Volvo på kinesiska tåg

Intressant kanske? 8000 kinesisk-tillverkade Volvo-kärror har sänts med tåg till Gent i Belgien för vidare befordran. De nya 'sidenvägarna' går på räls kan man säga. Samtidigt hänger frågan i luften: vad händer med Volvo made in Sweden framöver?

Since its open in June, the #freight rail line has sent 8,000 China-made #Volvo cars to #Belgium's #Ghent Port. These cars have reached various European markets and even beyond pic.twitter.com/JUFyefdXXx

— China Xinhua News (@XHNews) 29 december 2017

Rasister på Volvo? Ut från Wikipedia!

Hur det är med sakligheten på Wikipedia har diskuterats. "Vem som helst" kan ju komma in och redigera artiklar och stoppa in felaktiga uppgifter. Är detta en resursstark "vem som helst" kan han ju hyra in någon som sedan omedelbart ser till att rättelser av felaktigheterna ändras tillbaka till fel. När jag studerade historia var det givet att Wikipedia inte var acceptabelt som underlag i exempelvis uppsatser.

Dock finns viss koll, och konsekvenser för överträdelser av etiska regler. Några veckor framåt är datorer som finns hos Volvo Information Technology blockerade för redigeringar i Wikipedia. Någon på Volvo IT har varit inne och skrivit påstått rasistiska saker på ett par sidor ägnade åt pakistanska cricketspelare, vilket upptäcktes snabbt och åtgärder vidtogs. Volvo IT gör själv en undersökning. Vem skulle vilja skriva något rasistiskt i detta sammanhang - kanske en indisk IT-man?

Samtidshistoria - två löpsedlar

Jag tycker gott man kan lägga ihop de här två löpsedlarna till ett stycke samtidshistoria.

Den gamla industrin är på väg ut, inte ens gamla flaggskepp som Volvo kan segla för evigt - och som motpol blir spekulationsekonomins bubbelvärldar allt mer påträngande.

Egentligen borde det inte vara en hög med problem utan snarare en hög med möjligheter för framtiden som vi har att handskas med, men med tanke på inställningen hos de ledande som vi nu har inom näringsliv och politik så kan man räkna med att det är problemen som får dominera. Övergången från industriellt till efterindustriellt samhälle måste ske på så plågsamt, oekonomiskt och klumpigt sätt som möjligt för att skadorna skall kunna maximeras. Och samtidigt finns ingen vilja att ta spekulanterna i kragen och sätta stopp för dem. Arma Sverige!

Bättre att börja med underleverantörerna?

Var skall man börja för att "lösa bilkrisen" (om det nu är möjligt och önskvärt). Det pratas mycket om Volvo och Saab medan den stora mängden underleverantörer behandlas mer som ett påhäng. Det kanske är fel infallsvinkel. Det sägs att för varje bilarbetare som försvinner ryker också ett par arbeten hos underleverantörerna, och det kan ju vara en antydan om att det är där man skall börja.

Varför titta mer på underleverantörerna? - Kanske för att det är en grupp av företag som tvingats vara mycket mer flexibla och påhittiga än de uppblåsta direktörerna på de efterblivna storbolagen. Jag vet inte att det är på det sättet, jag gissar (och misstänker att jag gissar rätt).

I stället för att slänga in miljarder på "forskning" och andra dumheter i storbolagen kanske man skulle börja med att studera alternativa tillverkningar för underleverantörerna. Förmodligen är det här så påhittiga människor att de ganska snart kan börja peta ihop saker som inte är destinerade just till biltillverkning. Det är ingen brist på idéer på den fronten. Blir det stora produkter som kräver sammansättning från ett antal gamla underleverantörer kan man ju utnyttja Saabs och Volvos gamla fabriker för montage och samordning av logistik. Jag antar att i nivåerna under storbolagens uppblåsta direktörer finns det många människor som med entusiasm skulle deltaga i en sådan här omställning.

Att försöka väcka vänstern - hopplöst företag?

I Aftonbladet skriver Göran Greider om krisen och om vänsterns roll. Vakna vänstern! är rubriken. Och avslutningen en rejäl avsågning:

Denna höst har inte bara visat hur bräcklig kapitalismen är, utan också hur tillbakapressad och direkt feg vänstern och arbetarrörelsen är. Det står liksom 0-0 i matchen mellan arbete och kapital. Ändå är det vänstern som har öppet mål.

Greider skriver om Marx och Keynes och om "vänsterns chockdoktrin":

Den idépolitiska sidan av en sådan består i att åter, med all kraft, framhäva de två typer av systemkritik som skuggat kapitalismen under det senaste seklet: Den marxistiska och den keynesianska. Även de som i likhet med mig ser klimatfrågan som helt avgörande för hela vår civilisation, behöver både Keynes och Marx. Den förste lär oss något om hur samhällen – och därmed demokratier! – kan stabiliseras genom en mer jämlik inkomstfördelning medan den andre får oss att inse vad det är för produktionssätt vi i grunden har att göra med. Finansiella kriser gör sikten fri och denna höst beskådar vi kärnan i ett produktionssätt som föddes för 700 år sedan och som ytterst bygger på principen att göra pengar på pengar.

Min synpunkt är strängare: det här borde ha varit avklarat och analyserat för länge sedan. Det handlar om att ta fram och bearbeta information, och sedan göra praktisk politik av resultatet. Det är ingen överraskning att vi brakar in i en lågkonjunktur nu som påstås lamslå Europa. Tvärnit i Europa skriver DN (ännu ej på nätet). När marknadsliberalerna verkligen kunde genomdriva sina idéer körde världsekonomin i diket. Det borde vara en tacksam angreppspunkt genom att kräva att den kris som folket inte orsakade inte skall betalas av folket. Marknadsliberalerna befinner sig i chock, men den chocken kommer inte att vara för alltid och de arbetar redan för att komma tillbaka på spåret igen.

Men när vänstern domineras av folk som ibland bokstavligen supit bort politiken och som nöjer sig med att leva på olika politiska uppdrag blir politiken därefter. Kass! Att kriser kommer vet man, att kriser är av olika slag vet man också, men också att utvecklingen runt om i samhället ger allt större möjligheter att driva en annan sorts politik. Det vet man - eller borde veta. Det borde vara möjligt att ha permanenta grupper som jobbar med det här, inte bara att spana efter kristendenser utan också efter möjligheter. Som den här.

Eller klicka på taggen "virtuella laboratorier" för att komma vidare till inlägg där jag grunnat på andra aspekter av vad datorer ger för möjligheter.

Denna och nästa bild har jag "lånat" från Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek.

Men vad händer i praktiken: de flesta står handfallna och glor när krisen bryter och kan bara stamma litegrann om nödhjälp. Läs exempelvis vad Olle Ludvigsson, ordförande i Volvos verkstadsklubb, säger i Dagens Arbete. Eftersom bilindustrierna i USA och Tyskland ropar efter stöd skall man stödja i Sverige också tycker han. Men vadå för stöd? Stöd att fortsätta vara en gammal industri för lösningar som är på väg ut, eller satsa på något nytt och framåtblickande som inte ens behöver ha med bilar att göra?

Sedan är ju frågan vad som över huvud taget skall räknas som "vänster". Är ledningarna i SAP och V verkligen vänster, eller är de bara "arbetarrörelseidkare" som lever på offentliga medel och har så lite som möjligt att göra med medlemmarna?

Hur är det nu med medlemmarna? En del fotfolk i SAP och LO är missnöjda med att ständigt bli överköra av en arrogant partiledning. När man kollar i Vänsterpress, V:s tidning, får man ett splittrat intryck. Lars Ohly säger:

Vill socialdemokraterna och miljöpartiet samarbeta ser inte jag några hinder i den ekonomiska politiken som skulle omöjliggöra ett samarbete.

Ulla Andersson, riksdagsledamot och ekonomisk-politiskt språkör för V, säger om pågående samtal mellan partierna att

… vi för vår del försöker lyfta fram att vi vill vara garanterade en politik som går i rätt rikt-ning när det gäller jobben, välfärden och investeringar i miljö-klimatåtgärder för att kunna acceptera att jobba under utgiftstak.

Det är en linje som jag uttryckt stark skepsis mot tidigare.



Med tanke på att en politik "i rätt riktning" faktiskt går i linje med vad en stor del av socialdemokratin anser, och kanske rätt stora delar av MP också, verkar inte detta särskilt smart. Varför slösa tid på förhandlingar med partiledningar som envisas med att gå "i fel riktning", det blir ju att hjälpa Sahlin & Co. utan att någon hjälp har förtjänats. Och att förvänta sig att den sortens människor skall vara tacksamma får man verkligen vara tveksam om.

I en intervju med den gamle ekonomen Samir Amin i Vänsterpress sägs det att det kan gå åt h-e i Europa på grund av krisen, men det borde V själv ha kunnat tala om för länge sedan som jag skrev tidigare. Och tror partiet på riskscenarier av den typen borde man reagera betydligt hårdare än idag.

Flera insändare angriper samarbetet med SAP och MP, och det verkar stämma med vad jag sett tidigare på det lilla antalet vänsterbloggare jag läst. Intressant är att en distriktsstyrelse, i Örebro, framhåller synpunkter som jag tycker påminner om vad Socialistiska Partiet säger: samarbete med socialdemokraterna riskerar att utplåna V. Men vad säger ledningen i V? Det har vi redan sett. Genom att inte med tacksamhet ta emot Sahlins första stängda dörr har man förstört en historisk chans att bygga en självständig och stark plattform, och detta i utbyte mot en maktlös position i någon slags Sahlinministär. Att det kan vara dåligt för partiet betyder mindre, men det betyder mycket att det inte är bra för Sverige.

För att återgå till Greiders funderingar i början: vänstern är ynklig och vilse, feg och kuschad, okunnig och i stort sett harmlös för borgerligheten. Den sysslar med HBT och annan terapi men kan inte sätta samman ordentliga arbetsgrupper som studerar och lägger ihop ekonomi, teknik, filosofi, teknologi, biologi etc. etc. till en genomgripande analys av dagens samhälle och dess möjligheter. Den gör inte skäl för pengarna och allt arbete så många bra människor lägger ner för att stödja den. Vad har man den till egentligen? - Att sätta sprätt på lite partistöd kanske?

(Sista notering: jag underskattar verkligen inte de många goda insatser som folk i V och andra organisationer gör för att kämpa mot kris och Allianspolitik, men - och det här är ett viktigt men - med en politik som innebär stöd till Sahlins halvallians riskerar allt positivt att sopas bort. Är det ett läge vi vill se?)

Samordnad räntesänkning

Engelska Economist skrev nyligen:

The Fed and other central banks may also turn to another weapon they have so far held in reserve—a co-ordinated cut in interest rates.

... och nyss var det en extra nyhetssändning på radion som talade om att ett antal banker, inklusive svenska riksbanken och Fed i USA, har gått ut just med en samordnad räntesänkningskampanj, förutom alla andra räddningsaktioner man håller på med. Hur kommer det att gå med det, blir "marknaden" gladare? Kortsiktigt kan det fungera, men hur ser det ut i morgon när folk har hunnit sova på saken?

Hittills har ett mönster utvecklats:

AMID the uncertainty of the global financial crisis a pattern has emerged. First, the world’s central bankers and finance ministers construct bail-outs and rescue packages for teetering financial institutions. Then investors give their manoeuvres an emphatic thumbs-down. The pattern is becoming ever more pronounced.

Det kan ju vara en logik här som säger att ju mer myndigheterna försöker lugna ner folk, desto mer sprider sig oron. Och det behöver inte vara dålig logik. De som skickar ut lugnande kommunikeer idag är väl ofta samma människor som var ansvariga för politik och företagande för några år sedan, när krisen byggdes upp? Varför är de pålitliga nu om de var opålitliga tidigare? Finns det fler lik som kan ramla fram ur garderoben?

Och när den finansiella krisen eventuellt fadar ut tornar problemen upp sig i den reella ekonomin. Där handlar det inte bara om pengar, utan om resurstillgång, produkt- och teknikväxlingar och annat som inte bara är konjunkturorsakade. Men när Volvo tillverkar fel sorts bil när det samtidigt drar ihop sig till lågkonjunktur ligger man extra taskigt till, exempelvis, vilket dagens varsel visar. Sedan kan man alltid fråga hur mycket substans det ligger i jättevarsel av den här sorten. Finns det element av utpressning? Bilfabrikerna i USA har pressat fram jättelån från staten. Kanske man vill göra något liknande i Sverige?

Volvos värde varar ... vacklar ...?

State of the art från automobilfabriken på Hisingen?

I eftermiddags samtalade jag en stund med en herre som jag känner flyktigt. Han menade att Volvos bilar gör av med för mycket bensin och att Mercedes är bättre.

Bloggarkollegan Jinge skriver om samma sak, men med saltare språkbruk.

För en del år sedan sade en miljöpartist att man lika gärna kunde lägga ner den där gamla bilfabriken på Hisingen (eftersom vi var på väg in i det postindustriella samhället).

Det kanske var vid samma tid som bensinmotorn kunde fira sin hundraårsdag - på radion var det någon som hävdade att det var en skandal att man inte kommit på något bättre under den tiden.

Vad drar vi för slutsatser av detta, nu när det är oroligt på Volvo och hot om stora avskedanden? En kan vara att Volvo inte har hängt med, att man kanske sitter där med gammal teknik medan världen rusar vidare. För att göra saken värre så sitter man med ägare i utlandet som också är i kris. Soppan blir dyrare och då blir det kris, särskilt för fabriker som envisas med att tillverka stora och bensinslukande vagnar. En allmän ekonomisk recession (eller hot om sådan) gör situationen ännu knepigare.

Om man tänker radikalt: vore det inte bättre att skära ner biltillverkningen radikalt och i stället se till att flaskhalsarna i produktionen av vindkraftverk eliminerades? Det behövs en massa industriell kapacitet även i det "postindustriella" samhället och det vore tokigt om den missköttes. (Jag har funderat om den saken tidigare här.) Skall man bygga om världens samhällen för att kunna möta klimat- och bränslekriserna behövs det mängder av nya smarta trafiklösningar. Ett kommunikationsföretag som Volvo kanske skulle kunna göra en insats där med allt sitt kunnande - men vill man? Nu tar jag mitt sista minne för dagen:

En storpamp på Volvo intervjuades med anledning av att någon uppfinnare utanför firman hade hittat på något som skulle kunna vara bra i biltillverkningen. Vad jag minns så sa den dumme fan ungefär att om det hade varit en smart lösning så hade man redan kommit på den själv. Och den attityden är ju, som alla (?) förstår synnerligen oklok. Även om man för det mesta verkligen är bäst är det smart att titta på vad som händer utanför den egna tomten. Det vet man till och med i utländerna där man uppfunnit termen NIH - Not Invented Here - för den attityden. Grejor som är NIH vill man inte ha med att göra eftersom man själv vet bäst (tills högmodet har drivit en över konkursens brant)!

Jaha, här passar det att staten betalar!

"Volvochefen vill att staten ska satsa på biobränsle" lyder en rubrik i Dagens Nyheters ekonomibilaga 2007-02-22. Jaha, staten ... stora stygga staten som alla liberaler tycker ska hålla sig borta från näringslivet, eftersom det där är saker som "marknaden" klarar bäst själv.

Och hur betalas den begärda satsningen då? Staten har inga egna pengar. De måste tas någonstans ifrån, såvida man inte börjar trycka sedlar utan täckning (och släpper loss inflationsmonstret på köpet kanske).

Statens inkomstkällor är skatter som betalas av privatpersoner och företag, och en del inkomster från statliga företag. Men skatterna ska ju sänkas och företagen säljas ut, och då minskar ju statens möjligheter att finansiera Volvochefens önskelista.

Nänä, herr Johansson på Volvo: staten är inte en godispåse där du kan springa och plocka hur som helst! Visa att du är en riktig rejäl karl som klarar av sånt här själv! Gå ihop med de andra motortillverkarna i Sverige, ställ in utdelningen till aktieägarna några år och lägg era vinster på en biobränslefond i stället. Folket och miljön kommer att vara er evigt tacksamma. - Eller kan vi tänka oss att 1. staten finansierar, men sedan 2. tar igen kostnaderna exempelvis genom att få andelar i motortillverkande företag?