Försäljning av omsorg
Hemtjänsten kallar den gamle "kund".
Till kunden säljer man vänlighet,
t.ex. hjälp att dra på byxorna à kronor.
Tvättning av ryggen lika med
en bit ost på Maxi.
Allt lukrativ rörelse.
Det finns många byxor och ryggar.
Liksom många ostar på hyllan.
Nästa steg: att Maxi tar över och säljer
en helhetslösning
- färdigpaketerad äldreomsorg.
Vart tog Folkhemmet vägen?
Ja, det var en bra fråga där på slutet. "Vart tog Folkhemmet vägen? Släng den i nyllet på alla, och i synnerhet på förnäma socialdemokrater, som kväker om att "driftformen spelar ingen roll" ... innan de skyndar iväg för att inhösta nya fräscha arvoden, löner, förmåner, bla bla bla.
Det finns ett sällskap, Ragnar Thoursies vänner.
 |
| Ragnar Thoursie. Notera bakgrunden, det är samma som vi ser på omslaget till Sånger från äldreomsorgen. Mor Signes lapptäcke. |
3 kommentarer:
Socialdemokrater är förmodligen de mest skyldiga, mer skyldiga än några bolag.
Den största drivkraften för kommersialisering av välfärden är olika offentliganställda chefer som ser bättre karriärer hägra i det privata näringslivet - kanske kan de till och med bli kapitalister själva, utan egna pengar.
Som du citerade i torsdags: "Snäll. Men allvarlig." Men också elak och humoristisk. I dikten Författaren ur Sånger från äldreomsorgen skriver Thoursie (om sig själv?):
Omgav sig i sina böcker
med ett hov av gestalter,
än kärleksfullt behandlade,
än elakt och ironiskt.
Jag minns ett litterärt samtal mellan Ragnar Thoursie och Bengt-Olov Albrektson på Stadsbiblioteket i Alingsås i oktober 2004 när Göran Greider gett ut Thoursies dikter samlade. Han läste upp sin 40-talsdikt Papegojan död ej ruttnar och skrattar, mer än sextio år efter dess tillkomst, så han gråter när han läser upp den. Dikten har formuleringar som "... en uppskattad saxofon i sångkören" och "Ensam, med bräcklig hälsa,".
Då, 2004, var han fortfarande ung och pigg, Thoursie. Nu, i Sånger ..., är han förvånad över kroppens åldrande och förbannad på visionens åldrande. Borde man inte på tjugohundranollnolltalet ha kommit längre än att det borras på andra sidan vilrummets vägg vid vilan. Besviken över att inte ha hunnit rätta till allt.
Lars Johansson
Tack Lars, även för intressanta hågkomster. När du påminner mig så kommer jag ihåg det där om "författaren". Jag undrade vad som egentligen avsågs - kritik eller självkritik.
Jaja, det är jobbigt att vara ung och ofta blir det inte mindre jobbigt att bli gammal och inte orka med längre. Men tycker man att livet inte räcker till har man väl åtminstone känslan av att det finns mer att göra, och då har man inte givit upp andligt. Alltid något.
Skicka en kommentar