Bleknande bilder, teknikskifte

Hittade bilden här hemma, har inte tagit den själv, men antar att den togs på sextiotalet med en Kodak Instamatic

Som läsare Karl påminde om i en kommentar till föregående inlägg så är den gamla kamerafirman Kodak på fallrepet. Kodak kom med teknik som gjorde fotografering till en massrörelse. I stället för att ett fåtal fotografer tog superskarpa bilder på metall- eller glasplåtar med hjälp av stora kameror så kom nu mängder av människor som tog mer eller mindre suddiga bilder med en lätt bärbar manick som man kunde ha i fickan (om det var en stor ficka).

Med de enklaste kameramodellerna, som Kodak Instamatic, räckte det med att sikta och trycka av och hoppas att det blev något av det hela. Sedan lämnade man in filmrullen i en fotobutik som skickade den vidare till ett laboratorium någonstans. Där framkallades bilderna och kopierades över till papper i ett mörkrum. Först i rätt hållbart svartvitt, senare i färg. Färgbilderna ligger numera och bleknar och blir så småningom helt icke-föreställande om de inte förvaras mörkt och svalt. Ofta spelar det kanske ingen större roll, men för någon som är intresserad av släkthistoria och vill veta hur familjen såg ut omkring 1960 kan det vara tråkigt.

Nu är det gamla sättet att fotografera i stort sett historia. Jag antar att en del entusiaster kommer att hålla kvar i den gamla tekniken, men hur länge kommer tillverkning av film, kopiepapper och kemikalier för framkallning att fortsätta? Och kan man ännu hävda att digitalbilder tagna med en bra modern kamera skulle vara underlägsna bilderna som gått via filmrulle och förstoringsapparat?

Jag tror inte den här bilden blivit lika fin om den tagits med en Instamatic-kamera. Däremot med en bra systemkamera och efterföljande bra mörkrumsarbete. Men numera har man så att säga mörkrummet i datorn, och det är jag glad för! (Vet dagens ungdom vad 'mörkrum' var för något?)

Några konstnärliga bilder igen

OK, det här är inte så svårt - lönn (japansk lönn, tror jag)

Och det här är tallbark som skiftar i rött och blått, och slår man ihop rött och blått blir det lila. Men det skulle ju kunna vara en energiskt målning också, i olja kanske.

Och slutligen en sådan där rolig "vad är det jag ser egentligen"bild.

Gamla fotografier

Det finns några album med fotografier från gamla tider i min ägo. Nu scannar jag bilderna och funderar på vilka människor och situationer som finns där. En del känner jag igen eller har fått berättat för mig, en del är mysterier - som flickan här ovan. Det kan vara någon som var ung på 1920-talet, men vem är det? - Ingen aning.

Jag funderade under de sista åren när min mor levde på om jag skulle föreslå henne att vi skulle gå igenom de gamla fotografierna och skriva upp vad det var för människor där. Det var ju hon som hade satt in bilderna i pärmarna en gång i tiden. Men det fanns en sak som höll emot. När man kommer med den frågan säger man i praktiken: "Du har nog inte så lång tid kvar, så vi kanske kan titta igen det här innan ... ?" Och det känns ju inte så roligt.

Men en hel del folk på bilderna kan jag identifiera i alla fall, och det är ju roligt!

Natur + teknik = konst (?)

Jag har fotograferat med digitalkamera i ungefär 2½ år och tagit en förskräcklig massa bilder, varav några blivit rätt hyfsade. Nu är jag ingen teknikgalning som hoppar på det nyaste, så det var först i februari som jag skaffade en billig mobiltelefon med rätt svag kamera. Tidigare har jag varit fullt nöjd med en telefon som det går att ringa med.


Men just att kameran i mobilen inte har så ohyggligt många pixlar att bjuda på gör att bilderna på sitt sätt ändå blir intressanta. De blir inte direkt knivskarpa och färgerna kan dra iväg, men det behöver inte betyda att resultatet blir fel. Som bilden ovan, tagen i närheten av Erstavik i Nacka i förmiddags - kall blåst, enstaka snöflingor i luften, men ändå är det ett guldskimmer från solen över grusvägen, fälten och skogskanten. Utanför bilden gick för övrigt en jätteflock av dovhjortar och betade.



Nattkylan i kombination med en vattenpöl skapade ovanstående abstrakta konstverk. Det blir som en lökstruktur med lager efter lager vartefter vattnet har frusit in mot pölens mitt. Eller som en karta med linjer inritade för höjdskillnader, isobarer eller annat.

De två sista bilderna visar att kameran i mobilen inte tar upp nattbilder så bra, men att det som kameran ändå fångar in kan bli suggestivt. I går kväll upptäckte jag två knölsvanar som simmade i mörkret vid Pålsundskanalens utlopp i Riddarfjärden. Som mobilen uppfattade dem blev det två spöklika skepnader i mörkret, som vålnader från en annan värld.




Kan vi anta att konsten uppstår när människan använder någon sorts teknik för att beskriva det som naturen har skapat utan en tanke på att det kunde vara bra för oss?

En konstnär mindre - Gun Kessle har gått bort

Gun Kessle

Foto från indiskt tempel

- Vi har alltid diskuterat. Hon har läst allt jag skrivit och haft synpunkter och korrigerat. Hon hade det där naivistiska draget som gjorde att hon såg saker.

Säger Jan Myrdal idag efter att Gun Kessle har gått bort. Kanske det var det naivistiska draget som gjorde att jag inte var helsåld på hennes teckningar. Däremot gillade jag fotografierna från olika håll i Asien hela vägen från Iran bort till Kina, från medeltida kyrkor i Europa, etc. Jag läste hennes intressanta skrift om den engelske konsthantverkaren William Morris. Jag undrar för övrigt om hennes inflytande på hur Jan M skrivit kan vara ännu större än vad han själv säger här ovan.

Ett minne bara som berättar om vilken sorts människa hon var (en kärv tant från landet). Vid något tillfälle träffade hon kinesiska intellektuella som klagade över tortyr de utsatts för under Kulturrevolutionen. De hade skickats ut för att vakta boskap. När Gun Kessle (som är från Tornedalen) genmälde att hon vaktat kritter som barn var det som något slocknade i deras ögon. berättade hon. Ja, i de delarna av landet är man väl inte så jäkla sjåpig och fisförnäm, eller rent av så dum i huvudet som den socialdemokratiske partipamp i Örebro som försökte censurera bort Kessles sista utställning.

Albansk kvinna med förmåga att försvara sig, från den tiden när Albanien hade förmåga att försvara sig. Från boken Albansk utmaning.