Kravet på jämlikhet är ett krav på jämlikhet också i frihet. (sid. 19).
Eller vad sägs om detta:
Att ett nästan feodalt agrarland som Ryssland skulle gå i spetsen för en socialistisk revolution, var för den äldre marxismen en orimlig tanke, och väntan på stödet från en "världsrevolution" i de kapitalistiskt framskridna staterna därför naturlig. Stalins program för socialism i ett enda land kom från denna synpunkt som något nytt.
Om å andra sidan en snabb industrialisering skulle bli möjlig, allrahälst om den skulle innebära någon tillnärmelse till socialism, fanns knappast någon annan form än en centralistisk statssocialism. Utvecklingen i Sovjetunionen har naturligtvis spelat en ofantlig roll för idealbildningen i alla kommunistiska partier men förklarar inte helt, varför kommunisterna också i de västliga länderna bundit sig så hårt vid en rätlinjig och schematisk statssocialism. (sid. 12).
Det finns en linje mellan de här två, om man drar linjen via Marx' och Engels tidiga funderingar om möjligheten att skapa ett samhälle där individerna kunde utvecklas fritt. Men de västliga kommunistpartierna verkar inte ha haft de intellektuella resurserna att ta tag i de här frihetsfrågorna, vilket väl delvis berodde av att det största och viktigaste partiet - det sovjetiska - hade tyngre frågor av överlevnadsnatur att brottas med. Sovjet måste arbeta efter de egna förutsättningarna, men de västliga partierna kunde (kanske) ha slagit in på en annan väg.