Diverse tankeplock en söndagskväll

Kvinnosolidaritet

Hur står det till med solidariteten mellan kvinnor/flickor? Man skulle ju kunna tro att tafsmuslimernas excesser även här i Sverige skulle utlösa en storm av solidaritet med offren. Men det verkar, från många håll, snarare handla om krishantering av modellen "men titta på det här i stället, svenskar gör minsann sådär också ...". Från delar av etablissemanget försöker man/kvinn att styra bort fokus från övergreppen, förmodligen i syfte att inget får störa bilden av migranterna som stackars asylsökare. Här är ett exempel från en bildad person, lärare och vänsterpartist som jag tror varit ganska högt i partistrukturen. Nå, solidariteten från v-partiet har ju haft sina brister tidigare, när det gällde att stötta kvinnor i förorter som störs av otrevliga muslimer. Ur en normal vänstersynpunkt är den här tendensen obegriplig. Men det kanske beror av att de som stödjer den inte är normalt vänsterfolk. Varför vänsterkvinnor skulle ha några varmare känslor för individer som avskyr såväl vänster som kvinnor är svårt att förstå. Jag gör det inte.

Ett påstående som borde medföra klasstryk för den som uttalar det är att de som protesterar mot tafsmuslimernas verksamhet idag är samma figurer som var kvinnofientliga igår. Är det vettigt att med påbud av den typen kollektivansluta folk med en anständig hållning till sverigedemokraterna? Det kan ju innebära att sd får fler sympatisörer av ren ilska, och var det detta som var meningen?

Tidens tecken

2010-talet: den åldrande vänsterns sista chans (om nu inte den chansen redan har sprungit förbi och sumpats).

2010-talet: den åldrande imperialismens sista chans (eller om den kan hålla sig vid liv in på 2020-talet?).

Normalfördelningskurvan

Etnologen och bloggaren Eddy Nehls hävdade vid något tillfälle att man inte av kulturell bakgrund kan sluta sig till hur en individ kommer att uppträda. Det är helt säkert riktigt. Människor kan vara väldigt olika även om de har samma bakgrund. Men om man får en hel grupp att studera, då borde bilden bli annorlunda. Jämför med väljarundersökningar: frågar du en enda tant eller gubbe på gatan hur de kommer att rösta får du en åsikt, men knappast en pålitlig bild av hur opinionen totalt ser ut. Men har du en statistiskt representativ grupp på drygt tusen personer är det faktiskt möjligt att någorlunda väl förutse hur nästa val kommer att gå. (Se "anmärkning" nedan.) Om det ramlar in X tusen migranter från västra Asiens kurdiska eller arabiska områden, borde man inte kunna ha vissa uppfattningar om hur flertalet av dem ser på världen? Normalfördelningskurvan kanske kan visa vilka tankar och världsåskådning hos dem som är den vanliga, samtidigt som man får inse att vissa kan ha helt andra idéer. - Om någon statistiker tycker att den där kurvan är dåligt i det här sammanhanget, så kom med något bättre!

Anmärkning: som jag väl tidigare skrivit på bloggen (eller om det var på någon annans blogg) så kanske de traditionella opinionsundersökningarna blir mindre pålitliga, och paneler på nätet kan bli det som gäller i stället. I vissa lägen vill ju människor inte svara sanningsenligt när det ringer på telefonen. I en webbpanel kan det kännas friare, och ju fler människor som har dator och svarar på enkäter, desto mer kommer resultatet att bli trovärdigt.

Försvar och kapitalism

Försvar och NATO diskuteras i dessa dagar. Här en reflexion som handlar om totalförsvaret och behovet av att ha rejäla resurser i landet ifall handeln med omvärlden skulle störas. Civilförsvar alltså.

Det behövs lager av strategiska resurser, det behövs produktionsmedel och kunnigt folk för att kunna möta en kris utan att samhället brakar samman efter några dagar. Det behövs resurser för att ta hand om naturliga eller mänskligt orsakade katastrofer. Men sådant kostar. Man kan ju tänka sig att en svensk patriotisk borgerlighet skulle ställa upp på det - försvaret av fosterlandet måste ju få kosta! Men hur är det när denna patriotiska borgerlighet/kapitalistklass knappast finns längre, och fosterlandets resursbehov inte är en fråga som finns med i räknenissarnas kalkyler? När kapitalistklassens högre skikt är indragna i de globala nätverken och förmodligen hellre tar sina order från Washington än Stockholm, hur blir det då? - Jag slänger fram hypotesen att i vår tid så passar begreppen 'nationellt försvar' och 'kapitalistiska vinstkrav' dåligt ihop.

UK 1940, SSSR 1941

1940 fick den engelska styrkan i Frankrike fly för livet undan tyskarna, trots rätt små förluster. 1941 tvingades Sovjets styrkor att dra sig tillbaka under några månader under svåra förluster, men Röda armén bröt inte samman och kunde slå tillbaka tyskarna utanför Moskva. Det avgjorde på sikt hela kriget i Europa. Varför får vi då ständigt höra att den sovjetiska armén var så dålig, när den faktiskt klarade av ett mycket tyngre anfall än det som jagade engelsmännen över Engelska kanalen? En hypotes: det beror av att engelsmännen har ett behov av att snacka bort just det.

Sovjet då och Ryssland nu

Man behöver inte överdriva likheterna, men inte heller bortse från dem. Jag tänker på situationen för Ryssland idag, jämfört med 1920-1930-talen.

Dels utvecklingen av landet. Efter första världskriget var Sovjet utsatt för blockader. Även om man ibland kunde inhandla saker utifrån (som metallkombinatet i Magnitogorsk) så tvingades landet mer eller mindre att av egen kraft lyfta sig i kragen, att finansiera uppbygget internt. Det lyckades man med, även om vissa saker slog fel (jordbruket pressades för hårt). Numera är det som bekant sanktioner det handlar om. Ryssland har varit uppstudsigt och måste straffas! Men det innebär också att ryssarna måste utveckla sig internt igen. Import från EU ersätts av egenproduktion. På sikt bra för landet, förmodligen. Och idag finns större möjligheter än på 1930-talet att handla med stater som inte driver sanktions- eller blockadpolitik.

Dels en fråga om mentalitet hos ledningen. Strax innan andra världskriget bröt ut försökte japanerna invadera Mongoliet. Men sovjetiska armén fanns där, och i augusti 1939 spöade den upp japanerna så eftertryckligt att de sprang sin väg och aldrig vågade komma tillbaka. Men här är en intressant detalj: när den sovjetiska militären föreslog att man skulle förfölja de japanska trupperna in i Manchuriet sa Stalin nej. Det blev inget direkt krig mellan Sovjet och Japan. Japanerna slog om till krig söderut i stället.  Därmed fick Sovjet lugn i öster och kunde flytta trupper västerut när Tyskland angrep. 1945 kunde Sovjet sedan slå ut de japanska styrkorna i Manchuriet och Korea.

Jag tror det här säger en del om hur ryska/sovjetiska ledare kan tänka: nämligen lugnt, långsiktigt och metodiskt. För att ta ett modernt exempel: turkarna skjuter ner ett ryskt militärflygplan som (eventuellt) varit inne på turkiskt område några sekunder. Planet var inget hot mot Turkiet, däremot mot väpnade grupper i Syrien som på sikt också hotar Ryssland. En hetlevrad ledare i Moskva skulle ha kunnat förklara krig i detta läge, möjligen med baktanken att NATO inte skulle rädda Erdogan. Det vet man ju inget om, på några dagar hade den här affären kunnat skruvas upp till världskrig. Men Putin nöjde sig med hårda sanktioner mot den turkiska ekonomin. Förmodligen tänker han att Erdogan skall få lite mer rep att hänga sig i så småningom. Det här utesluter inte blixtaktioner om så krävs (tänk på Krim, eller hur ryska styrkor snabbt etablerades i Syrien), men ofta är det långvarigt väntande på rätt tillfälle det handlar om. Detta kan även förklara varför Putin ännu inte har rensat ut den lilla klick liberaler som ännu sitter på nyckelposter i Ryssland. De får fortsätta att göra bort sig ett tag till. Väldigt få ryssar kommer att sakna dem om/när de försvinner. Undrar om Ryssland sitter och väntar på att såväl Turkiets som Saudiarabiens härskare skall röra till det så mycket för sig att de faller - samtidigt som Iran dras djupare in i samarbete med Ryssland och de andra staterna i SCO, Shanghai Cooperation Organisation?

Ja, det var några tankar så här på söndagskvällen.

Grävskopor, försvar militärt och civilt, regionsplanering ...

Det verkar vara anledning att åter plocka upp ett citat från Marshal McLuhan som jag hade med på bloggen för ett tag sedan.

När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...

Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärdar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]

Jag kan inte siffrorna, men antalsmässigt tror jag inte dagens svenska krigsmakt skiljer sig så mycket från vad som fanns i den indelta svenska armén på 1800-talet. Då hade ändå napoleonkrigen visat vilken maktfaktor den massinkallade medborgararmén kan utgöra. Nu är det små yrkesförband som gäller igen, det är inte läge att hoppa hage med grävmaskiner.

Om man ger de här gubbarna varsin automatbössa blir de mer i takt med tiden.

Jag tror det här kan kopplas samman med stadsbygge. Planeringen av hur exempelvis Mälarregionen skall se ut är en viktig del av försvaret mot alla sorters katastrofer, vare sig de orsakas av naturen eller människor. Att pressa in ett stort antal människor i ett område som dessutom hyser flera institutioner av betydelse för hela landet är inte bra. För fienden kommer inte att hoppa hage med grävskopor, det blir inga massinvasioner. Ur just den synvinkeln spelar det mindre roll att den gamla värnpliktsarmén är borta (men det finns andra som gör att den bör saknas). Fienden kommer att göra små ingrepp med små styrkor på lämpliga ställen. Det behövs nog inte mycket sådant för att Stockholm skall vara utslaget, utan el, vatten, livsmedel etc. Sådant är svårt att skydda sig emot.

Ja, människor flyttar till Stockholm. Vad som behövs är nybygge av en jäkla massa hyreslägenheter, men de bör ligga i nya centra, eller att man förtätar en del förorter. (Ja, hyreslägenheter. Den privata skuldsättningen är också ett nationellt hot och måste ned, och då är det dumt att fylla på med nya bolåneslavar.) Regionen måste bestå av mindre enheter som är relativt självständiga vad det gäller grundläggande samhällsfunktioner och kan tåla åtminstone några dagars kris.  Jag antar att det är ett jobb för kulturgeografer, arkitekter och andra samhällsplanerare att tala om ungefär var den optimala storleken ligger för sådana enheter. Även om det kommer en jätteöversvämning som lägger delar av Stockholms innerstad under vatten skall inte det medföra att hela regionen bryter samman. Samma sak om några filurer spränger kraftledningar eller angriper livsmedelsförråd.

År 2000 i december var staden faktiskt bara någon decimeter från den där jätteöversvämningen. Riddarfjärden var på väg upp på kajen utanför tunnelbanan vid Gamla stan. Hade det kommit hård blåst västerifrån hade vattnet åkt ner i tunnelbanan och kanske även andra hålrum i berget. Kulvertar med elledningar, elcentraler, optisk fiber och annat var hotade. Ibland undrar jag vad som skulle hända vid en relativt måttlig översvämning här vid Mälarens utlopp, ifall högvattnet åtföljdes av en köldknäpp så allt frös till is.

Den största militära risken för Sverige är om några dårfinkar (som inte lärt sig läxan från "Lilla ofreden" 1741 när ett militärt nedgånget Sverige skulle föra krig mot Ryssland) försöker provocera vår store granne på andra sidan Östersjön. Skulle Moskva då svara något surt utbröte väl ett hysteriskt skri om att vi genast måste med i NATO, varpå naturligtvis riskerna för Sverige att dras med i något otrevligt omedelbart ökar ännu mer. Bästa försvaret är strikt neutralitet, se till att de militära förband vi har hålls hemma och bara deltar i fredsbevarande FN-uppdrag i utlandet, att någon form av värnplikt återinförs (militär men kanske först och främst civil), samt att landet byggs för att kunna klara kriser bättre.

Jag undrar: för rätt många år sedan påstods det att det inte finns kvar några kvarnar för att mala mjöl norr om Dalälven. Stämmer det? I så fall är det ju typiskt en sak att fixa till ur försvarssynpunkt, vare sig det strider mot någon kapitalistisk lönsamhetsprincip eller ej! - Jag tittade på en satellitkarta över nedre Dalälven. Det verkar finnas kanske ett tjog broar, men en del ser rätt små ut. Hur många broar måste slås ut innan vägkommunikationen mellan Norrland och Mälarregionen i praktiken är utslagen?

Militärt hot kan man göra en del mot genom att föra en konsekvent fredspolitik. Med naturkatastrofer är det värre, men man kan åtminstone försöka förbereda sig - vare sig det gäller att ha lite konserver hemma i skafferiet eller att järnvägen har tillräckligt med snöplogningskapacitet så att tågen kan komma fram, eller att en svår epidemi utbryter, eller att Mälaren hoppar över sina bräddar ... Jag skulle tro att mycket av detta i själva verket fanns med i det gamla kallakrigs-civilförsvaret, men nu har fått förfalla i den heliga marknadens (eller vad som nu är heligt numera) namn.