En gud för råttorna också?

Bilderna av Rattus norvegicus - brunråtta - har jag tagit själv på Söder i Stockholm. Särskilt den ovan var inte blyg av sig när den med gyllenglänsande päls i kvällssolen plockade godsaker mitt på gatan utan att störas så mycket av cyklister och andra som passerade.

Finns det en gud även för råttor? Den frågan kom, helt oväntat, till mig i form av en kommentar till en bloggpost på min glest uppdaterade blogg om litteratur. Jag hade skrivit om en samling dikter av Laura Riding och bland annat citerat denna rad:

Så förebådar de odödliga råttorna framtiden
i de uråldriga ventilationstrummornas stilla vener

Häromdagen kom denna upprörda (ledsna?) reaktion till inlägget från signaturen Rat Lower (lover borde det nog ha varit för att stämma med vad skribenten förmodligen avser):

Blanda inte in oskyldiga och värnlösa råttor i detta sammanhang. Råttor är inte alls odödliga,med tanke på hur dessa stackars djur förföljs och dödas av just människor.
Men om råttor klarar sig från människans grymhet mot dom,så har dom isåfall Guds beskydd. Och det är dom verkligen värda.
Gud skapare välsigne alla arma små råttor! Levande,döende,döda och överlevande!

Och formellt stämmer det. De är dödliga. Näst efter människan är brunråttan kanske det däggdjur som varit framgångsrikast vad det gäller att kolonisera den här planeten. Kanske det är därför som kampen mellan de två arterna stundtals är så skoningslös från människans sida. Många människor har svårt med konkurrens. Andra tillägnar dem sitt blödande hjärta, som den signatur som skrev ovanstående till mig. Fast jag har mina tvivel på att en gud sträcker ut sitt skydd, vilka arma och hjälpbehövande varelser det än gäller - och det är ju sorgligt.

Tittut!