söndag 30 maj 2010

Mer om tågkraschen i Västbengalen

Jag skrev igår om den svåra tågkraschen i Västbengalen och ägnade mig åt spekulationer. Möjligen kan jag ha tänkt åt rätt håll, men ännu är läget oklart och det finns olika förklaringar som figurerar.

De huvudanklagade, maoistpartiet CPI(maoist) och Folkkommittén mot polisövergrepp (PCAPA) i Västbengalen, har förnekat ansvar. Folkkommittén är en organisation som växt fram i de områden av Västbengalen där det bor stamfolk som plågas av våldsamma poliser. Poliserna skickas ut av delstatsregeringen som domineras av CPM, det "marxistiska" kommunistpartiet. CPM har alltid varit inspirerat från Kina, så numera är det råkapitalism och korruption som gäller, samt våld mot eventuella motståndare vare sig det är andra partier, stamfolk eller bönder.

PCPA och CPI(maoist) pekar ut CPM som möjlig ansvarig. Det är kommunalval snart i Västbengalen. Där ställer inte maoisterna upp, det gör däremot en svår politisk konkurrent till CPM som heter Trinamool Congress. (Deras hemsida här, uppgifter finns på engelska Wikipedia också.)

Det speciella är att Trinamool Congress finns representerat i centralregeringen i New Delhi och sköter järnvägsministeriet. Partiets ledare Mamata Banerjee är järnvägsminister. Och då skulle man kunna tänka sig att CPM, genom att arrangera en järnvägsolycka, dels skulle kunna hetsa mot maoisterna, dels hävda att Banerjee är oduglig som minister vilket skulle skada hennes parti i kommunalvalet. Två flugor i en smäll, således.

Banerjee har krävt att CBI, en sorts indiskt FBI, skall utreda kraschen. Hennes uttalanden är suddiga, men det verkar som om hon också gärna vill peka på CPM som misstänkt part.

Sedan finns ju möjligheten av en ren olycka också. Det har inte skett någon explosion, utan det är någon meter räls som förefaller ha varit borta och som orsakade den första urspårningen. Har någon mixtrat med spåret, eller har dåligt underhåll gjort att rälsbitar lossnat? Att påstådda affischer från PCAPA påstås ha hittats i närheten av katastrofplatsen bevisar ingenting - sådana kan fabriceras.

En artikel i en västbengalisk tidning har en annan historia. Det maoistiska partiet skapade lokalförsvarsenheter i djungelbyarna förra året och gav en del ungdomar utbildning i vapen och sabotage. Nu verkar det som om man håller på att förlora kontrollen över en del av dessa grupper. Det är svårt att hålla kontakt med dem eftersom mobiltelefoner inte kan användas och budskap måste överbringas muntligt. De här ungdomarna är analfabeter. Skrivna order fungerar alltså inte heller, och är man analfabet klarar man inte av att läsa en tidtabell som talar om när passagerartåget passerar. Hade "riktiga" maoister lett aktionerna hade de först kollat vilka tåg som förväntades passera och sedan beslutat vad man skulle göra.

Stämmer den här berättelsen så har maoistpartiet bidragit till skapande av vildhjärnor som kan driva iväg åt vilket håll som helst - bara det smäller så är det roligt. Arundhati Roy funderade över liknande fenomen i sitt stora reportage från maoisternas kärnområde: de politiskt skolade partikadrerna vet vad de gör, men vad händer när folk som är mindre upplysta och inte får ledning från partiet kommer med i kampen? Eller annorlunda uttryckt: folk kommer att fortsätta att kämpa mot sitt eländiga liv vare sig det finns maoistisk ledning eller inte. Indiens problem är inte upproriska maoister, det är att en stor del av befolkningen lever i svår fattigdom. Ur detta elände växer våld, och ibland fullkomligt missriktat våld.

Men, som sagt, vi vet ännu inte om det kommer fram ett pålitligt svar varför det där passagerartåget spårade ur och sedan manglades av ett godståg.

4 kommentarer:

Martin sa...

Jag har tänkt på en enda sak när jag har läst denna nyhet. Tjackpundarna som släkte en tågbana i Stockholm i ett försök att sno koppar. Stål är inte värt de svenska pundarnas besvär. Men det kan vara annat i Indien, där kan kanske en bit räls räcka till en hel del.

Drar mig också till minnes ett pojkstreck i ungdomen där vi snodde en bit av ett övergivet industrispår. Vilket kanske utesluter min stöld teori då jag vet hur jävla tunga järnvägsspåren är.

Men spårbitarna kanske inte var försvunna utan låg vid sidan och å är min teori 0 och intet värt.

Hur det än ligger till med detta så är sanningen det viktiga att komma åt.

Björn Nilsson sa...

Det kan ha varit dåligt underhåll. Tydligen var det en skarvskena på någon meter som inte fanns på sin plats, men det finns inga bevis på sprängning.

"Vad är sanning" frågade Pontius Pilatus, och någon annan stans i samma skrift står att "sanningen skall göra er fria". Men då gäller det ju att hitta denna sanning, och det kan vara knepigt. Man får hoppas att "den hederlige snuten" får komma in och sköta utredningen utan att skumma politiker styr resultatet.

Martin sa...

Rädd att mina indiska vänner klargjort att någon hederlig polis eller tjänsteman inte finns i detta landet. De hävdade att de var tvungna att muta till och med brevbäraren för att vara säkra på att få all sin post.

Vanligt slarv och folk som skiter i att göra sitt jobb är inte heller helt otroligt. Men konspirationer är alltid mycket härligare att sätta tänderna i. :)

Förnekar gerillan ansvar så tror jag dem, iaf att de ledande inte hade någon aning om det. Det kan dock alltid finnas folk som är lite väl ivriga att visa initiativ. Det vet varje vänstermänniska som varit på antirasistiska demonstrationer.

Björn Nilsson sa...

Det låter knepigt. Men kan det inte finnas någon hederlig konstapel undangömd i en bortglömd by i utmarkerna av Karnataka?

De två mest tänkbara svaren på varför urspårningen skedde är 1. materielfel på räls eller tåg, samt 2. lokalbefolkning som på egen hand fifflat med rälsen.

Man kan utesluta att maoisterna skulle godkänna en så här slarvig operation. Att CPM skulle vara inblandat låter inte så troligt. Ett sådant konspirativt påhitt riskerar alltid att avslöjas, och då blir rekylen väldigt svår att hantera. CPM verkar ju ändå riskera att förlora de kommande kommunalvalen i Västbengalen tycker jag mig ha uppfattat.