Behöver renarna glasögon?

Ta en titt på den här bilden! Är det en isbjörn som lufsar iväg därborta på bakbenen, eller är det möjligtvis en forskare i vita kläder?

Nåväl, renar på Svalbard trodde uppenbarligen att den där fågelskrämman var en isbjörn. Forskare fann att renarna kutade sin väg snabbare om den vita gubben närmade sig än om det var en icke-vitklädd människa som uppenbarade sig.

"Skrämma", ja det är skrämmande. Om renarna tar så totalt miste måste de ha synproblem. Är det dags att lansera parollen "glasögon åt renarna!"?

(Undrar vad som hänt om en riktig isbjörn uppenbarat sig ...) (Och, jo, det här är riktig forskning, om hur bytesdjur reagerar när de tror att predatorer närmar sig!)

Möte med Jens Holm - Grönlandsisen smälter

Den här bilden skulle ha varit med i föregående inlägg från igår kväll, men då slog systemet bakut så jag gav upp. Men idag gick det uppenbarligen bättre. Det som Jens Holm visar här är hur stort avsmältningsområdet på Grönlands is (de röda områdena) var år 1992 respektive 2002. Inte så att isen smälter bort helt där, men den smälter och mer is och sötvatten än hälsosamt åker ut i Atlanten. Skulle hela det grönländska istäcket försvinna skulle vattennivån i havet höjas sju meter enligt Holm. Skulle nivån gå upp en meter är det illa nog för många samhällen vid kusterna antar jag.

*

En del människor tycker att det kanske inte är så farligt med avsmältning på Grönland - det var ju under en värmeperiod som den nordiska kolonisationen där blomstrade. Men det var under en tid när kusterna världen runt inte var garnerade av enorma städer och samhällen med hundratals miljoner, kanske miljarder, människor. Finns det resurser till invallningar överallt? - Knappast. Jag kan försäkra att det kommer att bli ett dj-a liv om New York eller London riskerar att hamna under vatten.

Jag undrar om man skulle kunna se en "klimatförnekarna" som en sorts självmordsbombare i ultrarapid? I stället för att bränna av en bomb och snabbdöda sig själv och andra människor vill de elda på under några årtionden framåt, tills det att processen börjar skena och katastrofen är oåterkallerlig. Och resultatet där blir mycket, mycket värre än vad några pajsare med bombbälten eller en bil full med sprängämnen kan orsaka.

*

Det här är Grönlands statsvapen - en mycket passande isbjörn - men kommer den att kunna leva vidare på Arktis' smältande is? Här är ett poem som jag skrev förra året om detta:

På den ark av is
som vi kallar Arktis
är det numer kris
Forskarvärlden är viss:
Isarna smälter
isflaken välter
och där står ledsna björnar och svälter!

Här är ett annat poem över ungefär samma ämne:

När du står där mitt i livet och krisar:
ägna en tanke åt arktiska isar
som glider ned ifrån Grönlands kullar
och smälta i havets vågor rullar
bort till andra och lägre stränder
som England, Danmark och Nederländer -
kanske även i Göteborg
blir det badbart på stadens torg
för vädermakten är knappast blid
mot den som slösat med koldioxid

*

Och så här grafiskt enkel och ren är den grönländska flaggan!

Utan is är isbjörnar ställda

Här är en kraftfull gammal sovjetisk isbjörn, valör 15 kopek. Möjligen går den på is också. Men igår hörde jag på radion om krisläge i en liten by längst bort i Ryssland i trakterna av Berings sund. Där bor det 140 människor. Samtidigt har man en invasion på 200 isbjörnar som dessutom är hungriga eftersom de inte ätit på länge.

Problemet för björnarna är att de skall ut på isarna för att börja jaga vid den här tiden på året, men tiden för isläggningen har blivit senare och senare på grund av uppvärmningen. De följer sin gamla vandringsled där de gått vartenda år men plötsligt är det bara vatten där det borde vara is. De får helt enkelt vänta tills det fryser på, och det gör de i den där stackars lilla byn. En flicka har redan blivit dödad av en isbjörn. De är inte ute efter människor, de är ute efter mat. Utan is är det jobbigt att vara isbjörn.


Här är en annan isbjörn, en vilsen stackare kanske från det danska Grönland. Den grönländska isen smälter, och den smälter alltför snabbt för att det skall vara hälsosamt för omvärlden.

Jag har bara sett riktiga polartrakter en gång, när jag flög över Grönland på tjänsteresa. I den rosafärgade kvällssolen fick jag några bilder av landskapet därnere genom flygplansfönstret: bergstoppar som stack upp ur isen, en isfylld fjord mellan höga vita berg. Ett märkligt land som kanske hinner ändra utseende rätt mycket till och med under min livstid.