FAST - det stora örat mot rymden

FAST är förkortning för the Five-hundred-meter Aperture Spherical radio Telescope , ett jättelikt radioteleskop som byggs i ett störningsfritt område (långt till tätorter med ljus, lite radiotrafik) i södra Kina. Om ett år skall anläggningen vara i drift och fungera som ett mycket känsligt 'öra' mot världsrymden.

Så här ser det ut. Fler bilder, och en film från bygget, finns på länken jag angett ovan.

En isolerad bergsby försvann när teleskopet byggdes i en naturlig fördjupning i bergen. Byborna påstår sig vara nöjda att få flytta till bättre boenden, hoppas det stämmer.

Det stora vita fältet består av 4450 liksidigt trekantiga paneler, var och en med en sida på elva meter. Byggets omkrets är 1600 meter. Inga små grejor alltså. Kineserna räknar med att det här skall vara ett ledande forskningsverktyg 20-30 år framåt i astronomin. Man kommer bland annat att kunna leta efter väte i avlägsna galaxer, leta efter molekyler som kan vara grunden till liv, se nytända solar, upptäcka svaga pulsarer - och kanske till och med höra möjliga signaler från avlägsna civilisationer. Jag såg någonstans nyligen att sådana signaler skulle kunna vara "ruiner" av avlägsna civilisationer som redan tagit livet av sig själva. Det låter väldigt spännande, tänk om det plötsligt hörs ett meddelande mitt i det vanliga rymdbruset:

Kära lyssnare, det här är sista meddelandet från planet XYZ123. Vi upphör med alla sändningar från och med midnatt då vår biosfär har havererat totalt på grund av våra egna missgrepp, och att allt liv här är nu omöjliggjort. Ha en trevlig kväll!

Angående pulsarer säger Chen Xuelei, specialist mörk materia och mörk energi:

“Pulsars are like space labs, in which scientists can study gravitational waves, curved space-time around black holes, and the interstellar medium,” Chen adds. “Many scientists believe that pulsar positioning could create a spacecraft navigation system, or be an auxiliary device to GPS instruments.”

Det där med GPS är intressant, tror jag såg häromdagen att kineserna tänker skapa ett eget GPS-nät för att bli oberoende av de opålitliga USAmerikanerna.

Hur som helst, detta är väldigt spännande. Forskarna verkar veta en del om vad de skall hitta med sitt känsliga öra mot rymden - men rätt vad det är kanske det kommer fram något helt oväntat och obegripligt!

***

På tal om Kina och rymden: Här tar jag och återanvänder och modifierar något en text som publicerades på denna blogg i urtiden, våren 2008:

Det är Mao till vänster i alla fall ...

Framlidne ordföranden Mao hade ibland intressanta synpunkter på tillvaron. Ibland var han ute i rymden också. Vid ett tillfälle 1956 sade han

A locality has its own over-all interest, a nation has another and the earth yet another. Right now I won't go into matters outside our planet, for the travel routes beyond the earth have not yet been opened. If human beings should be discovered on Mars or Venus, we would then discuss the matter of uniting with them and forming a united front. (Citat från talet 'Stengthen Party unity and carry forward Party traditions', Selected Works of Mao Tsetung sid. 316.)

1956 hade man inte ens skickat upp några satelliter (Sputnik kom 1957), men Mao tänkte tydligen framåt mot bemannade rymdfärder.

Vad skall man säga om bilden ovan? - Mao är från Kina och Nixon från Mars, kanske? Eller vad det nu är för konstig rymdvarelse som står där till höger i bilden. När jag var barn var marsianerna enligt sci-fi-böckerna röda myror utrustade med strålpistoler. Men Tricky Dick kanske har anlagt förklädnad?

Mao och ... en marsian?

Det är Mao till vänster i alla fall ...

Framlidne ordföranden Mao hade ibland intressanta synpunkter på tillvaron. Vid ett tillfälle 1956 sade han

A locality has its own over-all interest, a nation has another and the earth yet another. Right now I won't go into matters outside our planet, for the travel routes beyond the earth have not yet been opened. If human beings should be discovered on Mars or Venus, we would then discuss the matter of uniting with them and forming a united front.

Men tänk om han i själva verket träffade utomjordingar? 1956 hade man inte ens skickat upp några satelliter, men han tänkte tydligen framåt mot bemannade rymdfärder. Vad skall man säga om bilden ovan? - Mao är från Kina och Nixon från Mars, kanske? Eller vad det nu är för konstig rymdvarelse som står där till höger i bilden.

Tricky Dick trycker på

Här hälsar Richard Nixon på en man som fortfarande är aktuell: John McCain, nuvarande presidentkandidat för det republikanska partiet i USA. Nixon beordrade bombningar, McCain var flygare som utförde befallningarna. Fick de verkliga offren några kryckor?

Jag håller på att förflytta en hög med tidskrifter, feta häften från American Economic Association som jag ibland har läst, ibland inte. Numera tar jag ner intressanta AEA-artiklar från nätet i stället i stället för att vänta på papperstidningen från USA. Det spar tid, pengar, papper, transporter - och det bör vara intressant för den ekonomiskt sinnade! Innan jag kånkar iväg papperstidningarna bläddrar jag dock för att se om något av intresse förtjänar att läsas och kanske till och med omnämnas på denna blogg.

En artikel från höstnumret 2006 heter "How Richard Nixon Pressured Arthur Burns: Evidence from the Nixon Tapes" och är inte bara intressant ur ekonomisk-historisk synpunkt. En del slutsatser kan man dra för läget idag också. Huvudpersonerna är alltså:

Richard Nixon - vice-president på 1950-talet under Eisenhower, förlorade presidentvalet 1960 mot Kennedy men kom sedan tillbaka och blev president under Vietnamkriget. Efter diverse skumma manövrar avgick han från presidentposten. Han anklagades för fula tricks och fick spenamnet "Tricky Dick". Lite om det nämns i artikeln också.

Arthur Burns - nationalekonom och chef för Federal Reserve Bank 1970-1978 och republikan som Nixon.

Eftersom det finns bandinspelningar av vad som sades i Vita huset under Nixons år har en forskare vid namn Abrams undersökt om det är riktigt att Burns utsattes för, och gav efter för påtryckningar om att föra en viss penningpolitik. Och enligt vad Abrams tror sig ha fått fram så var det verkligen så. Burns gjorde saker som han säkert förstod var bättre för Nixons karriär än för USA:s ekonomi.

Men Burns själv var inget oskyldigt lamm. När en kris hotade 1960 hade Burns, enligt Nixon själv, rekommenderat följande:

by loosening up on credit and, where justifiable, by increasing spending for national security.

Med andra ord: om ekonomin går illa så ös ut billiga pengar till folk som vill låna, och mer pengar till militären. Det är ju samma sak som andra regimer i USA har genomfört senare. Och på sikt rejält ekonomiskt ohälsosamt och inflationsdrivande. När Nixon ställde upp för omval 1972 var ekonomin åter krasslig men ...

... a monetary stimulus helped to boost the economy in time for the 1972 election, helping to deliver Nixon’s landslide victory. However, the excessive aggregate demand stimulation prior to the election created serious problems for the economy that took nearly a decade to resolve.

Nixon fick alltså hjälp av Burns att ösa in pengar i USA:s ekonomi, vilket hjälpte Nixon att vinna en jordskredsseger. Pratet om för mycket pengar ute i ekonomin tyckte Nixon var "bullshit". Strömmen av pengar orsakade en efterfrågeinflation som det tog tio år att kämpa ner. Men det var väl ett pris som Tricky Dick var beredd att betala för att kunna fortsätta att vara president.

En maktdelningsteoretiker skulle nog hävda att det här visar att det är olämpligt att presidenten och riksbankschefen tillhör samma parti. En stark president kan pressa riksbankschefen till att vidtaga åtgärder som är mer inriktade på att gynna presidenten än en sund ekonomi för hela landet. Och då vet vi ju att när det närmar sig valtider är det mer populärt med låga räntor och gott om pengar än räntehöjningar och kreditrestriktioner. Nixon själv kallade Feds oberoende för "myt". Och inte har väl Greenspan på senare år varit särskilt oberoende, han brukar ju pekas ut som en av de ansvariga, tillsammans med den nuvarande regimen i Washington, för den senaste tidens kris när kreditbubblan fallit samman.

(Hela artikeln finns i Journal of Economic Perspectives—Volume 20, Number 4—Fall 2006—Pages 177–188. Jag har gjort några länkar till Wikipedia trots att jag egentligen inte gillar det. I mer akademiska sammanhang är det inte tillåtligt att använda Wikipedia.)