Räddade klanten oss från ett större krig?

På en del bloggar på senaste tiden (nu gör jag som jag gör ibland: skriver ur minnet och ger tusan i referenser) har jag sett påståenden som är ganska intressanta om man tänker på hotet om ytterligare krig i form av ett angrepp mot Irans icke existerande kärnvapen. Det handlar om Georgien och dess formidabla bakslag i angreppet mot Sydossetien. Några intressanta påståenden är som följer:

USA och Israel har bidragit till en kraftig georgisk upprustning. Mycket modern utrustning samt instruktörer har tillhandahållits.

USA vill använda Georgien som skydd för oljetransporterna från Kaspiska havet och som inkörsport mot Centralasien.

Israel vill styra bombflyg mot Iran från Georgien.


Men vad hände när Saakashvili bröt den olympiska freden och beordrade angrepp mot Sydossetien? Ryssarna svarade snabbt och beslutsamt och bankade sönder den georgiska armén på några dagar. Bara det var ett svårt bakslag för de georgiska ledarna och deras utländska uppbackare. Men det kom snart rapporter som antydde att saken var värre än så för dem. Den utrustning som ryssarna kunde erövra var inte kattskit direkt, en del förefaller ha varit den allra senaste tekniken, och den var ju mycket intresserant att studera. Och när ryssarna tittat på förarlösa spaningsplan, satellitnavigeringssystem, koder och annat, fanns det kanske en del man kunde skicka vidare till vänligt sinnade stater.

Hur påverkar detta ett eventuellt angrepp mot Iran? - Dels skulle Israel tappa sina framskjutna baser i Kaukasus och bli tvingat att göra längre inflygningar, dels kan det i det beslagtagna materialet ha funnits uppgifter som kan göra det lättare för iranskt eller syriskt luftförsvar att agera mot israeliska överflygningar. Slutsatsen kan vara att Saakashvilis klantiga äventyr kanske rörde till de israeliska planerna så att ett angrepp mot Iran inte blir möjligt - i alla fall inte just nu. Med tanke på det kaos som kunde följa av detta angrepp kanske man på sätt och vis får vara tacksam mot klanten i Tblisi. Hade han "suttit still i båten" kanske något mycket värre hade inträffat.

För USA:s planer att använda Georgien som en språngbräda in mot Centralasien kan man nog säga att de är eliminerade. Staterna i Centralasien stödjer inte Georgien.

En del tror att angreppet mot Sydossetien ingick i en överenskommelse för att stödja John McCains presidentkampanj eftersom det finns nära relationer mellan McCain, någon av hans rådgivare, och Saakashvili. I så fall var det verkligen sanslöst. Ett nytt exempel på hur republikanerna i USA rör till det för sig själva mer och mer. De lever ju verkligen upp till tumregeln att det är lättare att börja än att avsluta ett krig - och särskilt att få det avslut man själv önskar! Det kalla krigets värld försvann för ett par årtionden sedan. Möjligen tror gubben McCain att den kan återupplivas, men där tror han fel. Vi lever i en annan värld idag.

Just nu håller kriget i Afghanistan på att spilla över i Pakistan, förbindelserna mellan yttervärlden och NATO-styrkorna i Afghanistan har problem att fungera via Pakistan och införsel av tyngre varor blir i praktiken beroende av Rysslands välvilja. Den tänkta välvilliga korridoren i Kaukasus är avvecklad. Skulle den ryska välviljan ta slut vill det nog till att svenskarna och andra utlänningar i Afghanistan skyndar till närmaste flygfält och håller tummarna för att någon vill hämta ut dem! Fast de borde nog packa sig ut redan idag. Afghanerna behöver inte mer urskillningslösa bombningar, de behöver fred och återuppbyggnad. Kanske klanten i Tblisi på något sätt har bidragit till att utsikten till det också blivit större, men det är tyvärr tveksamt.

Onödiga stater och Shanghaigruppen

När Kosovo blev självständigt gjorde jag tummen ner. Det är ju en enhet som inte har stora chanser att bli självbärande, i alla fall inte vad det gäller lagliga verksamheter. Jag är inte mer postitiv vad det gäller Sydossetien och Abchazien. De blir inget annat än bihang till Ryssland. Nu spelar man från rysk sida ut självständighetskortet för att NATO genom sitt agerande i Kosovo gav dem möjlighet att göra det. NATO räckte lång näsa åt Ryssland och nu gör ryssarna samma sak. Resultatet är två nya onödiga stater med tveksam framtid. Rysk annektering hade varit rättframmare.

Shanghaigruppen (SCO - Shanghai Cooperation Organization) hör man inte om så ofta, men det är en gruppering som inte kan viftas bort utan vidare. Medlemmar är Kina, Ryssland, Kyrgyzstan, Kazakstan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Iran, Indien, Mongoliet och Pakistan är observatörer. Nu har man haft toppmöte i Dusjanbe, huvudstad i Tadzjikistan, och delar av omvärlden har väl förväntat sig att Rysslands energiska ingripande mot Georgien och erkännandet av Sydossetien och Abchazien skulle möta motstånd i gruppen. En svensk sammanfattning av vad som hände finns hos Ryska Posten, och sedan har jag slagit upp kinesiska Folkets Dagblad för att se om det fanns något där. Det fanns det, i form av ett uttalande från de sex ordinarie medlemmarna:

The leaders agreed that any attempt to solve problems by merely resorting to force could not work and would only hinder a comprehensive settlement of local conflicts, the declaration said.

A comprehensive solution to existing problems can be found only by taking into account the interests of all parties involved and including them all in the negotiation process rather than isolating any of them, said the declaration.

Any attempt to strengthen a country's own security at the expense of that of others is detrimental to maintaining global security and stability, it said.

On the issue of South Ossetia, the SCO members expressed their deep concerns over the tension triggered by the South Ossetia conflict, and called on relevant parties to solve existing problems peacefully through dialogue, strive for reconciliation and push for negotiations.

Avståndstagandet från våld som enda medel att lösa konflikter bör väl i det här läget i första hand ses som en varning till Georgien och de som backat upp det georgiska ledarskapet. Kritiken mot makter som försöker stärka sin egen säkerhet på andras bekostnad verkar avse USA:s försök att ta sig in i Kaukasus och centralasien. Det lyser igenom också i det här citatet:

On the issue related to the creation of a global anti-missile defense system, they stressed that the establishment of such a system will not help in maintaining a strategic balance, runs counter to international efforts towards arms control and nuclear non-proliferation, and is not conducive to enhancing trust among countries and regional stability.

Asia Times skriver:

If the struggle in the Caucasus was ever over oil and the North Atlantic Treaty Organization's (NATO's) agenda towards Central Asia, the United States suffered a colossal setback this week. Kazakhstan, the Caspian energy powerhouse and a key Central Asian player, has decided to stand shoulder-to-shoulder with Russia over the conflict with Georgia, and Russia's de facto control over two major Black Sea ports has been consolidated.

At a meeting in the Tajik capital Dushanbe on Thursday on the sidelines of the summit meeting of the Shanghai Cooperation Organization (SCO), Kazakh President Nurusultan Nazarbayev told Russian President Dmitry Medvedev that Moscow could count on Astana's support in the present crisis.

Även Irans president Ahmadinejad deltog i mötet i Dusjanbe och gjorde (enligt Ryska Posten) en svidande uppgörelse med USA:s bombningar av Afghanistan. Afghanistans president Hamid Karzai som deltog som hedersgäst vid mötet och har också protesterat mot hur landsmännen bombas i bitar. - USA har svårt att kontrollera sina underhuggare numera, det är tydligt. Har för mig att jag såg för några dagar sedan att Irak slutit ett oljeavtal med Kina, och det är väl inget som Washington skulle vilja se. Vem som långsiktigt tjänar på den georgiska konflikten framträder nog först - på lång sikt, men de tidiga försöken att ensidigt utropa Ryssland till en isolerad förlorare verkar inte helt trovärdiga. Det är nog bara folken i själva konfliktområdet man kan säga är förlorare redan från början.