För kalenderbitare och folk som är oerhört intresserad av lokalpolitiken i Västbengalen i Indien är det naturligtvis spännande att studera resultaten från de senaste kommunalvalen där. Siffrorna kom för någon dag sedan, och de visar att det regerande "marxistiska" partiet CPM och dess vänsterfront gått på storstryk efter årtionden vid makten. Vinnare i stor skala i jättestaden Kolkata och andra städer är i stället Trinamool Congress.
Om detta leder till någon förbättring för befolkningen är en annan fråga, men nästa år är det parlamentsval i delstaten och då kan den numera inte särskilt folkliga vänsterregeringen ryka all världens väg. Trinamoolkongressen har i alla fall tidigare signalerat att man är motståndare till att jaga bort bönder från deras mark för att ge plats för kinainspirerade industriprojekt som bönderna själva inte kommer att tjäna mycket på - en politik som CPM drivit hårt de senaste åren. CPM leder i dag tre indiska delstater - förutom Västbengalen är det Kerala och Tripura. Jag vet inte om de bedriver samma hejdlösa "marknadskommunism" i alla delstaterna. Gör de det så kommer nog CPM att bli historia ganska snart.
Om det varit så att någon spekulerade över att den stora tågkraschen i Västbengalen skulle skada Trinamoolkongressen och dess ledare (som råkar vara Indiens järnvägsminister) så har de uppenbarligen spekulerat fel. Varför de spekulerade fel kan man ju spekulera om. Både Trinamool och maoisterna verkar vilja peka ut CPM som misstänkt för urspårningen (material från maoisterna här och här) och kanske det har tagit bättre? Det är ju CPM som skulle kunna tjäna politiskt på kraschen (åtminstone om man inte själv avslöjas som den som fifflade med rälsen) medan varken Trinamool eller maoisterna har något intresse i att döda tågpassagerare i mängder.
Indiens centralregering har nu gett en federal polisenhet i uppdrag att utreda tågkraschen, i enlighet med en begäran från Trinamoolkongressen.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Visar inlägg med etikett Trinamool Congress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trinamool Congress. Visa alla inlägg
torsdag 3 juni 2010
söndag 30 maj 2010
Mer om tågkraschen i Västbengalen
Jag skrev igår om den svåra tågkraschen i Västbengalen och ägnade mig åt spekulationer. Möjligen kan jag ha tänkt åt rätt håll, men ännu är läget oklart och det finns olika förklaringar som figurerar.
De huvudanklagade, maoistpartiet CPI(maoist) och Folkkommittén mot polisövergrepp (PCAPA) i Västbengalen, har förnekat ansvar. Folkkommittén är en organisation som växt fram i de områden av Västbengalen där det bor stamfolk som plågas av våldsamma poliser. Poliserna skickas ut av delstatsregeringen som domineras av CPM, det "marxistiska" kommunistpartiet. CPM har alltid varit inspirerat från Kina, så numera är det råkapitalism och korruption som gäller, samt våld mot eventuella motståndare vare sig det är andra partier, stamfolk eller bönder.
PCPA och CPI(maoist) pekar ut CPM som möjlig ansvarig. Det är kommunalval snart i Västbengalen. Där ställer inte maoisterna upp, det gör däremot en svår politisk konkurrent till CPM som heter Trinamool Congress. (Deras hemsida här, uppgifter finns på engelska Wikipedia också.)
Det speciella är att Trinamool Congress finns representerat i centralregeringen i New Delhi och sköter järnvägsministeriet. Partiets ledare Mamata Banerjee är järnvägsminister. Och då skulle man kunna tänka sig att CPM, genom att arrangera en järnvägsolycka, dels skulle kunna hetsa mot maoisterna, dels hävda att Banerjee är oduglig som minister vilket skulle skada hennes parti i kommunalvalet. Två flugor i en smäll, således.
Banerjee har krävt att CBI, en sorts indiskt FBI, skall utreda kraschen. Hennes uttalanden är suddiga, men det verkar som om hon också gärna vill peka på CPM som misstänkt part.
Sedan finns ju möjligheten av en ren olycka också. Det har inte skett någon explosion, utan det är någon meter räls som förefaller ha varit borta och som orsakade den första urspårningen. Har någon mixtrat med spåret, eller har dåligt underhåll gjort att rälsbitar lossnat? Att påstådda affischer från PCAPA påstås ha hittats i närheten av katastrofplatsen bevisar ingenting - sådana kan fabriceras.
En artikel i en västbengalisk tidning har en annan historia. Det maoistiska partiet skapade lokalförsvarsenheter i djungelbyarna förra året och gav en del ungdomar utbildning i vapen och sabotage. Nu verkar det som om man håller på att förlora kontrollen över en del av dessa grupper. Det är svårt att hålla kontakt med dem eftersom mobiltelefoner inte kan användas och budskap måste överbringas muntligt. De här ungdomarna är analfabeter. Skrivna order fungerar alltså inte heller, och är man analfabet klarar man inte av att läsa en tidtabell som talar om när passagerartåget passerar. Hade "riktiga" maoister lett aktionerna hade de först kollat vilka tåg som förväntades passera och sedan beslutat vad man skulle göra.
Stämmer den här berättelsen så har maoistpartiet bidragit till skapande av vildhjärnor som kan driva iväg åt vilket håll som helst - bara det smäller så är det roligt. Arundhati Roy funderade över liknande fenomen i sitt stora reportage från maoisternas kärnområde: de politiskt skolade partikadrerna vet vad de gör, men vad händer när folk som är mindre upplysta och inte får ledning från partiet kommer med i kampen? Eller annorlunda uttryckt: folk kommer att fortsätta att kämpa mot sitt eländiga liv vare sig det finns maoistisk ledning eller inte. Indiens problem är inte upproriska maoister, det är att en stor del av befolkningen lever i svår fattigdom. Ur detta elände växer våld, och ibland fullkomligt missriktat våld.
Men, som sagt, vi vet ännu inte om det kommer fram ett pålitligt svar varför det där passagerartåget spårade ur och sedan manglades av ett godståg.
De huvudanklagade, maoistpartiet CPI(maoist) och Folkkommittén mot polisövergrepp (PCAPA) i Västbengalen, har förnekat ansvar. Folkkommittén är en organisation som växt fram i de områden av Västbengalen där det bor stamfolk som plågas av våldsamma poliser. Poliserna skickas ut av delstatsregeringen som domineras av CPM, det "marxistiska" kommunistpartiet. CPM har alltid varit inspirerat från Kina, så numera är det råkapitalism och korruption som gäller, samt våld mot eventuella motståndare vare sig det är andra partier, stamfolk eller bönder.
PCPA och CPI(maoist) pekar ut CPM som möjlig ansvarig. Det är kommunalval snart i Västbengalen. Där ställer inte maoisterna upp, det gör däremot en svår politisk konkurrent till CPM som heter Trinamool Congress. (Deras hemsida här, uppgifter finns på engelska Wikipedia också.)
Det speciella är att Trinamool Congress finns representerat i centralregeringen i New Delhi och sköter järnvägsministeriet. Partiets ledare Mamata Banerjee är järnvägsminister. Och då skulle man kunna tänka sig att CPM, genom att arrangera en järnvägsolycka, dels skulle kunna hetsa mot maoisterna, dels hävda att Banerjee är oduglig som minister vilket skulle skada hennes parti i kommunalvalet. Två flugor i en smäll, således.
Banerjee har krävt att CBI, en sorts indiskt FBI, skall utreda kraschen. Hennes uttalanden är suddiga, men det verkar som om hon också gärna vill peka på CPM som misstänkt part.
Sedan finns ju möjligheten av en ren olycka också. Det har inte skett någon explosion, utan det är någon meter räls som förefaller ha varit borta och som orsakade den första urspårningen. Har någon mixtrat med spåret, eller har dåligt underhåll gjort att rälsbitar lossnat? Att påstådda affischer från PCAPA påstås ha hittats i närheten av katastrofplatsen bevisar ingenting - sådana kan fabriceras.
En artikel i en västbengalisk tidning har en annan historia. Det maoistiska partiet skapade lokalförsvarsenheter i djungelbyarna förra året och gav en del ungdomar utbildning i vapen och sabotage. Nu verkar det som om man håller på att förlora kontrollen över en del av dessa grupper. Det är svårt att hålla kontakt med dem eftersom mobiltelefoner inte kan användas och budskap måste överbringas muntligt. De här ungdomarna är analfabeter. Skrivna order fungerar alltså inte heller, och är man analfabet klarar man inte av att läsa en tidtabell som talar om när passagerartåget passerar. Hade "riktiga" maoister lett aktionerna hade de först kollat vilka tåg som förväntades passera och sedan beslutat vad man skulle göra.
Stämmer den här berättelsen så har maoistpartiet bidragit till skapande av vildhjärnor som kan driva iväg åt vilket håll som helst - bara det smäller så är det roligt. Arundhati Roy funderade över liknande fenomen i sitt stora reportage från maoisternas kärnområde: de politiskt skolade partikadrerna vet vad de gör, men vad händer när folk som är mindre upplysta och inte får ledning från partiet kommer med i kampen? Eller annorlunda uttryckt: folk kommer att fortsätta att kämpa mot sitt eländiga liv vare sig det finns maoistisk ledning eller inte. Indiens problem är inte upproriska maoister, det är att en stor del av befolkningen lever i svår fattigdom. Ur detta elände växer våld, och ibland fullkomligt missriktat våld.
Men, som sagt, vi vet ännu inte om det kommer fram ett pålitligt svar varför det där passagerartåget spårade ur och sedan manglades av ett godståg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)