Euron är i gungning - är någon förvånad? Men kolla på rubriken nedanför från Svenskan, där är en nyhet som kan verka positiv, men är den verkligen det?
Om man tror att mikroekonomi är ungefär detsamma som makroekonomi - med andra ord att det inte är någon större skillnad mellan ett hushåll eller ett företag å ena sidan, och ett helt land å den andra vad det gäller att sköta finanserna - då är det goda nyheter. Om staten har överskott så har alla överskott, eller ...!?
Statsskulden beräknas landa på 1 155 miljarder kronor vid utgången av 2010. Ett år senare väntas den ha sjunkit till 1 116 miljarder kronor motsvarande 33 procent av BNP. 2012 har den sjunkit till 1 038 miljarder eller 29 procent av BNP, enligt Riksgäldens prognos.
Nja, lite längre ner kommer bland annat det här:
Riksgälden bedömer att den svenska BNP-tillväxten blir 4,5 procent i år och knappt tre procent 2011 och 2012. Arbetslösheten sjunker men i försiktig takt, från 8,5 procent i år till 7,6 procent 2012.
Med andra ord stor arbetslöshet även i fortsättningen. Och så får man väl kanske till de här procenten räkna ytterligare ett antal människor som av olika anledningar inte kan delta i samhällsnyttigt arbete. Det är en sorts vanhävd av mänskliga önskemål, behov och förmågor.
När det nu pratas om nya ledningar för V och SAP, och kanske en och annan liten politisk justering också, så kanske man kunde fundera på betydligt mer grundläggande saker. Genom att helt enkelt inte köpa den neoklassiska bilden av statsskuldens betydelse och hur den hanteras, skulle oppositionen verkligen kunna bli opposition, och inte bara trötta kopior av Alliansen. Man skulle kunna förespråka en annan linje som bygger på några intressanta saker:
1. Ett land som har sin egen oberoende valuta kan inte gå i konkurs (gäller såväl småstater som Sverige som jättar som USA - jämför de som är inlåsta i euro-zonen).
2. Genom att skapa pengar (att som vanliga banker skapa ett elektroniskt konto helt enkelt, och lägga in ett fiktivt belopp där) kan den offentliga sektorn köpa och använda passiva resurser i samhället - som de där arbetslösa procenten ovan. (Där har vi en skillnad mot hushåll och företag - försöker jag trycka fram egna sedlar i kopiatorn och handla för dem kommer det att medföra problem kan man misstänka).
3. Arbetsgaranti: alla som vill ha arbete skall få det. Behoven av arbete att utföra i samhället är enormt, det är slöseri att inte använda alla mer eller mindre arbetsföra som vill bidra med något. Arbete kan omsättas i frihet, när alla garanteras jobb blir det knepigt för arbetsköpare som vill spela Allan - personalen kan ju sticka iväg helt enkelt eftersom det finns jobb på annat håll.
4. Genom att staten skapar sina egna pengar i stället för att låna dem slipper medborgarna gäldslaveri under bankerna. Man slutar helt enkelt låna icke-existerande pengar hos banker som sedan skall betalas tillbaka med riktiga pengar, man skapar de icke-existerande pengarna själv och styr dem i önskad riktning. Räntan på statsskulden kan elimineras.
5. När staten har överskott i budgeten leder det till underskott hos medborgarna. Detta i sin tur slår botten ur den privata köpkraften vilket är ett säkert recept för fortsatt utdragen och plågsam lågkonjunktur.
Med andra ord skulle en opposition med lite råg i ryggen kräva att Sverige använder de resurser vi faktiskt har. Men vad jag hört de senaste dagarna finns det ingen från oppositionen som inser att den som kontrollerar staten faktiskt kan jämföras med "pojken med guldbyxorna".
