När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]
Jag kan inte siffrorna, men antalsmässigt tror jag inte dagens svenska krigsmakt skiljer sig så mycket från vad som fanns i den indelta svenska armén på 1800-talet. Då hade ändå napoleonkrigen visat vilken maktfaktor den massinkallade medborgararmén kan utgöra. Nu är det små yrkesförband som gäller igen, det är inte läge att hoppa hage med grävmaskiner.
 |
| Om man ger de här gubbarna varsin automatbössa blir de mer i takt med tiden. |
Jag tror det här kan kopplas samman med stadsbygge. Planeringen av hur exempelvis Mälarregionen skall se ut är en viktig del av försvaret mot alla sorters katastrofer, vare sig de orsakas av naturen eller människor. Att pressa in ett stort antal människor i ett område som dessutom hyser flera institutioner av betydelse för hela landet är inte bra. För fienden kommer inte att hoppa hage med grävskopor, det blir inga massinvasioner. Ur just den synvinkeln spelar det mindre roll att den gamla värnpliktsarmén är borta (men det finns andra som gör att den bör saknas). Fienden kommer att göra små ingrepp med små styrkor på lämpliga ställen. Det behövs nog inte mycket sådant för att Stockholm skall vara utslaget, utan el, vatten, livsmedel etc. Sådant är svårt att skydda sig emot.
Ja, människor flyttar till Stockholm. Vad som behövs är nybygge av en jäkla massa hyreslägenheter, men de bör ligga i nya centra, eller att man förtätar en del förorter. (Ja, hyreslägenheter. Den privata skuldsättningen är också ett nationellt hot och måste ned, och då är det dumt att fylla på med nya bolåneslavar.) Regionen måste bestå av mindre enheter som är relativt självständiga vad det gäller grundläggande samhällsfunktioner och kan tåla åtminstone några dagars kris. Jag antar att det är ett jobb för kulturgeografer, arkitekter och andra samhällsplanerare att tala om ungefär var den optimala storleken ligger för sådana enheter. Även om det kommer en jätteöversvämning som lägger delar av Stockholms innerstad under vatten skall inte det medföra att hela regionen bryter samman. Samma sak om några filurer spränger kraftledningar eller angriper livsmedelsförråd.
År 2000 i december var staden faktiskt bara någon decimeter från den där jätteöversvämningen. Riddarfjärden var på väg upp på kajen utanför tunnelbanan vid Gamla stan. Hade det kommit hård blåst västerifrån hade vattnet åkt ner i tunnelbanan och kanske även andra hålrum i berget. Kulvertar med elledningar, elcentraler, optisk fiber och annat var hotade. Ibland undrar jag vad som skulle hända vid en relativt måttlig översvämning här vid Mälarens utlopp, ifall högvattnet åtföljdes av en köldknäpp så allt frös till is.
Den största militära risken för Sverige är om några dårfinkar (som inte lärt sig läxan från "Lilla ofreden" 1741 när ett militärt nedgånget Sverige skulle föra krig mot Ryssland) försöker provocera vår store granne på andra sidan Östersjön. Skulle Moskva då svara något surt utbröte väl ett hysteriskt skri om att vi genast måste med i NATO, varpå naturligtvis riskerna för Sverige att dras med i något otrevligt omedelbart ökar ännu mer. Bästa försvaret är strikt neutralitet, se till att de militära förband vi har hålls hemma och bara deltar i fredsbevarande FN-uppdrag i utlandet, att någon form av värnplikt återinförs (militär men kanske först och främst civil), samt att landet byggs för att kunna klara kriser bättre.
Jag undrar: för rätt många år sedan påstods det att det inte finns kvar några kvarnar för att mala mjöl norr om Dalälven. Stämmer det? I så fall är det ju typiskt en sak att fixa till ur försvarssynpunkt, vare sig det strider mot någon kapitalistisk lönsamhetsprincip eller ej! - Jag tittade på en satellitkarta över nedre Dalälven. Det verkar finnas kanske ett tjog broar, men en del ser rätt små ut. Hur många broar måste slås ut innan vägkommunikationen mellan Norrland och Mälarregionen i praktiken är utslagen?
Militärt hot kan man göra en del mot genom att föra en konsekvent fredspolitik. Med naturkatastrofer är det värre, men man kan åtminstone försöka förbereda sig - vare sig det gäller att ha lite konserver hemma i skafferiet eller att järnvägen har tillräckligt med snöplogningskapacitet så att tågen kan komma fram, eller att en svår epidemi utbryter, eller att Mälaren hoppar över sina bräddar ... Jag skulle tro att mycket av detta i själva verket fanns med i det gamla kallakrigs-civilförsvaret, men nu har fått förfalla i den heliga marknadens (eller vad som nu är heligt numera) namn.
