En gud för råttorna också?

Bilderna av Rattus norvegicus - brunråtta - har jag tagit själv på Söder i Stockholm. Särskilt den ovan var inte blyg av sig när den med gyllenglänsande päls i kvällssolen plockade godsaker mitt på gatan utan att störas så mycket av cyklister och andra som passerade.

Finns det en gud även för råttor? Den frågan kom, helt oväntat, till mig i form av en kommentar till en bloggpost på min glest uppdaterade blogg om litteratur. Jag hade skrivit om en samling dikter av Laura Riding och bland annat citerat denna rad:

Så förebådar de odödliga råttorna framtiden
i de uråldriga ventilationstrummornas stilla vener

Häromdagen kom denna upprörda (ledsna?) reaktion till inlägget från signaturen Rat Lower (lover borde det nog ha varit för att stämma med vad skribenten förmodligen avser):

Blanda inte in oskyldiga och värnlösa råttor i detta sammanhang. Råttor är inte alls odödliga,med tanke på hur dessa stackars djur förföljs och dödas av just människor.
Men om råttor klarar sig från människans grymhet mot dom,så har dom isåfall Guds beskydd. Och det är dom verkligen värda.
Gud skapare välsigne alla arma små råttor! Levande,döende,döda och överlevande!

Och formellt stämmer det. De är dödliga. Näst efter människan är brunråttan kanske det däggdjur som varit framgångsrikast vad det gäller att kolonisera den här planeten. Kanske det är därför som kampen mellan de två arterna stundtals är så skoningslös från människans sida. Många människor har svårt med konkurrens. Andra tillägnar dem sitt blödande hjärta, som den signatur som skrev ovanstående till mig. Fast jag har mina tvivel på att en gud sträcker ut sitt skydd, vilka arma och hjälpbehövande varelser det än gäller - och det är ju sorgligt.

Tittut!

Jämförande råttologi

Jag skrev om vetenskapliga studier av utveckling hos gnagarpopulationer för några dagar sedan. Här är kompletterande material. Observera råttan ovan, från sent 1920-tal, och jämför med en betydligt färskare rådis av samma art nedan:



Den vakne iakttagaren lägger märke till flera morfologiska förändringar. Således har den nyare råttan inte bara övergått från gråskala till lätt rosa ansiktsfärg, samt av någon anledning (händer känsliga för eksem?) börjat använda handskar. Men kroppsformerna har förändrats. Nosformen har blivit kortare och rundare liksom nostippen. Öronen ser också rundare ut. Armar och ben har blivit lite kortare och rundare också - man kanske kan säga att den här råttarten fått ett "barnsligare" utseende över tiden? Området runt ögonen har också ändrats en del.

Om detta bara betyder att ändrade levnadsbetingelser har haft inverkan på morfologin, eller om det också har skett evolutionära förändringar, är svårt att fastställa på nuvarande stadium. Att studera bilder räcker inte, man måste försöka lura in den lille fan i en fälla för att ta DNA-prov också. En tolkning av den mer runda huvudformen på senare tid kan vara att råttan inte behöver trycka skallen genom trånga utrymmen utan kan gå genom vanliga dörrar exempelvis på W Disneys lilla mediefabrik.

Nu lovar jag att inte skriva några mer dumheter - idag i alla fall. Det är ju en dag i morgon också.


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Dags för EU och USA att skicka militär till Östersjön?, Jinge skriver Hunnerna har kapat Arctic Sea, Kaj Raving skriver Oskyldigt dömd frikänd – och vid liv, Björn Nilsson skriver … man måste hitta nya ord

Konst och rådis

Man må säga att konstnärerna och de som äro ansvariga för Stockholms konstnärliga utsmyckning kan hitta på - exempelvis hittade man på den här råttan (i brons?) som jag påträffade på Hornsgatspuckeln vid Bellmansgatan idag. En gång i tiden fanns det bamsiga soptunnsråttor, riktiga "kattätare", i området. Månne detta är ett monument till minne av alla pigga och flitiga representanter för gnagarsläktet? (Isch .... )