Nit igen för Adolf

Många har blivit glada över rapporterna från CERN att forskarna (kanske) funnit (åtminstone spår av) Higgsbosonen som kan förklara (en mindre del av) universums skapelse. Men för den arme Adolf är det ytterligare en missräkning bland alla andra missräkningar som han drabbas av ... Tevatron var USA:s svar på CERN:s partikelaccelerator, men den har stängts av budgetskäl och europeerna har därmed kunnat slå ut jänkarna i partikeljakten. (Skall man tolka det här som att Hitler egentligen är amerikan ...?)

Nu blir det spännande igen

Inne i det här fyrverkeriet kanske det döljs en eller annan  mystisk liten partikel

Ja, nu blir det spännande igen, kärnforskningsorganisationen CERN har kallat till forskarseminarium och möte med press och egna högdjur till i morgon onsdag. Spekulationerna är i full gång: tänker man offentliggöra att man hittat Higgs-bosonen som eftersökts i årtionden? Kallelsen till presskonferensen säger i alla fall att man tänker redogöra för de senaste resultaten i sökandet.

Med tanke på att denna lilla partikel antas vara det som ger massa till andra partiklar så har den ju viss betydelse - den gör att vi och vårt universum finns till, om jag förstår saken rätt. Någon råkade kalla den "gudspartikeln", men det kanske snarare är så att kan man klarlägga att den verkligen finns så åker gudarna ut ännu en bit i marginalen. - Fast det kan ju vara någon annan rolig liten partikel man hittat! Och rejält religiöst indoktrinerade människor lär inte bry sig om att några Higgs-bosoner stör ritningarna i de heliga skrifterna.

Även man inte förstår mycket av den moderna fysiken är dess vokabulär fascinerande. Är inte detta som centrallyrik, man mer anar än förstår vad som avses:

Fermioner, som elektroner och kvarkar, får massa genom Yukawakopplingar till higgsfältet.

Eller det här, som en mystisk trollformel:

Higgsmekanismen bygger på spontant symmetribrott av den elektrosvaga teorins gaugesymmetri, som går under namnet SU(2)×U(1), där SU(2) och U(1) är två Liegrupper. Efter symmetribrottet återstår endast en U(1)-symmetri. Man säger därför att symmetrin bryts från SU(2)×U(1) till U(1).

Misanpassad? I fel kosmos kanske?

Senaste numret (5/2011) av Forskning och Framsteg har en artikel om den svenske fysikprofessorn Max Tegmark (ej på nätet). Hans intresse är parallella universa. För några tiotal år sedan var detta något som man sysslade med i science fiction men inte i seriös forskning (om man ville anses som seriös). Nu har läget ändrats.

Tänk på ett tal som börjar med en etta som sedan följs av femhundra nollor, det är stort det! En miljon är ju en etta samt sex nollor, tusen miljarder är samma lilla etta följd av tolv nollor - men femhundra! Hur som helst, enligt strängteorin (en nyare knepig tanke om hur universum är uppbyggd, nämligen just som långa strängar) skulle det kunna finnas ett antal universa vars tal är just den där ettan följd av femhundra nollor. Alla dessa är mer eller mindre lika/olika vårt eget universum.

Tänk om känslan av otillfredsställelse som ofta inträffar i livet beror av att man är i fel universum? På grund av något fel i fysiken har man råkat bli en kosmisk bortbytning? Eller om man kunde skicka iväg alla typer som gör att man känner sig missanpassad någon annan stans, till ett universum som är specialgjort för att husera kufar och skurkar av alla de slag? Nyliberaler verkar ofta befinna sig i en annan rymd, så varför kan man inte låta dem försvinna dit då?

Det kanske finns ett universum med en variant av planeten Jorden där dinosaurierna inte dog ut på grund av en krock med en mindre himlakropp utan fortsatte att leva och frodas och utvecklas. Det kanske finns ett universum med en Jord som aldrig fick något vatten utan bara blev en död ökenplanet som Mars. Det kanske finns ett universum där kung Björnbrum njuter sitt eftermiddagskaffe serverat av trevliga kaffeflickor, allt medan de tacksamma undersåtarna hurrar utanför staketet.

Å ena sidan vore det kanske kul med en stegosaurus, men knappast att rida iväg på när man skall handla. Och den kanske är stor i maten också? 

På tal om dinosaurierna - det där med massutplåning på grund av krock med en annan liten himlakropp var en förklaring som inte svaldes så lätt. En mer dominerande teori var ju att rovdjuren var smartare och tog över efter de dumma ödlorna som bara hade härskat på Jorden i hundra miljoner år eller så. Jag har en känsla av att den där konkurrensteorin passar bra för en forskare med marknadsliberal och socialdarwinistisk inställning, medan vetenskapare med mer människovänliga tankar snarare drar åt katastrofteorin.

En sista tanke innan jag försvinner i spekulationernas töcken: kan det vara något lurt med termen "parallelluniversum"? Den ger ju bilden av universa som ligger på en rad, eller kanske staplas i en hög, men tänk om de är ihopgeggade på något sätt? Då kanske man kan kliva in exempelvis i garderoben, knacka på väggen, och så öppnar sig dörren till ett annat universum där man får vara lite försiktig med dinosaurierna ... nej förresten, det går inte, det är så mycket grejor i garderoben så det går knappt att ta sig in i den. Man får väl hänga kvar här då, suck, och åtminstone hoppas på bättre tider.

Vad är "Quantum Entanglement"?

Klicka på bilden så blir den större. Den kommer från en artikel som heter Physicists Show Quantum Entanglement in Mechanical System.

Undrar om någon som kan tala om vad "entanglement" blir på svenska i fysiska sammanhang? Det handlar i alla fall om kvantfysik, så mycket förstår jag, och att den kvantfysiska världen är konstig och inte riktigt som den värld som vi uppfattar med våra fem sinnen. Partiklar verkar kunna vara på flera ställen samtidigt, och ha kunskap om varandra trots att de inte har kontakt (har jag fattat något av detta rätt? skriv och klaga om det är fel och tala gärna om vad som är rätt på en gång!).

Nå, det som fick mig att notera den här artikeln lite extra var att experiment med grupper av magnesium- och borjoner som kunde röra sig i takt (en sorts vibrationer som fick mig att tänka på strängteorier) möjligen kan göra att nästa generation av superdatorer kommer närmare: kvantdatorn som är ohyggligt snabb. Dessutom lär den kunna svara på frågor innan de ens ställs, och det låter ju väldigt märkligt om den nu inte är tankeläsare också?

Varför taktfasta och synkroniserade rörelser av joner av ett par grundämnen skulle göra supersnabba datorer möjliga förstår jag inte, men bara möjligheten är högeligen intressant. Som jag förstår är det fina med kvantdatorn, när den väl konstrueras i fungerande version för reguljär användning någon gång, att den är mycket bättre än dagens datorer på att utföra en oerhört stor mängd operationer samtidigt. Däremot är den sämre på serier av operationer.

Och om man ser på detta praktiskt: med tillgång till datakraft av den här storleksordningen kommer samhällets utveckling på alla möjliga områden att skena. Om en snabb dator idag klara av 1000 operationer under en viss tidrymd beräknas kvantdatorn klara av denna mängd operationer upphöjt till två eller tre under samma tid. 1000 000 eller kanske 1000 000 000 operationer under samma tid alltså. Det är jäkligt mycket. Med sådana resurser börjar man på allvar kunna styra och kontrollera stora ekonomiska system. Jämför med de sovjetiska planerarna som inte hade andra resurser än papper, penna och abakus att räkna med!

Vad kan man dra för slutsatser av detta (förutom att jag har dimmiga kunskaper om såväl kvantfysik som datologi)? Själv vill jag föreslå datakraften som ett demokratiskt hjälpmedel. Datorerna samlar och presenterar tillgänglig information nästan i realtid, och ställs den informationen under demokratiskt överseende är det bra. Men om inte ... . Finns det fler ideer - i så fall skriv och meddela!


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver “Arbetsskador minskat med 40 %”?, Anders_S skriver Arrangörer på rockfestivaler jagar inte knarklangare, Jinge skriver Spektakulär naturfilm på Youtube – i HD, kimmuller skriver Aktivisternas pressmeddelande – samt soundtrack, cappuccinosocialist skriver Ett par korta grejer innan jag knyter mig

Snabbare än ljuset?

Blixt Gordon åker till Mars 1938 - det var långt på den tiden det! Vi vill åka längre!

Som alla vet är det knepigt att få till långdistanstrafik i rymden eftersom inget kan färdas snabbare än ljuset, och våra eventuella grannar torde finnas på många ljusårs avstånd. Inom science fiction har man löst det med "hyperrymden", "maskhål" eller andra påhitt som skall göra det möjligt att åka fram och åter över galaxen utan att det skall behöva ta tusentals år.

Men nu har några forskare använt strängteori och annat svårbegripligt och kläckt idén om en bubbla som utnyttjar den tionde dimensionen och svart materia ... ja, hur det nu hänger ihop. Rymdskeppet finns inne i bubblan och rör sig egentligen inte (och bryter därmed inte mot lagen om att man inte kan färdas snabbare än ljuset). Däremot krymps rymden framför och utvidgas bakom skeppet, och därmed skall det kunna färdas snabbare än ljuset ändå. För att driva fram ett skepp på tio kubikmeters volym torde all energi som finns i planeten Jupiter krävas - vi är alltså inte riktigt där ännu. Men spännande låter det.