en tvättäkta proletär (Metall) som utan anmaning nämnde hur många tiggare hen passerat på morgonen. Dessutom nämnde hen att alla som hen pratat med nyligen uttryckt bekymmer över invandringen. (Jag tänkte inte på att be om en precisering, men jag misstänker att tiggarna ingår i samlingsbegreppet 'invandrare' här.) Hen var förvånad över att detta problem tas upp bland 'vanligt folk', men inte bland politikerna.

Jo, jag såg också ett antal bylten utmed väggarna (sovplatser, tiggeristationer) när jag gick från tunnelbanan över Sergels torg och ner mot Hamngatan. Man skulle kunna tro att området håller på att förvandlas till ett läger för uteliggare. Kan inte dessa människor inhysas i Rosenbad eller andra ställen där de kommer närmare beslutande politiker?

Vem vågar kritisera?

Hur många i svensk vänster vågar kritisera så här (det krävs tydligen en veteran inom norsk vänster till det!)?

Dåliga ställen att placera folk

Jag hittade en del intressanta hårddata om invandring på den här bloggen. Det är ett inlägg av forskaren Charlotta Mellander som har försökt lista ut var i landet invandrarna/flyktingarna hamnar, och hur kommunerna där de hamnar ser ut socialt.

Här är en karta som visar vilka kommuner som tog emot flest flyktingar 2013 i förhållande till den egna folkmängden - ju rödare desto mer inflyttare:

Man ser ju ett mönster direkt: glesbygder, områden som kännetecknas av avindustrialisering ('rostsverige') och avfolkning under lång tid får, i förhållande till sin storlek, ta en större del av inflyttningarna än välmående storstadsområden.

Mellander skriver att kommuner som hade hög andel flyktingar i förhållande till den egna befolkningen 2013 redan 2012 kännetecknades av mycket högre arbetslöshet, högre ohälsotal, lägre andel högutbildade, lägre lönenivåer och negativ befolkningstillväxt.  Dessutom hade dessa kommuner redan tidigare mycket högre arbetslöshet bland utrikesfödda än bland individer födda i Sverige.

Hon påpekar: 

Att som flykting placeras i kommuner med högre arbetslöshet, negativ nettomigration och högre ohälsotal kommer med all säkerhet påverka de framtida förutsättningarna för integration bland de flyktingar som kommit hit.

Man kanske kan gissa att desperata kommunpolitiker ser kortsiktiga vinster att ta in folk, alternativt att de inte har makt att sätta stopp när 'storsamhället' vill ha in en flyktingförläggning till. Men hela processen är politisk dynamit. Börjar den sociala servicen vackla på allvar i områden som redan känner sig (med rätta) förbisedda kan det smälla väldigt högt och otrevligt.

Det finns en annan intressant artikel av Mellander som jag tänkt kommentera (rör utflyttningen av ungdomar från de flesta svenska kommuner), men det kanske jag kan återkomma till. Verkar som många ungdomar röstar med fötterna mot parollen 'hela Sverige skall leva'. Har själv aldrig trott på den.

Varför skapa särgrupper bland invandrare?

Ju hårdare tider det blir ju mer kommer överheten att satsa på att av invandrarna skapa särgrupper. Det är det traditionella sättet att hindra underklassen - och det är ju till underklassen de flesta invandrare hör - att organisera sig.

Detta är ett citat från en gammal intervju med Jan Myrdal som nu åter kommit upp till ytan. Nu är den återpublicerad, med ett färskt förord, på Jan Myrdalsällskapets hemsida. Tankeväckande - läs den!

Bilden har inget med inlägget härovan att göra, men den är ju rolig i alla fall.

Tankar mot rötmånadens slut

Tja, kanske 'nya arbetarpartiets' politik blir lite roligare med röd näsa?

Rötmånaden ansågs vara från 23 juli till 23 augusti, och är nu med andra ord på väg att avslutas för detta år. Somliga tycker dock att det luktar illa ändå, rent av att det luktar skit: Åsa Linderborg skriver i Aftonlövet om en valrörelse som luktar skit. Några utdrag:

Socialdemokraterna kommer att vinna valet med katastrofalt låga siffror. Regeringsbildningen blir en rysare, men en rysare är också Socialdemokratin i sig själv. Presskonferensen i torsdag var en sorgligt tafflig föreställning, där Löfven försökte återta initiativet genom att skrämma bort sina egna.

En vänstervåg sveper över landet och Stefan Löfven ”sträcker ut en hand” till de borgerliga. Vänsterpartiet nämndes knappt, för dem vill man helst inte ha med att göra.

Socialdemokraternas kärnväljare, det vill säga LO-kollektivet, ser helst ett samarbete med V. De här skiter Löfven i, för han gör samma misstag som Mona Sahlin – han tar arbetarklassen för given. Inte skulle väl de svika mig, jag har ju varit deras fackordförande!

I stället för att bygga allianser för en radikal vänsterpolitik - vilket är enda sättet att stoppa SD - söker han samförstånd med spillrorna av högerregeringen. Med Centerpartiet, som är riksdagens mest antifackliga parti. Med Folkpartiet, som också vill ändra turordningsreglerna. Med Kd (får man anta), vars värdekonservatism tävlar med SD:s.

Det finns ju en möjlighet för Löfven & Co. att upprepa Sahlins bravad: att förvandla en säker valseger till ett nederlag genom att vara maximalt tafflig. För partiledningen är det inget problem, den har sitt på det torra med löner och bonusar. Inga falluckor kommer att öppnas under den av arga medlemmar. (Här är en annan Linderborgare, om "politikens jag-sägare". Den säger en del om dagens politiker på högre nivå.)

Redan inför förra valrörelsen var Jan & Jan (Guillou & Myrdal) ute och funderade över att socialdemokraterna inte tog tag i de stora opinioner som finns för att bevara välfärdssamhället. Och själv har jag frågat varför socialdemokraterna inte använder de opinionssiffror som bland annat SOM-institutet har tagit fram för att skapa en vass och vinnande politik. Fast det vore ju mer rimligt att den frågan ställs högt och skarpt inom partiet - men det sker ju inte. I alla fall har jag inte hört något i den vägen sedan Lena Sommestad intrigerades bort.

Den här roliga bilden kan ju illustrera allt möjligt, där fantastiska uträkningar visar hur man når fram till ett lysande resultat ... under förutsättning att ett underverk hjälper till. Låt oss fortsätta denna 'sista-dagen-av-rötmånaden-fundering' med ett ämne som får en del människor att tappa sans & balans. Och för att uppnå rätt avskräckande effekt lägger jag upp en länk till bloggen ...

... och då blir det kanske inte så många läsare kvar på den här bloggen. Invandring och mörkläggning drivs av Karl-Olov Arnstberg, pensionerad professor i etnologi vid Stockholms universitet, samt socionomen och journalisten Gunnar Sandelin. För de verkar ses som pestsmittade efter att ha kritiserat just invandringspolitiken. Det får man inte göra. De har jagats ut i marginalen.

Just det, stort tabu. Särskilt om man tycker sig vara vänster. Under sommaren har det utbrutit några debatter (kanske kan kalla dem rötmånadsdebatter) när ett par personer med aktningsvärd ålder inom vänstern har försökt ta upp frågan om invandringen, dess kostnader och problem. Diskussioner har förekommit hos Knut Lindelöf och Stefan Lindgren. Gensvaret har inte alltid varit positivt. Om man ens kan tala om diskussion - jag har fått en känsla av att en del personer bara mal på utan att lyssna och tänka. De är som vänster-motsvarigheter till knasbollarna som kommenterar på Avpixlat.

Vad har 'den roliga bilden' att göra med det här resonemanget? - Förslagsvis att den visar på folk som tycker det är bra med stor invandring/flyktingmottagning, och att slutresultatet kommer att bli bra, trots att man inte kan visa varför så kommer att ske. Förra århundradet vandrade invandrarna till arbetsplatserna. Var kommer det här århundradets invandrare att ta vägen?

Nu känns redan vassare höstvindar. Kanske de blåser undan rötmånadsångorna och vi kan få en vettigare diskussion. Eller åtminstone en diskussion där folk kan lyssna på varandra. Jag vill gärna kunna framföra synpunkten att vi bör ha kontroll över vad det är för folk som kommer in utan att därför bli skälld för 'vidrig', som hände i en av dessa debatter. - Om flertalet läsare av denna blogg har annan åsikt lägger jag med glädje ned den!

Hur man blir ovän med de flesta

Jag bläddrar i en antologi med uppsatser om kommunalpolitik i Stockholm efter Andra världskriget. Där citeras, på tal om utbyggnaden av daghem, en intervju med dåvarande folkpartistiska finansborgarrådet P-O Hansson. Enligt Dagens Nyheter kunde Hanssons åsikter sammanfattas som följande: "Låt fruarna stanna hemma. Utländsk arbetskraft blir billigare."

Detta var 1969 det. Somliga blev upprörda. Hansson hade inte hängt med sin tid helt enkelt.

Här har vi flera intressanta saker att fundera på:

Folkhemsnostalgikerna. Jag uppfattar sådana som människor som ser femtio-sextiotalen som guldåldern. Det var den stora hemmafru-epoken (även om en massa tanter i själva verket jobbade utanför hemmet utan att det officiellt märktes så mycket). Men kan dagens folkhemsnostalgiker tänka sig att återuppliva hemmafrun och ersätta kvinnor i arbetslivet med utlänningar, även om de senare skulle vara billigare? Jag uppfattar nostalgikerna som i stort sett invandrarfientliga, så det kan bli svårt att få ekvationen att gå ihop.

Folkpartiets dödslängtan. Här lyckades en ledande folkpartist stöta sig med många pigga fruntimmer som gärna jobbade utanför hemmet under ordentliga reglerade förhållanden (eller känner sig jagade att göra det eftersom levnadskostnaderna börjar göra det svårt att hålla igång ett flerpersonshushåll på bara en lön). Ungdomsförbundet ville att Hansson avgick. Den liberala pressen i form av Expressen var arg.

Men det var ju också så att FP var ett stort arbetarparti under några årtionden, men i frågan om tjänstepension i slutet av femtiotalet gick man emot Allmänna Tjänstepensionen ATP och lyckades därmed stöta bort många av sina arbetarväljare. Och i mitten av sextiotalet kom ateister och sexliberaler och när de varit i farten ett tag så tröttnade många av partiets religiöst sinnade anhängare. Därmed var stora delar av partiets väljarbaser underminerade, och man förvandlades så småningom från ett rätt hyggligt socialliberalt parti till vad det är nu. En ganska otrevlig opportunistisk vingel-pelle inbegripen i ett långdraget plågsamt politiskt självmord, genomfört genom ivrigt trampande på anhängarnas känsligaste tår.

Man kan jämföra med det krympande Bondeförbundet/Centerpartiet: det partiet har backat inte bara på grund av egna politiska fel utan för att den ursprungliga väljarbasen - småbrukare och annat småfolk på svenska landsbygden - rensats bort av teknisk utveckling och ekonomiska konjunkturer. Jag tvivlar på att Annie Lööf och resten av ledarna i C vet vad som är fram- och baksidan på en gödselstack!

Jag letade på nätet efter en FP-valaffisch som jag minns från för länge sedan, föreställande en yngre qvinnsperson som längtande tittar ut genom ett fönster. Detta a propå hemmakvinnor som längtar ut i det stora livet. Hittade den inte, men däremot några andra.

Det är bra att tänka själv och stå för sin åsikt - men det behöver ju inte betyda att jag har rätt och alla de andra har fel! Och, filosofiskt och realistiskt sett: finns verkligen något sådant som en helt egen åsikt?

Och boken? Jo, den heter Stockholm blir välfärdsstad. Kommunalpolitik i huvudstaden efter 1945. Stället jag citerar finns på sid. 131

En kul (?) FP-affisch. Vet inte året men antar att det bör vara rätt tidigt trettiotal, innan man uppfattade snarliknande och rätt otäcka paroller från ett sydligt grannland: Ein Volk, ein Führer.

Spridda funderingar en onsdagsförmiddag

Just när den där generationen verkligen skulle behövas håller den på att gå ur tiden ... jag tänker på hur man gör när det är knappt med tillgångar och man verkligen måste vara sparsam. Min mor som levde under större delen av 1900-talet och dog för nio år sedan tillhörde nog den sista generation som inte kastade bort en skjorta med sliten krage, utan sprättade loss och vände kragen och sydde fast den igen. Och så fick skjortan ett nytt liv. Hon hann med att göra några semesterresor till utrikes ort, vilket var stort för henne. En gång reste hon till Malta. Låset på resväskan gick sönder. Men någon på hotellet fick syn på det där och ordnade en provisorisk lagning som jag tror sedan höll i all evighet. Det var en anda som hon tyckte om och kände igen: inte bara slänga bort, utan reparera och använda så länge det går.

Generationen som lärde sig sparsamhet under de magra åren går ur tiden, kvar finns en omöjlig samling av människor som präglats av "rekordåren" och inte fattar att detta kan ta slut - att det håller på att ta slut, att tillväxt i all evighet är praktiskt omöjlig även om det är möjligt i teoretisk matematik. Eller är det sparsamma invandrare och framtidens barn man får se som framtidens hopp snarare än bortskämda medelålders och äldre? Min mor uppskattade de inrättningar som invandrare startar här i Sverige och där man kan få skor, väskor, kläder och annat lagade, i stället för att bara kasta bort och köpa nytt.

Är inte ekorrar också sparsamma?

En annan sak jag sett omnämnas på några ställen på senaste tiden (men glömt notera länkarna) är spekulationer om vad Kina tänker göra framöver. USA-knäppisarna och deras stövelslickare här hemma torde köra med att det finns ett "hot" från Kina, men vad är det då man gör för antaganden? Är det möjligen att Kinas ledare tänker ta USA:s plats som världsbuse? Alltså att det finns en utstakad väg som varje mäktig stat på uppgång måste följa, att kinesiska militärbaser och krigsföretag kommer att sprida sig som en pest över världen?

Alternativet är att kineserna inte gör det. Man gnetar vidare på sitt samhällsbygge, gör de utrikesaffärer som behövs, men tar inte över rollen som aggressiv supermakt. Man kommer inte att behandla världens befolkning som en samling kriminella som ständigt måste övervakas (principen om icke-inblandning i andra länders angelägenheter). Det räcker med att vara supermakt ändå, och låta USA sjunka ner i sin egen dypöl. En klyftig kines som studerar hur det militärindustriella komplexet i USA tillåts köra landet käpprakt åt helsicke måste ju dra slutsatsen att "nä, vi ska nog försöka göra de här sakerna på ett annat sätt". Det verkliga hotet här är nog att den som har en hammare ser alla problem som en spik, vilket betyder att USA som har en förvuxen krigsmakt ser alla problem som något som kräver militära aktioner. Ett USA på väg att kraschlanda är farligt.

Make mys, not war!

En sista fundering: den gamla sanningen att det är lättare att börja krig än att avsluta det ser vi åter i norra Afrika. Vad hände i Libyen? Det var en diktator som ibland var mot och ibland med "oss", men sedan var det en motståndsrörelse som vissa västmakter satsade stenhårt på men som i stor utsträckning visat sig vara en mediaploj. Det har gått dåligt för den trots politiskt stöd utifrån, trots att den fått NATO:s flygvapen som sitt eget flygvapen, trots allt större insats av marksoldater från NATO. Det man varit bra på har varit propaganda, och det borde vara en läxa, för det här är inte första gången som konstiga påståenden poppat upp i början av en konflikt men sedan visat sig vara osanna - men då har krisen rasat iväg så att de tidigare lögnerna är bortglömda. Nu kan det här kriget hålla på väldigt länge, och det libyska folket kommer att vara de som får betala priset för propagandamakarnas påthitt. Det spelar ingen roll vilken sida som vinner, folket kommer att förlora. Kriget får sin egen logik och målen kommer att skifta, bara dödandet fortsätter - är inte detta en logik vi känner igen från andra håll, som Irak och Afghanistan?

Den som vill läsa mera inlägg med kritik av libyenpolitiken bör ta en titt på ett par av mina bloggkollegor som skrivit en hel del, så växla förslagsvis över till Kerstin på Motvallsbloggen, eller till Björn på Third World. De skriver en massa annat intressant också, så det är bara att läsa på!

Sitter någon på berget för att se tigrarna slåss?

Är detta framtiden? De stålhårda bataljonerna (det var visst Revolutionära Fronten ovan) marscherar fram längs gatorna i raka led. Jag hade med den här bilden, och några andra av intresse i sammanhanget, i ett blogginlägg för några år sedan. Tyckte jag fick ihop mina synpunkter rätt bra då, och det kom bra kommentarer också.

Tyvärr är ämnet fortfarande aktuellt. Frågan är: om och hur organiseras försvar mot otyg som skytten i Malmö (när man kan betvivla att polisen inte fungerar som den skall)? Och vad skall det leda fram till? Jag refererade igår till bloggkollegan Röda Verb som är inne på den linjen. RV befinner sig rätt nära det drabbade området. Idag hittade jag en intressant parallell: Kerstin på Motvallsbloggen har många tänkvärda reflexioner både om dagens läge och den liknande situationen i början på 1990-talet. Bland annat detta:

1993 bildades AFA, antifascistisk front. Invandrargäng började också organisera motstånd mot skinnnskallarna och deras attacker och började ge igen med samma mynt. Det dröjde inte så länge förrän skinnskallarna började låta håret växa då de började bli rädda att få stryk när de var ute på stan. I DN och de andra av våra stora media beskrevs AFA, antifascisterna som de kallades, som hemska våldsverkare. De var ju vänsterinriktade. Men de fick i  huvudsak stopp på de här attackerna mot invandrare och flyktingar, det som beskrivits som ”pojkstreck” av polisen och i media och som man inte vidtog några allvarligt menade insatser för att stoppa.

Det fungerade alltså i viss mån, men ibland har det blivit dödliga uppgörelser och kanske helt ovidkommande personer har råkat komma i vägen när olika grupper brakat samman. Man får dessutom intrycket av att politiken kommit i bakgrunden och det blivit mer av drängslagsmål vartefter tiden gick.

Mördare brukar inte gilla att bli observerade under tjänsteutövning. Man får anta att om grupper av oroade personer finns ute på gatorna kan det få avskräckande verkan på skytten. Med tanke på vad han (man får anta att det är en han) håller på med får han ta risken att bli inte bara observerad, utan kanske också fasttagen och (ihjäl)slagen av någon sorts självförsvarsgrupp. Ur den synpunkten är sådana grupper bra.

"Grannsamverkan mot våldsmän" - snart kanske lika populärt som "grannsamverkan mot inbrott"? Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Men det finns några steg till i tankekedjan som inte bör glömmas bort. Kerstin var i sitt inlägg inne på massmedias roll, men antydde lite om samhällsutvecklingen i stort, nämligen att det var slut på industrialiseringen av Sverige för tjugo år sedan. Det blev en djup kris. En marxist skulle peka på hur en allt sämre fungerande ekonomisk bas slår igenom i den politiska diskussionen i samhällets överbyggnad, och att detta bland annat medför att en massa väldigt otrevliga ideer med ens anses legitima att föra fram även i "respektabla" media. Och när vi kommer i det läget så drar de med sig otrevliga handlingar: Lasermannen, ligister som försöker bränna flyktingförläggningar, etc. Opportunistiska mediepersoner följde med i och underblåste den här utvecklingen genom att ta över en del argument från de som inte gillar utlänningar.

Ett flertal kollegor i bloggvärlden har påpekat att det bästa sättet att ta hand om den nya vågen av rasister är att bekämpa den kapitalistiska regim som är grunden till missförhållandena. Det är när läget ser hopplöst ut för många som vi får förortskravaller, rasistgäng och liknande. Med andra ord heter lösningen enhet och  klasskamp. Är det "invandrarna", eller stenrika inhemska kapitalister, som fått västvärldens ekonomier att gå i botten och utlösa grymma "sparpaket" som drabbar de fattigaste värst? (Säg ordet "klasskamp" till Sahlin eller Ohly: de kommer förmodligen att skrika usch och fy och lägga benen på ryggen - man kan inte lite på att de skall göra något vettigt.)

Då är frågan om det skall vara någon sorts klassorganisationer som skall försöka hålla rent på gatorna. Lenin skulle ha gillat idén. Och vilken roll skall grupper av AFA:s typ kunna spela utan att det hela går överstyr? Kommer de här grupperna att fortsätta verka även efter att skytten förhoppningsvis är bortplockad på något sätt, och för vilka mål? De kan ju glida iväg åt håll som inte är så bra, eller mot väldigt positiva insatser, beroende av vilka människor som dominerar dem.

Jag ser en risk här, mitt i det positiva att människor sluter sig samman. Man kan komma till en situation som jag tror kineserna jämför med att "sitta på berget medan tigrarna slåss". Man sätter sig vid sidan medan två av ens fiender slåss, och så kammar man hem vinsten när de själva inte orkar längre. I den situation som råder i Malmö skulle det i princip innebära att försvarsgrupper kämpar inte bara med lokala rasistgäng av våldsam typ, utan också med polisen (förmodligen rätt rasistisk den också), och detta medan sverigedemokrater, vellingemoderater och liknande figurer passiva kan sitta vid sidan av och så småningom försöka kamma hem de politiska vinsterna åt sig själva och sina uppdragsgivare utan att behöva riskera sitt eget skinn. "Titta på alla dom där som är ute och slåss, vi är minsann inte såna, vi vill bara ordning och reda på gatorna, och mer poliser som håller efter alla busar ..." Kanske det redan sitter smarta partistrateger och tänker åt det hållet?

Arbetstid, robotar och invandring

Nu har Birger Schlaug skrivit ett nytt tankeväckande inlägg om den hysteriska jobbkampanjen. Vi minns centerledaren Olofssons utbrott om att folk skulle arbeta som bävrar. Nu var det visst fru Sahlin som hävt ur sig något om "jobb jobb jobb" på SAP-kongressen, och desperat försvarat fyrtiotimmarsveckan. (Jag höll på att skriva fel här: fyrtiotimmarsdagen! Så illa är det inte. Men hade tolvtimmarsdagen funnits kvar kan vi lita på att Sahlin hade kämpat sig blodig för att den skulle behållas!) Jag minns faktiskt att Ronald Reagan sade något liknande på sin tid, fast då lät det "jobs jobs jobs". En del av mina läsare kanske också minns vad Ronald var för figur - knappast en vän till den organiserade arbetaren (om denne inte var polack).

Schlaugen brukar påpeka hur ny teknik, robotar, datorer och annat höjder produktiviteten och sänker behovet av att folk skall häcka större delen av sin vakna tid på en arbetsplats. Jag tänkte utvidga resonemanget ytterligare något snäpp och komma in på ett annat känsligt område: invandringen.

Vi har några saker att ta hänsyn till: dels att de gamla industrijobben antingen rationaliseras bort helt, finns kvar i landet men rationaliseras så att fabrikerna i stort sett står tomma, eller att tillverkningen försvinner till något utland. Dels att även många arbeten på tjänstemannasidan är av den sorten att de kan utlokaliseras till något billigare ställe. På industrierna har man hunnit långt i den här processen, men på den stora tjänstemannasidan har det inte gått så långt - ännu. TCO har dock varnat för en sådan utveckling.

Och så har vi från andra sidan invandrare som letar efter jobb respektive folk som helt enkelt är på flykt undan krig och elände. Argumenten för arbetsinvandring är bland annat att det behövs arbetskraft och att befolkningen i Europa åldras, riskarerar att krympa, och att det därmed inte går att upprätthålla välfärden. Hade Europas demografiska situation idag hängt ihop med en industriell expansion i stil med hur det var ungefär 1945-1970 hade argumenten varit rimliga, men nu tycker jag läget ser annorlunda ut. Jag bara slänger ur mig en provokativ (?) fråga: skulle det kunna vara så att den tekniska utvecklingen gör att behovet av påfyllnad utifrån krymper, och att den på sikt skulle kunna medge minskad befolkning?

Det här saxade jag ur ett inlägg på Kildén & Åsmans blogg. Klicka på bilden så kommer du förhoppningsvis till deras originalpost.

Jag läste för många år sedan om ett exempel från England (det kanske var på femtiotalet) där man gjorde tidiga experiment med industrirobotar. England kunde ha tagit ledningen i det nya industriella språnget framåt, men eftersom man hade så gott om lågavlönade knegare som kunde göra samma jobb lönade det sig inte. Det fick bli japaner och andra som tog ledningen på den fronten några årtionden senare. Och England var finito som framtidsland.

En begagnad robot från ABB, bra på följande enligt beskrivningen:
Cleaning/Spraying
Cutting
Deburring
Die casting
Machine tending
Material handling
Pre-Machining
Press Automation
Press brake tending
Spot welding

Finns det inte en risk att detta upprepas i stor skala: billig arbetskraft flödar in, och den tillväxt i produktivkrafterna som vi skulle ha kunnat utnyttja avbryts och ersätts av hunsade rättslösa manuella jobb igen - kanske inte så produktiva men lönsamma för kapitalet? Vore det inte bra om den här saken tänktes igenom innan Europa sitter med ett näringsliv som inte behöver så mycket levande arbete för att fungera, medan de levande arbetarna slåss som galningar om de jobb som finns? Kapplöpningen mot botten är ju i full gång.

Jag antar att sådana saker som kortad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad samhällsservice och demokrati på alla samhällsnivåer måste in i diskussionen. Detta är ju saker som större delen av det politiska etablissemanget inte vill prata om för allt guld i Småland, men hur kommer man undan den diskussionen? Den tvingar sig ju ändå på oss. Då är det bättre att den förs i anständig ton, med faktaunderlag, och utan klagorop om "muslimer" eller vad som råkar vara ute just den veckan.

Rättvisepolitik eller barbari

Rättvisepolitik stoppar Åkesson skriver ledaren i Aftonlövet. Och det låter rimligt, med tanke på att det är något jag skrivit själv tidigare. Och inte bara jag - på vänstersidan är det rätt många som anser att en borgarpolitik som sätter orättvisa i högsätet inte är ett bra sätt att handskas med folk som ibland faktiskt har rätt att klaga! Och när det som skall vara vänster slutar att ha visioner för framtiden finns bara borgarpolitiken kvar, och den skall genomföras i ett samhälle där kriserna avlöser varandra och allt bara verkar falla samman!

En mindre lyckad sak som dyker upp då och då är att ta fram lyckade exempel på invandringspolitik i andra länder trots att exemplen kanske har skumma aspekter. Ta Aftonlövet igen, och påståendet att Canada har en lyckad invandringspolitik och inget invandrarfientligt parti. Annat är det med Europa!

Men det finns ju en viktig skillnad: i Europa är det gamla nationalstater, i Canada finns ingen sådan. De som skulle kunna bilda nationalstater på den Amerikanska kontinenten har utrotats, jagats bort, tryckts ned. Vem frågar Canadas urbefolkningar om de har lust att släppa in en kvarts miljon immigranter varje år? Om man instället för Canada säger Israel blir exemplet nästan övertydligt: ett invaderande gäng som utnämner sig själv till stat och sedan delar ut medborgarskap till meningsfränder från hela Jorden, allt medan urbefolkningen trycks bort med våldsamma medel.

I Europa finns ju urbefolkningarna kvar, och de har synpunkter som inte kan ignoreras. Ibland tar det väldigt otrevliga former. Högerextremister, populister, fascister tar upp de här sakerna, och de går borgerlighetens ärenden genom att hetsa inhemska och utländska arbetare mot varandra. Uppstår det getton och slumområden med stor kriminalitet är det givetvis ett plus ur rasisternas synpunkt, och kan man dessutom lägga till religiösa aspekter är det verkligen lyckat. En korkad och obskyr imam från någon källarmoské som säger något dumt är mer värt ur kryptorasisternas synpunkt än hundra muslimska ledare som uttrycker sig vettigt.

När politiska ledare från "den politiska mittfåran" uttrycker sig på ett sätt som andas anpassning till främlingsfientlighet är det förmodligen två saker som skett: dels försöker de parera de öppet främlingsfientliga grupperna, dels svarar de faktiskt mot synpunkter som finns hos väljarna i stort. Jag tror inte att svenska folket har lust att evakuera större delen av sitt land och låta sig trängas samman bland Härjedalens fjäll för att slippa anklagas för att vara fientliga mot utlänningar. Med andra ord - vi skall inte behandlas som palestinier. Men vi skall inte heller ge smygrasister något politiskt utrymme. Till det krävs just rättvisepolitik, inget annat! Alternativet till rättvisepolitik är inte ett etniskt rent och välmående Europa - alternativet är barbariet i en kraschande kapitalism!