Kvantdatorn slår till

Så här skrev jag på min blogg, den 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från "nödvändighetens till frihetens rike". Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

2018 grävde jag upp det citatet till ett annat inlägg, där jag också skrev följande:

Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: "Men jag är ju humanist!" - Tja, det var väl Marx också?

Vad lär vi oss av detta, förutom att vänstern är hopplöst ute? - Bland annat att jag för länge sedan, mindre än halvåret efter att den här bloggen skapats, tog upp ämnet kvantdatorer. På den tiden fanns det en hel del misstro mot att sådana apparater skulle fungera. Idén om den här typen av dator hade ju funnits ett tag, men utvecklingen gick långsamt framåt.

Men nu har det hänt en del. Något väldigt stort alltså. Och det är Google som gjort det: Genom att använda en kvantdator har de lyckats genomföra en beräkning som tog drygt tre minuter, eller 200 sekunder, att utföra. Google påstår att världens snabbaste dator, hos IBM, skulle behöva minst 10 000 år för samma räknande. IBM surar och säger 2,5 dagar. Men även om den lägre siffran gäller så skulle ju Googles dator vara 1000 gånger snabbare. Undrar hur snabb den skulle vara jämfört med datorn jag sitter och skriver på?

Samtidigt är ju kineserna framme även på detta område, så rätt vad det är kanske det kommer en triumferande kommuniké därifrån också. Man får förmoda att den kinesiska regeringen satsar rejält för att vara med i det här loppet.

Inspirationen sinar

Jag samlade uppslag till nya bloggposter. Exempelvis att gangsterorganisationen U S Army tar klimatförändringar på allra största allvar - inga "klimatförnekare" där inte, i alla fall inte bland toppskiktet och planerarna! Att andra inte hänger med kan bero på olika tröghetsfaktorer.

Men samtidigt utvecklas de vetenskapliga möjligheterna att undersöka hur klimatet har fungerat över lång tid, exempelvis i samband med den snabba temperaturhöjning som skedde vid slutet av den senaste istiden. Vad hände med växthusgaserna i atmosfären, med istäcket på Grönland, etc? För att lista ut det har man låtit väldigt starka datorer jobba väldigt länge med olika klimatmodeller. I stället för att ta en "bild" här och där av hur klimatet ändrats får man långa serier av "bilder" som tillsamman bildar en "film". Och har man bra grepp på en lång sammanhängande rad av händelser i det förflutna kan det vara underlag för gissningar om vad som kommer att hända kanske ett par hundra år framåt.

Vi vet ju att stora delar av Västeuropa försvann under havet under stenåldern som följd av isens avsmältning och den höjda havsnivån. Då var det bara några smågrupper av jägare och samlare som fick flytta på sig. Idag handlar det om stora städer som ligger där de ligger.

På tal om datorer så rapporteras nya tekniska genombrott vad det gäller utvecklingen av kvantdatorer. Undrar om det blir något av denna hägrande superdator, eller om i själva verket andra former av datateknologi kommer att visa sig mer användbara. Pratades det inte om biologiska datorer för många år sedan?

Jo, jag skulle ha kunnat skriva om det där, men inspirationen har gått i stå. Undrar om jag skall lägga om bloggen till något mer renodlat, koncentrera mig mer på något ämne som annars inte behandlas så mycket, ta bloggsemester ett tag utan löfte om att någonsin komma tillbaka från semestern ...?

... eller byta en del av umgänget på nätet? Jag har troget länkat till Konfliktportalen en tid, men när jag upptäckte att en av länkarna hamnade hos knäppgökar (någon sorts anarkister) som tyckte det var skoj att lyckönska en massmördare, sektledare och rasist i USA fick jag nog. Så det här blir nog sista länkningen för min del. Jag tog upp galenskapen internt, men när en vänsterpartist, en trotskist och en anarkist svarade och inte tyckte det var så farligt börjar det närma sig gränsen för min del. (Fast fisförnäma anarkister har naturligtvis inte länkat solidariskt alla gånger.)

Om någon tycker att jag reagerar starkt på en småsak så kan det bero av erfarenheterna från Mohamed Omar-bloggen. Det började med lite tokigheter, och efter ett tag var den invaderad av ett sagolikt hov av knäppisar. Jag försvarade MO i början, men jag vill inte vara med om en sådan sak igen. Om flertalet i Konfliktportalen inte vill ingripa får det bli deras sak. Jag har fastlagt min ståndpunkt.

De som har byggt upp Konfliktportalen har gjort ett bra jobb och det är tråkigt att den störs av konflikter (även om själva portalen ofta har legat nere och ser grafiskt mindre angenäm ut på sina ställen) men man torde klara sig utan min närvaro. De har ju Jinge och Svensson som dragplåster ändå.

Vad skall man ha "vänsterportaler" till om de inte fungerar som plattformar för att lyfta fram den teknisk-vetenskapliga revolution som nu, i vår tid, gör den önskande samhällsomdaningen inte bara nödvändig utan fullt möjlig? Att gnälla på regeringen kan vilka talanglösa aptråkiga anarkister som helst klara av, men det leder ändå ingen vart.


Från Konfliktportalen.se: acidtrunk skriver Gala för Ship to Gaza, Anders_S skriver I gudars skymning, Jinge skriver Scientologikyrkan – en kriminell sekt?, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Ideologisk Artikelserie: Iakttagelser inirfrån – En artikel om vänster(rörelsen?), eiz skriver Vad är en “vanlig människa”?

Vad är "Quantum Entanglement"?

Klicka på bilden så blir den större. Den kommer från en artikel som heter Physicists Show Quantum Entanglement in Mechanical System.

Undrar om någon som kan tala om vad "entanglement" blir på svenska i fysiska sammanhang? Det handlar i alla fall om kvantfysik, så mycket förstår jag, och att den kvantfysiska världen är konstig och inte riktigt som den värld som vi uppfattar med våra fem sinnen. Partiklar verkar kunna vara på flera ställen samtidigt, och ha kunskap om varandra trots att de inte har kontakt (har jag fattat något av detta rätt? skriv och klaga om det är fel och tala gärna om vad som är rätt på en gång!).

Nå, det som fick mig att notera den här artikeln lite extra var att experiment med grupper av magnesium- och borjoner som kunde röra sig i takt (en sorts vibrationer som fick mig att tänka på strängteorier) möjligen kan göra att nästa generation av superdatorer kommer närmare: kvantdatorn som är ohyggligt snabb. Dessutom lär den kunna svara på frågor innan de ens ställs, och det låter ju väldigt märkligt om den nu inte är tankeläsare också?

Varför taktfasta och synkroniserade rörelser av joner av ett par grundämnen skulle göra supersnabba datorer möjliga förstår jag inte, men bara möjligheten är högeligen intressant. Som jag förstår är det fina med kvantdatorn, när den väl konstrueras i fungerande version för reguljär användning någon gång, att den är mycket bättre än dagens datorer på att utföra en oerhört stor mängd operationer samtidigt. Däremot är den sämre på serier av operationer.

Och om man ser på detta praktiskt: med tillgång till datakraft av den här storleksordningen kommer samhällets utveckling på alla möjliga områden att skena. Om en snabb dator idag klara av 1000 operationer under en viss tidrymd beräknas kvantdatorn klara av denna mängd operationer upphöjt till två eller tre under samma tid. 1000 000 eller kanske 1000 000 000 operationer under samma tid alltså. Det är jäkligt mycket. Med sådana resurser börjar man på allvar kunna styra och kontrollera stora ekonomiska system. Jämför med de sovjetiska planerarna som inte hade andra resurser än papper, penna och abakus att räkna med!

Vad kan man dra för slutsatser av detta (förutom att jag har dimmiga kunskaper om såväl kvantfysik som datologi)? Själv vill jag föreslå datakraften som ett demokratiskt hjälpmedel. Datorerna samlar och presenterar tillgänglig information nästan i realtid, och ställs den informationen under demokratiskt överseende är det bra. Men om inte ... . Finns det fler ideer - i så fall skriv och meddela!


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver “Arbetsskador minskat med 40 %”?, Anders_S skriver Arrangörer på rockfestivaler jagar inte knarklangare, Jinge skriver Spektakulär naturfilm på Youtube – i HD, kimmuller skriver Aktivisternas pressmeddelande – samt soundtrack, cappuccinosocialist skriver Ett par korta grejer innan jag knyter mig

Svärmintelligens

Det var ett nytt ord jag lärde mig idag - svärmintelligens. Fast det har funnits några år.

När jag läste artikeln i DN ("Smarta svärmar visar vägen") kom jag att tänka på ett kinesiskt ordspråk som jag tror löd ungefär att "tio skomakare som slår sig samman är klokare än XXX". (XXX betyder någon väldigt klok gubbe i den kinesiska forntiden, men vad han hette har jag inte i minnet.) Med andra ord att enskilda individer kan agera klokare, göra sig själv smartare, genom samarbete, genom att bli smartare i grupp. Varje individ är sig själv närmast men noterar och agerar efter hur de övriga i gruppen agerar. Om några går in på en väg som verkar framgångsrik kommer alltfler att följa efter varpå succen blir ännu större. Och systemet faller inte fast individer går under eller kommer till hela tiden. Klokskapen blir kollektiv, den utvecklas i ett sorts nätverk där jag tror att de enskilda inte alltid behöver uppfatta att de finns där som noder i nätet.

Kanske man kan se detta kollektiva tänkande som ett utslag av Hegels "världsande" som jobbar på och blir allt klokare hela tiden, men till skillnad mot hos Hegel finns det inget slut för svärmintelligensens möjliga utbredning. Eller som något i stil med den framtida kvantdatorn: en kvantdator kommer att bli oerhört stark därför att den kan utföra enorma mängder av operationer samtidigt. Det är som om en stor människomassa samtidigt går och grunnar på samma problem. Lösningen kan bli säkrare än om en människa i taget skall fundera ett tag innan nästa tar vid.

Jag tror inte det skall vara så svårt att montera in idén om svärmintelligens i Marx' skiss över hur den mänskliga produktionen får samhället att utvecklas. På ett sätt verkar det konstigt att jämföra djur och människor, men enligt artikeln kan man se likheter mellan hur höns letar mat och hur staterna inom EU fattar beslut, så det är inte så konstigt när allt kommer omkring. (Men jag tycker det är taskigt att jämföra trevliga höns med EU-byråkrater.)

För klarhetens skull - bilden föreställer en kyckling, inte en EU-pamp

Det finns nog en begränsning ändå: om alla travar iväg åt samma håll utan att tänka för mycket kan det sluta som en buffelhjord som utan att stoppa springer över ett klippstup och alla slår ihjäl sig. Med andra ord kan man inte bara göra som alla andra, man måste vara beredd på att någon signalerar fel också trots att de flesta andra bara gasar på. Det är ju så det har varit ett tag i klimatfrågan. I början var det några få som talade för döva öron. Nu är det många som lyssnar, men kanske det är för sent? Kanske vi är på väg ut över stupet?

Kvantdatorn - framtidens supergrej?

För en del år sedan läste jag framlidne astronomen och författaren Peter Nilsons märkliga men dystra (tror jag - slutet var väl ... tja? inte helt uppåt i alla fall) roman i två delar, Nyaga och Rymdväktaren. Tryckta i ett märkligt format, ungefär som små tjocka kataloger, för övrigt. Det var nog där som jag första gången stötte på något som kallades "kvantdator". Nilson hade en lista med förklarade termer i slutet av Rymdväktaren, och där beskrevs kvantdatorns funktion och förklarades att den kanske kunde vara något som kommer i framtiden.

Den traditionella datorn jobbar med ettor och nollor. Kvantdatorn använder något som kallas qubits och som kan vara ett och noll och båda sakerna samtidigt - på ett sätt som jag inte begriper, men kvantfysik är inte världens lättaste fält. Bland annat så har kvanta ett sätt att uppföra sig som inte stämmer med vad vanlig hygglig materia gör. Dessutom blir den väldigt liten. Summan av kardemumman är dock att en kvantdator skulle vara ohyggligt mycket snabbare än en vanlig digital-jobbare, och dessutom kunna ta hand om mycket större datamängder. Enda nackdelen är väl att man inte kommit så långt att man kunnat bygga någon fullskaleenhet ännu.

Jag fick tag på en relativt lättbegriplig artikel från Caltech om kvantdatorer. Den är dock sedan år 2000, och man får anta att en del hänt sedan dess. Det viktiga är väl att åtminstone komma in i ämnet så man förstår vad som är på gång. Frågan är också: vem, och för vilka syften, kommer den här grejen att användas? Nöjesbranschen brukar ju vara snabbt ute när det kommer nyheter, militären, storbolagen? Styrning av totalintegrerade konstruktions- och produktionsprocesser? Eller skulle man kunna tänka sig att tekniken blev ett hjälpmedel i en ny demokratisk värld? Om inte annat så kanske den kunde byggas i cyberrymden, och så släpper vi inte in några negativa figurer.