Augustinus och den teoklassiska nationalekonomin via professor Smith

Uttrycket 'teoklassisk' är naturligtvis att betrakta som en förolämpning mot de personer som anser sig vara goda vetenskapspersoner som omfattar ... tja, den rätta neoklassiska läran inom nationalekonomin. Jag skrev om Augustinus för någon tid sedan och hotade med att eventuellt komma igen, och gör nu verklighet av hotet. Syftet är att peka på att det kan finnas en religiös bas för vad de klassiska nationalekonomerna kläckte ur sig.

I Bok VII, kapitel 30 av Augustinus' bok City of God fann jag mig föranledd att skriva 'den osynliga handen' som kommentar i marginalen. Själv skrev han bland annat om Gud:

He has in his hands the causes of all that exists; and all those causes are within his knowledge and at his disposition. ... He supplies seed and nourishment, whether dry or liquid, to all living creatures, distributing what is appropriate to the needs of each. He gives to the earth its stability and fertility; he lavishes its fruits upon animals and men.

Eftersom Gud inte syns direkt kan man säga att det är en osynlig hand som opererar och fixar allt till det bästa (ibland via konstiga omvägar som föranleder Augustinus till krystade bortförklaringar). Alla levande varelser får vad som är passande för dem. Gud kan ses som liberalernas eviga, oföränderliga och heliga 'marknad' som vet och kan allt och alltid 'har rätt', som inte kan påverkas men som kan påverka allt själv enligt sina outgrundliga men alltid rättvisa planer. Den som syndar mot 'marknadens' krav kan räkna med att förr eller senare få ett kännbart straff! Den sant troende tar ont och gott från marknaden med lugn och förtröstan och förväntar sig belöning i himmelriket för sin trohet.

Adam Smith använde uttrycket 'osynlig hand' ett par gånger, men han lär inte ha kommit på det själv utan hämtat det från sin föregångare som professor i moralfilosofi i Glasgow. Det var en som hette Ferguson. - Här följer det kända textcitatet från 1776 där Smith nämner en osynlig hand, i Wealth of Nations, Bok fyra, kap II:

But the annual revenue of every society is always precisely equal to the exchangeable value of the whole annual produce of its industry, or rather is precisely the same thing with that exchangeable value. As every individual, therefore, endeavours as much as he can both to employ his capital in the support of domestic industry, and so to direct that industry that its produce may be of the greatest value; every individual necessarily labours to render the annual revenue of the society as great as he can. He generally, indeed, neither intends to promote the public interest, nor knows how much he is promoting it. By preferring the support of domestic to that of foreign industry, he intends only his own security; and by directing that industry in such a manner as its produce may be of the greatest value, he intends only his own gain, and he is in this, as in many other cases, led by an invisible hand to promote an end which was no part of his intention. Nor is it always the worse for the society that it was no part of it. By pursuing his own interest he frequently promotes that of the society more effectually than when he really intends to promote it. I have never known much good done by those who affected to trade for the public good. It is an affectation, indeed, not very common among merchants, and very few words need be employed in dissuading them from it.

Och så tar vi det mindre kända textcitatet som kom åratal tidigare, nämligen 1759, i Smiths avhandling The Theory of Moral Sentiments. För det var ju professor i moralfilosofi i Glasgow han var, Adam Smith. Här ett citat från del IV, kapitel 1, och det religiösa tonläget (med 'Försynen' inblandad) är ännu tydligare:

The produce of the soil maintains at all times nearly that number of inhabitants which it is capable of maintaining. The rich only select from the heap what is most precious and agreeable. They consume little more than the poor, and in spite of their natural selfishness and rapacity, though they mean only their own conveniency, though the sole end which they propose from the labours of all the thousands whom they employ, be the gratification of their own vain and insatiable desires, they divide with the poor the produce of all their improvements. They are led by an invisible hand to make nearly the same distribution of the necessaries of life, which would have been made, had the earth been divided into equal portions among all its inhabitants, and thus without intending it, without knowing it, advance the interest of the society, and afford means to the multiplication of the species. When Providence divided the earth among a few lordly masters, it neither forgot nor abandoned those who seemed to have been left out in the partition. These last too enjoy their share of all that it produces. In what constitutes the real happiness of human life, they are in no respect inferior to those who would seem so much above them. In ease of body and peace of mind, all the different ranks of life are nearly upon a level, and the beggar, who suns himself by the side of the highway, possesses that security which kings are fighting for. 

Och så till slut ett lyssningstips. Katrin Kielos och Lars P. Syll får komma till tals om bland annat just Adam Smith, 'handen', och mänsklig moral.

Bak-blås

Den gode (?) Augustinus går från högt till lågt i De civitate dei. I Bok XIV, kapitel 24, diskuteras viljestyrning respektive instinktsstyrning vad det gäller hur människan fungerar. Somliga saker kan en människa normalt inte styra viljemässigt. Augustinus nämner dock folk som kan vifta på öronen efter behag, som kan svälja och spotta upp saker som de vill, som efter egen vilja kan falla i trans och bli okänsliga för smärta. Och så en märklig grupp till. Tror det är det här latinska stycket:

Nonnulli ab imo sine paedore ullo ita numerosos pro arbitrio sonitus edunt, ut ex illa etiam parte cantare uideantur.

På engelska blir det:

A number of people produce at will such musical sounds from their behind (without any stink) that they seem to be singing from that region.

Hm, ja, var det inte en engelsman för en del år sedan som kunde framföra 'Good save the Queen' genom rumpan? Men föregångare fanns alltså redan i antiken!

Ansvarslöst?

I bok XIII, kapitel 14 av De civitate dei skriver Augustinus:

Deus enim creauit hominem rectum, naturarum auctor, non utique uitiorum ... 

... vilket på engelska blir:

God created man aright, for God is the author of natures, though he is certainly not responsible for their defects.

Nu var Augustinus (levde 354-430) en av senantikens skarpaste tänkare och teologer, men det är frågan om han ändå nådde hela vägen i sina förklaringar. Och här skulle väl myndigheter som är ansvariga för konsumentskydd ha en del att säga. Om producenten är allsmäktig och allvetande (inklusive har kunskap om vad som kommer att hända med det producerade) hur kan denne då avsvära sig ansvar för vad som händer med produkten? En stoltillverkare som gör stolar som ramlar ihop om folk sätter sig på dem, och är fullt medveten om att detta kommer att ske på grund av produktdefekter, kan väl inte bara hävda att han inte har något ansvar? - Nej Augustinus, du får nog skärpa dina argument ytterligare!

Någon samtida bild av Augustinus finns inte (vad jag vet). Det här är en senare fantasiskapelse. Man kan ju tänka sig att den gamle teologen och filosofen här grubblar över problemet att en perfekt allvetande gud kan få till en skapelse som ur många synpunkter inte är perfekt!

Antik arbetsdelning och löpande band?

I sin Wealth of Nations öppnar Adam Smith framställningen genom att framhålla hur arbetets produktivitet ökas enormt genom att framställningsprocessen delas upp i småbitar. Hans exempel var tillverkning av knappnålar. I stället för att en person tillverkar nålen från början till slut sköter olika arbetare varje delmoment och dagsproduktionen ökar därmed starkt. Den enskilde arbetaren måste kunna bara just det arbetsmoment han utför vilket medför att det tar kort tid att lära sig vad just han gör. Omvänt så blir det en utarmning av arbete och sänkande av den breda yrkeskunskapen, och förmodligen sämre betalning än för en arbetare som kan hela processen. (Totalt är förmodligen ett antal snäva specialister billigare i drift än en totalkompetent person som kan hela arbetet från början till slut och vill ha betalt för den kunskapen. Och den större gruppen specialister producerar som sagt mer än den enskilde generalisten.)

Det här är inte Adam Smith på bilden nedan, det är ett fantasiporträtt av en av senantikens skarpaste tänkare: Biskopen Augustinus i staden Hippo (ligger i nutida Tunisien). Han levde 354-430 och är en av de verkligt stora kanonerna i dåtidens och även senare tiders kristendom - kanske främst för katolikerna.

Augustinus var synnerligen produktiv i olika ämnen. I hans bok om 'gudsstaden' (jag läser den engelska versionen, City of God), polemiserar han å det livligaste mot hedningarna och deras mångfald av gudar. Varje gud har sin lilla syssla att ta hand om vilket hånas sida upp och sida ned, men det är också här som Augustinus gör den intressanta jämförelsen med ...

... hantverkarna på Silvergatan, där ett litet silverstycke går genom många händer för att uppnå det slutgiltiga resultatet, fastän det skulle ha kunnat fullbordats av en enda kompetent yrkesman. Men detta tänktes vara det enda sättet att passa intresset för en större mängd hantverkare, genom att låta en varje individ skaffa sig skicklighet i en enskild del av yrket, vilket kunde göras så fort och lätt för att undanröja den långa och smärtsamma processen att få dem alla att behärska hela konsten.

Mitt eget försök till översättning från engelskan. Vet inte hur väl det passar med den latinska ursprungstexten. Stycket finns i alla fall i Bok VII, kap. 4 för den som vill kontrollera. Hur som helst, det här låter som arbetsdelning i kombination med någon sorts princip för löpandebandsarbete. Och det är ungefär 1300 år mellan Augustinus och Smith!

De vanligaste bilderna från löpandeband-tillverkning verkar komma från bilindustrin. Men jag hittade en där damer sitter i en läkemedelsindustri (insulin) och småpysslar vid ett litet löpande band.

Augustinus är intressant. Jag kanske återkommer till honom.